Far och äldste — Hur man fullgör båda uppgifterna
”Om någon inte vet hur han skall presidera i sitt eget hushåll, hur kan han då ta hand om Guds församling?” — 1 TIMOTEUS 3:5.
1, 2. a) Hur kunde ogifta tillsyningsmän och gifta tillsyningsmän utan barn betjäna sina bröder under det första århundradet? b) Hur är Aquila och Priscilla ett exempel för många gifta par i våra dagar?
I DEN första kristna församlingen kunde tillsyningsmännen vara ogifta män, gifta män utan barn eller gifta män med barn. Somliga av de kristna kunde säkert följa aposteln Paulus’ råd i det första brevet till korinthierna, kapitel 7, och förbli ogifta. Jesus hade förklarat: ”Det finns eunucker som själva har gjort sig till eunucker för himlarnas kungarikes skull.” (Matteus 19:12) Genom att sådana män, i likhet med Paulus och kanske också några av hans reskamrater, var ogifta skulle de vara fria att resa omkring för att hjälpa sina bröder.
2 Bibeln säger inte om Barnabas, Markus, Silas, Lukas, Timoteus och Titus var ogifta. Och om de var gifta, var de av allt att döma tillräckligt fria från familjeförpliktelser för att kunna färdas vida omkring på olika uppdrag. (Apostlagärningarna 13:2; 15:39–41; 2 Korinthierna 8:16, 17; 2 Timoteus 4:9–11; Titus 1:5) De skulle, likt Petrus och ”de övriga apostlarna”, vilka av allt att döma tog med sig sina hustrur när de färdades från plats till plats, kunnat ha sällskap av sina hustrur. (1 Korinthierna 9:5) Aquila och Priscilla är ett exempel på ett gift par som var villiga att flytta på sig och följa med Paulus från Korinth till Efesos och att därefter flytta till Rom och tillbaka igen till Efesos. Bibeln säger inte om de hade några barn. På grund av deras hängivna tjänst för sina bröder var ”alla församlingarna bland nationerna” tacksamma mot dem. (Romarna 16:3–5; Apostlagärningarna 18:2, 18; 2 Timoteus 4:19) Det finns utan tvivel många gifta par i våra dagar vilka, likt Aquila och Priscilla, skulle kunna betjäna andra församlingar kanske genom att flytta dit där behovet är större.
Familjefar och äldste
3. Vad talar för att många äldste under det första århundradet var gifta män med familj?
3 Det verkar som om flertalet kristna äldste under det första århundradet v.t. var gifta män med barn. Bland de kvalifikationer som Paulus nämnde för en kristen man, som traktade ”efter en tjänst som tillsyningsman”, var att en sådan man bör vara ”en man som presiderar i sitt eget hushåll på utmärkt sätt och har barn som är honom undergivna med allt allvar”. — 1 Timoteus 3:1, 4.
4. Vad krävdes av gifta äldste med barn?
4 En tillsyningsman var, som vi har sett, inte tvungen att ha barn eller att ens vara gift. Men om en kristen var gift, måste han, för att vara kvalificerad som äldste eller biträdande tjänare, kärleksfullt och på rätt sätt utöva ledarskap över sin hustru och visa att han på rätt sätt kunde hålla sina barn undergivna. (1 Korinthierna 11:3; 1 Timoteus 3:12, 13) Om en broder brast allvarligt i fråga om att ta hand om sitt hushåll, skulle det diskvalificera honom för speciella privilegier i församlingen. Varför det? Paulus förklarar: ”Om någon inte vet hur han skall presidera i sitt eget hushåll, hur kan han då ta hand om Guds församling?” (1 Timoteus 3:5) Om hans egen familj inte ville underordna sig hans tillsyn, hur skulle då andra reagera?
”Har troende barn”
5, 6. a) Vilket krav när det gäller barn nämnde Paulus för Titus? b) Vad förväntas av äldste som har barn?
5 Bland de krav som Paulus ställde upp, när han gav Titus anvisningar om att förordna tillsyningsmän i församlingarna på Kreta, var följande: ”Om det finns någon som är fri från anklagelse, en enda hustrus man, som har troende barn, vilka inte är beskyllda för utsvävningar eller är oregerliga. En tillsyningsman måste nämligen såsom Guds förvaltare vara fri från anklagelse.” Vad innebär egentligen kravet att ha ”troende barn”? — Titus 1:6, 7.
