Jaga alltid efter kärleksfull omtanke
”Den som jagar efter rättfärdighet och kärleksfull omtanke kommer att finna liv, rättfärdighet och härlighet.” — ORDSPRÅKSBOKEN 21:21, NW.
1. Varför bör vi förvänta att de som vägleds av Guds ande visar omtanke?
JEHOVA är omtänksam och medlidsam. Han är ”en Gud, barmhärtig och nådig, sen till vrede och överflödande i kärleksfull omtanke och sanning”. (2 Moseboken 34:6, 7, NW) Det är därför inte underligt att kärlek och omtänksamhet finns med bland hans heliga andes frukt. — Galaterna 5:22, 23.
2. Vilka exempel skall vi nu begrunda?
2 De som vägleds av Jehovas heliga ande eller verksamma kraft visar dess frukt omtänksamhet. De visar kärleksfull omtanke i sina relationer till andra. Ja, de följer verkligen aposteln Paulus’ exempel och anbefaller sig som Guds tjänare ”genom omtanke” och på annat sätt. (2 Korintierna 6:3—10) Deras omtänksamma, medlidsamma och förlåtande anda harmonierar med Jehovas personlighet — hans som är ”överflödande i kärleksfull omtanke” och vars ord innehåller så många exempel på omtänksamhet. (Psalm 86:15, NW; Efesierna 4:32) Vad kan vi då lära av några av dessa?
Omtänksamhet gör oss osjälviska och gästfria
3. Hur var Abraham föredömlig i fråga om att visa omtanke, och vilken uppmuntran ger Paulus i detta hänseende?
3 Patriarken Abraham (Abram), som var ”Jehovas vän” och ”fader för alla som har tro”, utgör ett fint föredöme i fråga om att visa omtanke. (Jakob 2:23; Romarna 4:11) Han och hans familj, inbegripet hans brorson Lot, lämnade den kaldeiska staden Ur och drog på Guds befallning in i Kanaan. Trots att Abraham var den äldre av dem och familjeöverhuvudet, lät han omtänksamt och osjälviskt Lot ta de bästa betesmarkerna och tog sedan själv det som var över. (1 Moseboken 13:5—18) Liknande omtänksamhet kan förmå oss att låta andra få fördelar på vår bekostnad. En sådan osjälvisk omtänksamhet är i överensstämmelse med aposteln Paulus’ råd: ”Var och en må fortsätta att söka den andres fördel i stället för sin egen.” Paulus själv var ”alla till behag i allting” och sökte inte sin ”egen fördel utan de mångas, för att de skall kunna bli frälsta”. — 1 Korintierna 10:24, 33.
4. Hur blev Abraham och Sara belönade för att de visade omtanke i form av gästfrihet?
4 Ibland tar omtanke sig sådana uttryck som uppriktig gästfrihet. Abraham och hans hustru Sara var omtänksamma och gästfria mot tre främlingar som en dag gick förbi. Abraham övertalade besökarna att stanna ett slag, medan han och Sara skyndade sig att göra i ordning en fin måltid åt dem. Dessa främlingar visade sig vara Jehovas änglar, och en av dem framförde löftet att den åldriga och barnlösa Sara skulle få en son. (1 Moseboken 18:1—15) Verkligen en belöning för omtänksam gästfrihet!
5. Hur visade Gajus omtanke, och hur kan vi göra något liknande?
5 Ett sätt varpå alla kristna kan visa omtanke är att vara gästfria. (Romarna 12:13; 1 Timoteus 3:1, 2) Därför visar Jehovas tjänare omtänksamt gästfrihet mot resande tillsyningsmän. Detta leder tanken till den omtanke som den kristne Gajus visade under det första århundradet. Han utförde ”ett troget arbete” genom att gästfritt ta emot besökande bröder, vilka var ”obekanta” — han kände dem alltså inte tidigare. (3 Johannes, vers 5—8) Men vi känner vanligtvis dem som vi omtänksamt kan visa gästfrihet. Vi kanske lägger märke till att en andlig syster är nedstämd. Hennes man kanske inte är troende, eller han kanske rentav är utesluten. Vilket fint tillfälle ger inte detta oss att visa omtanke genom att då och då inbjuda henne att få åtnjuta andlig gemenskap och en måltid tillsammans med vår familj! Även om vi kanske inte dukar upp någon festmåltid, så kommer vår familj helt visst att få glädje av att visa omtanke mot en sådan syster. (Jämför Ordspråksboken 15:17.) Och hon kommer säkert att, muntligen eller genom några vänliga rader, uttrycka sin tacksamhet för detta.
