Vittnen mot de falska gudarna
”’Ni är mina vittnen’, är Jehovas uttalande, ’ja min tjänare som jag har utvalt.’” — JESAJA 43:10.
1. Vem är den sanne Guden, och i vilka avseenden står han över alla de gudar som nu tillbeds?
VEM är den sanne Guden? Denna mycket viktiga fråga ställs nu hela mänskligheten inför. Människor tillber många gudar, men det finns endast en Gud som kan ge oss liv och erbjuda oss en lycklig framtid. Det finns endast en Gud om vilken det kan sägas: ”Genom honom har vi liv och rör oss och är till.” (Apostlagärningarna 17:28) Ja, endast en Gud har rätten att bli tillbedd. Som den himmelska kören i Uppenbarelseboken säger: ”Du är värdig, Jehova, ja vår Gud, att få härligheten och äran och makten, därför att du har skapat alla ting, och på grund av din vilja var de till och blev de skapade.” — Uppenbarelseboken 4:11.
2, 3. a) Hur bestred Satan lögnaktigt Jehovas rätt att bli tillbedd? b) Vad blev följden av Evas synd för henne själv, för hennes barn och för Satan?
2 I Edens trädgård bestred Satan lögnaktigt Jehovas rätt att bli tillbedd. Genom en orm sade han till Eva att hon skulle komma att vara som Gud, om hon gjorde uppror mot Jehovas lag och åt av det träd som han hade förbjudit. Han sade: ”Gud vet att just på den dag då ni äter av det kommer era ögon helt visst att öppnas och kommer ni helt visst att vara som Gud, vetande vad som är gott och ont.” (1 Moseboken 3:5) Eva trodde ormen och åt av den förbjudna frukten.
3 Satan ljög naturligtvis. (Johannes 8:44) Det enda sätt varpå Eva blev ”som Gud”, när hon syndade, var att hon, i stället för att låta Jehova avgöra vad som var rätt och vad som var orätt, själv tog på sig ansvaret att avgöra detta. Och trots Satans lögn dog hon till slut. Den ende som tjänade något på Evas synd var således Satan. Satans outtalade mål med att förmå Eva att synda var faktiskt att själv bli en gud. När Eva syndade, blev hon hans första mänskliga efterföljare, och snart slöt sig Adam till henne. Förutom att deras barn föddes ”i synd” kom också flertalet av dem under Satans inflytande, och inom kort fanns det en hel värld som var främmande för den sanne Guden. — 1 Moseboken 6:5; Psalm 51:5.
4. a) Vem är den här världens gud? b) Vad är mycket angeläget?
4 Det var den världen som förintades i den stora översvämningen. (2 Petrus 3:6) Efter den stora översvämningen utvecklades ännu en värld som var främmande för Jehova och som fortfarande existerar. Så här säger Bibeln om den: ”Hela världen befinner sig i den ondes våld.” (1 Johannes 5:19) Genom att handla emot andan och bokstaven i Jehovas lag tjänar den här världen Satans syften. Han är dess gud. (2 Korinthierna 4:4) Ändå är han egentligen en maktlös gud. Han kan varken göra människor lyckliga eller ge dem liv; det kan endast Jehova göra. Människor som vill ha ett meningsfullt liv och en bättre värld måste därför först lära sig att Jehova är den sanne Guden, och därefter måste de lära sig att göra hans vilja. (Psalm 37:18, 27, 28; Predikaren 12:13) Det är därför mycket angeläget att män och kvinnor med tro vittnar om eller förkunnar sanningen om Jehova.
