BJÖRN

(hebr.: dov el. dōv; grek.: ạrkos)

Den björn som tidigare fanns i Palestina är brunbjörnen (Ursus arctos syriacus), och den finns fortfarande i norra Syrien, nordvästra Iran och södra Turkiet. Den är för det mesta ljusbrun och väger i genomsnitt omkring 140 kg. Den kanske verkar klumpig, men den kan röra sig mycket snabbt även i oländig terräng. Några arter kan komma upp i en hastighet av nästan 50 km/h på korta sträckor. Björnar är också goda simmare, och de flesta arter kan klättra.

Föreställningen att en björn kramar och klämmer ihjäl sitt offer stöds inte av fakta. I strid slår björnen med sina väldiga ramar och driver klorna (som inte kan dras in) djupt in i motståndarens kropp. Ett enda slag kan vara nog för att döda ett djur så stort som en hjort. Bibeln antyder därför mycket passande att björnen är lika farlig som lejonet. (Klag 3:10; Am 5:19) Många naturforskare anser att björnen rentav är farligare än de stora kattdjuren. I likhet med andra djur undviker björnen normalt människor, men den kan gå till angrepp om den blir uppretad eller överraskad.

Den vildsinthet en björnhona visar när den har mist sina ungar nämns flera gånger i Bibeln. (2Sa 17:8; Ord 17:12; Hos 13:8) Jehova använde vid ett tillfälle två björnhonor till att verkställa sin dom över de respektlösa pojkar som förlöjligade profeten Elisa. (2Ku 2:24)

Björnar har en rikt varierad kost: blad och växtrötter, frukter, bär, nötter, ägg, insekter, fisk, gnagare och liknande, och särskilt förtjusta är de i honung. Björnar tycks, med vissa undantag, föredra att äta växter. Men under den tid på året när det var ont om frukter och annan växtlighet, måste får- och getherdarna i det forntida Israel vara på vakt mot härjande björnar. Som ung man var David tvungen att tappert möta ett angrepp från en björn för att skydda sin fars småboskap. (1Sa 17:34–37)

När björnar är hungriga och känner vittringen av bytesdjur kan de brumma otåligt. Profeten Jesaja använder den jämförelsen när han säger att israeliterna ”brummar ... som björnar” i hopp om rättvisa och räddning, men att de ständigt blir besvikna. (Jes 59:11) En ondskefull härskare som plundrar och förtrycker sina ringa undersåtar liknas också mycket passande vid en anfallande björn. (Ord 28:15)

I Daniels syn av de fruktansvärda djuren som symboliserar olika världsvälden föreställer björnen det medo-persiska världsväldet och dess begär efter att erövra och plundra. (Dan 7:5, 17) Det vilddjur med sju huvuden och tio horn som stiger upp ur havet i Johannes syn är lika rovlystet, eftersom dess ”fötter var som en björns”. (Upp 13:2) Friden bland Jehovas återförsamlade folk under Messias styre skildras i profetian om att kon och björnen skall beta tillsammans. (Jes 11:7)