6 Uttrycket ”troende barn” syftar på barn som redan har överlämnat sitt liv åt Jehova och blivit döpta eller som gör framsteg mot överlämnande och dop. Medlemmarna i en församling förväntar att en äldstes barn i stort skall uppföra sig väl och vara lydiga. Det bör vara uppenbart att en äldste gör allt han kan för att bygga upp tron hos sina barn. Kung Salomo skrev: ”Öva en pojke i enlighet med vägen för honom; inte ens när han blir gammal kommer han att vika av från den.” (Ordspråken 22:6) Men hur är det då om en ungdom som har fått en sådan övning vägrar att tjäna Jehova eller till och med begår en grov synd?
7. a) Varför är det uppenbart att Ordspråken 22:6 inte uttrycker en orubblig regel? b) Varför kommer inte en äldste att automatiskt förlora sina privilegier, om hans barn väljer att inte tjäna Jehova?
7 Det är uppenbart att det ovan citerade ordspråket inte fastställer en orubblig regel. Det upphäver inte principen om fri vilja. (5 Moseboken 30:15, 16, 19) När en son eller en dotter når ansvarig ålder, måste han eller hon själv fatta ett beslut om överlämnande och dop. Om det är uppenbart att en äldste har gett sin son eller dotter den andliga hjälp, vägledning och tillrättavisning som behövs och sonen eller dottern ändå väljer att inte tjäna Jehova, är fadern inte automatiskt diskvalificerad att tjäna som tillsyningsman. Om å andra sidan det ena efter det andra av en äldstes minderåriga barn, som bor hemma, blir andligen sjukt och råkar i svårigheter, skulle han inte längre kunna betraktas som ”en man som presiderar i sitt eget hushåll på utmärkt sätt”. (1 Timoteus 3:4) Poängen är: Det bör vara uppenbart att en tillsyningsman gör sitt bästa för att ha ”troende barn, vilka inte är beskyllda för utsvävningar eller är oregerliga”.a
Gift med en ”icke troende hustru”
8. Hur bör en äldste handla mot sin icke troende hustru?
8 Så här skrev Paulus om kristna män som var gifta med icke troende: ”Om någon broder har en icke troende hustru och hon likväl är med på att bo tillsammans med honom, må han då inte lämna henne. ... Den icke troende hustrun är [nämligen] helgad i förbindelse med brodern; annars skulle ju era barn vara orena, men nu är de heliga. För hur vet ... du, man, om du inte skall rädda din hustru?” (1 Korinthierna 7:12–14, 16) Orden ”icke troende” åsyftar här en hustru som inte är överlämnad åt Jehova — det är inte en hustru som inte har någon religiös tro alls. Hon skulle ha kunnat vara judinna eller ha trott på hedniska gudar. I våra dagar skulle en äldste kunna vara gift med en kvinna som utövar en annan religion eller som är agnostiker eller till och med ateist. Om hon är villig att stanna kvar hos honom, bör han inte lämna henne bara för att de har olika trosuppfattningar. Kravet är fortfarande att han skall ”leva tillsammans med” sin hustru ”enligt kunskap”, i det han visar henne ”ära som ett svagare kärl, det kvinnliga”, och leva i hoppet om att kunna rädda henne. — 1 Petrus 3:7; Kolosserna 3:19.
9. Hur bör en äldste handla i länder där lagen ger både man och hustru rätt att ge sina barn möjlighet att lära känna lärorna i sina respektive religioner, och hur kommer detta att påverka hans privilegier?
9 Om en tillsyningsman har barn, skall han som äkta man och far utöva sitt ledarskap på rätt sätt genom att uppfostra dem ”i Jehovas tuktan och allvarliga förmaning”. (Efesierna 6:4) I många länder ger lagen båda äktenskapskontrahenterna rätt att ge sina barn religiös undervisning. I sådana fall kanske hustrun kräver att få utnyttja sin rätt att ge barnen möjlighet att lära känna hennes religiösa tro och religiösa sedvänjor, vilket kanske innebär att hon tar med dem till sin kyrka.b Barnen bör naturligtvis följa sitt eget genom Bibeln övade samvete när det gäller att inte ta del i falska religiösa ceremonier. Som familjeöverhuvud skall fadern utnyttja sin rättighet att studera med barnen och när så är möjligt ta med dem till möten i Rikets sal. När de når den ålder då de själva kan fatta beslut, kommer de att avgöra vilken väg de skall gå. (Josua 24:15) Om hans medäldste och medlemmarna i församlingen kan se att han gör allt som landets lag tillåter honom att göra för att undervisa sina barn på rätt sätt om sanningens väg, kommer han inte att vara diskvalificerad som tillsyningsman.
