Danad att leva för evigt

MÄNNISKOKROPPEN är förunderligt danad. Dess utveckling och tillväxt är helt enkelt ett mirakel. En skribent i forna tider utropade: ”På ett sätt som inger fruktan är jag underbart gjord.” (Psalm 139:14) Med tanke på människokroppens fantastiska konstruktion finner en del moderna forskare människans åldrande och död förbryllande. Gör du det?

Harvardbiologen Steven Austad skriver: ”Åldrandet ... är något som vi konfronteras med så ofta att jag förvånar mig över att inte fler människor betraktar det som ett fundamentalt biologiskt mysterium.” Det faktum att alla människor åldras ”får det att förefalla mindre förbryllande”, konstaterar Austad. Men om man verkligen tänker efter, verkar det då förnuftigt att människor skall bli gamla och dö?

I sin nyutkomna bok How and Why We Age erkänner dr Leonard Hayflick att människans liv och utveckling är ett mirakel och skriver: ”Efter att ha utfört de underverk som för oss från avlelsen till födelsen och sedan vidare till könsmognad och vuxenhet valde naturen att inte tillgripa den till synes enklare mekanismen att låta dessa underverk fortgå för evigt. Denna insikt har förbryllat biogerontologer i årtionden.”

Är du också förbryllad över människans åldrande och död? Vilket syfte tjänar dessa processer? Hayflick skriver: ”Praktiskt taget alla biologiska skeenden från avlelsen till vuxen ålder tycks ha ett syfte, men inte åldrandet. Det finns inget påvisbart skäl till att människan skulle åldras. Trots att vi har lärt oss mycket om åldrandets biologi ... , konfronteras vi fortfarande med det oundvikliga resultatet av människans meningslösa åldrande och död.”

Är det möjligt att det aldrig var meningen att vi skulle bli gamla och dö, utan att vi skulle leva för evigt här på jorden?

Människor vill leva

Du är säkert medveten om att ingen människa tycker om att bli gammal och dö. Denna framtidsutsikt verkar rentav skrämmande för många människor. Doktor Sherwin B. Nuland skriver i sin bok Hur vi dör: ”Ingen av oss tycks vara psykiskt kapabel att hantera tanken på sig själv som död, föreställningen om en bestående medvetslöshet där inte ens tomhetens vakuum existerar — där helt enkelt ingenting finns.” Känner du någon som vill bli gammal och sjuk och dö?

Om ålderdom och död vore en naturlig del av någon övergripande plan, skulle vi då inte välkomna dessa skeenden? Men det gör vi inte. Varför? Svaret har att göra med det sätt varpå vi är danade. Bibeln förklarar: ”Han [Gud] har ock lagt evigheten i människornas hjärtan.” (Predikaren 3:11, 1917 års svenska översättning) På grund av denna längtan efter en ändlös framtid har människor i långa tider letat efter en ”ungdomens källa”. De vill vara unga för evigt. Detta väcker frågan: Har vi inneboende möjligheter till ett längre liv?

Konstruerad för att kunna reparera sig själv

I en artikel i tidskriften Natural History tar biologen Austad upp en vanlig uppfattning beträffande människan: ”Vi har en tendens att betrakta oss själva och andra djur på samma sätt som vi betraktar maskiner — att slitage helt enkelt är något oundvikligt.” Men så förhåller det sig inte. ”Biologiska organismer är helt annorlunda beskaffade än maskiner”, förklarar Austad. ”De är självreparerande: sår läks, ben växer ihop, sjukdomar går över.”

Detta väcker den intressanta frågan: Varför åldras vi? Som Austad uttrycker det: ”Varför är de [biologiska organismer] då underkastade samma sorts slitage som maskiner?” Kroppens vävnader kan ju reparera sig själva, varför fortsätter de inte att göra det i all evighet?

Biologen Jared Diamond skrev för några år sedan i tidskriften Discover beträffande levande organismers fantastiska förmåga att reparera sig själva: ”Det mest påtagliga exemplet på skadebekämpning som vår kropp kan uppvisa är sårläkningen, genom vilken vi reparerar skador på vår hud. Många djur kan emellertid uppnå långt mer imponerande resultat än vi kan: ödlor kan återbilda avslitna stjärtar, sjöstjärnor och krabbor sina extremiteter och sjögurkor sina tarmar.”