6. Hur visade Lydia omtanke, och varför är det viktigt att visa uppskattning av omtänksamma handlingar?
6 När den gudfruktiga kvinnan Lydia hade blivit döpt, ”sade hon bönfallande: ’Om ni [Paulus och hans kamrater] har bedömt mig vara trogen mot Jehova, kom då in i mitt hus och stanna kvar.’” Och Lukas tillägger: ”Hon nödgade oss helt enkelt att komma.” Lydias gästfrihet uppskattades säkert. (Apostlagärningarna 16:14, 15, 40) Men det kan vara förödande att inte visa uppskattning. Vid ett tillfälle lade en 80-årig syster med begränsade krafter och resurser omtänksamt ner stor möda på att laga mat åt några gäster, men hon blev mycket besviken när en ung man, som hon hade inbjudit, inte ens hade brytt sig om att meddela henne att han inte kunde komma. Vid ett annat tillfälle kom två systrar inte till en måltid som en ung kvinna hade gjort i ordning särskilt för dem. ”Jag blev förkrossad”, sade hon, ”eftersom ingen av dem hade glömt bort det hela. ... Jag skulle ha tyckt bättre om att få höra att de hade glömt bort middagen, men i stället var det så att ingen av systrarna var tillräckligt omtänksam eller kärleksfull för att ringa upp mig.” Skulle den heliga andens frukt omtänksamhet få dig att vara uppskattande och hänsynsfull under liknande omständigheter?
Omtänksamhet gör oss hänsynsfulla
7. Vad i samband med omtanke belyses av ansträngningen man gjorde att uppfylla Jakobs önskningar, när det gällde hans begravning?
7 Omtänksamhet bör göra oss hänsynsfulla mot andra och deras tillbörliga önskningar. För att belysa saken: Jakob (Israel) bad sin son Josef att utöva ”kärleksfull omtanke” mot honom genom att inte begrava honom i Egypten. Trots att detta krävde att Jakobs döda kropp måste bäras rätt lång väg, förde Josef och de övriga av Jakobs söner ”honom till Kanaans land och begravde honom i grottan på åkern i Makpela, den åker som Abraham hade köpt till egen grav av hetiten Efron, mitt emot Mamre”. (1 Moseboken 47:29, NW; 49:29—31; 50:12, 13) Bör då inte, i överensstämmelse med detta exempel, kärleksfull omtanke få oss att vilja uppfylla de enligt bibeln acceptabla önskningar som en kristen familjemedlem kan ha haft om hur hans begravning skall ordnas?
8. Vad lär oss exemplet med Rahab om att återgälda omtänksamhet?
8 Bör vi då inte uttrycka uppskattning av eller på något sätt återgälda den kärleksfulla omtanke som andra visar oss? Det bör vi helt visst göra. Skökan Rahab visade omtanke genom att gömma de israelitiska spejarna, och därför visade israeliterna henne kärleksfull omtanke genom att bevara henne och hennes hushåll, när de vigde staden Jeriko åt tillintetgörelse. (Josua 2:1—21; 6:20—23) Vilket fint exempel som visar att vi bör återgälda omtanke som har visats oss genom att själva vara omtänksamma och vänliga!
9. Varför skulle du vilja säga att det är rätt att be någon att visa kärleksfull omtanke?
9 Det är också rätt att be någon om att visa kärleksfull omtanke mot oss. Detta gjorde Jonatan, son till kung Saul, Israels förste kung. Jonatan bad sin älskade yngre vän David att visa honom och hans hushåll kärleksfull omtanke. (1 Samuelsboken 20:14, 15; 2 Samuelsboken 9:3—7) David hade detta i åtanke, när han utkrävde hämnd för de gibeoniter som Saul hade handlat orätt emot. Eftersom David kom ihåg eden vid Jehova, som han och Jonatan hade svurit varandra, utövade han kärleksfull omtanke genom att skona livet på Jonatans son, Mefiboset. (2 Samuelsboken 21:7, 8) Låter vi likaså vårt ”Ja betyda Ja”? (Jakob 5:12) Och är vi, om vi är församlingsäldste, på liknande sätt medlidsamma, när medtroende behöver bli visade kärleksfull omtanke?
Omtänksamhet stärker banden
10. Hur blev Ruts kärleksfulla omtanke välsignad?
10 Kärleksfull omtanke stärker familjebanden och främjar lyckan. Detta visade sig i fallet med moabitiskan Rut. Hon arbetade hårt med att plocka ax på den äldre mannen Boas’ åker i närheten av Betlehem för att skaffa mat åt sig själv och sin behövande svärmor, Noomi, som var änka. (Rut 2:14—18) Boas sade senare till Rut: ”Du har gett uttryck åt din kärleksfulla omtanke ännu bättre i sista fallet än i första fallet, i det du inte gått efter de unga männen, vare sig ringa eller rika.” (Rut 3:10, NW) Moabitiskan Rut visade först kärleksfull omtanke mot Noomi, och ”i sista fallet” visade hon kärleksfull omtanke genom att vara villig att gifta sig med den äldre mannen Boas för att uppväcka ett namn åt sin döde man och åt den åldriga Noomi. Genom Boas blev Rut mor till Davids farfar, Obed. Och Gud gav henne den ”fulla lönen” att få bli stammoder till Jesus Kristus. (Rut 2:12, NW; 4:13—17; Matteus 1:3—6, 16; Lukas 3:23, 31—33) Ruts kärleksfulla omtanke ledde verkligen till rika välsignelser för henne och hennes familj! I våra dagar leder det också till välsignelse, lycka och stärkta familjeband, när den kärleksfulla omtanken frodas i gudaktiga hem.
