”För allt finns det en bestämd tid”

”För allt finns det en bestämd tid, ja en tid för varje angelägenhet under himlarna.” — PREDIKAREN 3:1.

1. Vad har ofullkomliga människor svårt med, och vad har detta ibland lett till?

VI MÄNNISKOR säger ofta: ”Det där skulle jag ha gjort tidigare.” Eller också kanske vi vid närmare eftertanke säger: ”Jag skulle ha väntat.” Sådana reaktioner visar hur svårt det är för oss ofullkomliga människor att avgöra den rätta tidpunkten för saker och ting. Detta har lett till besvikelse och missräkning och skadat förhållandet människor emellan. Och värst av allt: hos vissa har det försvagat tron på Jehova och hans organisation.

2, 3. a) Varför är det förståndigt att acceptera de tider och tidpunkter som Jehova har bestämt? b) Vilken balanserad syn bör vi ha när det gäller uppfyllelsen av Bibelns profetior?

² Eftersom Jehova har den vishet och insikt som människor saknar, kan han, om han så önskar, i förväg veta vad som kommer att bli resultatet av ett visst handlingssätt. Han vet ”utgången” ”från början”. (Jesaja 46:10) Därför är den tidpunkt som han väljer för att göra saker och ting alltid den bästa. Det är därför förståndigt att vi accepterar de tider som Jehova har bestämt i stället för att lita på vår egen bristfälliga förmåga att välja rätt tidpunkt!

³ Mogna kristna väntar till exempel lojalt på den tid som Jehova har bestämt för uppfyllelsen av vissa profetior i Bibeln. De håller sig upptagna i hans tjänst och tänker hela tiden på principen i Klagovisorna 3:26: ”Gott är det att man väntar, ja i tystnad, på Jehovas räddning.” (Jämför Habackuk 3:16.) Samtidigt är de övertygade om att Jehova kommer att verkställa sin dom, alldeles som han har gett till känna: ”Även om den skulle dröja ... kommer [den] ofelbart att bli verklighet. Den kommer inte att bli försenad.” — Habackuk 2:3.

4. Hur bör orden i Amos 3:7 och Matteus 24:45 hjälpa oss att tålmodigt vänta på Jehova?

⁴ Men har vi då orsak att bli otåliga, om vi inte till fullo kan förstå något visst skriftställe i Bibeln eller någon förklaring som har getts i Sällskapet Vakttornets publikationer? Det förståndiga handlingssättet är att vänta på Jehovas bestämda tid att klargöra saker och ting. ”Ty den suveräne Herren Jehova kommer inte att göra någonting, utan att han har uppenbarat sin förtroliga angelägenhet för sina tjänare profeterna.” (Amos 3:7) Vilket fantastiskt löfte! Vi måste dock inse att Jehova uppenbarar sina förtroliga angelägenheter vid den tidpunkt som han bedömer som lämpligast. Gud har i det syftet bemyndigat en ”trogen och omdömesgill slav” till att förse sitt folk med andlig ”mat i rätt tid”. (Matteus 24:45) Vi har därför ingen anledning att bli överdrivet bekymrade eller rentav upprörda över att vissa saker inte är till fullo förklarade. Vi kan i stället lita på att om vi tålmodigt väntar på Jehova, så kommer han genom den trogne slaven att ”i rätt tid” förse oss med vad vi behöver.

5. Varför är det bra att begrunda orden i Predikaren 3:1–8?

⁵ Den vise kung Salomo talade om 28 olika ting, som alla hade sin ”bestämda tid”. (Predikaren 3:1–8) Att vi förstår innebörden i Salomos ord kommer att hjälpa oss att förstå vad som ur Guds synvinkel sett är rätt tidpunkt eller fel tidpunkt för vissa handlingar. (Hebréerna 5:14) Det kommer att hjälpa oss att forma vårt liv på rätt sätt.

”En tid att gråta och en tid att skratta”

6, 7. a) Vad får nu bekymrade människor att ”gråta”? b) Hur försöker världen motverka den allvarliga situation som den befinner sig i?

⁶ Det är ”en tid att gråta och en tid att skratta”, men vem föredrar inte det senare framför det förra? (Predikaren 3:4) Men vi lever tyvärr i en värld som mest ger oss orsak att gråta. Tråkiga nyheter dominerar i medierna. Vi blir skräckslagna när vi får höra om hur barn och ungdomar skjuter ihjäl sina skolkamrater, föräldrar misshandlar sina barn, terrorister dödar eller lemlästar oskyldiga offer och så kallade naturkatastrofer förstör liv och egendom. Svältande, hålögda barn och människor som är på flykt fördrivna från sina hem slåss om utrymmet i TV-rutan. Tidigare okända uttryck som etnisk rensning, aids, bakteriologisk krigföring och El Niño skapar nu, vart och ett på sitt eget sätt, oro i sinne och hjärta.

