Räddning för dem som väljer ljuset
”Jehova är mitt ljus och min räddning. För vem skall jag känna fruktan?” — PSALM 27:1.
1. Vad gör Jehova för att ge liv?
JEHOVA är upphovet till det ljus från solen som gör att det kan finnas liv på jorden. (1 Moseboken 1:2, 14) Han är också upphovet till det andliga ljus som skingrar det dödsbringande mörkret i Satans värld. (Jesaja 60:2; 2 Korinthierna 4:6; Efesierna 5:8–11; 6:12) De som väljer ljuset kan instämma i psalmistens ord: ”Jehova är mitt ljus och min räddning. För vem skall jag känna fruktan?” (Psalm 27:1a) Men de som föredrar mörkret kan precis som på Jesu tid inte räkna med annat än en ogynnsam dom. — Johannes 1:9–11; 3:19–21, 36.
2. Vad hände i forna tider med dem som förkastade Jehovas ljus och med dem som lyssnade till hans ord?
2 Då flertalet av Jehovas förbundsfolk på Jesajas tid hade förkastat ljuset krossades det norra kungariket, Israel, som nation. År 607 f.v.t. förstördes också Jerusalem och dess tempel, och invånarna i Juda fördes i landsflykt. Men de som hade lyssnat till Jehovas ord hade fått styrka till att motstå det dåtida avfallet, och de fick, som Jehova hade lovat, överleva det som hände år 607 f.v.t. (Jeremia 21:8, 9) Vi som nu älskar ljuset kan lära mycket av det som hände på den tiden. — Efesierna 5:5.
Deras lycka som är i ljuset
3. På vem förtröstar vi, vilken ”rättfärdig nation” älskar vi, och vilken ”stark stad” har den ”nationen”?
3 ”Vi har en stark stad. Räddning sätter han [Gud] till murar och skyddsvall. Öppna portarna, för att den rättfärdiga nation som bevarar ett troget uppförande må dra in.” (Jesaja 26:1, 2) Dessa ord av jubel kommer från människor som förtröstade på Jehova. Trogna judar på Jesajas tid satte sitt hopp till Jehova, den enda verkliga källan till trygghet, och inte till sina landsmäns falska gudar. Vi förtröstar också på Jehova, och vi älskar Jehovas ”rättfärdiga nation”, ”Guds Israel”. (Galaterna 6:16; Matteus 21:43) Jehova älskar också denna nation på grund av dess trogna uppförande. Guds Israel har av honom välsignats med ”en stark stad”, en stadslik organisation till stöd och skydd.
4. Vilken inställning gör vi väl i att uppodla?
4 De som befinner sig i den ”staden” är medvetna om följande: ”Den benägenhet som är väl understödd kommer du [Jehova] att bevara i ständig frid, ty det är på dig [Jehova] som man förmås att förtrösta.” Jehova ger sitt stöd åt dem som är benägna att förtrösta på honom och rätta sig efter hans rättfärdiga principer. De trogna i Juda följde således Jesajas uppmaning: ”Förtrösta på Jehova till evig tid, ty i Jah Jehova är Klippan som består till obestämda tider.” (Jesaja 26:3, 4; Psalm 9:10; 37:3; Ordspråken 3:5) De som har den inställningen förtröstar på ”Jah Jehova” som den enda säkra Klippan, och de har ”ständig frid” med honom. — Filipperna 1:2; 4:6, 7.
Förödmjukelse för Guds fiender
5, 6. a) Hur blev det forntida Babylon förödmjukat? b) Hur blev det ”stora Babylon” förödmjukat?
5 Vad händer då om de som förtröstar på Jehova får utstå vedermöda? De behöver inte frukta. Jehova kan tillåta sådant under någon tid, men till slut skänker han dem lindring, och de som vållar dem vedermöda blir dömda av honom. (2 Thessalonikerna 1:4–7; 2 Timoteus 1:8–10) Tänk på hur det var med en viss ”upphöjd stad”. Jesaja säger: ”Han [Jehova] har störtat ner dem som bebor höjden, den upphöjda staden. Han förnedrar den, han förnedrar den till jorden; han låter den komma i beröring med stoftet. Foten kommer att trampa ner den, den betrycktes fötter, de ringas steg.” (Jesaja 26:5, 6) Den upphöjda stad som här nämns kan ha varit Babylon. Den staden vållade verkligen Guds folk betryck. Men vad hände med Babylon? År 539 f.v.t. föll staden för mederna och perserna. Vilken förnedring!
