MUTA

En i allmänhet dyrbar gåva som ges för att påverka mottagaren att handla till förmån för givaren, vanligtvis på ett otillbörligt eller korrupt sätt. Det hebreiska ordet för muta (shọchadh) kan också beroende på sammanhanget återges med ”gåva”. (2Mo 23:8, not; 1Ku 15:19; Ord 17:8) Bibeln visar att mutor inte bara kunde leda till att rättvisan åsidosattes utan också till att blod utgöts. (5Mo 16:19; 27:25; Hes 22:12)

I Guds lag till Israel fanns det ett uttryckligt förbud mot att ta mutor, och Jehova utgör som den högste domaren ett fullkomligt exempel genom att han alltid är opartisk när han fattar beslut och aldrig tar mutor. (2Mo 23:8; 2Kr 19:7) De som skulle vara gäster i Jehovas tält måste därför efterlikna honom i detta avseende. (Ps 15:1, 5; se också Jes 33:15, 16.)

Bibeln innehåller ett flertal exempel på sådana som tog eller gav mutor. De filisteiska axelfurstarna mutade Delila genom att de var och en betalade henne 1 100 silverstycken (20 900 kr, om silverstyckena var siklar) för att förråda Simson. (Dom 16:5) Sönerna till profeten och domaren Samuel tog till skillnad från sin far emot mutor och vrängde rätten. (1Sa 8:3; 12:3) David talar om dem vars högra hand, som borde ha understött rättens sak, var full av mutor. (Ps 26:10) Kung Asa och kung Ahas mutade kungen i Aram respektive kungen i Assyrien för att få militärt bistånd. (1Ku 15:18, 19; 2Ku 16:8) Det trolösa Jerusalems överhuvuden eller furstar var sådana som älskade mutor. (Jes 1:23; 5:23; Mik 3:11) Till skillnad från vanliga prostituerade, som tar betalt för sina tjänster, mutade det trolösa Jerusalem andra för att de skulle komma till henne. (Hes 16:33)

I det första århundradet v.t. tog Judas Iskariot på sätt och vis emot en muta för att förråda Jesus Kristus (Mt 26:14–16, 47–50), och ståthållaren Felix underlät att skipa rättvisa åt aposteln Paulus i hopp om att denne skulle ge honom pengar (Apg 24:26, 27).

Uttrycken ”mutor ur barmen” och ”mutor i barmen” är lättare att förstå om man tänker på att det hebreiska ordet för ”barm” också kan beteckna det veck eller den ficka som bildades ovanför bältet i ytterklädnaden. Dessa uttryck antyder därför att mutan hölls dold i detta övre veck och sedan i all hemlighet gavs vidare till någon annan, som dolde den på samma sätt. (Ord 17:23; 21:14; se GÅVOR.)