HALS, NACKE

Halsen är den kroppsdel hos människor och djur som förenar huvudet med resten av kroppen. Den bakre delen av halsen kallas nacke. Flera hebreiska ord översätts med ”hals”, ”nacke” och ”strupe”. I Bibeln används dessa ord ofta i bildlig bemärkelse.

När någon flydde för sina fiender i krig sade man på hebreiska att han ”vände nacken till framför sina fiender”. (Jfr Jos 7:8, där detta hebreiska uttryck har återgetts med ”vända ryggen till och fly för sina fiender”.) Att man hade sin hand på sina ”fienders nacke” innebar att man besegrade eller kuvade dem. (1Mo 49:8; 2Sa 22:41; Ps 18:40) En gammal sed med samma innebörd var att man satte foten på en besegrad fiendes nacke. På egyptiska och assyriska monument skildras stridsscener där kungar sätter foten på en besegrad fiendes nacke. Josua befallde sina befälhavare: ”Träd fram. Sätt era fötter på dessa kungars nackar.” (Jos 10:24)

Ett ok på nacken betecknade arbete, underkastelse eller slaveri. (1Mo 27:40; Jer 30:8; Apg 15:10) De ofta förekommande uttrycken ”styvnackad” och ”göra sin nacke hård” betecknar en upprorisk och trotsig anda. I Bibeln sägs det varnande: ”En man som gång på gång blir tillrättavisad men som gör sin nacke styv skall krossas plötsligt, och det utan läkedom.” (Ord 29:1; 5Mo 9:6, 13; 31:27; 2Ku 17:14; Ps 75:5; Jes 48:4)

Vikten av föräldrarnas fostran och myndighet (och därmed också det stora värdet av Guds lagar och bud) framhävs av uppmaningen: ”Knyt dem om din hals”, eftersom det var kring halsen man bar vackra och dyrbara smycken. (Ord 1:8, 9; 3:1–3; 6:20, 21) Att gå med sträckt hals kan vara ett tecken på högmod. (Jes 3:16)

Strupe. Det hebreiska ord som har återgetts med ”strupe” avser främre delen av halsen, den del som innehåller matstrupen, luftstrupen och struphuvudet. (Ps 149:6; Jer 2:25) Det sägs i Bibeln om onda män som ljuger och utgjuter blod: ”I deras mun finns inget trovärdigt. ... Deras strupe är en öppnad grav.” (Ps 5:9; Rom 3:13)