Kapitel sju
Vänd tillbaka till tillbedjan av Jehova
1. Vad heter två av de främsta babyloniska gudarna, och vad förutsägs om dem?
NÄR israeliterna befinner sig i landsflykt i Babylon, är de omgivna av falsk gudsdyrkan. På Jesajas tid är Jehovas folk fortfarande i sitt eget land, och de har templet och prästerskapet. Men ändå är det många i Guds överlämnade nation som har gett efter för avgudadyrkan. Det är därför viktigt att förbereda dem, så att de inte låter sig imponeras av Babylons falska gudar eller frestas att tjäna dem. Jesaja talar därför profetiskt om två av de främsta babyloniska gudarna och säger: ”Bel har böjt sig ner, Nebo kröker sig; deras gudabilder har lämnats åt de vilda djuren och husdjuren — deras last, deras packning, en börda för de trötta djuren.” (Jesaja 46:1) Bel är kaldéernas främste gud. Nebo vördas som vishetens och lärdomens gud. Den respekt många hyser för dessa båda gudar återspeglas i att deras namn ingår i flera babyloniska egennamn — Belsassar, Nabopolassar, Nebukadnessar och Nebusaradan, för att bara nämna några få.
2. Hur framhålls de babyloniska gudarnas oförmåga att hjälpa?
2 Jesaja säger att Bel har ”böjt sig ner” och att Nebo ”kröker sig”. Dessa falska gudar skall förödmjukas. När Jehova verkställer sin dom över Babylon, kommer dessa gudar inte att kunna hjälpa sina tillbedjare. De kommer inte ens att kunna rädda sig själva! Bel och Nebo kommer inte längre att bäras på hedersplats i processionerna, till exempel i samband med det babyloniska nyårsfirandet. De kommer att fraktas bort som vanlig packning av dem som tillber dem. Den lovprisning och vördnad som dessa gudar varit föremål för ersätts av hån och förakt.
3. a) Vad kommer att ge babylonierna en chock? b) Vad kan det som hände med Babylons gudar lära oss i vår tid?
3 Vilken chock för babylonierna att få veta att deras älskade gudar inte är annat än en börda som kommer att bäras bort av trötta lastdjur! Det är likadant i vår tid. Världens gudar — det som människor sätter sin förtröstan till och som de ägnar sina krafter åt och till och med offrar livet för — är en illusion. Rikedom, vapenarsenaler, nöjen, styresmän, fäderneslandet, nationella symboler och mycket annat har blivit föremål för vördnad. Hur tomma och värdelösa sådana gudar är kommer Jehova att visa i sin rätta tid. — Daniel 11:38; Matteus 6:24; Apostlagärningarna 12:22; Filipperna 3:19; Kolosserna 3:5; Uppenbarelseboken 13:14, 15.
4. I vilken bemärkelse ”kröker sig” Babylons gudar och ”böjer sig ner”?
4 Profetian fortsätter att framhålla de babyloniska gudarnas fullständiga misslyckande: ”De skall kröka sig; de skall var och en i lika mån böja sig ner; de kan inte föra bördan i säkerhet, och deras själ skall gå bort i fångenskap.” (Jesaja 46:2) Babylons gudar ser ut att ”kröka sig” och ”böja sig ner” som om de sårats i strid eller blivit svaga av ålder. De kan inte ens lätta bördan för de arma djur som bär dem eller föra bördan i säkerhet. Bör då de som hör till Jehovas förbundsfolk, även om de är fångar i Babylon, ära dem? Nej! När Jehovas smorda tjänare befann sig i andlig fångenskap, ärade de inte heller ”det stora Babylons” falska gudar som inte kunde förhindra dess fall 1919 och som inte kommer att kunna rädda det från den olycka som skall drabba det i den ”stora vedermödan”. — Uppenbarelseboken 18:2, 21; Matteus 24:21.
5. Hur kan de kristna i vår tid undvika att upprepa de avgudadyrkande babyloniernas misstag?
5 De sanna kristna i vår tid böjer sig inte ner för religiösa bilder av något slag. (1 Johannes 5:21) Krucifix, radband och helgonbilder hjälper oss inte att närma oss Skaparen. De kan inte tjäna som medlare för oss. I det första århundradet lärde Jesus sina lärjungar det rätta sättet att tillbe Gud, när han sade: ”Jag är vägen och sanningen och livet. Ingen kommer till Fadern utom genom mig. Ifall ni ber om något i mitt namn, skall jag göra det.” — Johannes 14:6, 14.
