Känner Gud verkligen dig?

”O Jehova, ... med alla mina vägar har du blivit förtrogen.” — PSALM 139:1, 3.

1. Hur utbredd är känslan att andra inte förstår de bekymmer och problem och den press som vi möter?

FINNS det verkligen någon som förstår de bekymmer, den press och de problem som du möter? Över hela jorden finns det miljontals både unga och gamla människor som inte har någon familj eller några släktingar som bryr sig om hur det går för dem. Och även inom familjen finns det många hustrur, ja även män, som tycker att deras äktenskapspartner inte riktigt fattar den press som tynger ner dem. Ibland protesterar de frustrerat: ”Men du förstår inte!” Och inte så få unga människor har dragit slutsatsen att det inte heller finns någon som förstår dem. Men bland dessa, som har längtat efter större förståelse från andra, finns det några vars liv senare har börjat få en rik mening. Hur är detta möjligt?

2. Vad kan göra det möjligt för Jehovas tillbedjare att leva ett rikt och tillfredsställande liv?

² Det är möjligt därför att de, oavsett om medmänniskor till fullo förstår deras känslor eller inte, är övertygade om att Gud förstår vad de går igenom och att de som hans tjänare inte behöver möta sina problem ensamma. (Psalm 46:1) Dessutom sätter Guds ord och hjälp av omdömesgilla kristna äldste dem i stånd att se bortom sina egna problem. Bibeln hjälper dem att inse att deras trogna tjänst är dyrbar i Guds ögon och att det finns en trygg framtid för dem som sätter sitt hopp till honom och de anordningar han har gjort genom Jesus Kristus. — Ordspråken 27:11; 2 Korinthierna 4:17, 18.

3, 4. a) Hur kan insikt om det förhållandet att ”Jehova är Gud” och att han ”har gjort oss” hjälpa oss att finna glädje i hans tjänst? b) Varför förtröstar vi helt och fullt på Jehovas kärleksfulla omvårdnad?

³ Du kanske känner igen orden i Psalm 100:2, som lyder: ”Tjäna Jehova med glädje. Kom inför honom med högt fröjderop.” Hur många tillber i sanning Jehova på det sättet? Vers 3 ger oss goda skäl till att göra detta, för vi påminns där: ”Vet att Jehova är Gud. Det är han som har gjort oss och inte vi själva. Vi är hans folk och hans betes får.” I den hebreiska texten omnämns han som ’Elo·hịm, och därigenom antyds hans storhet i fråga om majestät, värdighet och förträfflighet. Han är den ende sanne Guden. (5 Moseboken 4:39; 7:9; Johannes 17:3) Att han är Gud är inte bara ett faktum som hans tjänare har undervisats om, utan de har också kommit att erfara det, och de vittnar om det genom sin lydnad, förtröstan och hängivenhet. — 1 Krönikeboken 28:9; Romarna 1:20.

⁴ Eftersom Jehova är den levande Guden, som till och med kan se vårt hjärta, är ingenting fördolt för hans ögon. Han är fullt medveten om det som händer i vårt liv. Han förstår vad det är som vållar de problem som vi möter, och han förstår också det mentala och känslomässiga kaos som kan bli följden av dessa. Som Skaparen känner han oss bättre än vad vi gör själva. Han vet också hur han skall hjälpa oss att klara av vår situation och hur han skall skänka bestående befrielse. Likt en herde som håller ett lamm i sin famn kommer han att kärleksfullt hjälpa oss, när vi med allt vårt hjärta förtröstar på honom. (Ordspråken 3:5, 6; Jesaja 40:10, 11) Ett studium av Psalm 139 kan göra mycket för att stärka vår förtröstan.

Den som ser alla våra vägar

5. Vad betyder det att Jehova utforskar oss, och varför är det något önskvärt?

⁵ Så här skrev psalmisten David med djup uppskattning: ”O Jehova, du har utforskat mig, och du känner mig.” (Psalm 139:1) David var övertygad om att Jehova hade ingående kunskap om honom. Gud betraktade inte David på det sätt som människor kanske gjorde, vilka kanske bara lade märke till hans fysiska växt, hans talförmåga eller hans skicklighet i att spela harpa. (1 Samuelsboken 16:7, 18) Jehova hade ”utforskat” Davids innersta jag, och han hade gjort så av kärleksfullt intresse för hans andliga välfärd. Om du är en av Jehovas hängivna tjänare, känner han dig lika bra som han kände David. Väcker inte detta känslor av både tacksamhet och vördnad inom dig?

