DÖRR

Ingången (hebr.: pẹthach; 1Mo 19:11) till ett rum, ett hus eller någon annan byggnad. Den består av: 1) ”dörröverstycket” (hebr.: mashqọ̄f; 2Mo 12:7), en tvärbjälke av trä eller sten upptill i dörröppningen som bär upp byggnadens vikt ovanför dörren, 2) de två upprättstående ”dörrposterna” (hebr.: mezuzọth; 2Mo 12:7, not), en på vardera sidan av dörröppningen, på vilka överstycket vilar, 3) själva dörren (hebr.: dẹleth; grek.: thỵra), 4) ”tröskeln” (hebr.: saf; Dom 19:27) nertill i dörröppningen.

I lydnad för Guds befallning stänktes blodet av påskoffret på dörröverstycket och dörrposterna i de israelitiska husen i Egypten för att Guds ängel skulle gå förbi dessa hus och inte dräpa de förstfödda där. (2Mo 12:7, 22, 23) Om en slav (eller slavinna) ville fortsätta i sin herres tjänst för alltid skulle hans herre föra fram slaven till dörren eller dörrposten och genomborra hans öra med en syl. (2Mo 21:5, 6; 5Mo 15:16, 17) Det hebreiska ordet för dörrpost (mezuzạh) används nu också om en liten avlång kapsel (mezuza) som innehåller en pergamentrulle med texten till 5 Moseboken 6:4–9; 11:13–21. Ortodoxa judar fäster denna kapsel på dörrposten vid ingången till sina hem. (Se MEZUZA.)

Dörren var oftast gjord av trä, och vanligtvis vände den sig på tappar inpassade i tapphål i överstycket och tröskeln. (Ord 26:14) Tapparna var oftast också av trä. I egyptiska hus var dörrarna ibland upphängda i metallgångjärn i över- och nederkanten, med tappar som passades in i motsvarande tapphål. Tapphålen till dörrarna i Salomos tempel var av guld. (1Ku 7:48, 50)

Dörrarna i vanliga hus var små och enkla, utan utsmyckning. Men ingången till Salomos tempel hade två tvåbladiga dörrar av enträ, och ingången till det allra heligaste hade två dörrar av trä från oljeträd; alla dessa dörrar hade snidade reliefer med keruber, palmer och blomstergirlander och var överdragna med guld. (1Ku 6:31–35) Även på andra platser fanns det stora dörrar som var vikbara eller hade flera dörrblad. Som exempel kan nämnas att Jehova såg till att Babylons ”tvåbladiga” koppardörrar öppnades för kung Cyrus. (Jes 45:1, 2)

Till tröskeln använde man vanligtvis trä eller sten. I ”Jehovas hus”, som Salomo byggde, täcktes trösklarna med guld. (2Kr 3:1, 7)

Dörrarna till ett hus eller i en port kunde stängas med bommar eller tvärslåar av trä eller järn (Jes 45:2; 5Mo 3:5; 2Kr 8:5; 14:7); dessa var vanligtvis fästa på ett sådant sätt att de kunde skjutas in i en fördjupning i port- eller dörrposterna. Stadsportar hade ibland både bommar och reglar. (Neh 3:3; 7:3) Regeln kan ha varit en stav eller stång som kunde föras ner i ett hål i tröskeln på insidan av porten. En del stadsportar hade lås (5Mo 33:25), och det kunde även husdörrar ha. (2Sa 13:17, 18; Lu 11:7; se LÅS; PORT.)

På en del platser hade man dörrklappar av metall, men Bibeln säger inte direkt att hebréerna använde sådana. För att påkalla de boendes uppmärksamhet bultade man på dörren till huset eller till portvalvet. (HV 5:2; Apg 12:13)

Bildspråk. Jesus Kristus uppmuntrade till uthållighet med orden: ”Fortsätt med att bulta på, så skall det öppnas för er.” (Mt 7:7) I Uppenbarelseboken 3:20 säger Kristus att han ”står vid dörren och bultar”, och den som öppnar dörren och tar emot honom skall få del av andlig gemenskap och välsignelse.

Om flickan från Shulem hade varit ombytlig i kärlek och dygd, likt en dörr som svänger fram och tillbaka på sina tappar, skulle hennes bröder ha bommat för ”dörren” ”med en cederplanka”, så att den var stängd och inte kunde öppnas för en dålig människa. (HV 8:8, 9)

Leviatans båda käkar kallas ”dess ansiktes dörrar”. (Job 41:1, 13, 14) Församlaren säger att ”dörrarna mot gatan stängs till” hos gamla människor, och han ville med detta kanske visa att munnens båda dörrar inte längre öppnas så ofta, om än alls, för att ge uttryck åt vad som finns i ”huset”, det inre. (Pre 12:1, 4)

Jesus Kristus uppmanade till kraftig ansträngning för att ”komma in genom den trånga dörren”, dvs. vinna räddning. (Lu 13:23, 24; Flp 3:13, 14; jfr Mt 7:13, 14.) Vid ett annat tillfälle liknade Jesus sig själv vid dörren till en symbolisk fårfålla; som den rätte herden leder han sin ”lilla hjord” in i ett förhållande till Jehova på grundval av det nya förbundet som har beseglats med Jesu eget blod. (Lu 12:32; Joh 10:7–11) Att Jesus liknar sig själv vid en sådan dörr stämmer med att det är genom Jesus, i kraft av hans återlösningsoffer, som fårlika människor kan närma sig Gud, bli räddade och få evigt liv. (Joh 14:6)

Jehova öppnade ”dörren till tro” för nationerna. (Apg 14:27) Paulus stannade kvar en tid i Efesos, eftersom ”en stor dörr” som ledde till verksamhet i förkunnandet av de goda nyheterna hade öppnats för honom där. (1Kor 16:8, 9; Apg 19:1–20; jfr 2Kor 2:12, 13; Kol 4:3, 4.)

Johannes såg i en syn ”en öppnad dörr i himlen” som gjorde det möjligt för honom att se framtida förhållanden och händelser och så att säga träda in i Jehovas närhet. (Upp 4:1–3)