Kapitel nio
Jehova lär oss det som är till nytta för oss
1. Hur reagerar de förståndiga på Jehovas ord?
DE SOM är förståndiga lyssnar med stor respekt när Jehova talar, och de ger akt på hans ord. Allt som Jehova säger är till nytta för oss, och han är varmt intresserad av vår välfärd. Det är hjärtevärmande att lägga märke till hur Jehova tilltalade sitt förbundsfolk i forna tider: ”Om du bara ville ge akt på mina bud!” (Jesaja 48:18) Det Gud lär sitt folk har visat sig vara mycket värdefullt, och det bör få oss att lyssna till honom och följa hans vägledning. Den långa raden uppfyllda profetior skingrar alla tvivel om att han är fast besluten att uppfylla sina löften.
2. Med tanke på vilka skrevs orden i Jesaja, kapitel 48, och vilka andra kan ha nytta av dem?
2 Orden i kapitel 48 i Jesajas bok skrevs uppenbarligen med tanke på de judar som skulle bli landsflyktiga i Babylon. Men dessa ord innehåller också ett budskap som de kristna i vår tid inte kan ignorera. I kapitel 47 förutsade Jehova Babylons fall. Nu beskriver han vad han tänker göra för de landsflyktiga judarna där i staden. Jehova är bedrövad över sitt utvalda folks hyckleri och envisa vägran att tro på hans löften. Ändå vill han lära dem det som är till nytta för dem. Han förutser en period av luttring som kommer att leda till att en trogen kvarleva får återvända till sitt hemland.
3. Vad var det som var fel med judarnas tillbedjan?
3 Jehovas folk har verkligen avlägsnat sig långt bort från den rena tillbedjan! Jesajas inledande ord är allvarsamma: ”Hör detta, Jakobs hus, ni som kallar er med Israels namn och som har utgått från Judas vatten, ni som svär vid Jehovas namn och som nämner Israels Gud, men inte i sanning och inte i rättfärdighet. Ty de kallar sig invånare från den heliga staden, och på Israels Gud stöder de sig — härarnas Jehova är hans namn.” (Jesaja 48:1, 2) Vilket hyckleri! Att de ”svär vid Jehovas namn” innebär inte mer än att de rent formellt använder Guds namn. (Sefanja 1:5) Före landsflykten i Babylon tillbad judarna Jehova i ”den heliga staden”, Jerusalem. Men de var inte uppriktiga i sin tillbedjan. Deras hjärtan var långt avlägsnade från Gud, och deras religiösa handlingar utfördes ”inte i sanning och inte i rättfärdighet”. De hade inte patriarkernas tro. — Malaki 3:7.
4. Vad slags tillbedjan behagar Jehova?
4 Jehovas ord påminner oss om att tillbedjan inte får vara rutinmässig. Den måste komma från hjärtat. Enbart en symbolisk tjänst — som man kanske utför för att man vill behaga eller göra intryck på andra — kan inte sägas utgöra ”gärningar som hör ... gudhängivenhet till”. (2 Petrus 3:11) Att en person kallar sig kristen gör inte automatiskt hans tillbedjan godtagbar för Gud. (2 Timoteus 3:5) Det är viktigt att man inser att Jehova existerar, men det är bara en början. Jehova vill ha en tillbedjan som är helhjärtad och motiverad av djup kärlek och uppskattning. — Kolosserna 3:23.
Nya ting förutsägs
5. Nämn några av ”de första tingen” som Jehova förutsagt.
5 Judarna i Babylon kanske behöver få minnet uppfriskat. Jehova påminner dem därför återigen om att han är den sanna profetians Gud: ”De första tingen har jag förkunnat ända från den tiden, och ur min egen mun utgick orden, och jag fortsatte att låta dem bli hörda. Plötsligt grep jag in, och det skedde.” (Jesaja 48:3) ”De första tingen” är sådant som Gud redan har gjort. Han befriade till exempel israeliterna från Egypten och gav dem det utlovade landet till arvedel. (1 Moseboken 13:14, 15; 15:13, 14) Sådana förutsägelser utgår från Guds mun. De har gudomligt ursprung. Gud låter människor höra hans förordningar, och det de hör bör få dem att visa lydnad. (5 Moseboken 28:15) Han ingriper plötsligt för att utföra det som han har förutsagt. Det förhållandet att han är den Allsmäktige garanterar att hans uppsåt blir genomfört. — Josua 21:45; 23:14.