5. Vilket ”moln av vittnen” nämnde Paulus? Nämn några av dem som han räknade upp.
5 Sådana trogna personer har alltifrån början av människans historia uppträtt på världsscenen. I Hebréerbrevet, kapitel 11, räknar aposteln Paulus upp en lång rad av dessa och kallar dem ”ett så stort moln av vittnen”. (Hebréerna 12:1) Abel, Adams och Evas andre son, var den förste som Paulus räknade upp. Enok och Noa nämns också från tiden före den stora översvämningen. (Hebréerna 11:4, 5, 7) En framträdande person är Abraham, judarnas stamfader. Abraham, som också kallas ”Jehovas vän”, blev förfader till Jesus, ”det trogna och sanna vittnet”. — Jakob 2:23; Uppenbarelseboken 3:14.
Hur Abraham var ett vittne för sanningen
6, 7. Hur vittnade Abrahams liv och handlingar om att Jehova är den sanne Guden?
6 Hur tjänade Abraham som ett vittne? Genom sin starka tro på och lojala lydnad mot Jehova. Abraham lydde, när han uppmanades att lämna staden Ur för att under återstoden av sitt liv bo i ett fjärran land. (1 Moseboken 15:7; Apostlagärningarna 7:2—4) Eftersom kringvandrande folkstammar ofta överger sitt nomadliv och väljer det tryggare livet i en stad, var det ett starkt bevis på Abrahams förtröstan på Jehova Gud, när han lämnade staden för att börja bo i tält. Hans lydnad var ett vittnesbörd för dem som iakttog honom. Jehova välsignade rikligen Abraham för hans tro. Trots att Abraham bodde i tält gick det bra för honom i materiellt avseende. När Lot och hans familj hade tagits till fånga och förts bort, gav Jehova Abraham framgång, så att han i sitt förföljande kunde befria dem. Abrahams hustru födde en son på sin ålderdom, och därigenom bekräftades Jehovas löfte att Abraham skulle bli far till en säd. Genom Abraham fick människor se att Jehova är en levande Gud som uppfyller sina löften. — 1 Moseboken 12:1—3; 14:14—16; 21:1—7.
7 När Abraham kom tillbaka efter att ha befriat Lot, möttes han av Melkisedek, kungen i Salem (senare kallat Jerusalem), som välkomnade Abraham med orden: ”Välsignad vare Abram som tillhör Gud den Högste.” Han möttes även av kungen i Sodom, som ville ge honom gåvor. Men Abraham vägrade att ta emot dessa. Varför det? Därför att han inte ville att det skulle råda något tvivel om vem som hade välsignat honom. Han sade: ”Jag lyfter i sanning upp min hand i en ed till Jehova, Gud den Högste, honom som har frambringat himmel och jord, och betygar att, från en tråd till en sandalrem, nej, ingenting kommer jag att ta av vadhelst som är ditt, för att du inte må säga: ’Det var jag som gjorde Abram rik.’” (1 Moseboken 14:17—24) Vilket fint vittne var inte Abraham!
En nation av vittnen
8. Hur visade Mose stor tro på Jehova?
8 Mose, en avkomling av Abraham, finns också med i Paulus’ uppräkning av vittnen. Mose hade lämnat Egyptens rikedomar, och när han längre fram skulle leda Israels barn ut i frihet, stod han modigt upp ansikte mot ansikte med härskaren över detta stora världsvälde. Varifrån fick han sitt mod? Från sin tro. Paulus säger: ”Han [Mose] stod fast som om han såg den Osynlige.” (Hebréerna 11:27) Egyptens gudar var synliga och gick att vidröra. Människor imponeras fortfarande av deras bildstoder. Men Jehova var, trots att han var osynlig, långt mer verklig för Mose än alla dessa falska gudar. Mose tvivlade inte på att Jehova existerade och inte heller på att han skulle belöna sina tillbedjare. (Hebréerna 11:6) Mose blev ett enastående vittne.