11. Vad blev följden av Filemons omtänksamhet?
11 Omtanke stärker banden inom Jehovas folks församlingar. Den kristne mannen Filemon var känd för att visa kärleksfull omtanke mot medtroende. Så här skrev Paulus till honom: ”Jag tackar alltid min Gud när jag nämner dig i mina böner, eftersom jag ständigt hör om din kärlek och tro som du har till Herren Jesus och till alla de heliga; ... jag har fått stor glädje och tröst av din kärlek, eftersom de heligas ömma tillgivenhet har blivit vederkvickt genom dig, broder.” (Filemon, vers 4—7) Bibeln omtalar inte hur de heligas ömma tillgivenhet blev vederkvickt genom Filemon. Men han måste ha visat kärleksfull omtanke mot andra smorda på ett sätt som visade sig vederkvickande för dem, och detta stärkte utan tvivel banden mellan dem. Liknande ting inträffar i våra dagar, när kristna visar kärleksfull omtanke.
12. Vad blev följden av den omtanke som visades av Onesiforus?
12 Onesiforus’ omtanke fick också ett gott resultat. ”Må Herren förunna barmhärtighet åt Onesiforus’ hus”, skriver Paulus, ”eftersom han ofta har varit mig till vederkvickelse, och han skämdes inte över mina kedjor. Tvärtom, när han råkade vara i Rom, sökte han flitigt efter mig och fann mig. Må Herren förunna honom att finna barmhärtighet hos Jehova på den dagen. Och alla de tjänster han gjorde i Efesus känner du bäst själv.” (2 Timoteus 1:16—18) Om vi anstränger oss för att visa kärleksfull omtanke mot medtillbedjare, kommer vi att bli lyckliga, och vi kommer att stärka banden av broderlig tillgivenhet inom den kristna församlingen.
13, 14. Hur var församlingen i Filippi föredömlig, och hur reagerade Paulus för dess omtanke?
13 När medlemmarna i en hel församling visar kärleksfull omtanke mot varandra stärker detta banden mellan dem. Ett sådant starkt band existerade mellan Paulus och församlingen i staden Filippi. Ett skäl till att han skrev sitt brev till filipperna var faktiskt för att uttrycka sin tacksamhet över deras omtanke och materiella hjälp. Han skriver: ”Från början av förkunnandet av de goda nyheterna, när jag gav mig av från Macedonien, var det ingen församling som tog del med mig i fråga om att ge ut och ta emot, utom ni ensamma; därför att även i Tessalonika sände ni något till mig både en och två gånger för mitt behov. ... Jag har ... fullt upp av allting och har överflöd. Jag har blivit mättad, nu då jag från Epafroditus har mottagit tingen från er, en välluktande doft, ett godtagbart slaktoffer, välbehagligt för Gud.” — Filipperna 4:15—18.
14 Inte underligt att Paulus nämnde de omtänksamma filipperna i sina böner! Han skriver: ”Jag tackar alltid min Gud var gång jag nämner er i all min ödmjuka bön för er alla, i det jag frambär min ödmjuka bön med glädje, på grund av det bidrag ni har gett till de goda nyheterna från första dagen ända till detta ögonblick.” (Filipperna 1:3—5) En församling blir aldrig fattig av att på ett sådant godhjärtat och generöst sätt stödja arbetet med att predika om Riket. När filipperna omtänksamt hade gjort vad de kunde i detta avseende, försäkrade Paulus dem: ”Min Gud skall i sin tur fullständigt fylla hela ert behov efter vidden av sin rikedom i härlighet genom Kristus Jesus.” (Filipperna 4:19) Ja, Gud återgäldar omtanke och generositet. Det heter ju i hans ord: ”Vad gott det vara må som var och en gör, det skall han få igen från Jehova.” — Efesierna 6:8.
När kvinnor visar omtanke
15, 16. a) Hur blev Dorkas’ omtänksamhet ihågkommen, och vad hände när hon dog? b) Hur överflödar godhjärtade kristna kvinnor i våra dagar i goda gärningar?
