LAMPA

En behållare för alstring av artificiellt ljus. Den fylls med brännbar vätska, till exempel olja, och har en veke som med hjälp av kapillärkraften suger upp vätskan och ger näring åt lågan. Vekar gjordes av lin (Jes 42:3; 43:17), säv eller hampa. På Bibelns tid var det i regel olivolja som användes som bränsle i lampor (2Mo 27:20), men man använde också olja från terebinten.

Var och en av de fem omdömesgilla jungfrurna i en av Jesu liknelser hade med sig en lampa och ett kärl med olja. (Mt 25:1–4) De som kom för att gripa Jesus hade också lampor och facklor. (Joh 18:3)

Vanligtvis var de lampor man hade i hushållet av lergods, men man har också funnit bronslampor i Palestina. Den typiska kanaaneiska lampan var formad som en rund, öppen skål. (BILDER, bd 2, sid. 952) En del av kanten hade klämts ihop till en snip, där veken låg. Ibland hade kanten klämts ihop på fyra ställen, så att det fanns plats för fyra vekar. Med tiden började man tillverka lampor i andra former. Några var slutna och hade bara två hål, ett på ovansidan (nära mitten), där oljan hälldes i, och det andra i en pip på sidan, där man lade veken. Vissa lampor hade ett runt handtag på motsatta sidan av pipen. Dessa handtag var ibland fästa horisontellt, men oftare vertikalt. Många grekisk-romerska lampor var dekorerade med bilder av människor eller djur från mytologin, men judarnas lampor var prydda med bilder av vinblad eller skriftrullar.

De äldsta skålformade lamporna var ofta brunaktiga. De lampor som tillverkades under det första århundradet v.t. hade olika färger och kunde vara ljusbruna, orangeröda eller grå. Lampor från romartiden var ofta rödglaserade.

De lampor man hade i hemmen och i andra byggnader kunde sitta i en nisch i väggen eller på en hylla på en vägg eller en pelare, eller också var de upphängda i taket i ett snöre. Ibland sattes de på ett ställ av lera, trä eller metall. Från ett sådant lampställ kunde lampan lysa upp hela rummet. (2Ku 4:10; Mt 5:15; Mk 4:21)

Användning av vax- eller stearinljus nämns inte i Bibeln, utan man använde flytande lampolja. Det grekiska ordet lỵkhnos återges i några översättningar med ”ett ljus”, till exempel i Lukas 11:33. (Gi, SFB, Åk, 1917) Eftersom en sådan återgivning kan föra tanken till ett vaxljus eller ett stearinljus är den något missvisande, och många översättningar återger därför ordet mera korrekt med ”en lampa” (NV, 2000), dvs. en oljelampa.

I helgedomen. Lampstället i Israels tältboning var gjort av guld och hade ett annat utseende än de lampställ som fanns i hemmen. Det var gjort enligt Jehova Guds anvisningar (2Mo 25:31) och smyckat med knoppar och blommor omväxlande, och från stammen i mitten utgick tre armar åt båda håll. Det fanns alltså sju hållare med små lampor. Man använde bara ren olja av stötta oliver i dessa lampor. (2Mo 37:17–24; 27:20) Senare lät Salomo göra tio guldlampställ och ett antal silverlampställ till templet. (1Ku 7:48, 49; 1Kr 28:15; 2Kr 4:19, 20; 13:11)

Jehova är en lampa och en källa till ljus. Jehova är den främsta källan till ljus och vägledning. När David hade blivit befriad ur sina fienders hand och ur Sauls hand sade han: ”Du är min lampa, Jehova, och det är Jehova som gör mitt mörker ljust.” (2Sa 22:29) I Psalmerna används uttrycket: ”Du skall tända min lampa, Jehova.” Jehova framställs här som den som tände den lampa som David bar med sig för att lysa upp sin väg. (Ps 18:28)

Jesus Kristus. Angående det himmelska nya Jerusalem, som aposteln Johannes såg i sin syn, sägs det: ”Natt skall inte finnas där.” Ljuset i staden kommer inte från solen eller månen; det är Jehova Guds härlighet som lyser upp staden, precis som det lysande moln som hebréerna kallade shekina lyste upp det allra heligaste i tältboningen och templet. (3Mo 16:2; jfr 4Mo 9:15, 16.) Och Lammet, Jesus Kristus, är dess ”lampa”. Denna ”stad” sprider sitt andliga ljus över nationerna, invånarna på den ”nya jorden”, till vägledning för dem. (Upp 21:22–25)

Kungarna i Davids släktlinje. Jehova Gud insatte kung David på Israels tron, och David visade sig vara en klok ledare för nationen under Guds ledning. Han kallades därför ”Israels lampa”. (2Sa 21:17) I sitt förbund med David om ett rike lovade Jehova: ”Din tron skall vara befäst till oöverskådlig tid.” (2Sa 7:11–16) I enlighet med detta var den dynasti eller den rad av kungar som stammade från David genom hans son Salomo som en ”lampa” för Israel. (1Ku 11:36; 15:4; 2Ku 8:19; 2Kr 21:7)

När kung Sidkia blev avsatt och förd som fånge till Babylon, där han dog, såg det ut som om ”lampan” hade slocknat. Men Jehova hade inte övergett sitt förbund. Han lät bara tronen stå tom tills han som hade den ”lagliga rätten” kom. (Hes 21:27) Jesus Kristus, Messias, som var ”Davids son”, var den evige arvingen till denna tron. Davids ”lampa” kommer alltså aldrig att slockna. Jesus är en ”lampa” som lyser för evigt, eftersom hans kungarike inte skall få något slut. (Mt 1:1; Lu 1:32)