9. Hur skulle Israels nation tjäna Jehova?
9 När Mose hade fört israeliterna till frihet, blev han medlare för ett förbund mellan Jehova och Abrahams avkomlingar genom Jakob. Israeliterna blev därigenom en nation som var Jehovas särskilda egendom. (2 Moseboken 19:5, 6) För första gången skulle ett nationellt vittnesbörd avges. De ord som Jehova genom Jesaja yttrade omkring 800 år senare var i princip tillämpliga på nationen redan från början: ”’Ni är mina vittnen’, är Jehovas uttalande, ’ja min tjänare som jag har utvalt, för att ni må veta och ha tro på mig och för att ni må förstå att jag är densamme.’” (Jesaja 43:10) Hur skulle denna nya nation tjäna som Jehovas vittnen? Genom sin tro och lydnad och genom det Jehova gjorde för dem.
10. Hur utgjorde Jehovas kraftgärningar för Israel ett vittnesbörd, och med vilka resultat?
10 Omkring 40 år efter sin tillblivelse skulle Israels nation ta det utlovade landet i besittning. Spejare gick ut för att utforska staden Jeriko, och Rahab, en av Jerikos invånare, skyddade dem. Varför gjorde hon det? Hon sade: ”Vi har ... hört hur Jehova lät Röda havets vattenmassor torka ut framför er, när ni drog ut ur Egypten, och vad ni gjorde med amoréernas två kungar som var på andra sidan Jordan, nämligen Sihon och Og, som ni vigde åt tillintetgörelse. När vi fick höra det, då började våra hjärtan smälta, och på grund av er har ingen ande mer stigit upp i någon, ty Jehova, er Gud, är Gud uppe i himlarna och nere på jorden.” (Josua 2:10, 11) Rapporten om Jehovas kraftgärningar fick Rahab och hennes familj att lämna Jeriko och dess falska gudar och att i stället tillbe Jehova tillsammans med israeliterna. Det är uppenbart att Jehova hade avgett ett mäktigt vittnesbörd genom Israel. — Josua 6:25.
11. Vilken skyldighet att vittna hade alla israelitiska föräldrar?
11 Medan israeliterna fortfarande var kvar i Egypten sände Jehova Mose till Farao med orden: ”Gå in till Farao, ty jag — jag har låtit hans hjärta och hans tjänares hjärta bli oemottagliga, för att jag må göra dessa mina tecken direkt inför honom och för att du må förkunna för din sons och din sonsons öron hur strängt jag har handlat mot Egypten och mina tecken som jag har åstadkommit bland dem; och ni kommer sannerligen att inse att jag är Jehova.” (2 Moseboken 10:1, 2) I lydnad för Jehova skulle israeliterna berätta för sina barn om Jehovas väldiga gärningar. Deras barn skulle i sin tur berätta om dem för sina barn, och så skulle man göra från generation till generation. Därigenom skulle Jehovas kraftgärningar bli ihågkomna. Föräldrar i våra dagar har också ansvaret att vittna för sina barn. — 5 Moseboken 6:4—7; Ordspråken 22:6.
12. Hur tjänade Jehovas välsignelse över Salomo och Israel som ett vittnesbörd?
12 Att Jehova så rikligen välsignade Israels nation, när nationen var trogen, tjänade som ett vittnesbörd för de omkringliggande nationerna. Som Mose sade efter det att han hade räknat upp de välsignelser som Jehova hade utlovat: ”Alla jordens folk kommer att tvingas se att Jehovas namn har nämnts över dig, och de kommer verkligen att vara rädda för dig.” (5 Moseboken 28:10) På grund av sin tro fick Salomo vishet och rikedom, och under hans styre blomstrade nationen och åtnjöt en lång period av fred. Så här heter det om den tiden: ”Man kom ständigt från alla folken för att höra Salomos vishet, ja från alla kungar på jorden som hade hört talas om hans vishet.” (1 Kungaboken 4:25, 29, 30, 34) En framträdande person bland dem som besökte Salomo var drottningen av Saba. När hon med egna ögon hade sett hur Jehova hade välsignat nationen och dess kung, sade hon: ”Må Jehova, din Gud, bli välsignad, som har funnit behag i dig, så att han har satt dig på sin tron som kung för Jehova, din Gud; ty din Gud älskade Israel.” — 2 Krönikeboken 9:8.