När det gäller tandömsningsprocessen säger Diamond att ”människor får två tanduppsättningar, elefanter sex och hajar ett obegränsat antal uppsättningar under sin livstid”. Han förklarar vidare: ”Ett regelbundet utbyte av slitna delar sker också på mikroskopisk nivå. Vi byter ut tarmslemhinnornas celler med några få dagars mellanrum, cellerna i urinblåsans väggar varannan månad och våra röda blodkroppar var fjärde månad.

På molekylär nivå sker en ständig omsättning av proteinmolekyler, med en frekvens som är specifik för varje enskilt protein, varigenom vi undviker en ansamling av skadade molekyler. Om du jämför din älskades utseende i dag och för en månad sedan, kanske du tycker att skillnaden inte är så stor, men många av de enskilda molekyler som utgör hans eller hennes kropp är nya. Även om alla kungens hästar och alla kungens män inte kunde sätta ihop Klumpe Dumpe igen, tar naturen isär oss och lappar ihop oss varenda dag.”

De flesta celler i kroppen ersätts regelbundet med nybildade celler, men vissa celler, till exempel neuronerna i hjärnan, kan aldrig bytas ut. Hayflick skriver emellertid: ”Om alla delar av cellen byttes ut, skulle det inte längre vara samma gamla cell. De neuroner som du föddes med kan tyckas vara samma celler som du har i dag, men i verkligheten kan många av de molekyler som de bestod av när du föddes ... ha ersatts med nya molekyler. De celler i din kropp som inte delar sig kanske följaktligen inte är samma celler som du föddes med, när allt kommer omkring!” Orsaken till detta är att olika delar av dessa celler efter hand byts ut. Teoretiskt sett skulle denna process kunna hålla oss vid liv för evigt!

Du kanske minns att dr Hayflick talade om ”de underverk som för oss från avlelsen till födelsen”. Vilka är några av dessa underverk? När vi nu helt kort undersöker några av dessa processer, tänk då också på möjligheten att förverkliga ”den till synes enklare mekanismen att låta dessa underverk fortgå för evigt”, som Hayflick uttryckte det.

Cellen

En vuxen människa består av omkring 100 biljoner celler, som alla är ofattbart komplicerade. För att belysa cellens komplicerade beskaffenhet liknar tidskriften Newsweek den vid en muromgärdad stad och skriver: ”Kraftstationer alstrar cellens energi. Fabriker producerar proteiner, som är viktiga enheter för den kemiska kommersen. Komplicerade transportsystem leder speciella kemiska ämnen från en plats till en annan inne i cellen och ut ur den. Vaktposter på befästningarna kontrollerar export- och importmarknaderna och bevakar världen utanför för att upptäcka tecken på fara. Väldisciplinerade biologiska arméer står redo att ge sig i kast med inkräktare. En centraliserad genetisk regering upprätthåller ordningen.”

Tänk på hur du — och dina omkring 100 biljoner celler — kom till. Först bestod du av en enda cell, som bildades när en spermie från din far sammansmälte med en äggcell från din mor. I detta ögonblick drogs ritningarna upp i den nybildade cellens DNA (deoxiribonukleinsyra) för det som så småningom skulle bli du — en helt ny och unik människa. Upplysningarna i cellens DNA ”skulle, om de skrevs ut, fylla ett tusen böcker på 600 sidor vardera”, konstaterar en källa.

Så småningom började den där första cellen dela sig, så att den blev till två, sedan fyra, åtta och så vidare. Slutligen, efter cirka 270 dagar — en period under vilken tusentals miljoner celler av många olika slag bildades i din mors liv för att frambringa ett litet barn — föddes DU. Det är som om den där första cellen hade haft tillgång till ett stort rum fullt av böcker med detaljerade anvisningar om hur du skulle tillverkas. Men något som är lika fantastiskt är att dessa komplicerade anvisningar kunde vidarebefordras till alla andra celler som sedan bildades. Ja, häpnadsväckande nog innehåller varenda cell i din kropp samma information som den där första befruktade äggcellen.

Tänk också på en annan sak: Varenda cell innehåller den information som behövs för att frambringa alla typer av celler. Hur kan då en cell, när det blir dags att tillverka exempelvis hjärtceller, sila bort all annan information? Det verkar som om den fungerar likt en byggmästare — den har tillgång till en fullständig uppsättning ritningar till ett människobarn och plockar ut just de ritningar ur arkivet som behövs för att tillverka hjärtceller. En annan cell plockar ut en ritning som innehåller anvisningar för att framställa nervceller, åter en annan väljer en ritning med anvisningar för att tillverka leverceller osv. Denna hittills oförklarade förmåga hos cellen att välja ut just den information som behövs för att tillverka en viss typ av celler och samtidigt sila bort all annan information är verkligen ett av de många ”underverk som för oss från avlelsen till födelsen”.

