Tygla din ”ande”!
”EN PSYKIATER har funnit att argsinta och cyniska människor löper fem gånger större risk att dö före 50 års ålder än människor som är lugna och förtröstansfulla.” Detta stod att läsa i The New York Times för 17 januari 1989. Doktor Redford B. Williams, professor vid Dukeuniversitetets medicinska fakultet i Durham i North Carolina i Förenta staterna, ”grundar sina slutsatser på undersökningar av ett stort antal fall”. ”Förtröstansfulla hjärtan håller längre, förklarade han, eftersom de är skyddade mot det sympatiska nervsystemets nedbrytande verkningar”, hette det i Times.
Vrede kan ge högt blodtryck, andningssvårigheter och andra skadliga följder. Raseri kan rubba den normala tankeverksamheten, och en tids djup depression blir ofta följden. Vrede har också ogynnsam inverkan på en människas andliga hälsa. Bibeln säger helt följdriktigt: ”Ett saktmodigt hjärta är kroppens liv.” (Ordspråksboken 14:30) Ja, det är hälsosamt att tygla sin ”ande” — behärska sitt humör. Men lägg märke till ytterligare några skäl till att göra det.
Följ en vis kurs
Varje normal människa vill handla förståndigt. Ett sätt att göra det är att visa självbehärskning. Ordspråksboken 29:11 (NW) säger angående detta: ”Hela sin ande släpper en enfaldig lös, men den som är vis bevarar den lugn in i det sista.”
I bibeln syftar ordet ”ande” ofta på den förhärskande attityd som motiverar en människa att följa en viss kurs i livet. ”En enfaldig” släpper lös hela sin ande, eftersom han inte har någon kontroll över den. Han låter sin vrede få fullt utlopp utan hänsyn till konsekvenserna. En enfaldig persons ande kanske först får honom att anlägga en ilsken uppsyn. Sedan kanske ilskan tar sig uttryck i våldspräglat språk och i dåraktiga handlingar.
Men en som är vis bevarar sin ande ”lugn in i det sista”. Han tyglar humöret och begrundar omsorgsfullt vad som skulle kunna bli följden av att ge efter för vreden. Även om han har goda skäl att bli arg, inser han att han i upprördheten skulle kunna handla förhastat och orsaka stor skada. Därför utövar han självbehärskning och avhåller sig från att uttrycka sin ilska på ett obetänksamt och otyglat sätt. Han söker Jehovas hjälp, kanske i enträgen, tyst bön. Till allas bästa har den vise förmågan att efter en stund bli lugn och kunna tänka klart i linje med bibeln och Guds vilja. Dessutom inser en som är vis att han inte bör bära på ilska, eftersom detta kanske kan få honom att handla ovist och begå synd.
En som är vis tillämpar också aposteln Paulus’ råd: ”Vredgas, men synda ändå inte; låt inte solen gå ner medan ni är i ett uppretat tillstånd, ge inte heller djävulen rum.” (Efesierna 4:26, 27) Om du med rätta skulle bli arg, bli då inte kvar i detta uppretade tillstånd, så att du låter solen gå ner medan du fortfarande känner dig upprörd. Varför det? Därför att du då skulle ge Satan, djävulen, möjlighet att utnyttja dig och kanske förleda dig till att begå någon ond handling, och så skulle du få röna Guds misshag. (Psalm 37:8, 9) Behärska i stället ditt humör och var snabb att reda ut missförhållanden som kan ha väckt din vrede. — Matteus 18:15—17.
Var ”kall till din ande”
Ett annat ordspråk lyder: ”Den som håller tillbaka sina ord äger kunskap, och en man med urskillningsförmåga är kall till sin ande.” (Ordspråksboken 17:27, NW) En som har kunskap i Guds ord ”håller tillbaka sina ord” och låter dem inte löpa fritt, som en flod, speciellt inte om han är upprörd. Han tänker på sitt förhållande till Jehova och på sin tillbörliga plats i Guds organisation, och därför kommer han inte att tillåta att vreden tar överhanden. I stället försöker ”en man med urskillningsförmåga” hålla sig lugn och balanserad i sinnet. Med en sådan ande kan också du klara av situationer som skulle driva en dåraktig person till att synda.
I harmoni med detta läser vi: ”Den som är tålmodig visar gott förstånd, men den som är snar till vrede går långt i oförnuft.” (Ordspråksboken 14:29) Att man blir otålig och upprörd kan leda till att man gör något som är oförnuftigt. Hur mycket bättre är det inte att tänka över vad som skulle kunna bli resultatet av otyglat tal eller uppförande! Annars kanske man i hastigt mod gör något oförståndigt och ”går långt i oförnuft”. Var därför ”sen till vrede” som Gud, så kommer du att undvika förhastade och oförståndiga handlingar. — 2 Moseboken 34:6, NW.
