Varför så viktigt med respekt för myndighet?

VEM är inte tacksam för att polisen har myndighet att gripa brottslingar som stjäl våra ägodelar eller hotar vår familj? Uppskattar vi inte att domstolarna har myndighet att straffa brottslingar för att skydda samhället?

Det finns också annan samhällsservice, till exempel vägunderhåll, renhållning och utbildning — som vanligtvis finansieras genom skattemedel. Sanna kristna är de första att erkänna att respekt för behöriga myndigheter är något som är viktigt. Men i hur stor utsträckning bör man visa sådan respekt? Och inom vilka områden i livet krävs det att man visar respekt för myndighet?

Myndighet i samhället

Bibeln uppmanar alla, oavsett om de är troende eller icke troende, att respektera de världsliga myndigheterna, som verkar för samhällets bästa. Den kristne aposteln Paulus skrev till sina medtroende i Rom angående detta, och vi har nytta av att begrunda vad som sägs i Romarna 13:1–7.

Paulus var romersk medborgare, och Rom var den tidens världsmakt. I Paulus brev, som skrevs omkring år 56 v.t., fick de kristna rådet att vara föredömliga medborgare. Han skrev: ”Varje själ må underordna sig de överordnade myndigheterna, ty det finns ingen myndighet annat än av Gud; de existerande myndigheterna är av Gud inordnade i sina relativa ställningar.”

Paulus förklarar här att det inte skulle finnas någon mänsklig myndighet om inte Gud tillät det. I den bemärkelsen har de överordnade myndigheterna en relativ ställning inom ramen för Guds uppsåt. Det är därför det vidare heter att ”den som motstår myndigheten [har] tagit ståndpunkt emot Guds anordning”.

De medborgare som gör det som är gott kan då få beröm av de överordnade myndigheterna, men dessa myndigheter är också bemyndigade att bestraffa lagöverträdare. De som utövar det som är ont har goda skäl att frukta för myndigheternas rätt att agera som ”en hämnare”, eftersom myndigheterna gör det som ”Guds tjänare”.

Paulus avslutar sitt resonemang genom att säga: ”Därför finns det tvingande skäl till att ni underordnar er, inte bara för denna vredes skull, utan också för ert samvetes. Fördenskull betalar ni ju också skatter; de är nämligen Guds offentliga tjänare som ständigt tjänar just detta syfte.”

Ansvaret för vad skattemedlen skall användas till vilar hos de överordnade myndigheterna, inte hos skattebetalaren. Som en ärlig medborgare bevarar en kristen ett gott samvete. Han vet att han genom att underordna sig de överordnade myndigheterna och betala sina skatter inte bara håller fast vid sitt samhälles normer, utan att han också lever i enlighet med Guds krav.

Familjen och myndighet

Hur är det då med myndigheten i familjen? Ett barn gråter eller skriker ofta under den första tiden för att få uppmärksamhet. Men en klok förälder urskiljer barnets verkliga behov och låter inte dess ilska få bestämma. En del barn får fria tyglar när de blir äldre och tillåts ställa upp egna normer. Eftersom de saknar erfarenhet, kan de bli inblandade i brottslighet eller begå andra felsteg och därigenom både splittra familjen och störa ordningen i samhället i stort, vilket myndigheter på många håll är mycket väl medvetna om.

”Föräldrar börjar fostra sina barn för sent”, säger Rosalind Miles, författare till boken Children We Deserve. ”Man skall börja så snart barnet är fött.” Om föräldrarna från början visar sin myndighet genom att tala med en vänlig och omtänksam röst och är konsekventa i sitt agerande, kommer deras barn snart att lära sig att acceptera den myndigheten och den kärleksfulla fostran som kommer från den.

Bibeln innehåller en mängd upplysningar som gäller föräldramyndighet. I Ordspråksboken riktar den vise mannen Salomo uppmärksamheten på den enhet gudfruktiga föräldrar bör uppvisa inför sina barn och säger: ”Lyssna, min son, till din fars tuktan, och överge inte din mors lag.” (Ordspråken 1:8) När föräldrar bevarar en sådan god sammanhållning, vet barnen hur föräldrarna ser på saker och ting och vad de förväntar av barnen. De kanske försöker spela ut den ena föräldern mot den andra för att få sin vilja igenom, men en enig föräldramyndighet är ett skydd för barnen.

Bibeln visar att det är mannen som har huvudansvaret för att tillgodose inte bara barnens, utan även sin hustrus, andliga behov. Mannen är huvudet i familjen. Hur skall detta ledarskap utövas? Paulus framhåller att precis som Kristus är huvudet för församlingen, så är mannen sin hustrus huvud. Paulus tillägger därefter: ”Ni män, fortsätt att älska era hustrur, alldeles som Kristus också älskade församlingen [sin andliga brud] och gav ut sig för den.” (Efesierna 5:25) När en man följer Jesu exempel och utövar sitt ledarskap på ett kärleksfullt sätt, kommer han att vinna sin hustrus ”djupa respekt”. (Efesierna 5:33) Barn i en sådan familj kommer också att se värdet av gudagiven myndighet och bli uppmuntrade till att godta den. — Efesierna 6:1–3.