6. Hur visar Psalm 139:2, 3 att Jehova vet allt vad vi gör, till och med alla våra tankar?

⁶ All Davids verksamhet var blottställd för Jehovas ögon, och David var medveten om detta. ”Du själv vet när jag sätter mig och när jag reser mig”, skrev psalmisten. ”Du har gett akt på min tanke fjärran ifrån. När jag färdas och när jag ligger, det har du mätt upp, och med alla mina vägar har du blivit förtrogen.” (Psalm 139:2, 3) Det förhållandet att Jehova är i himlen, långt borta från jorden, hindrade honom inte från att veta vad David gjorde eller vad han tänkte. Han ”mätte upp” eller granskade noggrant Davids verksamhet, både dag och natt, för att känna till dess natur.

7. a) Nämn, med utgångspunkt i händelser i Davids liv, något om sådant i vårt liv som Gud känner till. b) Hur bör medvetenhet om detta påverka oss?

⁷ Jehova visste att det var kärlek till Gud och förtröstan på hans makt att befria som fick David att som ung man anmäla sig frivilligt till att strida mot den filisteiske jätten Goljat. (1 Samuelsboken 17:32—37, 45—47) Senare, när människors fientlighet fick Davids hjärta att vrida sig i smärtor, när trycket var så stort att han grät på natten, tröstades han av att veta att Jehova hörde hans ödmjuka bön. (Psalm 6:6, 9; 55:2—5, 22) När Davids hjärta, som var fyllt av tacksamhet mot Jehova, fick honom att under en sömnlös natt meditera över Jehova, var Jehova också väl medveten om detta. (Psalm 63:6; jämför Filipperna 4:8, 9.) En kväll, när David betraktade en grannes hustru när hon badade, visste Jehova också detta, och han såg vad som hände när David under en kort period lät ett syndigt begär tränga ut Gud ur sina tankar. (2 Samuelsboken 11:2—4) När profeten Natan senare blev sänd för att konfrontera David med allvaret i hans synd, hörde Jehova inte bara orden som kom ut ur Davids mun, utan han såg också det ångerfulla hjärta som de kom ifrån. (2 Samuelsboken 12:1—14; Psalm 51:1, 17) Bör inte detta få oss att tänka allvarligt över vart vi går, vad vi gör och vad som är i vårt hjärta?

8. a) Hur påverkar orden på vår tunga vår ställning inför Gud? b) Hur kan svagheter i bruket av tungan övervinnas? (Matteus 15:18; Lukas 6:45)

⁸ Eftersom Gud känner till allt vi gör, bör det inte förvåna oss att han också är medveten om hur vi använder till och med en så liten kroppsdel som tungan. Kung David insåg detta, och han skrev: ”Ty det är inte ett ord på min tunga, men se! o Jehova, du vet det redan alltsammans.” (Psalm 139:4) David var väl medveten om att de som skulle välkomnas som gäster i Jehovas tält skulle vara människor som inte baktalade andra, utan vägrade att använda sin tunga till att sprida pikanta godbitar av skvaller som skulle dra smälek över en förtrogen umgängesvän. De som Jehova visade ynnest skulle vara människor som talade sanning också i sitt hjärta. (Psalm 15:1—3; Ordspråken 6:16—19) Ingen av oss kan fullständigt behärska tungan, men David drog inte eftergivet slutsatsen att det inte fanns något han kunde göra för att förbättra sin situation. Han använde mycket tid till att skriva, tonsätta och sjunga psalmer av lovprisning till Jehova. Han erkände också öppet sitt behov av hjälp och bad Gud om hjälp. (Psalm 19:12—14) Behöver vi under bön också uppmärksamma vårt bruk av tungan?

9. a) Hur visar beskrivningen i Psalm 139:5 att Gud har ingående kunskap om vår situation? b) Vad övertygar detta oss om?

⁹ Jehova betraktar inte oss eller vår situation ur ett begränsat perspektiv. Han har hela bilden, från varje sida. David använde en belägrad stad som exempel, när han skrev: ”Bakom och framför har du belägrat mig.” I Davids fall var Gud inte någon belägrande fiende, utan han var i stället en vaksam väktare. ”Du lägger din hand på mig”, tillade David och antydde därigenom den uppsikt och det beskydd Gud utövade till bestående nytta för dem som älskar honom. ”Sådan kunskap är för underbar för mig. Den är så upphöjd att jag inte kan nå den”, erkände David. (Psalm 139:5, 6) Guds kunskap om sina tjänare är så fullständig och ingående att vi inte helt och fullt kan fatta detta. Men vi vet tillräckligt för att vara övertygade om att Jehova verkligen förstår oss och att den hjälp han tillhandahåller kommer att vara den allra bästa. — Jesaja 48:17, 18.