13. Vad var kanske det kraftfullaste vittnesbördet i samband med Israel, och vilken nytta har vi fortfarande av det?
13 I samband med att aposteln Paulus i sitt brev till den kristna församlingen i Rom dryftade det köttsliga Israel nämnde han det som kanske var det kraftfullaste vittnesbördet i samband med Israel: ”De blev betrodda med Guds heliga utsagor.” (Romarna 3:1, 2) Med början från Mose blev vissa trogna israeliter inte bara inspirerade att nedteckna hur Jehova hade handlat med Israels nation, utan de nedtecknade också hans råd, lagar och profetior. Genom dessa skrifter vittnade dessa forntida skribenter för alla kommande generationer — inbegripet vår egen generation — om att det endast finns en Gud och att hans namn är Jehova. — Daniel 12:9; 1 Petrus 1:10—12.
14. Varför fick somliga som vittnade om Jehova utstå förföljelse?
14 Tyvärr underlät israeliterna ofta att utöva tro, och då måste Jehova sända vittnen till sin egen nation. Många av dessa blev förföljda. Paulus sade att somliga ”fick sitt prov genom hån och gisselslag, ja mer än det, genom bojor och fängelse”. (Hebréerna 11:36) I sanning trogna vittnen! Sorgligt nog kom förföljelsen ofta från medlemmar av Jehovas utvalda nation! (Matteus 23:31, 37) Nationens synd blev faktiskt så stor att Jehova år 607 f.v.t. förde in babylonierna för att ödelägga Jerusalem med dess tempel och föra flertalet av de överlevande israeliterna i landsflykt. (Jeremia 20:4; 21:10) Var det slutet för det nationella vittnesbördet om Jehovas namn? Nej.
En rättegång mot gudar
15. Hur avgavs ett vittnesbörd även under landsflykten i Babylon?
15 Trogna medlemmar av nationen tvekade inte att vittna om Jehovas ställning som Gud och om hans makt ens när de var i landsflykt i Babylon. Som exempel kan nämnas hur Daniel modigt uttydde Nebukadnessars drömmar, förklarade skriften på väggen för Belsassar och inför Darius vägrade att kompromissa i fråga om bönen. De tre hebréerna avgav också ett fantastiskt vittnesbörd inför Nebukadnessar, när de vägrade att falla ner inför en bildstod. — Daniel 3:13—18; 5:13—29; 6:4—27.
16. Hur förutsade Jehova att Israel skulle återvända till sitt land, och vad skulle vara syftet med det återvändandet?
16 Jehova avsåg dock att ett nationellt vittnesbörd återigen skulle avges på Israels jord. Hesekiel, som profeterade bland de landsförvista judarna i Babylon, skrev följande om Jehovas beslut med avseende på det förhärjade landet: ”Jag skall på er göra människor talrika, hela Israels hus, alltsammans, och städerna skall bli bebodda, och de förhärjade platserna, de kommer att bli återuppbyggda.” (Hesekiel 36:10) Varför skulle Jehova göra detta? I första hand som ett vittnesbörd om sitt eget namn. Genom Hesekiel sade han: ”Inte för er skull gör jag det, o Israels hus, utan för mitt heliga namn, som ni har ohelgat bland de nationer dit ni har kommit.” — Hesekiel 36:22; Jeremia 50:28.
17. I vilket sammanhang förekommer orden i Jesaja 43:10?
17 När profeten Jesaja profeterade om att Israel skulle återvända från landsflykten i Babylon, blev han inspirerad att skriva orden i Jesaja 43:10 och säga att Israel var ett vittne för Jehova, hans tjänare. I Jesaja, kapitel 43 och 44, beskrivs Jehova som Israels Skapare, Gud, Helige, Räddare, Återköpare och Kung och som den som hade gjort och format Israel. (Jesaja 43:3, 14, 15; 44:2) På grund av att Israels nation gång på gång hade underlåtit att förhärliga Jehova som just detta, lät han israeliterna komma i landsflykt. Men israeliterna var fortfarande hans folk. Jehova hade sagt till dem: ”Var inte rädd, ty jag har återköpt dig. Jag har kallat dig vid ditt namn. Du är min.” (Jesaja 43:1) Israels landsflykt i Babylon skulle komma att upphöra.
