Vrede — Vad är det?

”GENOM att undertrycka din gudagivna fallenhet för vrede tar du livet av dig själv.” Denna varning stod att läsa i en artikel som citerades i tidskriften Newsweek. Av allt att döma har många psykologer i åratal populariserat tanken att undertryckt vrede kan ge upphov åt sådana besvär som högt blodtryck, hjärtsjukdomar, depression, ångest och alkoholism.

Bibeln, å andra sidan, har i tusentals år gett rådet: ”Avhåll dig från vrede och låt förbittringen fara.” (Psalm 37:8) Bibelns diagnos är mycket träffande: ”Var inte hastig i ditt sinne att vredgas: ty vrede bor i dårars bröst.” — Predikaren 7:10, Engelska auktoriserade översättningen.

Vem har rätt, de världsliga experterna eller bibeln? Vad är egentligen vrede? Är det nyttigt för oss att ge utlopp åt vår vrede?

Att ge utlopp åt sin vrede

”Vrede” är en allmän term som beskriver en stark känsla eller yttring av missnöje och antagonism. Det finns också andra ord som uppenbarar graden av vrede eller det sätt varpå den kommer till uttryck. Ursinne väcker tanken på mycket intensiv vrede. Raseri kan vara destruktivt. Harm kan ha avseende på vrede för en rättfärdig sak. Och vredesmod för ofta tanken till hämnd eller straff.

Vår vrede är vanligtvis uttrycklig: vi är förbittrade över någonting. Men det sätt varpå vi tar itu med vår vrede eller ger uttryck åt den är av stor betydelse.

Det är emellertid intressant att lägga märke till att även om vissa experter bestämt hävdar att det är nyttigt att ge utlopp åt sin vrede, så visar nya rön inom psykologin att många människor som låter sin vrede få fritt utlopp lider av minskad självaktning, depression, skuldkomplex, starka negativa känslor eller ångest. Att ”avreagera sig” eller ”ge luft åt sina känslor”, kanske genom raseriutbrott, skrik, gråt eller kanske rentav fysiskt våld, skapar också vanligtvis fler problem än det löser. Den som är arg blir ännu argare, och sårade känslor byggs upp hos andra. — Ordspråksboken 30:33; 1 Moseboken 49:6, 7.

När vi skriker och gapar i vredesmod, blir resultatet ofta inte det vi hoppas, eftersom den andre vanligtvis provoceras att ge igen. Anta till exempel att du är ute och kör med din bil och en annan förare gör något som irriterar dig. Du svarar med att skrika och tuta med signalhornet. Ditt utbrott skulle lätt kunna provocera den som blir utsatt för ditt raseri att ge igen. Sådana situationer har ibland fått tragiska följder. En man i Brooklyn i New York blev till exempel dödad under en dispyt om en parkeringsplats på en gata. Bibeln riktar uppmärksamheten på detta problem när den säger: ”En vredsint man framkallar strid, och envar som är benägen för raseri begår mången överträdelse.” (Ordspråksboken 29:22, NW) Hur vist är det inte att lyda rådet: ”Återgälda ingen med ont för ont. Om möjligt, så långt det beror på er, håll frid med alla människor.” — Romarna 12:17, 18.

Att vi ger fritt utlopp åt vår vrede är således ingen hjälp för oss i socialt avseende. Men är det nyttigt för oss i fysiskt avseende? Ett stort antal läkare har funnit att så inte är fallet. Undersökningar har visat att personer som är benägna att ge uttryck åt sin vrede har det högsta blodtrycket. Rapporter visar att vrede kan framkalla hjärtbesvär, huvudvärk, näsblödning, yrsel och nedsatt artikulationsförmåga. Livets upphovsman däremot förklarar: ”Ett saktmodigt hjärta är kroppens liv.” (Ordspråksboken 14:30) Jesus sade: ”Lyckliga är de fredstiftande, eftersom de skall kallas ’Guds söner’.” — Matteus 5:9.

Orsaker till vrede

Några orsaker till vrede är angrepp mot vår självaktning, personlig kritik, förolämpningar, orättvis behandling och oberättigade missräkningar. När människor är arga, förmedlar de det uttryckliga budskapet: ”Du hotar min lycka och trygghet! Du sårar min stolthet! Du berövar mig min självaktning! Du utnyttjar mig!”

Vissa människor använder vrede som en täckmantel för något annat. En 14-årig pojke i New York var till exempel ständigt på dåligt humör och råkade alltid i slagsmål. Till sist fick pojken hjälp av en läkare och erkände då: ”Jag kunde aldrig säga: Okej, jag behöver hjälp, jag vill ha någon att prata med. ... Man är så rädd att folk inte skall tycka om en.” Det som egentligen fattades honom var alltså kärlek och uppmärksamhet.

Ett gift par i Kalifornien fick häftiga vredesutbrott varje gång hustrun besökte sin väninna. Mannens häftiga humör utlöste en liknande reaktion hos hustrun. På en rådgivningsbyrå berättade mannen till sist någonting som han aldrig berättat för någon förut. När hans hustru gick någonstans utan honom, om så bara för en kort stund, var han innerst inne rädd för att hon skulle lämna honom för alltid, eftersom hans far hade övergett honom när han var ung. När hustrun förstod den bakomliggande orsaken till mannens vrede — fruktan för att bli övergiven — hjälpte detta henne att komma över sin egen förbittring mot honom och försäkra honom om sin kärlek.

Vrede kan således vara ett symptom. I sådana fall kan vi, genom att ta reda på den bakomliggande orsaken, lära oss att ta itu med den på ett förståndigt sätt.

[Bild på sidan 4]

Ett stort antal läkare har funnit att det är skadligt för hälsan att ge utlopp åt sin vrede