⁷ Våra dagars värld är förvisso full av tragedier och sorger. Men som för att tona ner situationens allvar för nöjesindustrin hela tiden fram ett ytligt, smaklöst och ofta omoraliskt och våldspräglat utbud av underhållning, avsett att avleda vår uppmärksamhet och få oss att inte bry oss om det lidande som andra får utstå. Men den sorglösa anda av dåraktigt skämt och lättsinnigt skratt som sådan underhållning framkallar skall inte förväxlas med sann glädje. Satans värld kan helt enkelt inte skänka den glädje som är en frukt av Guds ande. — Galaterna 5:22, 23; Efesierna 5:3, 4.

8. Bör de kristna i våra dagar ge företräde åt gråt eller åt skratt? Förklara.

⁸ Vi förstår, med tanke på det bedrövliga tillståndet i världen, att detta knappast är en tid att lägga alltför stor vikt vid skratt. Det är inte en tid att leva bara för rekreation och nöjen och att låta detta få företräde framför att ägna sig åt andliga ting. (Jämför Predikaren 7:2–4.) Aposteln Paulus sade: ”De som gör bruk av världen” bör vara ”såsom de som inte gör fullt bruk av den.” Varför det? Jo, därför att ”den här världens skådeplats håller på att förändras”. (1 Korinthierna 7:31) De sanna kristna lever varje dag i fullt medvetande om tidens allvar. — Filipperna 4:8.

Verkligt lyckliga, trots gråt!

9. Vilket beklagligt tillstånd rådde före den stora översvämningen, och vad innebär det för oss nu?

⁹ De människor som levde vid tiden för den världsomfattande stora översvämningen saknade en allvarlig syn på livet. De gick upp i det dagliga livet, och i stället för att gråta över att ”människans uselhet var mycket stor på jorden” var de likgiltiga för att ”jorden blev uppfylld av våld”. (1 Moseboken 6:5, 11) Jesus omnämnde detta beklagliga tillstånd och förutsade en liknande inställning hos människor i vår tid, när han sade: ”Såsom de var i de dagarna före den stora översvämningen, då man åt och drack, män gifte sig och kvinnor bortgiftes, ända till den dag då Noa gick in i arken, och de tog ingen notis förrän den stora översvämningen kom och ryckte dem alla bort, så kommer Människosonens närvaro att vara.” — Matteus 24:38, 39.

10. Hur visade israeliterna på Haggajs tid brist på uppskattning av Jehovas bestämda tid?

¹⁰ På Haggajs tid, omkring 1.850 år efter den stora översvämningen, visade många israeliter en liknande avsaknad av verkligt intresse för andliga ting. De gick så upp i sina egna intressen att de inte insåg att de levde i en tid då de borde ha gett Jehovas intressen företräde. Vi läser: ”Vad detta folk angår, har de sagt: ’Tiden har inte kommit, tiden för Jehovas hus, att det skall byggas.’ Och Jehovas ord fortsatte att komma genom profeten Haggaj och löd: ’Är det tid för er själva att bo i era panelade hus, medan detta hus ligger öde? Och nu, detta är vad härars Jehova har sagt: ”Rikta ert hjärta mot era vägar.”’” — Haggaj 1:1–5.

11. Vilka frågor kan vi lämpligen ställa oss själva?

¹¹ Som Jehovas vittnen, med liknande plikter och privilegier inför Jehova som israeliterna på Haggajs tid hade, gör vi också väl i att med allt allvar inrikta vårt hjärta på våra vägar. ”Gråter” vi över världsförhållandena och den smälek dessa drar över Guds namn? Plågas vi av att människor förnekar Guds existens eller fräckt struntar i hans rättfärdiga principer? Reagerar vi på samma sätt som de människor som fick ett märke på sig i den syn som Hesekiel fick se för omkring 2.500 år sedan? Vi läser om dem: ”Jehova sade vidare till honom [mannen med sekreterarens bläckhorn]: ’Gå mitt igenom staden, mitt igenom Jerusalem, och du skall sätta ett märke på pannorna på de män som suckar och stönar över alla de avskyvärdheter som görs i dess mitt.’” — Hesekiel 9:4.

