Ha ständigt Jehova inför dig
”Jag har ständigt Jehova inför mig.” (PS. 16:8)
1. Vilken inverkan kan skildringarna i Bibeln ha på oss?
I JEHOVAS skrivna ord finns en enastående redogörelse för hur han har handlat med mänskligheten. Där berättas om många människor som har haft del i att fullgöra Guds avsikter. Det de har sagt och gjort finns naturligtvis inte med i Bibeln bara för att vi skall få glädjen att läsa om det. Sådana skildringar kan dra oss närmare Gud. (Jak. 4:8)
2, 3. Hur skall vi förstå orden i Psalm 16:8?
2 Vi kan alla lära oss mycket av det som sådana välkända bibliska personer som Abraham, Sara, Mose, Rut, David, Ester, aposteln Paulus och andra var med om. Men berättelser om mindre framstående personer kan också vara till nytta för oss. Om vi mediterar över skildringarna i Bibeln kan det hjälpa oss att handla i enlighet med psalmistens ord: ”Jag har ständigt Jehova inför mig. Eftersom han är vid min högra sida, bringas jag inte att vackla.” (Ps. 16:8) Hur skall vi förstå de här orden?
3 En soldat hade vanligen sitt svärd i högra handen, vilket gjorde att den sidan var oskyddad av skölden, som han höll med vänster hand. Men han var ändå skyddad om en vän stred nära honom på hans högra sida. Om vi ständigt tänker på Jehova och gör hans vilja, kommer han att beskydda oss. Vi skall nu se hur vi genom att ta del av skildringarna i Bibeln kan stärka vår tro så att vi ”ständigt [har] Jehova inför” oss.
Jehova besvarar våra böner
4. Ge ett bibliskt exempel som visar att Gud besvarar bön.
4 Om vi ständigt har Jehova inför oss, kommer han att besvara våra böner. (Ps. 65:2; 66:19) Det som hände Abrahams äldste tjänare, förmodligen Elieser, visar att det här är sant. Abraham sände honom till Mesopotamien för att skaffa en gudfruktig hustru åt Isak. Elieser bad om Guds vägledning och förstod att han hade fått det när Rebecka gav hans kameler vatten. Tack vare att han bad uppriktigt, fann han den som blev Isaks älskade hustru. (1 Mos. 24:12–14, 67) Visserligen befann sig Abrahams tjänare på ett särskilt uppdrag, men bör vi inte vara lika övertygade om att Jehova lyssnar till våra böner?
5. Varför kan vi säga att också en kort, tyst bön till Jehova kan vara verkningsfull?
5 Ibland kan vi snabbt behöva be om Guds hjälp. Vid ett tillfälle lade den persiske kungen Artaxerxes märke till att hans munskänk Nehemja var bedrövad. Kungen frågade: ”Vad är det du söker uppnå?” ”Genast bad ... [Nehemja] till himlens Gud.” Nehemja måste vara kortfattad när han bad den här bönen, som tydligen frambars tyst. Men Gud besvarade den, för Nehemja fick kungens stöd för att kunna återuppbygga Jerusalems murar. (Läs Nehemja 2:1–8.) Ja, även en kort, tyst bön kan vara verkningsfull.
6, 7. a) Vilket gott föredöme var Epafras när det gäller att be? b) Varför bör vi be för andra?