”Burna alltifrån modersskötet”
6. Hur skiljer sig Jehova från nationernas gudar?
6 Sedan Jehova har visat hur meningslöst det är att tillbe Babylons avgudar, säger han till sitt folk: ”Lyssna till mig, Jakobs hus, och alla ni kvarvarande av Israels hus, ni som har blivit forslade av mig alltifrån moderlivet, burna alltifrån modersskötet.” (Jesaja 46:3) Vilken skillnad det är mellan Jehova och Babylons huggna bilder! Babylons gudar kan inte göra någonting för sina tillbedjare. Om de skall förflytta sig, måste ett lastdjur bära dem. Jehova däremot har burit sitt folk. Han har uppehållit dem ”alltifrån modersskötet”, ända från den tid då nationen bildades. Kära minnen av att ha blivit burna av Jehova bör sporra judarna att inte befatta sig med avgudadyrkan, utan sätta sin förtröstan till honom som sin Fader och vän.
7. Hur är Jehovas kärleksfulla omsorg om sina tillbedjare till och med större än den omsorg som mänskliga föräldrar visar sina barn?
7 Jehova har fler kärleksfulla ord till sitt folk: ”Ja, intill er ålderdom är jag densamme; och till dess ert hår grånar är det jag som fortsätter att uppehålla. Jag skall gripa in, så att det är jag som bär och uppehåller och för i säkerhet.” (Jesaja 46:4) Jehovas omsorg om sitt folk är till och med större än den omsorg som de mest uppmärksamma mänskliga föräldrar visar sina barn. När barnen växer upp, känner föräldrarna kanske allt mindre ansvar för dem. Och när föräldrarna blir gamla, är det ofta barnen som tar hand om dem. Så är det aldrig med Jehova. Han slutar aldrig upp att vårda sig om sina mänskliga barn — inte ens när de blir gamla. Guds tillbedjare i vår tid sätter sin förtröstan till sin Skapare. De älskar honom och får stor tröst av dessa ord i Jesajas profetia. De behöver inte oroa sig för de återstående dagarna eller åren i den här tingens ordning. Jehova lovar att han skall ”fortsätta att uppehålla” dem som har kommit upp i åren och ge dem den styrka de behöver för att kunna uthärda och vara trogna. Han skall bära dem, styrka dem och föra dem i säkerhet. — Hebréerna 6:10.
Se upp för vår tids avgudar
8. Vilken oursäktlig synd har somliga av Jesajas landsmän begått?
8 Föreställ dig vilken besvikelse babylonierna kommer att känna, när de gudar som de sätter sin förtröstan till visar sig vara helt värdelösa! Bör israeliterna tro att dessa gudar kan jämföras med Jehova? Naturligtvis inte. Jehova frågar med rätta: ”Vem vill ni jämföra mig med eller jämställa mig med eller ställa vid min sida, så att vi kan vara varandra lika?” (Jesaja 46:5) Det finns verkligen ingen ursäkt för att somliga av Jesajas landsmän har börjat tillbe stumma, livlösa och hjälplösa statyer. Att ett folk som känner Jehova förlitar sig på livlösa, försvarslösa gudabilder gjorda av människor är sannerligen dåraktigt.
9. Beskriv hur inskränkta avgudadyrkarna är i sitt resonemang.
9 Lägg märke till hur inskränkta avgudadyrkarna är i sitt resonemang. Profetian fortsätter: ”Det finns sådana som slösaktigt tömmer ut guldet ur börsen och väger upp silvret med vågbalken. De lejer en som arbetar i metall, och han gör det till en gud. De kastar sig ner, ja, de böjer sig ner.” (Jesaja 46:6) Som om en dyrbar avgud hade större förmåga att rädda än en som är gjord av trä skyr dessa avgudadyrkare inga kostnader, när de tillverkar sin gud. Men det spelar ingen roll hur mycket man anstränger sig eller hur dyrbara material man använder. En livlös avgud är och förblir en livlös avgud, ingenting mer.
10. Hur beskrivs det fullständigt meningslösa i att tillbe avgudar?
10 Profetian framhåller ytterligare hur dåraktigt det är att tillbe avgudar: ”De lyfter upp den på axeln, de bär den och ställer den på dess plats för att den skall bli stående. Från den plats där den står flyttar den sig inte. Även om man ropar till den, svarar den inte; den räddar ingen ur hans nöd.” (Jesaja 46:7) Så oförnuftigt att be till en bild som varken kan höra eller göra något! Psalmisten beskriver mycket träffande hur värdelösa sådana föremål för tillbedjan är: ”Deras avgudar är silver och guld, verk av människohänder. Mun har de, men de kan inte tala; ögon har de, men de kan inte se; öron har de, men de kan inte höra. Näsa har de, men de kan inte lukta. Händer har de, men de kan inte känna. Fötter har de, men de kan inte gå; de ger inget ljud ifrån sig med sin strupe. De som gör dem kommer att bli alldeles som de, alla som förtröstar på dem.” — Psalm 115:4–8.