Men det finns många fler. Hjärtcellerna måste till exempel stimuleras för att kunna göra sina rytmiska sammandragningar. Inbyggt i hjärtat finns därför ett komplicerat system för att alstra elektriska impulser som får hjärtat att slå i rätt takt för att tillgodose kroppens olika behov. Verkligen en fantastisk konstruktion! Det är inte att undra på att läkare har sagt att hjärtat ”är effektivare än någon maskin av något slag som människan hittills uppfunnit”.

Hjärnan

Ett ännu större mirakel är det sätt varpå hjärnan utvecklas — denna den mest mystiska delen av underverket människan. Tre veckor efter befruktningen börjar hjärncellerna bildas. Med tiden finns det omkring 100 miljarder nervceller eller neuroner i en människohjärna — lika många som det finns stjärnor i Vintergatan.

”Var och en av dessa tar emot signaler från omkring 10.000 andra neuroner i hjärnan och skickar i väg signaler till ytterligare tusen”, skriver tidskriften Time. Beträffande det stora antalet kombinationsmöjligheter skriver neurologen Gerald Edelman: ”En knivsudd hjärnsubstans innehåller cirka en miljard kopplingar som kan kombineras på så många olika sätt att antalet bara kan beskrivas som hyperastronomiskt — i storleksordningen 10 följt av miljontals nollor.”

Hur stor kapacitet har då hjärnan? Astronomen Carl Sagan säger att hjärnan kan innehålla upplysningar som ”skulle ... fylla ungefär tjugo miljoner volymer, lika många som i världens största bibliotek”. Författaren George Leonard går ännu längre och utropar: ”Kanhända har vi nu kommit så långt att vi kan lägga fram en fantastisk hypotes: Hjärnans kreativa kapacitet kan i praktiken vara obegränsad.”

Vi bör därför inte bli förvånade över uttalanden som dessa: ”Hjärnan är det mest komplicerade föremål som vi hittills upptäckt i universum”, säger molekylärbiologen James Watson, en av de forskare som upptäckte DNA-molekylens struktur. Neurologen Richard Restak, som ogillar att hjärnan ofta liknas vid en dator, skriver: ”Hjärnan är så unik att det inte finns någonting i hela det kända universum som ens tillnärmelsevis liknar den.”

Hjärnforskare säger att vi under vår nuvarande livstid använder en ytterst liten del av vår hjärnkapacitet, så lite som 1/10.000, dvs. en hundradels procent, enligt en beräkning. Tänk efter: Verkar det rimligt att vi skulle utrustas med en hjärna som har så fantastiska förmågor, om vi aldrig skulle kunna utnyttja den till fullo? Är det inte i stället rimligt att tro att människan, med sin obegränsade inlärningsförmåga, i själva verket danades att leva för evigt?

Men om det förhåller sig så, varför blir vi då gamla och skröpliga? Vad var det som gick på tok? Varför dör vi efter 70—80 år, trots att vår kropp uppenbarligen danades för att hålla i all evighet?

[Diagram på sidan 7]

(För formaterad text, se publikationen)

Cellen — ett under av formgivning

Cellmembran

Det hölje som kontrollerar vad som går in i cellen och vad som kommer ut ur den

Cellkärna

Den omsluts av två membran och är det centrum som styr cellens verksamhet

Ribosomer

Partiklar på vilka aminosyror sätts samman till proteiner

Kromosomer

De innehåller cellens DNA, dess genetiska grundritning

Nukleol

Den plats där ribosomerna sätts samman

Endoplasmatiskt nätverk

Membran som lagrar eller transporterar de proteiner som framställs av de ribosomer som är fästade vid dem (en del ribosomer rör sig fritt i cellen)

Mitokondrier

Produktionscentraler för ATP, de molekyler som förser cellen med energi

Golgiapparat

En grupp tillplattade membransäckar som paketerar och distribuerar proteiner som cellen framställer

Centrioler

De befinner sig nära kärnan och är viktiga för cellens reproduktion