”Presiderar i sitt eget hushåll på utmärkt sätt”
10. Vad är en äldste först och främst skyldig att göra, om han är familjefar?
10 Inte ens för en äldste vars hustru är en medkristen är det alltid så lätt att på rätt sätt fördela sin tid och uppmärksamhet mellan hustrun, barnen och plikterna i församlingen. Bibeln visar tydligt att en kristen far är skyldig att ta hand om sin hustru och sina barn. Paulus skrev: ”Men om någon inte sörjer för sina egna, och särskilt för dem som är medlemmar av hans hushåll, då har han förnekat tron och är värre än en som är utan tro.” (1 Timoteus 5:8) I samma brev förklarade Paulus att gifta män skulle rekommenderas att tjäna som tillsyningsmän först sedan de hade visat sig vara bra äkta män och fäder. — 1 Timoteus 3:1–5.
11. a) Hur bör en äldste sörja ”för sina egna”? b) Hur kan detta hjälpa en äldste att sköta sina plikter i församlingen?
11 En äldste bör inte bara ”sörja” för sina egna materiellt, utan också andligt och känslomässigt. Den vise kung Salomo skrev: ”Gör ditt arbete färdigt utomhus, och gör det i ordning åt dig på fältet. Därefter skall du också bygga upp ditt hushåll.” (Ordspråken 24:27) En äldste bör således, samtidigt som han sörjer för sin hustrus och sina barns materiella och känslomässiga behov och för deras behov av avkoppling, också bygga upp dem andligen. Detta tar tid — tid som han inte kommer att kunna ägna åt församlingsangelägenheter. Men det är tid som kan ge rik utdelning i form av familjelycka och andlighet. Om en äldstes familj är andligen stark, kanske han inte behöver använda så mycket tid till att ta itu med familjeproblem, något som kommer att ge honom större möjlighet att ta hand om församlingsangelägenheter. Hans exempel som en bra äkta man och far kommer att vara till andlig nytta för församlingen. — 1 Petrus 5:1–3.
12. I vilken familjeangelägenhet bör fäder som är äldste vara goda föredömen?
12 Att presidera på utmärkt sätt i ett hushåll inbegriper att avsätta tid till att leda ett familjestudium. Eftersom starka familjer bildar starka församlingar, är det särskilt viktigt att äldste är goda föredömen i detta avseende. En tillsyningsman bör inte ständigt vara så upptagen med olika tjänsteprivilegier att han inte har tid att studera med sin hustru och sina barn. Om så har varit fallet, bör han på nytt granska sitt schema. Han kanske måste omfördela eller minska den tid han ägnar åt andra saker, och ibland kanske han rentav måste tacka nej till vissa privilegier.
En balanserad tillsyn
13, 14. Vilka råd har ”den trogne och omdömesgille slaven” gett äldste som är familjefäder?
13 Råd om hur man gör en rätt avvägning mellan familje- och församlingsplikter är inte något nytt. ”Den trogne och omdömesgille slaven” har i åratal gett de äldste råd om detta. (Matteus 24:45) För närmare 37 år sedan gavs följande råd i Vakttornet för 1 mars 1960, sidan 108: ”Blir det inte i själva verket så, att vi måste åstadkomma jämvikt mellan alla dessa krav på vår tid? Må i denna avvägning tillbörlig vikt läggas vid ens egen familjs intressen. Helt säkert förväntar inte Jehova Gud att en man skall använda all sin tid i församlingsverksamhet, med att hjälpa sina bröder och sin nästa att vinna frälsning, och så inte ta sig an deras frälsning som hör till hans eget hushåll. En man har i främsta rummet ansvar för sin hustru och sina barn.”