Var vi än är kan Gud hjälpa oss

10. Vilken uppmuntrande sanning förmedlas av den livliga beskrivningen i Psalm 139:7—12?

¹⁰ Psalmisten betraktar nu Jehovas kärleksfulla omvårdnad ur en annan synvinkel, när han fortsätter: ”Vart skulle jag kunna gå för din ande, och vart skulle jag kunna fly för ditt ansikte?” Han hade ingen önskan att försöka komma bort från Jehova; han visste i stället att var han än skulle vara, så skulle Jehova veta det och genom sin heliga ande kunna hjälpa honom. ”Om jag steg upp till himlen”, fortsatte han, ”skulle du vara där; och om jag bredde ut min bädd i Sheol, se! du skulle vara där. Om jag tog morgonrodnadens vingar, så att jag kunde ha min boning i det mest avlägsna hav, skulle också där din egen hand leda mig och din högra hand gripa tag i mig. Och om jag sade: ’Sannerligen, själva mörkret kommer att hastigt fånga mig!’ då skulle natten vara ljus omkring mig. Inte ens själva mörkret skulle visa sig vara för mörkt för dig, utan natten, den skulle lysa alldeles som dagen; mörkret kunde lika gärna vara ljuset.” (Psalm 139:7—12) Det finns ingen plats vi kan bege oss till, och ingen situation vi kan möta, som kan föra oss utom synhåll för Jehova och dit hans ande inte kan nå oss för att hjälpa oss.

11, 12. a) Hur demonstrerades Jehovas förmåga att se och hjälpa i Jonas fall, även om Jona glömde det under en tid? b) Hur bör Jonas erfarenhet vara till nytta för oss?

¹¹ Profeten Jona glömde vid ett tillfälle detta. Jehova hade gett honom i uppdrag att predika för folket i Nineve. Av någon anledning tyckte han inte att han kunde klara av det uppdraget. Assyrierna hade namn om sig att vara vildsinta, och därför skrämdes kanske Jona av tanken att tjäna i Nineve, och han försökte gömma sig. Vid hamnen i Joppe fick han resa med ett skepp som skulle till Tarsis (vanligtvis förknippat med Spanien över 350 mil väster om Nineve). Men Jehova såg honom gå ombord på skeppet och lägga sig att sova nere i lastrummet. Gud visste också var Jona var, när han senare kastades överbord, och Jehova hörde Jona, när han i den stora fiskens buk lovade att infria sina löften. När Jona hade befriats och kommit upp på torra land, fick han återigen tillfälle att fullgöra sitt uppdrag. — Jona 1:3, 17; 2:1—3:4.

¹² Hur mycket bättre skulle det inte ha varit för Jona, om han från början hade litat på att Jehovas ande skulle hjälpa honom att fullgöra sitt uppdrag! Men senare nedtecknade Jona verkligen ödmjukt sin erfarenhet, och den berättelsen har sedan dess hjälpt många att visa den förtröstan på Jehova som det verkade vara så svårt för Jona att vinna. — Romarna 15:4.

13. a) Vilka uppdrag hade Elia troget utfört innan han flydde för drottning Isebel? b) Hur hjälpte Jehova Elia också när Elia sökte gömma sig utanför Israels landområde?

¹³ Elias erfarenhet var något annorlunda. Han hade troget framfört Jehovas påbud att Israel skulle drabbas av torka som straff för sina synder. (1 Kungaboken 16:30—33; 17:1) Han hade modigt försvarat den sanna tillbedjan i kampen mellan Jehova och Baal på berget Karmel. Och han hade fullföljt det hela genom att avrätta 450 Baalsprofeter i Kidrons strömdal. Men när drottning Isebel i vredesmod svor att låta döda Elia, flydde Elia ut ur landet. (1 Kungaboken 18:18—40; 19:1—4) Var Jehova där för att hjälpa honom under den där svåra tiden? Ja, verkligen. Om Elia hade klättrat upp på ett högt berg, som om det vore till himlen; om han hade gömt sig i en grotta djupt nere i jorden, som om det vore i Sheol; om han hade flytt till någon avlägsen ö med en hastighet som liknade morgonrodnadens ljus, när det sprider sig över jorden — så skulle Jehovas hand ha varit där för att styrka och leda honom. (Jämför Romarna 8:38, 39.) Och Jehova styrkte verkligen Elia inte bara med mat för hans färd, utan också med underbara uttryck för sin verksamma kraft. På detta sätt styrkt satte Elia i gång med sitt nästa profetiska uppdrag. — 1 Kungaboken 19:5—18.

14. a) Varför skulle det vara fel att dra slutsatsen att Gud är allestädes närvarande? b) Under vilka förhållanden har Jehova kärleksfullt uppehållit sitt folk i modern tid? c) Hur kommer det sig att även om vi vore i Sheol, så skulle Gud kunna vara där?