Hur kan ensamstående föräldrar, till exempel de som har mist sin make eller maka i döden, klara av detta? Oavsett om de är fäder eller mödrar kan de hänvisa direkt till Jehova Guds och Jesu Kristi myndighet. Jesus talade alltid med myndighet — som han hade fått från sin Fader och från de inspirerade Skrifterna. — Matteus 4:1–10; 7:29; Johannes 5:19, 30; 8:28.

Bibeln ger en mängd värdefulla principer som berör de problem som barn ställs inför. Genom att ta reda på de här principerna och följa dem kan en förälder ge kärleksfulla och nyttiga råd åt sina barn. (1 Moseboken 6:22; Ordspråken 13:20; Matteus 6:33; 1 Korinthierna 15:33; Filipperna 4:8, 9) Föräldrar kan också använda stoff som är grundat på Bibeln och som har utarbetats med särskilt syfte att hjälpa dem att lära sina barn att uppskatta nyttan av att respektera Bibelns myndighet.a

Den kristna församlingen och myndighet

”Denne är min Son, den älskade, som jag har godkänt; lyssna till honom.” (Matteus 17:5) Dessa ord, som Jehova Gud själv yttrade, gav bekräftelse på att Jesus är en person som talar med myndighet från Gud. Det han sade är nedtecknat i de fyra evangelieskildringarna som vi lätt kan vända oss till.

Precis innan Jesus for upp till himlen sade han till sina lärjungar: ”All myndighet i himlen och på jorden har blivit mig given.” (Matteus 28:18) Som huvudet för församlingen har Jesus inte bara hållit ett vakande öga på hur hans smorda efterföljare har vandrat här på jorden efter utgjutandet av helig ande på pingsten år 33 v.t., utan han har också använt dem som en sanningskanal, som en ”trogen och omdömesgill slav”. (Matteus 24:45–47; Apostlagärningarna 2:1–36) Vad har han gjort för att genomföra allt detta i syfte att styrka den kristna församlingen? ”När han for upp i höjden ... gav [han] gåvor i form av människor.” (Efesierna 4:8) Dessa ”gåvor i form av människor” är kristna äldste som är förordnade genom helig ande och som har fått myndighet att ta hand om sina medtroendes andliga intressen. — Apostlagärningarna 20:28.

Av det skälet ger Paulus rådet: ”Påminn er dem som har ledningen bland er, som har talat Guds ord till er, och efterlikna deras tro, under det ni noga ger akt på vad deras handlingssätt leder till.” Eftersom dessa trogna män tätt följer i Jesu fotspår, är det sannerligen vist att efterlikna deras tro. Därefter tillägger Paulus: ”Var lydiga mot dem som har ledningen bland er och var fogliga [”erkänn ständigt deras myndighet över er”, The Amplified Bible], ty de vakar ständigt över era själar såsom de som skall avlägga räkenskap; för att de må göra detta med glädje och inte suckande, ty detta skulle vara till skada för er.” — Hebréerna 13:7, 17.

Vad händer om man ignorerar sådana föreskrifter? Några medlemmar i den första kristna församlingen gjorde just så och blev avfällingar. Hymeneus och Filetos omnämns som män som kullkastade tron hos några och vars tomma prat ”kränkte det som är heligt”. En sak som de påstod var att uppståndelsen redan hade ägt rum, tydligtvis antingen en andlig eller en symbolisk uppståndelse, och därför skulle det inte ske någon ytterligare uppståndelse i framtiden under Guds kungarike. — 2 Timoteus 2:16–18.

Den förordnade myndigheten kom till undsättning. Kristna äldste kunde motbevisa ett sådant resonemang, eftersom de, såsom representanter för Jesus Kristus, använde Skriftens myndighet. (2 Timoteus 3:16, 17) Det är likadant i vår tid i den kristna församlingen, som beskrivs som ”en pelare och ett stöd för sanningen”. (1 Timoteus 3:15) Aldrig kommer falska läror att få beröva oss ”mönstret av sunda ord”, som finns bevarat åt oss som ett anförtrott gods i Bibeln. — 2 Timoteus 1:13, 14.

Respekten för myndighet håller snabbt på att försvinna i världen, men som kristna erkänner vi att tillbörlig myndighet i samhället, i familjen och i den kristna församlingen är till vårt bästa. Att vi respekterar myndighet är nödvändigt för att vi skall må bra fysiskt, känslomässigt och andligt. Genom att godta och respektera sådan gudagiven myndighet kommer vi att bli skyddade av de allra största myndigheterna — Jehova Gud och Jesus Kristus — till vår eviga nytta. — Psalm 119:165; Hebréerna 12:9.

[Fotnoter]

[Bild på sidan 5]

Bibeln innehåller en mängd upplysningar som gäller föräldramyndigheten

[Bild på sidan 6]

Ensamstående föräldrar kan hänvisa direkt till Jehova Guds och Jesu Kristi myndighet

[Bilder på sidan 7]

De kristna erkänner att tillbörlig myndighet i familjen, i den kristna församlingen och i samhället är till deras bästa

[Bildkälla på sidan 4]

Foto: Josh Mathes, Collection of the Supreme Court of the United States