Jehova hör våra angelägna rop på hjälp
HJÄLPBEHOVET var angeläget. Detta framgick klart av den kunglige munskänkens sorgsna ansikte. Tillfrågad om vad som var fel gav munskänken uttryck åt sin sorg över Jerusalems och dess murars förödda tillstånd. Då kom frågan: ”Vad är det då du begär?” ”Då bad jag en bön till himmelens Gud”, skrev munskänken Nehemja senare. Detta var ett snabbt, tyst, angeläget rop på Jehovas hjälp. Och vad blev resultatet? Jo, den persiske kungen Artaxerxes bemyndigade omgående Nehemja att återuppbygga Jerusalems murar! — Nehemja 2:1—6.
Ja, Gud hör de angelägna vädjandena från dem som älskar honom. (Psalm 65:3) Om en prövning tycks vara större än vad du kan bära, kan du därför be som psalmisten David gjorde i Psalm 70, när han var i omedelbart behov av Guds hjälp. I psalmens första vers (enligt 1982 års svenska översättning) visas det att syftet med den är att den skall tjäna ”till åminnelse”. Med obetydliga förändringar är den en upprepning av Psalm 40:14—18. Men hur kan Psalm 70 hjälpa oss som Jehovas folk?
Vädjan om omedelbar befrielse
David börjar med vädjan: ”Gud, kom till min räddning. Herre [Jehova], skynda till min hjälp.” (Psalm 70:2) När vi befinner oss i nöd, kan vi be att Gud snabbt skall komma till vår hjälp. Jehova prövar oss inte med onda ting, och han ”vet ... att rädda de gudhängivna ur prövning”. (2 Petrus 2:9; Jakob 1:13) Men hur blir det om han tillåter att en prövning fortsätter, kanske för att lära oss någonting? Då kan vi be honom om vishet att ta itu med den. Om vi ber i tro, ger han oss vishet. (Jakob 1:5—8) Gud ger oss också den kraft vi behöver för att kunna uthärda våra prövningar. Han står oss till exempel bi ”på sjukbädden”. — Psalm 41:2—4; Hebréerna 10:36.
Vår medfödda syndfullhet, såväl som att vi ständigt utsätts för frestelser och djävulens ansträngningar att göra slut på vårt förhållande till Jehova, bör få oss att varje dag be om Guds hjälp. (Psalm 51:3—7; Romarna 5:12; 12:12) Följande ord i Jesu mönsterbön är värda att lägga märke till: ”För oss inte in i frestelse, utan rädda oss från den onde.” (Matteus 6:13) Ja, vi kan be Gud att han inte tillåter att vi dukar under när vi frestas till olydnad mot honom och att han förhindrar att Satan, ”den onde”, överlistar oss. Men låt oss länka samman våra rop på befrielse med mått och steg att undvika situationer där vi i onödan skulle utsätta oss för frestelser och Satans snaror. — 2 Korintierna 2:11.
De som säger: ”Rätt så!”
Vi kan i högsta grad bli prövade därför att fiender smädar oss för den tro vi utövar. Om detta skulle hända dig, tänk då på Davids ord: ”Må de komma på skam och bli utskämda, som står efter mitt liv, må de vika tillbaka och blygas, som önskar min ofärd. Må de vända tillbaka i sin skam, som säger: ’Rätt så, rätt så!’” (Psalm 70:3, 4) Davids fiender önskade se honom död; de stod efter hans liv. I stället för att försöka vedergälla dem utövade han emellertid tro på att Gud skulle bringa dem på skam. David bad att hans fiender måtte ”komma på skam och bli utskämda”, förlägna, förvirrade, bringade ur fattningen och gäckade i sina försök att genomföra sina onda anslag. Ja, må de som söker skada honom och önskar hans ofärd bli konfunderade och få erfara vanära.
Om vi hyste vad som skulle kunna kallas skadeglädje när en fiende drabbas av olycka, skulle vi få avlägga räkenskap inför Jehova för vår synd. (Ordspråksboken 17:5; 24:17, 18) Men när fiender smädar Gud och hans folk, kan vi be att Jehova för sitt heliga namns skull må få dem att vika tillbaka och komma dem att blygas i de människors åsyn inför vilka de söker ära. (Psalm 106:8) Hämnden är Guds, och han kan bringa på skam och ödmjuka sina och våra fiender. (5 Moseboken 32:35) Den nazistiske ledaren Adolf Hitler sökte utrota Jehovas vittnen i Tyskland. Hur ömkligt misslyckades han inte, för det är nu många tusen som kungör Rikets budskap där!
I föraktfullt hån kan våra fiender säga: ”Rätt så, rätt så!” Eftersom dessa syndare smädar Gud och hans folk, må de ”vända tillbaka i sin skam”, få utstå vanära. Må vi, medan vi ber om detta, bevara vår ostrafflighet och glädja Jehovas hjärta, så att han kan ge svar åt Satan och vemhelst annan som smädar honom. (Ordspråksboken 27:11) Och vi bör aldrig frukta våra högmodiga fiender, för ”den som förtröstar på Herren [Jehova], han blir beskyddad”. (Ordspråksboken 29:25) Den stolte babyloniske kungen Nebukadnessar, som hade tillfångatagit Guds folk, fick uppleva vanära och måste erkänna att ”himmelens konung” kan ödmjuka ”dem som vandrar i högmod”. — Daniel 4:34.