¹⁴ De profetiska orden i Psalm 139:7—12 betyder inte att Gud är allestädes närvarande, att han är personligen närvarande på alla platser samtidigt. Bibeln visar tydligt att så inte är fallet. (5 Moseboken 26:15; Hebréerna 9:24) Men hans tjänare är aldrig utom räckhåll för honom. Det är sant om dem vars teokratiska uppdrag har fört dem till avlägsna platser. Det var sant om lojala vittnen i nazistiska koncentrationsläger under andra världskriget, och det var sant om de missionärer som satt i isoleringscell i Kina under senare delen av femtiotalet och första delen av sextiotalet. Det var också sant om våra kära bröder och systrar i ett centralafrikanskt land, vilka vid upprepade tillfällen måste fly från sina byar och till och med från sitt land. Om så skulle behövas kan Jehova nå ända ner i Sheol, den gemensamma graven, och föra tillbaka trogna personer genom en uppståndelse. — Job 14:13—15; Lukas 20:37, 38.

Den som verkligen förstår oss

15. a) Redan från vilken tid har Jehova kunnat iaktta vår utveckling? b) Hur antyder psalmistens omnämnande av njurarna omfattningen av Guds kunskap om oss?

¹⁵ Psalmisten riktar under inspiration uppmärksamheten på det förhållandet att Gud har kunskap om oss redan innan vi föds, då han skriver: ”Ty du själv frambringade mina njurar; du höll mig avskärmad i min mors liv. Jag kommer att prisa dig, ty på ett sätt som inger fruktan är jag underbart gjord. Dina verk är underbara, som min själ mycket väl vet.” (Psalm 139:13, 14) Kombinationen av gener från vår far och vår mor vid tiden för avlelsen skapar det mönster som djupt påverkar våra fysiska och mentala möjligheter. Gud förstår dessa möjligheter. I den här psalmen nämns speciellt njurarna, vilka ofta används i Bibeln för att representera de allra innersta sidorna av vår personlighet.a (Psalm 7:9; Jeremia 17:10) Jehova kände till dessa detaljer om oss redan innan vi föddes. Han är också den som med kärleksfull omtanke har utformat människokroppen, så att en befruktad cell i moderns livmoder frambringar ett skyddande hölje till att avskärma embryot och skydda det allteftersom det utvecklas.

16. a) Hur betonar Psalm 139:15, 16 Jehovas genomträngande synförmåga? b) Varför bör detta vara till uppmuntran för oss?

¹⁶ Därefter betonar psalmisten hur genomträngande Guds synförmåga är och tillägger: ”Benen i min kropp var inte dolda för dig, när jag gjordes i det hemliga, när jag vävdes i jordens djupaste delar [tydligen ett poetiskt omnämnande av hans mors livmoder och med en anspelning på att Adam skapades av stoft]. Dina ögon såg till och med embryot av mig, och i din bok var alla dess delar uppskrivna, med avseende på de dagar då de [kroppsdelarna] formades och det ännu inte fanns en enda [tydlig kroppsdel] av dem.” (Psalm 139:15, 16) Det råder inget tvivel om det — oavsett om medmänniskor förstår oss eller inte, gör Jehova det. Hur bör detta påverka oss?

17. Vad drivs vi att göra, när vi betraktar Guds verk som varande underbara?

¹⁷ Den som skrev Psalm 139 erkände att Guds verk, som han skrev om, var underbara. Känner du det också så? Något som är underbart får en person att tänka djupt eller att visa hänryckt uppmärksamhet. Du reagerar antagligen så för Jehovas fysiska skaparverk. (Jämför Psalm 8:3, 4, 9.) Ägnar du också det slaget av eftertanke åt det som han har gjort i fråga om att upprätta det messianska kungariket, åt det som han gör för att få de goda nyheterna predikade på hela jorden och åt det sätt på vilket hans ord omdanar människors personlighet? — Jämför 1 Petrus 1:10—12.

18. Hur kommer det att påverka oss, om vi finner Guds verk vara sådana att de inger fruktan?

¹⁸ Är det också din erfarenhet att det inger fruktan att begrunda Guds verk, att det inom dig frambringar en hälsosam fruktan, en fruktan som är starkt motiverande, en fruktan som har en djup inverkan på din personlighet och på det sätt varpå du använder ditt liv? (Jämför Psalm 66:5.) I så fall kommer ditt hjärta att få dig att prisa Jehova, att lovprisa honom, att skapa tillfällen att berätta för andra om hans uppsåt och de underbara ting som han har i beredskap åt dem som älskar honom. — Psalm 145:1—3.

[Fotnoter]

Vad vill du säga?

◻ Hur hjälper vetskapen att ”Jehova är Gud” oss att tjäna honom med glädje?

◻ Hur bör vårt liv påverkas av att Gud vet allt vad vi gör?

◻ Varför är det uppmuntrande att vi aldrig är utom synhåll för Gud?

◻ Varför kan Gud förstå oss på ett sätt som människor inte kan?

◻ Varför får ett sådant studium som detta oss att vilja prisa Jehova?