6 Vi uppmanas att ”be för varandra”, även om vi inte alltid omedelbart får bevis för att sådana böner besvaras. (Jak. 5:16) Epafras, ”en trogen tjänare åt Kristus”, bad ihärdigt för dem som var besläktade med honom i tron. Paulus skrev från Rom: ”Epafras, som är från er [kolosserna], en Kristi Jesu slav, sänder er sina hälsningar; han kämpar alltid för er i sina böner, för att ni slutligen skall stå fasta, fullständiga och helt övertygade om allt som är Guds vilja. Ja, jag ger honom vittnesbörd att han gör sig stor möda för er och för dem i Laodikeia och för dem i Hierapolis.” (Kol. 1:7; 4:12, 13)
7 Kolossai, Laodikeia och Hierapolis var städer som låg i samma område i Mindre Asien. De kristna i Hierapolis levde bland sådana som tillbad gudinnan Kybele, de kristna i Laodikeia hotades av materialism, och kolosserna måste vara på sin vakt mot mänsklig filosofi. (Kol. 2:8) Vi kan förstå varför Epafras, som var från Kolossai, i sina böner kämpade för de troende i den staden. I Bibeln nämns inte hur Epafras böner besvarades, men han upphörde inte att be för medtroende. Det bör inte heller vi göra. Vi lägger oss inte i andras angelägenheter, men vi känner kanske till att en familjemedlem eller en vän genomgår ett svårt trosprov. (1 Petr. 4:15) Det är då lämpligt att vi i våra personliga böner ber för honom. Paulus blev hjälpt av andras ödmjuka böner, och våra böner kan också åstadkomma mycket gott. (2 Kor. 1:10, 11)
8. a) Hur vet vi att de äldste från Efesos insåg vikten av att be? b) Vilken inställning bör vi ha när det gäller att be till Gud?
8 Uppfattar andra oss som män och kvinnor som ber mycket? När Paulus hade sammanträffat med de äldste från Efesos, ”föll han på knä tillsammans med dem alla och bad”. Då blev det ”en hel del gråt bland dem alla, och de föll Paulus om halsen och kysste honom ömt, eftersom de kände särskild smärta över det ord som han hade sagt, att de inte mer skulle få se hans ansikte”. (Apg. 20:36–38) Vi känner inte till namnen på alla dessa äldste, men det är uppenbart att de insåg vikten av att be. Vi bör uppskatta förmånen att få be till Gud och ”lyfta upp lojala händer” i tro på att vår himmelske Fader skall svara oss. (1 Tim. 2:8)
Lyd Gud helt och fullt
9, 10. a) Hur handlade Selofhads döttrar föredömligt? b) Hur kan den lydnad som Selofhads döttrar visade påverka en ogift kristens syn på äktenskapet?
9 Om vi ständigt tänker på Jehova, kommer det att hjälpa oss att lyda honom, och som en följd av det får vi hans välsignelse. (5 Mos. 28:13; 1 Sam. 15:22) Det här innebär att vi är villiga att lyda. Vi kan tänka på inställningen hos fem köttsliga systrar, Selofhads döttrar, som levde på Moses tid. Bland israeliterna ärvde sönerna vanligtvis sina fäder. Mannen Selofhad dog utan att ha några söner, och Jehova sade att de här fem kvinnorna skulle få hela arvet – på ett villkor. De måste gifta sig med söner till Manasse, så att deras arvedel blev kvar i samma stam. (4 Mos. 27:1–8; 36:6–8)
10 Selofhads döttrar hade tro på att allt skulle ordna sig till det bästa om de lydde Gud. I Bibeln sägs det: ”Selofhads döttrar gjorde så som Jehova hade befallt Mose. Och Mahla, Tirsa, Hogla, Milka och Noah, Selofhads döttrar, blev hustrur till sina farbröders söner. De blev hustrur till några i Manasses, Josefs sons, söners släkter, så att deras arvedel blev kvar inom deras fars släkts stam.” (4 Mos. 36:10–12) De här lydiga kvinnorna gjorde det som Jehova befallde. (Jos. 17:3, 4) Andligt mogna ogifta kristna som har en liknande tro lyder Gud genom att gifta sig ”bara ... i Herren”. (1 Kor. 7:39)
11, 12. Hur visade Kaleb att han förtröstade på Gud?
11 Vi måste lyda Jehova helt och fullt, alldeles som israeliten Kaleb gjorde. (5 Mos. 1:36) När israeliterna hade befriats ur Egypten på 1500-talet f.v.t., sände Mose ut 12 män för att utspeja Kanaan, men bara två av spejarna – Kaleb och Josua – uppmanade folket att helt förtrösta på Gud och dra in i landet. (4 Mos. 14:6–9) Omkring 40 år senare levde Josua och Kaleb fortfarande och följde Jehova helt och fullt, och Gud använde Josua till att föra israeliterna in i det utlovade landet. Men de tio otrogna spejarna dog tydligen under israeliternas 40-åriga vandring i vildmarken. (4 Mos. 14:31–34)
12 Som en av de äldre som överlevde israeliternas vandring i vildmarken kunde Kaleb träda fram inför Josua och säga: ”Jag ... följde Jehova, min Gud, helt och fullt.” (Läs Josua 14:6–9.) Den 85-årige Kaleb bad att få den bergstrakt som Jehova hade lovat honom, trots att den var befolkad av fiender som bodde i stora befästa städer. (Jos. 14:10–15)