6. I vilken utsträckning har Jehovas folk blivit ”motspänstigt och upproriskt”?
6 Jehovas folk har blivit ”motspänstigt och upproriskt”. (Psalm 78:8) Jehova säger till dem rakt på sak: ”Du är hård och ... din nacke är en sena av järn och din panna är koppar.” (Jesaja 48:4) Judarna är som metaller — svåra att böja. De är omedgörliga. Det är en av orsakerna till att Jehova uppenbarar händelser innan de inträffar. Gjorde han inte det, skulle hans folk kunna säga om det han har gjort: ”Det är min avgud som har gjort detta, och det är min skulpterade bild och min gjutna bild som har gett befallning om det.” (Jesaja 48:5) Kommer det som Jehova nu säger att ha någon inverkan på de trolösa judarna? Han säger till dem: ”Du har hört det. Betrakta det alltsammans. Och ni, skall ni inte förkunna det? Jag har låtit dig höra om nya ting från den tid som nu är, ja ting som har hållits i förvar och som du inte har känt till. I den tid som nu är skall de skapas, och inte från den tiden, ja ting som du inte har hört om förrän i dag, för att du inte skall säga: ’Se! Jag kände redan till dem.’” — Jesaja 48:6, 7.
7. Vad kommer de landsflyktiga judarna att tvingas medge, och vad kan de förvänta?
7 Långt i förväg skrev Jesaja ner förutsägelsen om Babylons fall. Judarna uppmanas nu profetiskt att som landsflyktiga i Babylon begrunda uppfyllelsen av det som förutsagts. Kan de förneka att Jehova är den Gud som uppfyller profetior? Och eftersom Judas invånare har sett och hört att Jehova är sanningens Gud, måste de då inte också förkunna den sanningen för andra? Jehovas uppenbarade ord förutsäger nya ting som ännu inte har inträffat, till exempel Cyrus erövring av Babylon och befrielsen av judarna. (Jesaja 48:14–16) Sådana häpnadsväckande händelser inträffar plötsligt och oväntat. Ingen skulle kunna förutse dem bara genom att betrakta händelseutvecklingen i världen. Det finns ingen uppenbar orsak till dem. Vem får dessa händelser att inträffa? Eftersom Jehova förutsäger dem omkring 200 år i förväg, är svaret uppenbart.
8. Vilka nya ting ser de kristna i vår tid fram emot, och varför litar de helt och fullt på Jehovas profetiska ord?
8 Dessutom fullgör Jehova sitt ord enligt sin egen tidtabell. De uppfyllda profetiorna visar att Jehova är den sanne Guden. Det var tydligt för judarna i forna tider, och det är lika tydligt för de kristna i vår tid. Att otaliga profetior uppfyllts i det flydda — ”de första tingen” — utgör en försäkran om att de nya ting som Jehova har lovat — den kommande ”stora vedermödan”, möjligheten för ”en stor skara” att överleva denna vedermöda, den ”nya jorden” och mycket annat — också kommer att bli verklighet. (Uppenbarelseboken 7:9, 14, 15; 21:4, 5; 2 Petrus 3:13) Denna försäkran får rättsinniga människor i vår tid att nitiskt tala om honom. De känner det på samma sätt som psalmisten som sade: ”Jag har kungjort de goda nyheterna om rättfärdighet i den stora församlingen. Se! Mina läppar håller jag inte tillbaka.” — Psalm 40:9.
