Vyer från det utlovade landet

Juda öken — karg men fascinerande

HUR föreställer du dig Juda öken i det utlovade landet? Den kallas också vildmark, och då kan somliga tänka på vidsträckta, djupa skogar. Andra föreställer sig någonting likt Sahara med sand så långt ögat når.

Ingen av dessa bilder stämmer in på denna ödemark, vilket framgår av fotot här ovan. På den här bilden ser man den del av öknen som förbinds med Jesus. Enligt traditionen visade Satan Jesus ”världens alla riken” från denna höjd i öknens ytterkant, varifrån man kan se ut över den palmbevuxna staden Jeriko i Jordandalen i öster. — Matteus 3:1; 4:1—11.

Från detta nordöstra hörn sträcker sig Juda öken ner längs västra sidan av Döda havet. Det går bättre att göra sig en bild av området, om man tittar på kartan på framsidan av Jehovas vittnens almanacka för år 1989. (I almanackan finns också en större bild av ovanstående foto.) Öknen (som är mellan 15 och 25 kilometer bred) utgörs av de östra sluttningarna av Judeens berg och sträcker sig ner till Döda havets strand.

Bergen stoppar upp det mesta av den fukt som kommer från Medelhavet. Så de porösa, kala kalkstensbergen här på östra sidan får sällan något regn frånsett under vintermånaderna november och december. Då skjuter gräs upp, vilket gör att fårhjordar kan beta här. Därför passar uttrycket ”stenfårfållorna” i 1 Samuelsboken 24:4 (NW) bra in på denna trakt.

Det gräs som växer här består inte länge. Östliga vindar från öknen förvandlar det snart från grönt till förbränt brunt. Det är verkligen ett bra exempel på det profetiska uttalandet: ”Gräset torkar bort, blomstret förvissnar, men vår Guds ord förblir evinnerligen.” — Jesaja 40:8; 1 Petrus 1:24, 25.

Kanhända att Jesus begrundade de här orden, medan han vandrade omkring i denna ödemark i 40 dygn. Tänk hur Jesus måste ha känt sig under den brännheta solen som gassar ner på de trädlösa klipporna och ravinerna. (Jesaja 32:2) Man förstår att ”änglar kom och började betjäna honom” efteråt. — Matteus 4:1—11.

På grund av att Juda öken är så karg och obefolkad användes den ofta som tillflyktsort. När David flydde från den uppretade kung Saul, fann han skydd där, och han beskrev området som ”ett torrt land, som försmäktar utan vatten”. (Psalm 63:1, 2; 1 Samuelsboken 24:1) En tid gömde han sig i en grotta, kanske en som påminde om Umm Qatafa-grottan i Wadi Khareitun (en dal som löper från öster om Betlehem mot Döda havet). (Hebréerna 11:32, 38) På den här bilden, tagen från grottan, kan man nere till höger se några svarta får beta av den sparsamma vegetationen.

David befann sig i en grotta i trakten av En-Gedi, när Saul gick in i den för att uträtta sina behov. David skar av en flik av Sauls mantel, men han ville inte skada ”Jehovas smorde”. En stund senare ropade David efter Saul, kanhända när kungen var nere i den täta växtligheten. (1 Samuelsboken 24:2—23, NW) ”Kan det finnas tät växtlighet där?” kanske du undrar.

Ja, när det finns gott om vatten kan öknen blomstra. En-Gedi är ett exempel på det. Det vatten som sipprar igenom de porösa klipporna kommer fram i form av källor och vattenfall i denna dal, som sträcker sig ända mot Döda havets västra strand. En-Gedi blir då som rena djungeln med ett rikt växtliv. Vid ett besök där kan man få se många slags blommor och fruktsorter. Man kan också träffa på djur, till exempel klippgrävlingar och stenbockar. Det finns till och med leoparder i området. — 1 Samuelsboken 24:3; Höga Visan 1:14.

Att det karga landskapet i Juda öken kan bli så grönskande hjälper oss att bättre kunna förstå Hesekiels syn med vattnet som flöt från templet i Jerusalem. Vattendraget växte, tills det blev en strid ström som rann österut genom Juda öken. Vilken verkan fick detta? Hesekiel skrev: ”Vid strömmen, på dess båda stränder, skall alla slags fruktträd växa upp. ... Och deras frukter skall tjäna till föda och deras löv till läkedom.” Vattnet flöt ut i Döda havet och gjorde också dess livlösa vatten sunt. — Hesekiel 47:1—12; Jesaja 35:1, 6, 7.

Så även om Juda öken är ödslig, och tidvis ofruktbar, är trakten också fascinerande och kontrastrik och omnämns i många bibliska skildringar. — Lukas 10:29—37.

[Bildkälla på sidan 16]

Pictorial Archive (Near Eastern History) Est.

[Bildkälla på sidan 17]

Pictorial Archive (Near Eastern History) Est.