6 Jesajas profetiska ord ger en bra beskrivning av det som har hänt med det ”stora Babylon” sedan 1919. Det var ett förödmjukande fall som det året drabbade den upphöjda staden, då den tvingades att frige Jehovas folk ur andlig fångenskap. (Uppenbarelseboken 14:8) Och när sedan den här lilla gruppen kristna började ”trampa ner” dem som hade hållit dem fångna, blev förödmjukelsen ännu större. År 1922 började de förkunna det kommande slutet för kristenheten genom att bekantgöra budskap som svarar mot de fyra änglarnas trumpetstötar i Uppenbarelseboken 8:7–12 och de tre verop som var förutsagda i Uppenbarelseboken 9:1–11:15.
”Den rättfärdiges stig är rättrådighet”
7. Vilken vägledning får de som vänder sig till Jehovas ljus, vem hoppas de på, och vad älskar de?
7 Jehova ger räddning åt dem som vänder sig till hans ljus, och han vägleder dem på deras stig, som Jesaja visar härnäst: ”Den rättfärdiges stig är rättrådighet. Eftersom du är rättrådig, kommer du att jämna den rättfärdiges bana. Ja, för dina domars stig, o Jehova, har vi hoppats på dig. Till ditt namn och till din åminnelse har själens längtan varit vänd.” (Jesaja 26:7, 8) Jehova är en rättfärdig Gud, och de som tillber honom måste följa hans rättfärdiga normer. Då vägleder Jehova dem och jämnar deras bana. Genom att följa Jehovas vägledning visar de ödmjuka att de hoppas på Jehova och innerligt älskar hans namn, hans ”åminnelse”. — 2 Moseboken 3:15.
8. Hur var Jesaja föredömlig i sin inställning?
8 Jesaja älskade Jehovas namn. Det framgår tydligt av det han säger i fortsättningen: ”Med min själ har jag längtat efter dig om natten; ja, med min ande inom mig söker jag dig ständigt; ty när det finns domar från dig för jorden, är rättfärdighet vad det fruktbara landets invånare sannerligen kommer att lära sig.” (Jesaja 26:9) Jesaja längtade efter Jehova med sin ”själ”, ja med hela sin varelse. Föreställ dig hur profeten under nattens tysta timmar bad till Jehova och gav uttryck åt sina innersta tankar och ivrigt sökte hans vägledning. Vilket fint föredöme! Jesaja lärde sig också rättfärdighet av Jehovas domshandlingar. Detta påminner oss om behovet av att ständigt vara vaksamma och uppmärksamma för att urskilja Jehovas vilja.
Somliga valde mörkret
9, 10. Hur handlade Jehova omtänksamt mot sin otrogna nation, men hur reagerade de?
9 Jehova visade stor kärleksfull omtanke mot Juda, men tyvärr uppskattade inte alla detta. I stället för att vandra i Jehovas sannings ljus valde flertalet ofta att göra uppror och avfalla. Jesaja sade: ”Även om ynnest skulle visas den ondskefulle, kommer han helt enkelt inte att lära sig rättfärdighet. I redbarhetens land kommer han att handla orätt och inte se Jehovas höghet.” — Jesaja 26:10.
10 Flertalet i Juda på Jesajas tid vägrade att erkänna att det var Jehovas hand som skyddade dem mot deras fiender. De visade ingen tacksamhet när han välsignade nationen med frid. Jehova överlämnade dem därför till att tjäna ”andra herrar” och lät dem till slut föras i fångenskap till Babylon år 607 f.v.t. (Jesaja 26:11–13) Men så småningom fick en tuktad kvarleva återvända till sitt hemland.
11, 12. a) Hur såg framtiden ut för dem som hade hållit Juda i fångenskap? b) Hur såg framtiden ut 1919 för dem som hade hållit Jehovas smorda tjänare fångna?
11 Vad skulle då hända med dem som hållit Juda i fångenskap? Jesaja svarar profetiskt: ”De är döda; de kommer inte att leva. Kraftlösa i döden, de kommer inte att stå upp. Därför har du vänt din uppmärksamhet mot dem för att förinta dem och tillintetgöra allt omnämnande av dem.” (Jesaja 26:14) Nej, Babylon hade ingen framtid efter sitt fall år 539 f.v.t. Den tid skulle komma då staden inte längre fanns. Den skulle bli ”kraftlös i döden”, och dess stora välde skulle tillhöra det förgångna. Vilken varning för dem som hoppas på de mäktiga i den här världen!
12 Den här profetian uppfylldes i viss bemärkelse, när Gud lät sina smorda tjänare komma i andlig fångenskap 1918 och sedan befriade dem 1919. Från och med då såg framtiden mörk ut för dem som tidigare hade hållit dem fångna, i första hand kristenheten. Men rika välsignelser väntade Jehovas folk.
”Du har fogat mer till nationen”
13, 14. Hur har Jehova rikt välsignat sina smorda tjänare sedan 1919?