Jehova utövar självbehärskning
9. Hur har Israels nation varit en ”överträdare alltifrån moderlivet”?
9 Eftersom judarna inte har trott på Jehovas profetior, har de inte heller gett akt på hans varningar. Han säger därför till dem: ”Du har varken hört det eller känt till det, och alltifrån den tiden har ditt öra inte varit öppet. Ty jag vet ju att du verkligen fortsatte att handla förrädiskt, och du har kallats en ’överträdare alltifrån moderlivet’.” (Jesaja 48:8) Juda har vägrat att höra Jehovas glada nyheter. (Jesaja 29:10) Det sätt som Guds förbundsfolk har handlat på visar att nationen har varit en ”överträdare alltifrån moderlivet”. Alltifrån sin födelse och hela historien igenom har Israels nation gjort sig känd för sin upproriskhet. Överträdelse och förräderi är inte bara tillfälliga synder hos folket, utan djupt rotade missgärningar. — Psalm 95:10; Malaki 2:11.
10. Varför skall Jehova lägga band på sig?
10 Är allt hopp ute? Nej. Trots att Juda har handlat upproriskt och förrädiskt, är Jehova alltid trofast och pålitlig. Till ära för sitt eget stora namn skall han behärska sin vrede. Han säger: ”För mitt namns skull skall jag tygla min vrede, och för min lovprisnings skull skall jag lägga band på mig gentemot dig, så att du inte blir utrotad.” (Jesaja 48:9) Vilken kontrast! Jehovas folk, både Israel och Juda, har varit trolöst mot honom. Men Jehova skall helga sitt namn genom att handla på ett sätt som ger lovprisning och ära åt det. Han skall därför inte utrota sitt utvalda folk. — Joel 2:13, 14.
11. Varför kommer inte Gud att tillåta att hans folk fullständigt utplånas?
11 Rättsinniga individer bland de landsflyktiga judarna väcks till besinning av Guds förebråelse och bestämmer sig för att ge akt på det han lär dem. För dem är följande försäkran mycket uppmuntrande: ”Se! Jag har luttrat dig, men inte som silver. Jag har utvalt dig i betryckets smältugn. För min egen skull, för min egen skull skall jag gripa in, ty hur skulle man kunna låta sig vanhelgas? Och jag ger inte min ära åt någon annan.” (Jesaja 48:10, 11) De svåra prövningar som Jehova har låtit komma över sitt folk — som om de varit i ”betryckets smältugn” — har prövat och luttrat dem, uppenbarat vad som finns i deras hjärta. Något liknande hände flera hundra år tidigare, när Mose sade till deras förfäder: ”Jehova, din Gud, lät dig vandra dessa fyrtio år i vildmarken, i syfte att ödmjuka dig, för att sätta dig på prov för att få veta vad som var i ditt hjärta.” (5 Moseboken 8:2) Trots deras upproriska inställning utplånade inte Jehova nationen den gången, och han kommer inte heller nu att fullständigt utplåna den. Hans namn och ära kommer därigenom att försvaras. Om babylonierna skulle få utplåna hans folk, skulle han inte vara trogen sitt förbund, och hans namn skulle vanhelgas. Det skulle verka som om Israels Gud inte förmår rädda sitt folk. — Hesekiel 20:9.
12. Hur blev de sanna kristna luttrade under första världskriget?
12 Också i nyare tid har Jehovas folk varit i behov av luttring. I början av 1900-talet var det många i den lilla gruppen bibelforskare som tjänade Gud av en uppriktig önskan att behaga honom, men somliga hade felaktiga motiv. En del ville till exempel få en framträdande ställning. Innan denna lilla grupp kunde gå i spetsen för det världsvida predikandet av de goda nyheterna som var förutsagt för ändens tid, måste den bli renad. (Matteus 24:14) Profeten Malaki förutsade att just ett sådant luttringsverk skulle utföras i samband med att Jehova kom till sitt tempel. (Malaki 3:1–4) Hans ord uppfylldes 1918. De sanna kristna hade genomgått en period av intensiv provsättning under första världskrigets hetta, och den provsättningen kulminerade i att Joseph F. Rutherford, Sällskapet Vakttornets dåvarande president, och några andra ledande representanter för Sällskapet sattes i fängelse. Denna luttringsprocess var till nytta för dessa uppriktiga kristna. Efter första världskriget var de mer beslutna än någonsin att tjäna sin store Gud på det sätt som han visade dem.