13. Vad måste vi, trots de prövningar vi möter, göra för att få Jehovas hjälp?
13 Precis som den trogne och lydige Kaleb kommer vi att få Jehovas stöd om vi följer honom ”helt och fullt”. När vi stöter på stora hinder kommer vi att få hjälp om vi följer Jehova ”helt och fullt”. Men att göra det hela livet, som Kaleb gjorde, kan vara en utmaning. Kung Salomo gjorde till en början det som var rätt i Jehovas ögon, men när han hade blivit gammal förledde hans hustrur honom till att tjäna falska gudar, och ”han följde inte Jehova helt och fullt som hans far David hade gjort”. (1 Kung. 11:4–6) Låt oss därför, trots de prövningar vi måste möta, alltid visa fullständig lydnad för Gud och ständigt ha honom inför oss.
Förtrösta alltid på Jehova
14, 15. Vad har du med ledning av Noomis erfarenheter lärt dig om behovet av att förtrösta på Gud?
14 Det är särskilt viktigt att vi förtröstar på Gud när vi är nedstämda på grund av att vår framtid ser dyster ut. Tänk på den åldriga Noomi som berövades sin man och sina två söner av fienden döden. När hon återvände till Juda från Moab sade hon klagande: ”Kalla mig inte Noomi [”min ljuvlighet”, fotnoten]. Kalla mig Mara [”bitter”, fotnoten], ty den Allsmäktige har gjort det mycket bittert för mig. Jag hade fullt upp när jag gav mig av, och tomhänt har Jehova låtit mig komma tillbaka. Varför skulle ni kalla mig Noomi, när det är Jehova som har förödmjukat mig och den Allsmäktige som har vållat mig olycka?” (Rut 1:20, 21)
15 Noomi var nedstämd, men en noggrann läsning av Ruts bok visar att hon fortsatte att förtrösta på Jehova. Och hennes situation ändrades verkligen! Noomis svärdotter Rut, som var änka, blev hustru till Boas och födde en son. Noomi blev barnets sköterska, och i skildringen sägs det: ”Grannkvinnorna [gav] honom ett namn och sade: ’En son har fötts åt Noomi.’ Och de gav honom nu namnet Obed. Han är far till Isai, Davids far.” (Rut 4:14–17) När Noomi uppväcks till liv på jorden kommer hon att få veta att Rut, som också kommer att vara med där, blev stammoder till Jesus, Messias. (Matt. 1:5, 6, 16) Precis som i fallet med Noomi kan vi inte bestämt veta utgången av en svår situation. Låt oss därför alltid förtrösta på Gud, alldeles som vi uppmanas till i Ordspråksboken 3:5, 6: ”Förtrösta på Jehova av hela ditt hjärta och stöd dig inte på ditt eget förstånd. Tänk på honom på alla dina vägar, så skall han göra dina stigar raka.”
Förlita dig på helig ande
16. Hur hjälpte Guds heliga ande vissa äldste i det forntida Israel?
16 Om vi ständigt har Jehova inför oss, kommer han att leda oss genom sin heliga ande. (Gal. 5:16–18) Guds ande vilade över de 70 äldste som hade utvalts till att hjälpa Mose med att ”bära den börda som folket [israeliterna]” var. Endast Eldad och Medad nämns vid namn, men Guds ande gjorde så att alla kunde fullgöra sina uppgifter. (4 Mos. 11:13–29) De var utan tvivel dugliga, gudfruktiga, pålitliga och ärliga, alldeles som de som hade utvalts tidigare. (2 Mos. 18:21) Sådana egenskaper har kristna äldste i våra dagar.