Guds ord. Eftersom människan inte skall ”leva bara av bröd, utan av varje uttalande som går ut genom Jehovas mun” (Mt 4:4), är Guds bud som en lampa som lyser upp Guds tjänares väg i denna världens mörker. Psalmisten förklarade: ”Ditt ord är en lampa för min fot och ett ljus på min stig.” (Ps 119:105) Kung Salomo sade: ”Ty budet är en lampa, och lagen är ett ljus, och tillrättavisande tuktan är livets väg.” (Ord 6:23)

Aposteln Petrus hade sett många profetior om Jesus Kristus gå i uppfyllelse, och han hade personligen varit närvarande när Jesus blev förvandlad på berget. Med tanke på allt detta kunde Petrus säga: ”Följaktligen har vi det profetiska ordet mer befäst; och ni gör väl i att vara uppmärksamma på det – som på en lampa som lyser på en mörk plats, tills dagen gryr och en morgonstjärna går upp – i era hjärtan.” (2Pe 1:19) De kristna blev alltså uppmuntrade att låta ljuset från Guds profetiska ord lysa upp hjärtat. Då skulle det ge säker vägledning ”tills dagen gryr och en morgonstjärna går upp”.

Guds tjänare. År 29 v.t. framträdde Johannes, prästen Sakarjas son, och förkunnade: ”Ändra sinne, för himlarnas kungarike har kommit nära.” (Mt 3:1, 2; Lu 1:5, 13) Israeliterna lydde inte längre den mosaiska lagen, och Johannes sändes ut för att förkunna sinnesändring och rikta uppmärksamheten på Guds Lamm. Han lyckades få många av Israels söner att vända tillbaka till Jehova, deras Gud. (Lu 1:16) Därför sade Jesus om Johannes: ”Den mannen var en brinnande och lysande lampa, och för en kort stund ville ni gärna fröjda er mycket i hans ljus. Men jag har det vittnesbörd som är större än det Johannes gav, ty just de gärningar som min Fader har gett mig i uppdrag att fullborda, själva de gärningar som jag gör, vittnar om mig att Fadern har sänt ut mig.” (Joh 5:35, 36)

Jesus sade också till sina lärjungar: ”Ni är världens ljus. En stad kan inte döljas när den ligger på ett berg. Inte heller tänder man en lampa och sätter den under sädesmåttet, utan på lampstället, och den lyser på alla i huset. Låt likaså ert ljus lysa inför människorna, så att de kan se era förträffliga gärningar och ge ära åt er Fader som är i himlarna.” (Mt 5:14–16) En Guds tjänare bör förstå varför han har fått ljuset, och han bör inse att det vore mycket dåraktigt och ödesdigert av honom att inte låta det lysa från honom som från en lampa.

Andra bildspråk. En lampa används som en symbol för det som en människa lyser upp sin väg med. Detta bildspråk används i ett ordspråk som ställer de rättfärdiga och de ondskefulla i kontrast till varandra: ”De rättfärdigas ljus gläder sig, men de ondskefullas lampa slocknar.” (Ord 13:9) De rättfärdigas ljus blir klarare och klarare, men oavsett hur klart den ondskefulles lampa verkar lysa och oavsett vilken framgång han tycks ha som en följd av det, kommer Gud att se till att han slutar i mörker, där hans fot skall snava. Detta slut väntar den som nedkallar ont över sin far och mor. (Ord 20:20)

Att en persons ”lampa slocknar” betyder också att han inte har någon framtid. Ett annat ordspråk lyder: ”Den som är ond har inte någon framtid; de gudlösas lampa slocknar.” (Ord 24:20)

När Bildad antydde att Job dolde någon ond gärning som han hade begått i hemlighet sade han om den ondskefulle: ”Ljuset skall förmörkas i hans tält, och där skall hans lampa slockna.” Längre fram i sitt anförande tillade han: ”Han kommer inte att ha några ättlingar eller efterkommande bland sitt folk.” Med tanke på att det sades om Salomo att han var en lampa som Gud hade gett hans far David kan detta att en persons lampa slocknar ange att denne inte får några ättlingar som kan ärva honom. (Job 18:6, 19; 1Ku 11:36)

Ögat är bildligt talat en ”lampa”. Jesus sade: ”Ögat är kroppens lampa. Om därför ditt öga är ogrumlat [el.: ”uppriktigt”, ”enkelt”, ”skarpt inställt”, ”inriktat åt ett håll”, ”frikostigt”, ”ser bara en sak”], kommer hela din kropp att vara upplyst; men om ditt öga är ont, kommer hela din kropp att vara mörk.” (Mt 6:22, not, 23) Ögat är som en lampa, för med hjälp av det kan kroppen undgå att snava eller stöta emot något. Jesus tänkte naturligtvis på vårt ”hjärtas ögon” (Ef 1:18), vilket sammanhanget visar.

I Ordspråksboken 31:18 sägs det om den dugliga hustrun: ”Hennes lampa släcks inte om natten.” Detta är ett bildligt uttryck som betyder att hon arbetar flitigt till sena kvällen och ändå stiger upp före gryningen för att arbeta vidare. (Jfr Ord 31:15.)

Enligt Ordspråksboken 20:27 är ”jordemänniskans andedräkt ... Jehovas lampa, som omsorgsfullt söker igenom varje rum i hennes inre”. Det som en person ”andas” eller ger uttryck åt, oavsett om det är bra eller dåligt, sprider ljus över hans personlighet och visar vad som finns i hans innersta. (Jfr Apg 9:1.)