18. Hur bevisade befrielsen av Israel ur Babylon att Jehova är den ende sanne Guden?
18 Jehova gjorde faktiskt israeliternas befrielse ur Babylon till en rättegång mot gudar. Han uppmanade nationernas falska gudar att föra fram sina vittnen, och han utsåg Israel till att vara hans vittne. (Jesaja 43:9, 12) När han befriade Israel ur dess landsflykt, bevisade han att Babylons gudar inte var några gudar alls och att han är den ende sanne Guden. (Jesaja 43:14, 15) När Jehova omkring 200 år i förväg kallade persern Cyrus sin tjänare, som skulle befria judarna, gav han ytterligare bevis på att han är den sanne Guden. (Jesaja 44:28) Israel skulle komma att befrias. Varför det? Jehova förklarar: ”För att de [israeliterna] skulle förkunna mitt lov.” (Jesaja 43:21) Därigenom skulle det ges ytterligare tillfälle till ett vittnesbörd.
19. Vilket vittnesbörd avgavs genom att Cyrus inbjöd israeliterna att återvända till Jerusalem och genom det som trogna judar gjorde när de hade återvänt?
19 Alldeles som det var profeterat erövrade persern Cyrus Babylon när tiden var inne. Trots att Cyrus var hedning tillkännagav han Jehovas ställning som Gud, när han lät ett upprop gå ut till judarna i Babylon: ”Vem det än är bland er av allt hans folk, må hans Gud visa sig vara med honom. Så må han dra upp till Jerusalem, som är i Juda, och återuppbygga Jehovas, Israels Guds, hus — han är den sanne Guden — vilket var i Jerusalem.” (Esra 1:3) Många judar gjorde just detta. De vandrade tillbaka till det utlovade landet och byggde ett altare på den gamla tempelplatsen. Trots att man försökte göra dem modfällda och kraftigt motstod dem, kunde de till slut återuppbygga templet och staden Jerusalem. Som Jehova själv hade sagt skedde allt detta ”inte genom en militärstyrka, inte heller genom kraft”, utan genom hans ”ande”. (Sakarja 4:6) Detta gav ytterligare bevis för att Jehova är den sanne Guden.
20. Vad kan man, trots israeliternas svagheter, säga om det vittnesbörd om Jehovas namn som avgavs genom dem i den forntida världen?
20 Trots att Israel var en nation av ofullkomliga och ibland upproriska människor, fortsatte Jehova således att använda nationen som sitt vittne. Med sitt tempel och sitt prästerskap representerade den nationen under förkristen tid världens centrum för sann tillbedjan. När man i de hebreiska skrifterna läser om Jehovas gärningar i förhållande till Israel, kan det inte råda något tvivel om att det finns endast en sann Gud och att hans namn är Jehova. (5 Moseboken 6:4; Sakarja 14:9) Men det skulle avges ett mycket större vittnesbörd om Jehovas namn, och detta skall vi behandla i följande artikel.
Minns du?
◻ Hur vittnade Abraham om att Jehova är den sanne Guden?
◻ Vilken enastående egenskap satte Mose i stånd att vara ett troget vittne?
◻ Hur avgav Israel ett nationellt vittnesbörd om Jehova?
◻ Hur var befriandet av israeliterna ur Babylon ett bevis på att Jehova är den ende sanne Guden?
[Bild på sidan 10]
Genom sin tro och lydnad avgav Abraham ett enastående vittnesbörd om att Jehova är Gud