KAPRISBÄR

(hebr.: ’avijōnạh) Kaprisbuskens frukt.

Vissa äldre översättningar återger det hebreiska ordet ’avijōnạh i Predikaren 12:5 med ”lust”, så att den aktuella passusen lyder ”all lust förgås”. (1541, 1703) Nyare översättningar (NV, 2000) utgår emellertid från att skribenten här, liksom på många andra ställen i kapitlet, som beskriver människans situation på ålderdomen, använder en metafor och att ordet ’avijōnạh avser kaprisbäret (som stimulerar aptiten). Denna uppfattning stöds av återgivningen i den grekiska Septuaginta, den latinska Vulgata, den syriska Peshitta och arabiska översättningar.

Kaprisbusken (Capparis spinosa) kan nå en höjd av omkring 1 m, men är vanligtvis lågväxande och breder ut sig över marken. Den är vanlig i Israel, där den ofta växer i klippskrevor eller klättrar på murar och ruiner, ungefär som murgröna. Grenarna är taggiga och har mörkgröna, rundade blad. I maj är busken översållad med stora, vita blommor med purpurfärgade ståndarsträngar. (BILD, bd 1, sid. 543)

Kryddan kapris framställs inte av bären utan av blomknopparna, som inlagda i salt och ättika sedan urminnes tider ätits för att stimulera aptiten. Skribenten menar av allt att döma att när smaksinnet hos gamla människor försämras och matlusten minskar kan inte ens kaprisbäret väcka deras aptit.