12. Vilken innebörd har orden i Hesekiel 9:5, 6 för människor i vår tid?

¹² När vi läser de anvisningar som gavs till de sex män i synen som hade vapen att krossa med, förstår vi synens innebörd för oss i våra dagar: ”Gå igenom staden efter honom och slå ner folket. Låt inte ert öga bedrövas och känn ingen medömkan. Gammal man, ung man och jungfru och litet barn och kvinnor skall ni dräpa — till fördärv. Men gå inte nära någon som helst man som märket finns på, och från min helgedom skall ni börja.” (Hesekiel 9:5, 6) Om vi skall få överleva denna snabbt annalkande stora vedermöda, måste vi inse att den här tiden i första hand är en tid att gråta.

13, 14. a) Vad slags människor förklarade Jesus för lyckliga? b) Förklara varför du tycker att den beskrivningen passar in på Jehovas vittnen.

¹³ Det förhållandet att Jehovas tjänare ”gråter” över det sorgliga tillståndet i världen hindrar dem naturligtvis inte från att vara lyckliga. De är faktiskt i stället den lyckligaste gruppen människor i världen. Jesus angav normen för lycka, när han sade: ”Lyckliga är de som är medvetna om sitt andliga behov, ... de som sörjer, ... de som är milda till sinnes, ... de som hungrar och törstar efter rättfärdighet, ... de barmhärtiga, ... de renhjärtade, ... de som stiftar fred, ... de som har blivit förföljda för rättfärdighets skull.” (Matteus 5:3–10) Det finns överflödande bevis för att den här beskrivningen passar bättre in på Jehovas vittnen kollektivt än på någon annan religiös organisation.

¹⁴ Jehovas folk har, i synnerhet sedan återupprättandet av sann tillbedjan 1919, haft orsak till ”skratt”. De har i andligt avseende haft samma uppmuntrande erfarenhet som de israeliter som återvände hem från Babylon på 500-talet f.v.t.: ”När Jehova lät Sions fångna vända tillbaka, blev vi som de drömmande. Vid den tiden blev vår mun fylld med skratt och vår tunga med högt fröjderop. ... Jehova har gjort ett storverk genom vad han har gjort med oss. Vi har blivit glada.” (Psalm 126:1–3) Men också mitt under andligt skratt är Jehovas vittnen medvetna om tidens allvar. Det är först när den nya världen har blivit en verklighet och jordens invånare har gripit ett ”fast tag om det verkliga livet” som tiden är inne för att skratt i all evighet skall ersätta gråt. — 1 Timoteus 6:19; Uppenbarelseboken 21:3, 4.

”En tid att omfamna och en tid att avhålla sig från att omfamna”

15. Varför är de kristna noggranna i sitt val av vänner?

¹⁵ De kristna väljer noga vilka de omfamnar eller inbegriper i sin vänkrets. De kommer ihåg Paulus varning: ”Bli inte vilseledda. Dåligt umgänge fördärvar nyttiga vanor.” (1 Korinthierna 15:33) Och den vise kung Salomo påpekade: ”Den som vandrar med de visa kommer att bli vis, men den som umgås med de enfaldiga kommer det att gå illa.” — Ordspråken 13:20.

16, 17. Hur betraktar Jehovas vittnen vänskap, sällskapande och äktenskap, och varför det?

¹⁶ Jehovas tjänare väljer som sina vänner dem som har samma kärlek till Jehova och hans rättfärdighet som de själva har. De uppskattar och tycker om sina vänners kamratskap, men de undviker förståndigt nog den eftergivna och överdrivet frigjorda syn på sällskapande som nu är så vanlig i vissa länder. De betraktar inte sällskapande som ett oskyldigt nöje, utan som ett allvarligt steg hänemot äktenskap, ett steg som man inte bör ta förrän man är fysiskt, mentalt och andligt redo och dessutom enligt Bibeln är fri att gifta sig. — 1 Korinthierna 7:36.

¹⁷ Somliga kanske tycker att det är gammalmodigt att betrakta sällskapande och äktenskap på det här sättet. Men Jehovas vittnen låter inte kamrattryck påverka deras val av vänner eller de beslut de fattar om sällskapande och äktenskap. De vet att ”visheten blir ... befunnen rättfärdig genom sina gärningar”. (Matteus 11:19) Jehova vet alltid bäst, och därför tar de hans råd att endast gifta sig ”i Herren” på allvar. (1 Korinthierna 7:39; 2 Korinthierna 6:14) De undviker att rusa in i ett äktenskap med den felaktiga tanken att det bara är att skiljas, om äktenskapet skulle misslyckas. De tar i stället tid på sig att finna en lämplig äktenskapspartner, för de inser att när de väl har avlagt sina äktenskapslöften gäller Jehovas lag: ”Så är de då inte längre två, utan ett kött. Därför: vad Gud har fogat samman, det må ingen människa skilja åt.” — Matteus 19:6; Markus 10:9.