13 År 1919 välsignade Gud sina smorda tjänare som visat ånger och ändrat sinne, och han gav dem tillväxt. Först församlades de återstående medlemmarna av Guds Israel, och därefter började ”en stor skara” av ”andra får” församlas. (Uppenbarelseboken 7:9; Johannes 10:16) Dessa välsignelser var förutsagda i Jesajas profetia: ”Du har fogat mer till nationen; o Jehova, du har fogat mer till nationen; du har förhärligat dig. Du har vida utsträckt landets alla gränser. O Jehova, under trångmål har de vänt sin uppmärksamhet till dig; de har utgjutit en böneviskning när de fick din tuktan.” — Jesaja 26:15, 16.
14 Nu har gränserna för Guds Israel utsträckts till att omfatta hela jorden, och den stora skara som har fogats till uppgår nu till omkring sex miljoner, som entusiastiskt deltar i arbetet med att predika de goda nyheterna. (Matteus 24:14) Vilken välsignelse från Jehova! Och det är till ära för hans namn, som nu hörs i 235 länder och områden, ja, det är verkligen en underbar uppfyllelse av hans löfte.
15. Vilken bildlig uppståndelse ägde rum 1919?
15 Det var endast med Jehovas hjälp som Juda kunde komma ur fångenskapen i Babylon. (Jesaja 26:17, 18) På liknande sätt var det ett bevis på Jehovas stöd att Guds Israel befriades 1919. Det skulle aldrig ha kunnat ske utan honom. Förändringen av deras tillstånd var så häpnadsväckande att Jesaja liknar den vid en uppståndelse. ”Dina döda kommer att leva. Ett lik som tillhör mig — de kommer att stå upp. Vakna och ropa högt av fröjd, ni som har er boning i stoftet! Ty din dagg är som malvors dagg, och jorden, den skall låta till och med de i döden kraftlösa komma till världen.” (Jesaja 26:19; Uppenbarelseboken 11:7–11) Ja, de som var kraftlösa i döden skulle så att säga återfödas till förnyad verksamhet!
Beskydd i farliga tider
16, 17. a) Vad behövde judarna göra för att överleva Babylons fall år 539 f.v.t.? b) Vad är antagligen de nutida ”inre rummen”, och hur är de till nytta för oss?
16 Jehovas tjänare har alltid behövt hans beskydd. Men då han nu snart för sista gången sträcker ut sin hand mot Satans värld, kommer hans tillbedjare att mer än någonsin tidigare behöva hans hjälp. (1 Johannes 5:19) Med tanke på den här farliga tiden uppmanar Jehova oss: ”Gå, mitt folk, gå in i dina inre rum, och stäng dina dörrar efter dig. Göm dig endast för ett ögonblick, till dess förkastelsedomen drar förbi. Ty se! Jehova kommer ut från sin plats för att avkräva räkenskap för landets invånares missgärning mot honom, och landet kommer sannerligen att blottlägga sin blodsutgjutelse och kommer inte längre att täcka över sina dräpta.” (Jesaja 26:20, 21; Sefanja 1:14) Genom den här uppmaningen fick judarna veta hur de skulle kunna överleva Babylons fall år 539 f.v.t. De som följde den höll sig inne i sina hus, i trygghet undan erövringsmaktens soldater ute på gatorna.
17 I vår tid har de ”inre rummen” i profetian antagligen att göra med de tiotusentals församlingarna av Jehovas folk runt om i världen. Sådana församlingar är ett skydd redan nu, en plats där de kristna under de äldstes kärleksfulla omvårdnad finner trygghet bland sina bröder. (Jesaja 32:1, 2; Hebréerna 10:24, 25) Detta är i synnerhet sant nu, då slutet för denna tingens ordning är så nära och överlevnad är beroende av lydnad. — Sefanja 2:3.
18. Hur kommer Jehova snart att ”dräpa havsvidundret”?
18 Så här profeterar Jesaja om den tiden: ”På den dagen kommer Jehova, med sitt hårda och stora och starka svärd, att vända sin uppmärksamhet till Leviatan, den glidande ormen, ja till Leviatan, den slingrande ormen, och han kommer sannerligen att dräpa havsvidundret som är i havet.” (Jesaja 27:1) Vad är den nutida ”Leviatan”? Det är av allt att döma ”den ursprunglige ormen”, Satan själv, och hans onda tingens ordning, som han använder till att föra krig mot Guds Israel. (Uppenbarelseboken 12:9, 10, 17; 13:14, 16, 17) År 1919 förlorade Leviatan sitt grepp om Guds folk, och med tiden kommer Leviatan att försvinna helt och hållet. (Uppenbarelseboken 19:19–21; 20:1–3, 10) På så sätt kommer Jehova att ”dräpa havsvidundret”. Fram till dess kommer inget som Leviatan kan försöka göra mot Jehovas folk att ha någon bestående framgång. (Jesaja 54:17) Detta är verkligen trösterikt att veta!