13. Hur har Jehovas folk reagerat inför förföljelse under de år som gått sedan första världskriget?
13 Sedan den tiden har Jehovas vittnen gång på gång utsatts för förföljelse av grymmaste slag. Detta har inte fått dem att tvivla på sin Skapares ord. De har i stället tänkt på vad aposteln Petrus skrev till förföljda kristna på hans tid: ”[Ni] har blivit bedrövade genom olika prövningar, för att den prövade äktheten hos er tro ... skall befinnas vara orsak till pris och härlighet och ära vid Jesu Kristi uppenbarelse.” (1 Petrus 1:6, 7) Intensiv förföljelse bryter inte ner de sanna kristnas ostrafflighet. Den uppenbarar i stället att de har rena motiv. Den ger deras tro en prövad äkthet och visar djupet av deras hängivenhet och kärlek. — Ordspråken 17:3.
Jag är ”den förste” och ”den siste”
14. a) I vilken bemärkelse är Jehova ”den förste” och ”den siste”? b) Vilka mäktiga gärningar har Jehova gjort med sin ”hand”?
14 Nu vädjar Jehova innerligt till sitt förbundsfolk: ”Lyssna till mig, du Jakob, och du Israel, min kallade. Jag är densamme. Jag är den förste. Jag är också den siste. Ja, det var min hand som lade jordens grund och min högra hand som sträckte ut himlen. Jag ropar till dem, för att de må stå kvar tillsammans.” (Jesaja 48:12, 13) Till skillnad från människorna är Gud evig och förändras inte. (Malaki 3:6) I Uppenbarelseboken förklarar Jehova: ”Jag är Alfa och Omega, den förste och den siste, början och slutet.” (Uppenbarelseboken 22:13) Före Jehova fanns det ingen allsmäktig Gud, och det kommer inte heller någon efter honom. Han är Suveränen och den Evige, Skaparen. Hans ”hand” — den makt eller kraft han använder — grundade jorden och sträckte ut stjärnhimlen. (Job 38:4; Psalm 102:25) När han kallar på sitt skaparverk, står det redo att tjäna honom. — Psalm 147:4.
15. I vilken bemärkelse ”älskar” Jehova Cyrus, och varför det?
15 En viktig inbjudan riktas nu till både judar och icke-judar: ”Samla er, ni alla, och hör. Vem bland dem har förkunnat dessa ting? Jehova älskar honom. Han skall göra det som behagar honom mot Babylon, och hans arm skall vara mot kaldéerna. Jag — jag har talat. Ja, jag har kallat på honom. Jag har fört honom fram, och hans väg skall göras framgångsrik.” (Jesaja 48:14, 15) Jehova ensam är allsmäktig och kan exakt förutsäga vad som skall hända. Ingen bland ”dem”, de värdelösa avgudarna, kan göra detta. Jehova, inte avgudarna, ”älskar honom”, Cyrus — dvs. Jehova har utvalt honom för ett bestämt syfte. (Jesaja 41:2; 44:28; 45:1, 13; 46:11) Han har förutsett att Cyrus skall framträda på världsscenen och har utsett honom till att bli Babylons framtida erövrare.
16, 17. a) Varför kan det sägas att Gud inte har uttalat sina profetior i hemlighet? b) Hur har Jehova tillkännagett sitt uppsåt i vår tid?
16 I en inbjudande ton fortsätter Jehova: ”Närma er mig. Hör detta. Alltifrån början har jag inte talat i det fördolda. Från den tid då det skedde har jag varit där.” (Jesaja 48:16a) Det Jehova har förutsagt har aldrig uttalats i hemlighet eller omtalats för bara några få invigda. Jehovas profeter talade öppet på Guds vägnar. (Jesaja 61:1) De kungjorde offentligt Guds vilja. Händelserna i förbindelse med Cyrus var inte nya för Gud eller oförutsedda av honom. Omkring 200 år i förväg förutsade Gud dem öppet genom Jesaja.