”Samla mod”
11. Vad kommer att hjälpa dem som vacklar att ”samla mod”?
11 Sedan Jehova har visat hur meningslöst det är att tillbe avgudar, nämner han nu några orsaker till att hans folk bör tjäna honom: ”Kom ihåg detta, så att ni kan samla mod. Lägg det på hjärtat, ni överträdare. Kom ihåg de första tingen från forna tider, att jag är den Gudomlige, och det finns ingen annan Gud, ingen som jag.” (Jesaja 46:8, 9) De som vacklar i valet mellan den sanna tillbedjan och avgudadyrkan bör komma ihåg vad som hänt längre tillbaka i tiden. De bör tänka på vad Jehova har gjort. Det kommer att hjälpa dem att samla mod och göra det som är rätt. Det kommer att hjälpa dem att vända tillbaka till tillbedjan av Jehova.
12, 13. Vilken kamp är de kristna inbegripna i, och hur kan de avgå med segern?
12 Samma uppmaning behövs i vår tid. Uppriktiga kristna måste kämpa mot frestelser och mot sin egen ofullkomlighet, precis som israeliterna. (Romarna 7:21–24) De är dessutom inbegripna i en andlig strid mot en osynlig, men oerhört mäktig fiende. Aposteln Paulus säger: ”Vi har inte en kamp mot blod och kött, utan mot regeringarna, mot myndigheterna, mot världshärskarna i detta mörker, mot de onda andemakterna i de himmelska regionerna.” — Efesierna 6:12.
13 Satan och hans demoner skyr inga medel i sina ansträngningar att vända de kristna bort från den sanna tillbedjan. Om de kristna skall kunna avgå med segern, måste de följa Jehovas råd och samla mod. Hur då? Aposteln Paulus förklarar: ”Ta på er den fullständiga vapenrustningen från Gud, så att ni kan stå fasta mot Djävulens listiga anslag.” Jehova sänder inte ut sina tjänare i strid dåligt rustade. I deras andliga vapenrustning ingår ”trons stora sköld”, och med den kan de ”släcka alla den ondes brinnande projektiler”. (Efesierna 6:11, 16) Israeliterna blev överträdare därför att de ignorerade de anordningar Jehova hade gjort för deras andliga välfärd. Om de hade mediterat över de mäktiga gärningar som Jehova gång på gång hade utfört för deras skull, skulle de aldrig ha börjat ägna sig åt avskyvärd avgudadyrkan. Må vi ta lärdom av det som hände dem och vara fast beslutna att aldrig vackla i kampen att göra det som är rätt. — 1 Korinthierna 10:11.
14. Vilken förmåga hos sig själv hänvisar Jehova till för att visa att han är den ende sanne Guden?
14 Jehova är den ”som från början berättar om slutet och från svunnen tid om de ting som inte har skett, som säger: ’Mitt eget beslut skall bestå, och allt som behagar mig kommer jag att göra.’” (Jesaja 46:10) Vilken annan gud kan jämföras med Jehova i det här avseendet? Förmågan att förutsäga framtiden är ett enastående bevis för att Skaparen är den ende sanne Guden. Men för att det som är förutsagt skall kunna uppfyllas krävs mer än bara förmåga att se in i framtiden. Tillkännagivandet ”mitt eget beslut skall bestå” framhäver att Guds fastställda uppsåt är oföränderligt. Eftersom Jehova har obegränsad makt, kan ingenting i universum hindra honom från att fullgöra sin vilja. (Daniel 4:35) Vi kan därför vara övertygade om att de profetior som ännu inte är uppfyllda kommer att bli det i Guds rätta tid. — Jesaja 55:11.
15. Vilket slående exempel på Jehovas förmåga att förutsäga framtiden riktas vår uppmärksamhet på?
15 Jesajas profetia riktar nu vår uppmärksamhet på ett slående exempel på Jehovas förmåga att förutsäga framtida händelser och att sedan uppfylla det han har förutsagt: ”[Jag] som kallar på en rovfågel från soluppgången, från fjärran land på den man som skall verkställa mitt beslut. Ja, jag har sagt det; jag låter det också inträffa. Jag har utformat det; jag genomför det också.” (Jesaja 46:11) Som den ”som från början berättar om slutet” kommer Jehova att se till att förhållandena på jorden utvecklas på ett sätt som gör att hans beslut blir verkställt. Han skall kalla på Cyrus ”från soluppgången”, från Persien i öster, där Cyrus kommer att ha sin favorithuvudstad, Pasargadae. Cyrus kommer att vara som ”en rovfågel” som plötsligt och oväntat angriper Babylon.
