Vad händer med själen vid döden?

”Läran att själen är odödlig och fortsätter att existera efter en människas död och hennes kropps upplösning är en grundläggande lära i kristen filosofi och teologi.” — ”NEW CATHOLIC ENCYCLOPEDIA”.

1. Vad medger New Catholic Encyclopedia angående uppfattningen att själen lever vidare efter döden?

DET här ovan citerade uppslagsverket medger emellertid att ”det inte är så lätt att i Bibeln urskilja uppfattningen att själen lever vidare efter döden”. Vad lär då Bibeln om vad som händer med själen vid döden?

De döda är omedvetna

2, 3. I vilket tillstånd befinner sig de döda, och vilka skriftställen visar det?

² De dödas tillstånd förklaras i Predikaren 9:5, 10, där vi läser: ”De döda vet alls ingenting. . . . I dödsriket . . . kan man inte verka eller tänka, där finns ingen insikt eller vishet.” (1982) Döden är därför ett tillstånd av icke-vara. Psalmisten skriver att när en person dör, ”vänder [han] tillbaka till sin mark; på den dagen förgås verkligen hans tankar”. — Psalm 146:4.

³ De döda är således omedvetna och overksamma. När Gud uttalade dödsdomen över Adam, sade han: ”Stoft är du, och till stoft kommer du att vända åter.” (1 Moseboken 3:19) Innan Gud hade format Adam av stoft från marken och gett honom liv, så existerade inte Adam, och det var till detta tillstånd som han återvände när han dog. Hans straff var döden — inte en överföring till en annan värld.

Själen kan dö

4, 5. Ge exempel från Bibeln som visar att själen kan dö.

⁴ Vad hände då med Adams själ när han dog? Kom ihåg att ordet ”själ” i Bibeln ofta bara åsyftar människan. När vi säger att Adam dog, säger vi således att den själ som kallades Adam dog. Detta kanske låter underligt för någon som tror på själens odödlighet. Men Bibeln säger: ”Den själ som syndar — det är den som kommer att dö.” (Hesekiel 18:4) I 3 Moseboken 21:1 talas det om en ”avliden själ” (ett ”lik”, The Jerusalem Bible). Och om nasirerna läser vi att de inte fick komma nära ”någon död själ” (”en död kropp”, Lamsa). — 4 Moseboken 6:6.

⁵ En liknande hänvisning till själen finner vi i 1 Kungaboken 19:4. Den svårt betryckte Elia ”började be att hans själ måtte dö”. Och Jona ”fortsatte att be att hans själ måtte dö, och han sade gång på gång: ’Det är bättre att jag dör än att jag förblir vid liv.’” (Jona 4:8) Och uttrycket ”döda en själ”, som Jesus använde, återges med enbart ”döda” i 1981 års svenska översättning av Nya testamentet. (Markus 3:4) En själs död betyder helt enkelt en människas död.

Att ”gå ut” och komma tillbaka

6. Vad menar Bibeln när den säger att Rakels själ ”höll på att gå ut”?

⁶ Men hur är det då med det som sägs om Rakel vid hennes tragiska död i samband med att hon födde sin andre son? I Första Moseboken 35:18 läser vi: ”När hennes själ höll på att gå ut (för hon dog), . . . gav [hon] honom namnet Ben-Oni; men hans far kallade honom Benjamin.” Betyder detta att Rakel hade ett inre väsen som for ut vid hennes död? Inte alls. Kom ihåg att ordet ”själ” också kan åsyfta det liv som en människa äger. I det här fallet betydde Rakels ”själ” helt enkelt hennes ”liv”. Det är därför som andra bibelöversättningar återger uttrycket ”hennes själ höll på att gå ut” med ”hennes liv höll på att ta slut” (Knox), ”hon höll på att ge upp andan” (1982) och ”hennes liv lämnade henne” (The Bible in Basic English). Det finns inget som tyder på att någon mystisk del av Rakel levde vidare efter hennes död.

7. Hur kom änkans sons själ ”tillbaka inom honom”, när han uppväcktes?

⁷ Det är på liknande sätt med uppväckandet av en änkas son, något som vi kan läsa om i 1 Kungaboken, kapitel 17. I 1 Kungaboken 17 vers 22 läser vi att Elia bad över den unge pojken och att ”Jehova [lyssnade] till Elias röst, så att barnets själ kom tillbaka inom honom, och han fick liv”. Återigen är det så att ordet ”själ” betyder ”liv”. New American Standard Bible lyder således: ”Barnets liv återvände till honom, och han fick nytt liv.” Ja, det var livet och inte någon skugglik skepnad som återvände till pojken. Detta stämmer med det Elia sade till pojkens mor: ”Se, din son [hela människan] lever.” — 1 Kungaboken 17:23.

Dilemmat med ett ”mellantillstånd”

8. Vad tror många till bekännelsen kristna skall ske under uppståndelsen?

⁸ Många till bekännelsen kristna tror att det skall bli en framtida uppståndelse, då kropparna skall förenas med sina odödliga själar. Då kommer de uppväckta att överlämnas åt sitt öde — de som har levt ett rättskaffens liv kommer att få sin belöning, och de som har varit onda kommer att få sitt straff.