15 Lärjungen Dorkas (Tabita) från Joppe blev inte obelönad för sin kärleksfulla omtanke. ”Hon överflödade i goda gärningar och barmhärtighetsgåvor”, och när hon blev sjuk och dog, skickade lärjungarna efter Petrus i Lydda. ”När han kom fram, förde man honom upp i rummet i övervåningen; och alla änkorna trädde fram till honom och grät och förevisade många innerklädnader och ytterklädnader av dem som Dorkas brukade göra medan hon var hos dem.” Föreställ dig scenen: Sorgsna, gråtande änkor, som berättade för aposteln om hur omtänksam Dorkas hade varit och som visade honom alla dessa klädnader som bevis på hennes kärlek och omtänksamhet. Petrus bad så alla att gå ut, och han böjde knä och bad och vände sig sedan till den döda kroppen. Lyssna! Han sade: ”Tabita, stig upp!” Och se! ”Hon öppnade sina ögon, och då hon fick syn på Petrus, satte hon sig upp. Han gav henne då handen och reste henne upp, och han kallade på de heliga och änkorna och ställde fram henne levande.” (Apostlagärningarna 9:36—41) Vilken välsignelse från Gud!
16 Detta var det första uppväckandet utfört av någon av Jesu Kristi apostlar som finns nedtecknat i bibeln. Och omständigheterna som ledde fram till detta underbara underverk hade sin grund i omtanke. Vem kan säga att Dorkas skulle ha blivit uppväckt till liv, om hon inte hade överflödat i goda gärningar och barmhärtighetsgåvor, dvs. om hon inte hade överflödat i kärleksfull omtanke? Det var inte bara så att Dorkas och dessa änkor blev välsignade, utan underverket med hennes uppståndelse utgjorde också ett vittnesbörd till Guds ära. Ja, ”detta blev känt över hela Joppe, och många kom till tro på Herren”. (Apostlagärningarna 9:42) I våra dagar överflödar godhjärtade kristna kvinnor också i goda gärningar, kanske genom att sy kläder åt medtroende, laga mat åt de gamla bland oss och visa gästfrihet mot andra. (1 Timoteus 5:9, 10) Detta är verkligen ett vittnesbörd för iakttagare! Och mest av allt är vi glada över att denna gudaktiga hängivenhet och kärleksfulla omtanke driver denna stora här av kvinnor att kungöra de goda nyheterna till ära för vår Gud, Jehova! — Psalm 68:12, NW.
Fortsätt att jaga efter kärleksfull omtanke
17. Hur lyder Ordspråksboken 21:21, och hur är dessa ord tillämpliga på gudfruktiga personer?
17 Alla som önskar Guds ynnest måste jaga efter kärleksfull omtanke. ”Den som jagar efter rättfärdighet och kärleksfull omtanke kommer att finna liv, rättfärdighet och härlighet”, heter det i ett vist ordspråk. (Ordspråksboken 21:21, NW) En gudaktig person jagar flitigt efter Guds rättfärdighet genom att alltid låta sig vägledas av Guds normer. (Matteus 6:33) Han visar hela tiden lojal kärlek till eller kärleksfull omtanke om andra i materiellt och i synnerhet i andligt avseende. Därigenom finner han rättfärdighet, eftersom Jehovas ande hjälper honom att leva på ett rättfärdigt sätt. Han är faktiskt klädd i rättfärdighet, precis som den gudfruktige mannen Job var. (Job 29:14) En sådan person söker inte sin egen härlighet eller ära. (Ordspråksboken 25:27, NW) Han får i stället den ära som Jehova låter honom få, kanske i form av respekt från medmänniskor, vilka av Gud påverkas att handla omtänksamt mot honom på grund av hans egen kärleksfulla omtanke mot dem. De som lojalt utför Guds vilja finner också livet, och det inte bara under några få korta år, utan för evigt.
18. Varför bör vi jaga efter kärleksfull omtanke?
18 Må därför alla som älskar Jehova Gud fortsätta att jaga efter kärleksfull omtanke. Denna egenskap gör att vi blir omtyckta av både Gud och medmänniskor. Den främjar gästfrihet och gör oss hänsynsfulla. Omtanke stärker banden inom familjen och den kristna församlingen. Kvinnor som visar kärleksfull omtanke uppskattas och är högt ansedda. Och alla de som jagar efter denna förträffliga egenskap ger ära åt den kärleksfulla omtankens Gud, Jehova.
Hur skulle du vilja svara?
◻ Hur var Abraham föredömlig i fråga om att visa omtanke?
◻ Vad lär vi av exemplet med Rahab om att återgälda omtanke?
◻ Hur visade församlingen i Filippi omtanke?
◻ Hur överflödar godhjärtade kristna kvinnor i goda gärningar i våra dagar?
◻ Varför bör vi jaga efter kärleksfull omtanke?