14 Och i Vakttornet för 1 november 1986, sidan 22, gavs rådet: ”Att som familj ta del i tjänsten kommer att dra er närmare varandra, men barns unika behov kräver ändå att du ger dina barn av din privata tid och känslomässiga ork. Därför krävs det avvägning för att avgöra hur mycket tid du kan använda ... till uppgifter i församlingen och samtidigt sörja för dina ’egna’ i andligt, känslomässigt och materiellt hänseende. [En kristen] ... måste ’först lära sig att utöva gudaktig hängivenhet bland sitt eget husfolk’. (1 Timoteus 5:4, 8)”
15. Varför behöver en äldste med hustru och barn vishet och urskillningsförmåga?
15 Ett ordspråk i Bibeln lyder: ”Genom vishet kommer ett hushåll att byggas upp, och genom urskillningsförmåga kommer det att visa sig vara fast grundat.” (Ordspråken 24:3) Ja, om en tillsyningsman skall fullgöra sina teokratiska plikter och samtidigt bygga upp sitt hushåll, behöver han helt visst vishet och urskillningsförmåga. Enligt Bibeln har han mer än ett område inom vilket han skall utöva tillsyn. Hans familj och församlingen är inbegripna. Han behöver urskillningsförmåga för att få en rätt avvägning mellan dessa. (Filipperna 1:9, 10) Han behöver vishet för att avgöra vad som skall få företräde. (Ordspråken 2:10, 11) Hur stort ansvar han än känner för sina privilegier i församlingen, bör han dock inse att hans förnämsta gudagivna ansvar som äkta man och far är att ta hand om sin familj och tänka på dess räddning.
Bra fäder och bra äldste
16. Hur är det en fördel för en äldste att ha barn?
16 En äldste som har väluppfostrade barn kan vara en verklig tillgång. Om han har lärt sig att ta god vård om sin familj, är han bättre i stånd att hjälpa andra familjer i församlingen. Han förstår deras problem bättre och kan ge råd som återspeglar hans egna erfarenheter. Världen över finns det glädjande nog tusentals äldste som gör ett fint arbete som äkta män, fäder och tillsyningsmän.
17. a) Vad bör en äldste som har barn aldrig glömma? b) Hur bör andra medlemmar av församlingen visa empati?
17 Om en familjefar skall bli äldste, måste han vara en mogen kristen som kan organisera sina förhållanden på ett sådant sätt att han, samtidigt som han sörjer för sin hustru och sina barn, också kan ägna tid och uppmärksamhet åt andra i församlingen. Han bör aldrig glömma att hans herdeverksamhet börjar i hemmet. Eftersom medlemmarna i en församling vet att en äldste med hustru och barn har ansvar både för sin familj och för sina plikter i församlingen, försöker de att inte ställa för stora krav på hans tid. En äldste, som har barn som skall gå till skolan nästa morgon, kan exempelvis inte alltid stanna kvar ett tag efter mötena på kvällarna. Andra medlemmar i församlingen bör förstå detta och visa medkänsla. — Filipperna 4:5.
Våra äldste bör vara oss kära
18, 19. a) Vad har vår genomgång av 1 Korinthierna, kapitel 7, hjälpt oss att inse? b) Hur bör vi betrakta sådana kristna män?
18 Vår genomgång av kapitel 7 i Paulus’ första brev till korinthierna har hjälpt oss att se hur många ogifta män följer Paulus’ råd och använder sin frihet till att tjäna Guds kungarikes intressen. Det finns också tusentals gifta bröder som inte har barn och som, samtidigt som de ägnar tillbörlig uppmärksamhet åt sina hustrur och med deras berömvärda samarbete, tjänar som goda äldste i områden, kretsar och församlingar och på Sällskapet Vakttornets avdelningskontor. Och slutligen finns det i de närmare 80.000 församlingarna av Jehovas folk många fäder som inte bara kärleksfullt tar hand om sin hustru och sina barn, utan som också som omtänksamma herdar tar sig tid till att betjäna sina bröder. — Apostlagärningarna 20:28.
19 Aposteln Paulus skrev: ”De äldre männen som presiderar på utmärkt sätt må anses värda dubbel ära, särskilt de som arbetar strängt med tal och undervisning.” (1 Timoteus 5:17) Ja, äldste som presiderar på utmärkt sätt i sitt hem och i församlingen förtjänar vår kärlek och respekt. Vi bör verkligen fortsätta att ”hålla män av detta slag kära”. — Filipperna 2:29.
[Fotnoter]
Som en repetition
◻ Hur vet vi att många äldste under det första århundradet v.t. var familjefäder?
◻ Vad krävs av gifta äldste med barn, och varför det?
◻ Vad menas med att ha ”troende barn”, men hur är det om en äldstes barn väljer att inte tjäna Jehova?
◻ I vilka avseenden bör en äldste sörja ”för sina egna”?
[Bild på sidan 23]
Starka familjer bildar starka församlingar