”En vingård med skummande vin”
19. Hurdant är tillståndet för kvarlevan i våra dagar?
19 Visst har vi med tanke på allt detta ljus från Jehova orsak att glädjas! Jesaja ger en vacker beskrivning av Jehovas folks glädje när han skriver: ”Sjung till henne på den dagen: ’En vingård med skummande vin! Jag, Jehova, skyddar henne. Varje ögonblick kommer jag att vattna henne. För att ingen må vända sin uppmärksamhet mot henne, kommer jag att skydda henne, ja natt och dag.’” (Jesaja 27:2, 3) Jehova har vårdat sig om sin ”vingård”, kvarlevan av Guds Israel, och om deras hårt arbetande medförbundna. (Johannes 15:1–8) Detta har lett till en frukt som ger ära åt hans namn och som får hans tjänare på jorden att glädja sig.
20. Hur beskyddar Jehova den kristna församlingen?
20 Vi kan vara glada över att den vrede Jehova kände mot sina smorda tjänare 1918, då han lät dem gå i andlig fångenskap, har upphört. Han säger själv: ”Raseri hyser jag inte. Vem kommer att ge mig törniga buskar och ogräs i striden? Jag skall trampa på sådant. Jag skall sätta sådant i brand samtidigt. I annat fall må han gripa tag i mitt fäste, må han sluta fred med mig; fred må han sluta med mig.” (Jesaja 27:4, 5) Jehova krossar och förintar allt ogräsliknande inflytande som skulle kunna fördärva hans vinstockar och ser på så sätt till att de kan fortsätta att ge ett överflöd av ”skummande vin”. Må därför ingen äventyra den kristna församlingens välfärd. Alla bör i stället ”gripa tag” i Jehovas ”fäste” och söka hans ynnest och beskydd. Därigenom sluter vi fred med Gud, något som är så viktigt att Jesaja nämner det två gånger. — Psalm 85:1, 2, 8; Romarna 5:1.
21. Hur har det fruktbara landet blivit fyllt med ”avkastning”?
21 Välsignelserna fortsätter: ”I de kommande dagarna skall Jakob slå rot, Israel blomstra och verkligen skjuta skott; och de kommer rentav att fylla det fruktbara landets yta med avkastning.” (Jesaja 27:6) Den här versen har uppfyllts sedan 1919 och gett ett underbart bevis på Jehovas makt. Smorda kristna har fyllt jorden med ”avkastning”, dvs. näringsrik andlig föda. Mitt i en fördärvad värld håller de med glädje fast vid Guds höga normer. Och Jehova fortsätter att välsigna dem med tillväxt. Detta har fått till följd att miljoner följeslagare, de andra fåren, nu ägnar Gud ”helig tjänst dag och natt”. (Uppenbarelseboken 7:15) Må vi aldrig glömma vilket storslaget privilegium det är att få ta del av ”avkastningen” och få dela med sig av den åt andra!
22. Vilka välsignelser får de som tar emot ljuset?
22 Visst är vi i dessa kritiska tider, då mörker övertäcker jorden och tjockt dunkel folkgrupperna, tacksamma över att Jehova låter sitt folk få del av andligt ljus! (Jesaja 60:2; Romarna 2:19; 13:12) Det ljuset skänker sinnesfrid och glädje åt alla som nu tar emot det och i framtiden ingenting mindre än evigt liv. Vi som älskar ljuset har därför goda skäl att lyfta upp våra hjärtan i lovprisning av Jehova och instämma i psalmistens ord: ”Jehova är mitt livs fäste. För vem skall jag känna skräck? Hoppas på Jehova; var modig och låt ditt hjärta vara starkt. Ja, hoppas på Jehova.” — Psalm 27:1b, 14.
Minns du?
• Hur ser framtiden ut för dem som förtrycker Jehovas folk?
• Vilken ökning är det profeterat om i Jesaja?
• I vilka ”inre rum” bör vi stanna kvar, och varför det?
• Varför skänker tillståndet bland Jehovas folk lovprisning åt honom?
[Ruta på sidan 22]
EN NY BOK
Det mesta av det som har behandlats i dessa båda studieartiklar framfördes i ett tal vid områdessammankomsten 2000 och 2001. Mot slutet av talet presenterades en ny bok med titeln: Jesajas profetia — ett ljus för alla människor I. Denna bok på 416 sidor behandlar vers för vers de 40 första kapitlen i Jesajas bok.
[Bild på sidan 18]
Det är endast de rättfärdiga som får komma in i Jehovas ”starka stad”, hans organisation
[Bild på sidan 19]
Jesaja sökte Jehova ”om natten”
[Bild på sidan 21]
Jehova skyddar sin ”vingård” och gör den fruktbärande