Kapitel 8
Vad händer vid döden?
1. Vilka frågor ställer människor ofta om de döda?
DU KANSKE har upplevt den känsla av tomhet som infinner sig, när man har förlorat en kär vän eller anförvant i döden. Man kan känna sig så oerhört ledsen och hjälplös. Det är bara naturligt att fråga: Vad händer med en människa, när hon dör? Är hon fortfarande vid liv någonstans? Kommer de levande att här på jorden åter kunna vara tillsammans med dem som nu är döda?
2. Vad hände med den första människan, Adam, vid döden?
2 För att besvara sådana frågor kommer det att vara till hjälp för oss att veta vad som hände med Adam, när han dog. Så här sade Gud till honom, när han syndade: ”Du vänder åter till marken, för av den blev du tagen. För stoft är du, och till stoft kommer du att vända åter.” (1 Moseboken 3:19) Tänk på vad detta innebär. Innan Gud skapade Adam av stoft, fanns det ingen Adam. Han existerade inte. När Adam dog, återvände han alltså till precis samma tillstånd — han existerade inte.
3. a) Vad är döden? b) Vad säger Predikaren 9:5, 10 om de dödas tillstånd?
3 Döden är helt enkelt motsatsen till livet. Bibeln visar detta i Predikaren 9:5, 10. Enligt 1982 års översättning lyder dessa verser: ”Och väl vet de som lever att de måste dö, men de döda vet alls ingenting, och de har ingen vinning mer att vänta, utan minnet av dem är borta. Allt vad du förmår uträtta med din kraft må du söka uträtta, ty i dödsriket, dit du går, kan man inte verka eller tänka, där finns ingen insikt eller vishet.”
4. a) Vad händer med en människas tankeförmågor vid döden? b) Varför slutar alla människans sinnen upp att fungera vid döden?
4 Det här betyder att de döda inte kan uträtta något och inte heller känna något. Bibeln säger att de inte längre har några tankar: ”Sätt inte er förtröstan till ädlingar, inte till en jordemänniskas son, hos vilken ingen räddning finns. Hans ande går ut, han vänder tillbaka till sin mark; på den dagen förgås verkligen hans tankar.” (Psalm 146:3, 4) Människans ande, hennes livskraft, som uppehålls genom andningen, ”går ut” vid döden. Den finns inte längre. Människans sinnen — hörsel, syn, känsel, lukt och smak — vilka är beroende av att hon kan tänka, slutar alltså att fungera. Enligt Bibeln träder de döda in i ett tillstånd av fullständig omedvetenhet.
5. a) Hur visar Bibeln att döda människor och döda djur befinner sig i samma tillstånd? b) Vad är ”anden” som får både människor och djur att leva?
5 Både människor och djur befinner sig i precis samma tillstånd av omedvetenhet, när de är döda. Lägg märke till hur Bibeln slår fast detta: ”Som den ene dör, så dör den andre; och de har alla bara en ande, så att det inte finns någon överlägsenhet hos människan gentemot djuret, ty allt är tomhet. Alla går till en plats. De har alla blivit till av stoftet, och de vänder alla åter till stoftet.” (Predikaren 3:19, 20) Den ”ande” som får djuren att leva är densamma som får människor att leva. När denna ”ande” eller osynliga livskraft går ut, återvänder både människan och djuret till det stoft av vilket de är skapade.
SJÄLEN DÖR
6. Hur visar Bibeln att djuren är själar?
6 Somliga människor har sagt att det som skiljer människan från djuren är att människan har en själ, men det har inte djuren. Men Första Moseboken 1:20 och 30 säger att Gud skapade ”levande själar” för att leva i vattnen och att djuren har ”liv såsom en själ”. Somliga biblar använder i dessa verser orden ”varelse” och ”liv” i stället för ”själ”, men på grundspråket används ordet ”själ” här. (1982 års översättning använder ordet ”varelser” i 1 Moseboken 1:20 och uttrycket ”vad som i sig har en levande själ” i 1 Mos. kap. 1 vers 30.) Fjärde Moseboken 31:28 är ett av de bibelställen som talar om djur som själar. Där talas det om ”en själ av fem hundra, av människorna och av nötboskapen och av åsnorna och av småboskapen”.
7. Vad säger Bibeln som bevis för att både djursjälar och människosjälar dör?
7 Eftersom djur är själar, dör deras själar när de dör. Som Bibeln säger: ”Varje levande själ dog, ja, de ting som var i havet.” (Uppenbarelseboken 16:3) Hur är det då med mänskliga själar? Som vi fick veta i föregående kapitel, skapade inte Gud människan med en själ. Människan är en själ. Som vi kan förvänta dör alltså människans själ, när människan dör. Bibeln säger om och om igen att detta är sant. Bibeln säger aldrig att själen är odödlig eller att den inte kan dö. Psalm 22:29 lyder: ”Inför honom kommer alla som far ner i stoftet att böja sig ner, och ingen kommer någonsin att bevara sin egen själ vid liv.” Hesekiel 18:4 och 20 förklarar: ”Den själ som syndar — det är den som kommer att dö.” Och om du slår upp Josua 10:28—39, finner du att det på sju ställen talas om att själen blir tillintetgjord eller dödad.
