FÄLLA

Ett redskap för fångst av djur, försett med en anordning som stänger in, håller fast eller dödar djuret. I regel döljs eller kamoufleras fällan för att djuret inte skall se den, och ofta används lockbete. Flera olika hebreiska ord återges med ”fälla”, ”snara” och ”nät”. (Ps 141:9, 10) Även om det inte ges några detaljerade beskrivningar av de olika djurfällor och snaror som man använde i forntiden, ger bibelställen som Job 18:8–10; Psalm 10:9; 140:5 och Jeremia 18:22 en ungefärlig bild av hur några av dem användes. För upplysningar om deras utformning och om hur de användes, se artiklarna FÅGELFÅNGARE; JAKT OCH FISKE.

Bildspråk. Snaror och fällor medför fångenskap, skada eller död för de djur som fångas i dem och kan därför användas för att illustrera olika orsaker till förlorad frihet eller olycka, ödeläggelse och död. När Mose hade kungjort att det skulle komma en stor gräshoppsplåga över Egypten frågade faraos tjänare: ”Hur länge skall den här mannen vara som en snara för oss?” (2Mo 10:7) De tidigare plågorna hade alla kommit efter det att de blivit kungjorda av Mose, och därför hade han visat sig vara som en snara, dvs. en orsak till olycka och ödeläggelse för egyptierna. För att israeliterna inte skulle falla i avgudadyrkans snara varnade Jehova dem flera gånger för att låta kanaanéerna bo kvar i det utlovade landet. (2Mo 23:32, 33; 34:12; 5Mo 7:16, 25; Jos 23:13) Avgudadyrkan var en snara för israeliterna, en lömsk orsak till olycka för dem, eftersom den skulle leda till att de förlorade Jehovas godkännande och beskydd och att de blev förtryckta av sina fiender. Den var också förrädisk eftersom den lockade med förespeglingar om vissa fördelar och njutningar. (Dom 2:2, 3, 11–16; 8:27) Kung Saul använde sin dotter Mikal på liknande sätt och sade: ”Jag ger henne åt honom [David], så att hon kan bli en snara för honom.” (1Sa 18:21) Saul hoppades i hemlighet att David skulle mista livet när han tog sig an den svåra uppgiften att skaffa fram de förhudar från hundra filistéer som kungen ville ha i stället för en ”brudgåva”. (1Sa 18:25)

En annan egenskap hos fällor som det anspelas på i Bibelns bildspråk är att de kan lösa ut snabbt och fånga intet ont anande djur. Ett exempel på detta är att Babylons fall för mederna och perserna kom så plötsligt och oväntat att det var som om Jehova hade fångat Babylon i en snara. (Jer 50:24; jfr Lu 21:34, 35.)

Man måste vara försiktig med vad man lovar eller går i borgen för, och man måste i förväg överväga saken, så att man inte plötsligt är fångad i en situation som är svår eller nästan omöjlig att ta sig ur. (Ord 6:1–3; 20:25) Gemenskap med någon som lätt får vredesutbrott kan göra att man blir likadan. Detta är en snara, för det kan leda till att man blir indragen i förödande stridigheter, förvecklingar och synd. (Ord 22:24, 25; jfr 1Kor 15:33.) Att frukta Gud och hålla sig till hans väg hjälper å andra sidan den vise att inte låta sig lockas till orätta handlingar (till exempel att inlåta sig med prostituerade), som kan bli en snara som leder till döden. (Ord 13:14; 14:27; jfr Ord 5:3–8; 7:21–23.)

Under det första århundradet kände sig en del kristna lockade att bli rika och fångades i en snara som ledde till undergång i andligt avseende. (1Ti 6:9, 10) Om andra sägs det att de hade fångats i ”Djävulens snara”. Det betyder tydligtvis att de hade blivit vilseledda och hade avvikit från sanningen och alltså fallit offer för motståndaren. Timoteus uppmanades att med mildhet visa sådana till rätta, så att de kunde få sitt förnuft igen och ändra sinne och på det sättet komma ur Djävulens snara. (2Ti 2:23–26; jfr 1Ti 1:3, 4; Tit 3:9.)

Ränksmidare försöker ofta fånga de oskyldiga i en fälla, men Jehova kan vända det hela och ”låta fällor, eld och svavel regna över de ondskefulla”. (Ps 11:6) Han kan fånga dem i en fälla, spärra alla flyktvägar och verkställa domen över dem. (Jfr 1Th 5:1–3.)