9. Vilket ”mellantillstånd” menar somliga att det finns, och vad tror de sker med själen under den perioden?

⁹ Detta kanske låter enkelt. Men de som tror på själens odödlighet har svårt att förklara vad som händer med själen under tiden mellan döden och uppståndelsen. I århundraden har man spekulerat om ett ”mellantillstånd”. Somliga säger att själen under den här perioden kommer till skärselden, där den kan renas från förlåtliga synder och bli lämpad för himlen.a

10. Varför är det oskriftenligt att tro att själarna lever vidare i skärselden efter döden, och hur bekräftar Lasarus’ erfarenhet detta?

¹⁰ Själen är dock, som vi har sett, helt enkelt människan. När människan dör, dör själen. Följaktligen finns det inte något medvetet liv efter döden. Jesus Kristus sade inte att Lasarus, när han hade dött, var i skärselden, limbo eller något annat ”mellantillstånd”, utan han sade bara: ”Lasaros sover.” (Johannes 11:11, 1981) Det är uppenbart att Jesus, som visste vad som händer med själen vid döden, trodde att Lasarus var omedveten och i en icke-tillvaro.

Vad är anden?

11. Varför kan inte ordet ”ande” åsyfta någon del av människan som befriats från kroppen och som lever vidare efter döden?

¹¹ Bibeln säger så här om vad som händer vid döden: ”Hans ande går ut, han vänder tillbaka till sin mark.” (Psalm 146:4) Innebär detta att en ande som befriats från kroppen bokstavligt talat far i väg och lever vidare efter någons död? Så kan det inte vara, för psalmisten säger därefter: ”På den dagen förgås verkligen hans tankar” (”upphör all hans tankeverksamhet”, The New English Bible). Vad är då anden, och hur ”går den ut” ur en människa vid döden?

12. Vad är inbegripet i de hebreiska och grekiska ord som översatts med ”ande” i Bibeln?

¹² Det ord i Bibeln som översätts med ”ande” (hebreiska: rụ·ach; grekiska: pnẹu·ma) betyder egentligen ”andedräkt”. I stället för ”hans ande går ut” använder därför R. A. Knox uttrycket ”andedräkten lämnar hans kropp”. (Psalm 146:4) Men ordet ”ande” inbegriper mycket mer än detta att andas. I beskrivningen av tillintetgörandet av människor och djur i den stora översvämningen heter det exempelvis i 1 Moseboken 7:22: ”Allting vari livskraftens [eller: ”livets andes (hebreiska: rụ·ach)”] andedräkt var verksam i dess näsborrar, nämligen alla som var på torra marken, dog.” Ordet ”ande” kan således åsyfta livskraften som är verksam i alla levande varelser, både människor och djur, och som uppehålls genom andningen.

13. Hur kan man likna anden vid elektrisk ström?

¹³ För att belysa saken: Om strömmen kopplas bort från en motor som drivs med elektrisk ström, upphör motorn att fungera, men strömmen kan sedan inte uträtta något på egen hand, om den inte är kopplad till något. På liknande sätt är det när en människa dör — då upphör hennes ande att ge liv åt kroppens celler, men den lämnar inte kroppen och förflyttar sig till en annan värld. — Psalm 104:29.

14, 15. Hur vänder anden åter till Gud vid döden?

¹⁴ Varför säger då Predikaren 12:7 att när en människa dör ”vänder [anden] åter till den sanne Guden som gav den”? Innebär detta att anden bokstavligt talat färdas genom rymden till Guds närvaro? Nej, det är inte vad de här orden vill säga. Kom ihåg att anden är livskraften. När den livskraften är borta, är det endast Gud som kan återge den. Anden ”vänder” således ”åter till den sanne Guden” i den bemärkelsen att en människas hopp om ett framtida liv helt vilar i Guds händer.

¹⁵ Det är endast Gud som kan ge en människa anden eller livskraften tillbaka och åter få henne att leva. (Psalm 104:30) Men tänker Gud göra det?

[Fotnot]

[Ruta på sidan 23]

Minnen av ett tidigare liv

OM DET inte finns något som lever vidare när kroppen dör, hur är det då med de minnen av ett tidigare liv som somliga påstår sig ha?

Den hinduiske filosofen Nikhilananda säger att ”upplevelser efter döden inte kan bevisas med sakskäl”. I föreläsningen ”Förebilder för tron på evigheten i religionerna” påpekar teologen Hans Küng: ”Ingen av berättelserna om minnen av ett tidigare liv, vilka oftast kommer från barn eller från länder där man tror på reinkarnation, har kunnat bestyrkas.” Han tillägger: ”Flertalet av [de forskare som arbetar seriöst och vetenskapligt på det här området] medger att man med ledning av de upplevelser de känner till inte kan tala om några verkligt övertygande bevis för att jordelivet upprepar sig.”

Hur är det då om man själv tycker sig ha minnen av ett tidigare liv? Sådana känslor kan bero på flera olika faktorer. Eftersom vi inte har någon omedelbar användning av mycket av den information som vi inhämtar, lagras den i någon dold vrå i vårt undermedvetna. När sedan sådana glömda minnen dyker upp, tolkar somliga detta som ett bevis på ett tidigare liv. Men faktum är att det inte finns några kontrollerbara erfarenheter av något annat liv än det vi nu lever. Flertalet nu levande människor har inga som helst minnen av att ha levt tidigare, och de tror inte heller att de kan ha gjort det.