ULL

Mjukt, krusigt hår som utgör päls hos vissa djur, särskilt får. Hebréerna och andra forntida folk klippte ullen av djuren och använde den till bland annat kläder och broderier. (2Mo 35:4–6, 25; 36:8, 35, 37; 38:18; 39:1–8, 22–29; 3Mo 13:47; Ord 31:13, 22; Hes 34:3) Kläder av ull isolerar mot värme och kyla och är bekväma att ha på sig, eftersom de värmer utan att vara särskilt tunga och kan ta upp mycket fukt utan att kännas våta.

Den mosaiska lagen påbjöd att israeliterna skulle ge ”det första av den avklippta ullen” från sin småboskap till prästerna. (5Mo 18:3–5) De som inte var präster fick inte klä sig i ”tyg av blandat garn, av ull och lin tillsammans”. (5Mo 22:11; 3Mo 19:19; se TYG [Andra användningsområden].)

Något som visar att ull hade stor betydelse i forntiden är att Mesa, Moabs kung, betalade Israels kung ”100 000 lamm och 100 000 oklippta baggar” som tribut. (2Ku 3:4) Ull var dessutom en värdefull handelsvara. (Hes 27:1, 2, 7, 16, 18)

Eftersom ull ofta är vit i naturligt tillstånd, förbinds den ibland med vithet och renhet. Jehova liknade till exempel förlåtna synder vid vit ull. Genom profeten Jesaja sade han: ”Även om era synder skulle visa sig vara som scharlakan, skall de göras vita som snö; även om de skulle vara röda som karmosinrött tyg, skall de bli som ull.” (Jes 1:18–20)

Jehova ger ”snö som ull” genom att snön täcker landet som en varm filt av vit ull. (Ps 147:16)

I en syn sägs det symboliskt om ”den Gamle av dagar”, Jehova Gud, att hans hår är som ren ull. (Dan 7:9) Detta väcker tanken på hög ålder och stor vishet, något som förknippas med gråhårighet. (Jfr Job 15:9, 10.) Aposteln Johannes fick se ”någon lik en människoson” och lade märke till att hans huvud och hans hår var ”vitt som vit ull, som snö”. (Upp 1:12–14) Att hans hår beskrivs på det här sättet kan anspela på att det hade blivit vitt på ”rättfärdighetens väg”. (Ord 16:31)