17. Vilken betydelse hade Jehovas heliga ande vid uppförandet av tältboningen?
17 Jehovas heliga ande hade stor betydelse när tältboningen uppfördes i vildmarken. Jehova förordnade Besalel att som den främste konsthantverkaren leda arbetet vid tältboningen, och han lovade att ”uppfylla honom med Guds ande, med vishet och förstånd och kunskap och allt slags hantverksskicklighet”. (2 Mos. 31:3–5) Män som hade ”ett vist hjärta” arbetade tillsammans med Besalel och hans medhjälpare Oholiab för att fullgöra det här enastående uppdraget. Vidare fick Jehovas ande var och en som hade ”ett villigt hjärta” att ge frikostiga bidrag. (2 Mos. 31:6; 35:5, 30–34) Samma ande förmår Guds tjänare i våra dagar att göra allt de kan för att främja Rikets intressen. (Matt. 6:33) Vi kanske har särskilda förmågor, men vi måste be om helig ande och låta den leda oss om vi skall kunna fullgöra det uppdrag som Jehova har gett sitt folk i våra dagar. (Luk. 11:13)
Ha alltid vördnadsfull fruktan för härarnas Jehova
18, 19. a) Vilken inställning frambringar Guds heliga ande hos oss? b) Vad har du lärt dig av exemplen med Simeon och Hanna?
18 Den heliga anden frambringar hos oss en vördnadsfull inställning som gör att Jehova ständigt är inför oss. Guds forntida folk fick veta: ”Ni skall vörda härarnas Jehova som helig.” (Jes. 8:13, Byington) Två gudfruktiga äldre personer i Jerusalem under det första århundradet var Simeon och Hanna. (Läs Lukas 2:25–38.) Simeon trodde på profetiorna om Messias och ”väntade på Israels tröst”. Gud utgöt helig ande över Simeon och försäkrade honom om att han skulle få leva och se Messias. Och så blev det. En dag år 2 f.v.t. fördes Jesus till templet av Maria och Josef, barnets mor och adoptivfar. Simeon drevs av helig ande och uttalade profetiska ord om Messias och förutsade sorg för Maria, som verkligen kände stor sorg när Jesus hängdes på en tortyrpåle. Men föreställ dig den glädje Simeon kände när han tog ”Jehovas Smorde” i famnen! Och Simeon är verkligen ett fint föredöme för Guds tjänare i våra dagar när det gäller att ha en vördnadsfull inställning!
19 Den gudfruktiga Hanna, som var 84 år och änka, var ”aldrig ... borta från templet”. Hon utförde helig tjänst åt Jehova natt och dag ”med fastor och ödmjuka böner”. Också Hanna var närvarande när Jesusbarnet fördes till templet. Hon var verkligen tacksam över att få se den blivande Messias! Ja, hon ”började frambära tack till Gud och tala om barnet för alla som väntade på Jerusalems befrielse”. Hanna kunde helt enkelt inte låta bli att tala med andra om den här goda nyheten! I likhet med Simeon och Hanna är äldre kristna i våra dagar mycket glada över att ingen är för gammal för att tjäna Jehova som ett vittne för honom.
20. Vad behöver vi göra oavsett hur gamla vi är, och varför det?
20 Oavsett hur gamla vi är behöver vi ständigt ha Jehova inför oss. Då kommer han att välsigna våra ödmjuka ansträngningar att berätta för andra om hans kungavälde och hans underbara gärningar. (Ps. 71:17, 18; 145:10–13) Men om vi skall ära Jehova måste vi visa kristna egenskaper. Vad kan vi lära oss om sådana egenskaper genom att undersöka andra berättelser i Bibeln?
Hur skulle du svara?
• Hur vet vi att Jehova hör bön?
• Varför bör vi lyda Gud helt och fullt?
• Varför bör vi alltid förtrösta på Jehova även om vi är nedstämda?
• Hur hjälper Gud sitt folk genom sin heliga ande?
[Bild på sidan 4]
Nehemjas bön till Jehova var verkningsfull
[Bild på sidan 5]
Vi får hjälp att förtrösta på Jehova genom att tänka på de välsignelser Noomi fick