”Lovad vare Gud!”
Fastän fiender kan vålla oss besvär, må vi alltid lovprisa Jehova tillsammans med medtillbedjare. David lät sig inte bli så uppslukad av trångmål att han underlät att lovsjunga Gud, utan han sade: ”Men alla de som söker dig må fröjdas och vara glada i dig, och må de som längtar efter din frälsning alltid säga: ’Lovad vare Gud!’” (Psalm 70:5) Jehovas tjänare fortsätter att vara mycket glada eftersom de fröjdas och gläder sig i honom. Som åt honom överlämnade, döpta vittnen känner de den stora glädje som blir följden av en förtrolig gemenskap med honom. (Psalm 25:14) Likväl kan de betraktas som sådana som ödmjukt söker Gud. De tror på Gud och håller hans bud, och de fortsätter ständigt att söka mer kunskap om honom och hans ord. — Predikaren 3:11; 12:13, 14; Jesaja 54:13.
När Jehovas vittnen förkunnar de goda nyheterna, säger de i själva verket beständigt: ”Lovad vare Gud!” De berömmer Jehova och betraktar honom med största högaktning. Med glädje hjälper de sanningssökare att få kunskap om Gud och även att lovprisa honom. I olikhet med världsliga nöjesälskare längtar Jehovas folk efter hans frälsning. (2 Timoteus 3:1—5) Medvetna om sin medfödda syndfullhet är de djupt tacksamma för Jehova Guds kärleksfulla föranstaltning med frälsning till evigt liv genom hans Sons, Jesu Kristi, försoningsoffer. (Johannes 3:16; Romarna 5:8; 1 Johannes 2:1, 2) Lovsjunger du Gud och visar att du längtar efter hans frälsning genom att utöva sann tillbedjan till hans lov och pris? — Johannes 4:23, 24.
Lita på befriaren
När David uttryckte sig i denna psalm, kände han ett sådant förtvivlat behov att han sade: ”Jag är betryckt och fattig. Gud, skynda till mig. Min hjälp och min befriare är du. Herre [Jehova], dröj inte.” (Psalm 70:6) Drabbade av sådana prov som kommer över troende, sådana prövningar som förföljelse, frestelser och angrepp från Satan, kan vi tyckas ”fattiga”. Även om vi kanske inte är utblottade, tycks vi försvarslösa mot samvetslösa fiender. Men vi kan vara förvissade om att Jehova kan och kommer att rädda oss som sina trogna tjänare. — Psalm 9:18—21.
Jehova är vår ”befriare”, den som för oss i säkerhet när vi behöver det. Våra egna tillkortakommanden kan ha fört oss in i en prövosam situation. Men om vår dårskap förvrider vår väg, må vårt hjärta inte bli uppretat mot Jehova. (Ordspråksboken 19:3, NW) Det är inte på honom vi skall lägga skulden, och han är redo att hjälpa oss om vi ber till honom i tro. (Psalm 37:5) Hur är det om vi kämpar med att undvika synd? Må vi då vara specifika angående detta i bön och be om Guds hjälp att fortsätta att följa en rättfärdig kurs. (Matteus 5:6; Romarna 7:21—25) Gud kommer att besvara vår från hjärtat kommande bön, och det kommer att gå bra för oss andligen om vi underkastar oss hans heliga andes vägledning. — Psalm 51:19; Efesierna 4:30.
När vi befinner oss mitt uppe i ett trosprov, känner vi det kanske som om vi inte skulle kunna uthärda mycket längre. Eftersom vårt syndiga kött är svagt, längtar det kanske efter snar befrielse. (Markus 14:38) Därför vädjar vi kanske: ”Herre [Jehova], dröj inte.” Särskilt om vi är bekymrade över smälek över Guds namn, kan vi känna oss manade att be som profeten Daniel gjorde: ”O Jehova, så hör då. O Jehova, så förlåt då. O Jehova, så ge då akt och handla. Dröj inte, för din egen skull, o min Gud, ty ditt eget namn har nämnts ... över ditt folk.” (Daniel 9:19, NW) Vi kan vara säkra på att vår himmelske Fader inte kommer att dröja, för aposteln Paulus gav följande försäkran: ”Låt oss ... med ett fritt och öppet tal gå fram till den oförtjänta omtankens tron, för att kunna få barmhärtighet och finna oförtjänt omtanke till hjälp i rätt tid.” — Hebréerna 4:16.
Glöm aldrig att Jehova är vår befriare. Som hans tjänare kommer det att göra oss gott att minnas detta och den andäktiga stämningen i Psalm 70. Ibland kan vi behöva be gång på gång om en angelägenhet som djupt bekymrar oss. (1 Tessalonikerna 5:17) Det kan tyckas som om det inte finns någon lösning på ett visst problem, ingen utväg ur vårt dilemma. Men vår kärleksfulle himmelske Fader kommer att styrka oss och kommer inte att tillåta att vi blir prövade utöver vad vi kan tåla. Tröttna därför aldrig på att nalkas evighetens Konungs tron i från hjärtat kommande bön. (1 Korintierna 10:13; Filipperna 4:6, 7, 13; Uppenbarelseboken 15:3) Be i tro, och lita obetingat på honom, för Jehova hör våra angelägna rop på hjälp.