SION

[Sịon]

1. (hebr.: Si’ọn) Betyder ”upphöjdhet”. Ett annat och kanske äldre namn på berget Hermon. (5Mo 4:48) Sion kan, i likhet med det amoreiska namnet Senir, ha betecknat en bestämd del av Hermon. (Jfr 5Mo 3:9; 1Kr 5:23; HV 4:8; se HERMON.)

2. (hebr.: Tsijjọ̄n) Ursprungligen jebuséernas fäste, som med tiden kom att kallas ”Davidsstaden”. (1Ku 8:1; 1Kr 11:5) Sedan David hade intagit berget Sion bosatte han sig där. (2Sa 5:6, 7, 9; se DAVIDSSTADEN.) Jehova hänvisar till att David härskade från Sion som hans smorde när han säger: ”Jag ... har insatt min kung på Sion, mitt heliga berg.” (Ps 2:6) Sion blev ett särskilt heligt berg för Jehova när David förde dit den heliga förbundsarken. (2Sa 6:17) Benämningen ”Sion” kom senare att omfatta tempelområdet på berget Moria (dit arken flyttades under Salomos regering), och uttrycket användes även om hela staden Jerusalem. (Jes 1:8; 8:18; se MÖTESBERGET.) Eftersom arken var förbunden med Jehovas närvaro (2Mo 25:22; 3Mo 16:2) och eftersom Sion var en symbol för himmelska verkligheter, omtalades Sion också som Guds boning (Ps 9:11; 74:2; 76:2; 78:68; 132:13, 14; 135:21) och som den plats varifrån hjälp, välsignelse och räddning skulle komma. (Ps 14:7; 20:2; 50:2; 53:6; 134:3)

Eftersom judarna var trolösa mot Jehova, tillät han babylonierna att ödelägga Sion, eller Jerusalem. (Klag 2:1, 4, 6, 8, 10, 13) I uppfyllelse av sina profetior lät han senare en kvarleva av sitt ångerfulla folk komma tillbaka till Sion, eller Jerusalem. (Jes 35:10; 51:3; 52:1–8; Jer 50:4, 5, 28; 51:10, 24, 35) Detta gjorde det möjligt för Jesus Kristus att rida in i Jerusalem på ett åsneföl och framställa sig för Sion som kung och därigenom uppfylla Sakarjas profetia. (Sak 9:9; Mt 21:5; Joh 12:15) Endast en kvarleva av folket reagerade positivt, medan de religiösa ledarna förkastade honom som kung och försökte döda honom. Detta skulle leda till olycka för det jordiska Jerusalem, eller Sion, och till att Gud övergav staden. (Mt 21:33–46)

Med tanke på att Jesus hade blivit förkastad i det jordiska Jerusalem, kan det inte ha varit där som Jehova lade sin Son som ”en beprövad sten, en dyrbar hörnsten som en säker grund”. (Jes 28:16; Rom 9:32, 33; 1Pe 2:6) Det måste i stället ha varit i det Sion som omtalades på följande sätt för de kristna hebréerna: ”Ni har kommit till ett Sions berg och en stad som tillhör den levande Guden, ett himmelskt Jerusalem, och myriader änglar, i allmän sammankomst, och församlingen av de förstfödda som har blivit inskrivna i himlarna, och Gud, allas domare, och rättfärdigas andliga liv, rättfärdiga som har gjorts fullkomliga, och Jesus, ett nytt förbunds medlare.” (Heb 12:22–24) Det är uppenbarligen på detta himmelska Sions berg som Lammet, Kristus Jesus, står med de 144 000 som har blivit köpta från jorden. (Upp 14:1–3; se JERUSALEM; NYA JERUSALEM, DET.)