Undvik stoltheten
På grund av stolthet kan någon bli taktlös och till och med hetsig mot andra. Vi läser alltså: ”En man som är benägen till vrede framkallar strid, och den som är benägen till raseri begår mången överträdelse.” (Ordspråksboken 29:22, NW) Den som inte behärskar sig, utan är ”benägen till vrede”, kan ”framkalla strid”, till och med bland vänner. Och en som är ”benägen till raseri begår mången överträdelse”. Ja, han kommer helt säkert att begå synd — något som en vis och gudaktig människa inte vill skall hända.
Glöm aldrig att Jehova ser med ogillande på högmod och på stolta vredesutbrott. (Ordspråksboken 16:18) Det är långt bättre att söka Guds hjälp för att kunna uthärda en prövning och handla ödmjukt än att ge efter för högmodig vrede eller raseri. — Ordspråksboken 29:23.
Handla med mildhet
Om någon i ansvarig ställning skulle tillrättavisa dig, behöver du ödmjukhet. Vad är din första impuls i en sådan situation? Kanske att svara i förhastade, obetänksamma ordalag. Men bibeln ger rådet: ”Om en härskares ande skulle stiga upp mot dig, så lämna inte din egen plats, ty lugn mildrar stora synder.” (Predikaren 10:4, NW) Hur mycket visare är det inte att svara med mildhet! Ja, ”ett mjukt svar stillar vrede”. (Ordspråksboken 15:1) Det krävs självbehärskning för att ge ett milt svar, men om man följer denna visa kurs undanröjer man problem och främjar fridfulla relationer.
Om du får en oförtjänt tillrättavisning, vore det bra om personen i ansvarig ställning låter dig förklara hur saken ligger till. Naturligtvis bör förklaringar göras i en ande av mildhet i hopp om att den felaktiga uppfattningen skall kunna rättas till. Personen i ansvarig ställning måste tygla sin ande för att ge en möjlighet till förklaring, och detta blir ett prov på att han äger vishet och styrka.
Vare sig en kristen befinner sig i ansvarig ställning eller inte, bör han komma ihåg att ”som en genombruten stad utan mur är den man som inte kan lägga band på sin ande”. (Ordspråksboken 25:28, NW) En som inte är mild till sinnes och inte behärskar sig blir ett lätt offer för otillbörliga tankar som skulle kunna få honom att handla orätt. Jesus Kristus, som var ett fullkomligt föredöme, var ”mild till sinnes och anspråkslös i hjärtat”. (Matteus 11:29) Dessutom är mildhet en frukt av Guds heliga ande, som de kristna bör be om. — Lukas 11:13; Galaterna 5:22, 23.
Varför tygla sin ”ande”?
Vi uppskattar milda ord, men ofta vet vi inte vad som ligger bakom ett vredesutbrott. Till och med en som är utan principer kanske lyckas dölja sin vrede och sin beslutsamhet att ge igen för en verklig eller en inbillad oförrätt! Hycklande kanske han avvaktar ett lämpligt tillfälle att säga någonting som skadar den som han har utvecklat hat mot! En kristen kan sannerligen inte tillåta sig själv att utveckla en sådan ande, för aposteln Johannes skrev: ”Den som hatar sin broder, han befinner sig i mörkret och vandrar i mörkret, och han vet inte vart han är på väg, eftersom mörkret har förblindat hans ögon.” Johannes skrev också: ”Var och en som hatar sin broder är en mördare, och ni vet att ingen mördare har evigt liv bestående i sig.” — 1 Johannes 2:11; 3:15.
Även om stolthet, hyckleri eller andra ogudaktiga egenskaper hålls dolda, lurar det inte Gud. Inga högljudda försäkranden eller uppvisningar av egenrättfärdighet kan dölja för Gud vad som finns i hjärtat. I Ordspråksboken 16:2 står det: ”Var man tycker sina vägar vara goda, men Herren [Jehova] är den som prövar andarna.” Man kan aldrig bedra Gud.
Med hänsyn till din egen välfärd och till de skriftenliga skäl vi har tagit upp här bör du alltså efterlikna Jesus och andra förståndiga människor som har undvikit stoltheten och handlat med mildhet. Vad du än gör, tygla din ”ande” — ditt humör!