8. Hur vet vi att Jesus Kristus, som var en människosjäl, dog?
8 Bibeln säger i en profetia om Jesus Kristus: ”Han utgöt sin själ till döden ... och det var mångas synd han bar.” (Jesaja 53:12) Läran om lösen bevisar att det var en själ (Adam) som syndade, och för att återlösa människor måste en motsvarande själ (en människa) offras. Kristus gav det lösenpriset genom att han ”utgöt sin själ till döden”. Jesus var en människosjäl, och han dog.
9. Vad menas med orden: ”Anden, den vänder åter till den sanne Guden som gav den”?
9 Som vi har sett är ”anden” inte detsamma som vår själ. Anden är vår livskraft. Denna livskraft finns i varje kroppscell hos både människor och djur. Den uppehålls eller hålls vid liv genom andningen. Vad betyder det då, när Bibeln säger att vid döden ”vänder stoftet åter till jorden, ... och anden, den vänder åter till den sanne Guden som gav den”? (Predikaren 12:7) Vid döden lämnar livskraften med tiden alla kroppscellerna, och kroppen börjar förmultna. Men det innebär inte att vår livskraft bokstavligen lämnar jorden och far genom rymden till Gud. Anden återvänder i stället till Gud i den meningen att vårt hopp om framtida liv nu ligger helt i Guds händer. Det är bara genom hans kraft som vi kan få anden eller livskraften tillbaka, så att vi kan leva igen. — Psalm 104:29, 30.
LASARUS — EN MAN SOM VAR DÖD I FYRA DAGAR
10. Vad sade Jesus om Lasarus’ tillstånd, trots att han dött?
10 Det som hände med Lasarus, som var död i fyra dagar, hjälper oss att förstå de dödas tillstånd. Jesus hade sagt till sina lärjungar: ”Lasarus, vår vän, har gått till vila, men jag är nu på väg dit för att väcka honom ur sömnen.” Men lärjungarna svarade: ”Herre, om han har gått till vila, kommer han att bli frisk.” Då sade Jesus rent ut till dem: ”Lasarus har dött.” Varför sade Jesus att Lasarus sov, när han i verkligheten hade dött? Låt oss se.
11. Vad gjorde Jesus för den döde Lasarus?
11 När Jesus kom i närheten av den by där Lasarus hade bott, möttes han av Marta, Lasarus’ syster. Snart gick de tillsammans med många andra till den grav där man hade lagt Lasarus. Det var en håla, och det låg en sten för den. Jesus sade: ”Ta bort stenen.” Marta protesterade, eftersom Lasarus hade varit död i fyra dagar: ”Herre, vid det här laget måste han lukta.” Men man tog bort stenen, och Jesus ropade: ”Lasarus, kom hit ut!” Och han kom ut! Han kom ut levande, inlindad i svepning. Jesus sade: ”Lös honom och låt honom gå.” — Johannes 11:11—44.
12, 13. a) Varför kan vi vara säkra på att Lasarus var omedveten, när han var död? b) Varför sade Jesus att Lasarus sov, när han i själva verket var död?
12 Tänk nu på följande: I vilket tillstånd befann sig Lasarus under de fyra dagar då han var död? Hade han varit i himlen? Han var en god människa. Men ändå sade inte Lasarus någonting om att han hade varit i himlen, vilket han säkert skulle ha gjort, om han hade varit där. Nej, Lasarus var verkligen död, precis som Jesus sade att han var. Varför sade då Jesus först till sina lärjungar att Lasarus bara sov?
13 Jo, Jesus visste att den döde Lasarus var omedveten, precis som Bibeln säger: ”De döda ... [är] inte medvetna om någonting alls.” (Predikaren 9:5) Men en levande människa kan väckas ur en djup sömn. Jesus skulle alltså visa att han genom den kraft som Gud hade gett honom kunde uppväcka sin vän Lasarus från de döda.
14. Vad bör kunskap om Kristi kraft att uppväcka de döda förmå oss att göra?
14 När en människa sover mycket djupt, minns hon ingenting. Det är likadant med de döda. De har inga som helst känslor. De finns inte längre. Men vid den tid Gud har bestämt kommer de döda, som är återlösta av Gud, att uppväckas till liv. (Johannes 5:28) Denna kunskap bör helt visst driva oss till att önska vinna Guds ynnest. Om vi gör det, kommer Gud att komma ihåg oss och återföra oss till liv, även om vi skulle dö. — 1 Thessalonikerna 4:13, 14.
[Bild på sidan 76]
ADAM skapades av stoft ... och återvände till stoft
[Bild på sidan 78]
I vilket tillstånd befann sig Lasarus innan Jesus uppväckte honom?