17 Inte heller i vår tid är Jehova hemlighetsfull när det gäller sitt uppsåt. Miljoner människor i mer än 200 länder och öområden förkunnar från hus till hus och på gatorna, ja, överallt där det är möjligt, varningen om det kommande slutet för den här tingens ordning och de goda nyheterna om de välsignelser som skall komma under Guds kungarike. Jehova är verkligen en Gud som tillkännager sitt uppsåt.
”Ge akt på mina bud!”
18. Vad önskar Jehova för sitt folk?
18 Under Jehovas andes ledning förklarar profeten: ”Den suveräne Herren Jehova [har] sänt mig, också sin ande. Detta är vad Jehova har sagt, din Återköpare, Israels Helige: ’Jag, Jehova, är din Gud, den som lär dig att göra det som är till nytta för dig, den som leder dig på den väg du bör vandra.’” (Jesaja 48:16b, 17) Detta kärleksfulla uttryck för Jehovas omsorg bör försäkra Israels folk om att Gud skall befria dem från Babylon. Han är deras Återköpare. (Jesaja 54:5) Jehova önskar innerligt att israeliterna skall komma i ett gott förhållande till honom igen och ge akt på hans bud. Sann tillbedjan är grundad på lydnad för Guds anvisningar. Israeliterna kan inte vandra på den rätta vägen, om de inte får lära sig ”den väg” de ”bör vandra”.
19. Vilken innerlig vädjan riktar Jehova till israeliterna?
19 Jehova vill att hans folk skall undgå olycka och kunna glädja sig åt livet, och han uttrycker sin önskan i följande vackra ord: ”Om du bara ville ge akt på mina bud! Då skulle din frid bli som en flod och din rättfärdighet som havets vågor.” (Jesaja 48:18) Vilken innerlig vädjan från den allsmäktige Skaparen! (5 Moseboken 5:29; Psalm 81:13) I stället för att bli bortförda som fångar kan israeliterna få njuta av en frid som är lika överflödande som vattnet i en flod. (Psalm 119:165) Deras rättfärdiga gärningar kan vara lika oräkneliga som havets vågor. (Amos 5:24) Som den som verkligen är intresserad av israeliterna vädjar Jehova till dem och visar dem kärleksfullt den väg de bör vandra. Om de bara ville lyssna!
20. a) Vad önskar Gud för Israel, trots att nationen har varit upprorisk? b) Vad lär vi oss om Jehova av hans sätt att handla med sitt folk? (Se rutan på sidan 133.)
20 Vilka välsignelser skulle israeliterna få, om de ångrade sig? Jehova säger: ”Din avkomma [skulle] bli som sanden och ättlingarna från ditt inre som sandkornen. Hans namn skulle inte utplånas eller förintas ur min åsyn.” (Jesaja 48:19) Jehova påminner folket om sitt löfte om att Abrahams säd (avkomma) skulle bli talrik, ”lik himlens stjärnor och lik sandkornen som är på havsstranden”. (1 Moseboken 22:17; 32:12) Men dessa Abrahams ättlingar har varit upproriska, och de har ingen rätt att få del av uppfyllelsen av löftet. De har ett så drygt skuldregister att de enligt Jehovas egen lag förtjänar att få sitt namn som nation utplånat. (5 Moseboken 28:45) Ändå önskar Jehova inte tillintetgöra sitt folk, och han vill inte helt överge dem.
21. Vilka välsignelser kan vi få i vår tid, om vi söker Jehovas undervisning?
21 Principerna i detta kraftfulla avsnitt är tillämpliga på Jehovas tillbedjare i vår tid. Jehova är livets källa, och han vet bättre än någon annan hur vi bör använda vårt liv. (Psalm 36:9) Han har gett oss riktlinjer, inte för att beröva oss glädjen, utan för att hjälpa oss. De sanna kristna reagerar positivt genom att söka Jehovas undervisning. (Mika 4:2) Hans föreskrifter skyddar vår andlighet och vårt förhållande till honom. De skyddar oss också mot Satans fördärvande inflytande. När vi förstår de principer som ligger till grund för Guds lagar, ser vi att Jehova lär oss det som är till nytta för oss. Vi inser att ”hans bud ... inte [är] betungande”. Och vi kommer inte att utplånas. — 1 Johannes 2:17; 5:3.