18. Vad kan vara ett bra utgångsläge för ett lyckligt äktenskap?

¹⁸ Då äktenskapet är bindande för livet, förtjänar det att planeras noggrant. En man kan därför helt logiskt fråga sig själv: ”Är hon verkligen den rätta för mig?” Men han bör också fråga sig: ”Är jag verkligen den rätte för henne? Är jag en mogen kristen som kan sörja för hennes andliga behov?” Bägge parter är inför Jehova skyldiga att vara andligt starka, i stånd att bilda en stark äktenskaplig förening som förtjänar Guds godkännande. Tusentals kristna par kan intyga att heltidstjänsten, där man lägger tonvikten på att ge i stället för på att få, är ett enastående utgångsläge för ett lyckligt äktenskap.

19. Varför förblir somliga kristna ogifta?

¹⁹ Vissa kristna ”avhåller sig från att omfamna” genom att välja att förbli ogifta för de goda nyheternas skull. (Predikaren 3:5) Andra väntar med äktenskap tills de känner att de i andligt avseende kan attrahera en lämplig äktenskapspartner. Men låt oss inte heller glömma de ogifta kristna som längtar efter den förtroliga närhet och de fördelar som äktenskapet skänker, men som ännu inte har funnit en partner. Vi kan vara övertygade om att Jehova gläder sig, när de i sitt sökande efter en äktenskapspartner vägrar att handla i strid med hans principer. Vi bör också uppskatta deras lojalitet och erbjuda dem det stöd och den uppmuntran de förtjänar.

20. Varför avhåller sig även gifta par ibland från att ”omfamna”?

²⁰ Bör även gifta par emellanåt ”avhålla sig från att omfamna”? I vissa avseenden är det av allt att döma så, för Paulus påpekade: ”Jag [säger] detta, bröder: den tid som återstår är förkortad. Hädanefter må de som har hustrur vara som om de inte hade någon.” (1 Korinthierna 7:29) Därför måste ibland äktenskapets glädjeämnen och välsignelser få träda tillbaka för teokratiska förpliktelser. En balanserad syn på detta kommer inte att försvaga ett äktenskap, utan stärka det, eftersom det bidrar till att påminna båda parter om att Jehova alltid måste vara centralgestalten och den stabiliserande faktorn i deras äktenskap. — Predikaren 4:12.

21. Varför bör vi inte döma gifta par som väljer att bli föräldrar eller sådana som väljer att inte bli föräldrar?

²¹ Somliga gifta par har också avstått från att skaffa barn för att kunna vara friare i sin tjänst för Gud. Detta har inneburit en uppoffring för dem, och Jehova kommer att belöna dem för det. Inom parentes kan nämnas att även om Bibeln uppmuntrar till att man är ogift för de goda nyheternas skull, så nämner den inte direkt något om att man av samma orsak kan förbli barnlös. (Matteus 19:10–12; 1 Korinthierna 7:38; jämför Matteus 24:19 och Lukas 23:28–30.) Gifta par måste således själva fatta beslut i denna fråga med utgångspunkt från sina personliga förhållanden och uppriktiga känslor. Och ett gift par skall inte kritiseras för det beslut det fattar.

22. Vad är viktigt för oss att avgöra?

²² Ja, ”för allt finns det en bestämd tid, ja en tid för varje angelägenhet under himlarna”. Det finns även ”en tid för krig och en tid för fred”. (Predikaren 3:1, 8) Följande artikel skall förklara varför det är så viktigt för oss att avgöra för vilket av dessa båda det nu är tid.

Kan du förklara?

◻ Varför är det viktigt för oss att veta att det ”för allt finns ... en bestämd tid”?

◻ Varför är vår tid i huvudsak ”en tid att gråta”?

◻ Varför är de kristna verkligt lyckliga, trots att de ”gråter”?

◻ Hur visar somliga kristna att de betraktar den nuvarande tiden som en tid att ”avhålla sig från att omfamna”?

[Bilder på sidorna 6, 7]

Trots att de kristna ”gråter” på grund av världsförhållandena ...

... är de faktiskt de lyckligaste människorna i världen

[Bild på sidan 8]

Heltidstjänsten är en utmärkt grund för ett lyckligt äktenskap