16. Hur intygar Jehova att det han har förutsagt om Babylon är tillförlitligt?
16 Att det som Jehova har förutsagt om Babylon är tillförlitligt intygas med orden: ”Ja, jag har sagt det; jag låter det också inträffa.” Ofullkomliga människor har en benägenhet att göra förhastade löften, men Skaparen håller alltid sitt ord. Eftersom Jehova är den Gud ”som inte kan ljuga”, kan vi vara säkra på att om han har ”utformat det”, ”genomför [han] det också”. — Titus 1:2.
Hjärtan utan tro
17, 18. Vilka kan beskrivas som ”sturska i hjärtat” a) i forna tider? b) i vår tid?
17 Ännu en gång riktar Jehova profetiskt uppmärksamheten mot babylonierna och säger: ”Lyssna till mig, ni som är sturska i hjärtat, ni som är långt borta från rättfärdighet.” (Jesaja 46:12) Uttrycket ”ni som är sturska i hjärtat” beskriver dem som är hårdnackade och orubbliga i sitt motstånd mot Guds vilja. Det är uppenbart att babylonierna är långt borta från Gud. Deras hat mot Jehova och hans folk får dem att ödelägga Jerusalem och dess tempel och föra stadens invånare i landsflykt.
18 De som i vår tid är skeptiska och har hjärtan utan tro vägrar envist att lyssna till budskapet om Guds kungarike som predikas på hela den bebodda jorden. (Matteus 24:14) De vill inte erkänna Jehova som den rättmätige Suveränen. (Psalm 83:18; Uppenbarelseboken 4:11) Med hjärtan som ”är långt borta från rättfärdighet” motstår de hans vilja. (2 Timoteus 3:1–5) I likhet med babylonierna vägrar de att lyssna till Jehova.
Guds räddning dröjer inte
19. Hur kommer Jehova att utföra en rättfärdig handling för Israel?
19 De avslutande orden i kapitel 46 i Jesajas bok belyser några sidor av Jehovas personlighet: ”Jag har låtit min rättfärdighet komma nära. Den är inte långt borta, och min räddning dröjer inte. Och jag skall ge räddning i Sion, min skönhet åt Israel.” (Jesaja 46:13) Guds befrielse av Israel blir en rättfärdig handling. Han skall inte låta sitt folk bli kvar i landsflykt. Sions räddning skall komma i rätt tid, den ”dröjer inte”. Efter befrielsen ur fångenskapen kommer israeliterna att bli ett skådespel för nationerna runt omkring. Jehovas befrielse av sitt folk blir ett vittnesbörd om hans förmåga att rädda. När de babyloniska gudarna Bels och Nebos maktlöshet avslöjas, kan alla se hur värdelösa de är. — 1 Kungaboken 18:39, 40.
20. Varför kan de kristna vara övertygade om att Jehovas räddning inte kommer att dröja?
20 År 1919 befriade Jehova sitt folk ur andlig fångenskap. Han dröjde inte. Det som hände då, liksom det som hände i forna tider när Babylon föll för Cyrus, är till stor uppmuntran för oss i dag. Jehova har lovat att göra slut på denna onda tingens ordning med dess falska tillbedjan. (Uppenbarelseboken 19:1, 2, 17–21) Från mänsklig ståndpunkt sett kan räddningen se ut att dröja. Somliga kristna kanske känner det så. Men att Jehova utövar tålamod tills hans egen rätta tid är inne att uppfylla sitt löfte är verkligen en rättfärdig handling. När allt kommer omkring ”vill [Jehova inte] att någon skall drabbas av förintelse utan att alla skall nå fram till sinnesändring”. (2 Petrus 3:9) Vi kan vara övertygade om att räddningen inte kommer att dröja, lika lite som den dröjde på Israels tid. Medan räddningens dag kommer allt närmare, fortsätter Jehova kärleksfullt att framföra sin inbjudan: ”Sök Jehova medan han låter sig finnas. Ropa till honom medan han är nära. Må den ondskefulle överge sin väg och den man som gör det som är skadligt sina tankar; och må han vända om till Jehova, som kommer att vara barmhärtig mot honom, ja till vår Gud, ty han kommer att förlåta i rikt mått.” — Jesaja 55:6, 7.
[Bilder på sidan 94]
Babylons gudar kan inte skydda staden mot ödeläggelse
[Bilder på sidorna 98]
De kristna måste se upp för vår tids avgudar
[Bilder på sidan 101]
Samla mod att göra det som är rätt