”Dra ut från Babylon!”
22. Vad uppmanas trogna judar att göra, och vilken försäkran får de?
22 Kommer några av judarna att visa rätt hjärteinställning, när Babylon faller? Kommer de att dra nytta av Guds befrielse och återvända till sitt hemland och återställa den rena tillbedjan? Ja. Det Jehova nu säger visar att han är övertygad om att det kommer att bli så. ”Dra ut från Babylon! Fly från kaldéerna. Förkunna det med ett högt fröjderops ljud, låt höra detta. Låt det gå ut till jordens yttersta ända. Säg: ’Jehova har återköpt sin tjänare Jakob. Och de behövde inte törsta ens när han lät dem vandra genom förhärjade platser. Han lät vatten flöda fram ur klippan åt dem, och han klöv klippan, så att vatten strömmade fram.’” (Jesaja 48:20, 21) Jehovas folk uppmanas profetiskt att utan dröjsmål ge sig av från Babylon. (Jeremia 50:8) Det måste göras känt till jordens yttersta ända att de har köpts fria. (Jeremia 31:10) Efter uttåget ur Egypten sörjde Jehova för sitt folk, när de vandrade genom ökentrakterna. Han skall också sörja för sitt folk, när de återvänder hem från Babylon. — 5 Moseboken 8:15, 16.
23. Vilka kommer inte att få den frid som Gud ger?
23 Det finns en annan viktig princip som judarna måste tänka på när det gäller Jehovas räddningsgärningar. De rättfärdiga får kanske lida för sina synder, men de kommer inte att tillintetgöras. Men situationen är annorlunda för de orättfärdiga. ”’Det finns ingen frid’, har Jehova sagt, ’för de ondskefulla.’” (Jesaja 48:22) Syndare som inte ångrar sig kommer inte att få den frid som Gud har i beredskap åt dem som älskar honom. Hans räddningsgärningar är inte avsedda för dem som framhärdar i sin ondska eller som inte tror. De är avsedda bara för dem som har tro. (Titus 1:15, 16; Uppenbarelseboken 22:14, 15) De ondskefulla har inte frid från Gud.
24. Vad har medfört glädje för Guds folk i vår tid?
24 Möjligheten att få lämna Babylon år 537 f.v.t. väckte stor glädje hos de trogna israeliterna. På samma sätt medförde det stor glädje för Guds folk, när de befriades ur babylonisk fångenskap 1919. (Uppenbarelseboken 11:11, 12) De fylldes med hopp och grep tillfället att utvidga sin verksamhet. Det krävdes verkligen mod av den lilla gruppen kristna att utnyttja de möjligheter som nu öppnade sig att predika i en fientlig värld. Men med Jehovas hjälp satte de i gång med arbetet att förkunna de goda nyheterna. Historien bekräftar att Jehova välsignade dem.
25. Varför är det viktigt att vi noga ger akt på Guds rättfärdiga förordningar?
25 Den här delen av Jesajas profetia poängterar att Jehova lär oss det som är till nytta för oss. Det är mycket viktigt att vi noga ger akt på Guds rättfärdiga förordningar. (Uppenbarelseboken 15:2–4) Om vi tänker på att Gud är vis och kärleksfull, kommer det att hjälpa oss att göra det som han säger är rätt. Alla hans bud är till nytta för oss. — Jesaja 48:17, 18.
[Ruta/Bilder på sidan 133]
Den allsmäktige Guden lägger band på sig
”Jag [skall] tygla min vrede, ... jag [skall] lägga band på mig”, sade Jehova till de avfälliga israeliterna. (Jesaja 48:9) Sådana uttalanden hjälper oss att förstå att Gud är ett fullkomligt exempel för oss när det gäller att aldrig missbruka makt. Ingen har större makt än Gud. Det är därför vi omtalar honom som den Allsmäktige, en benämning som han också använder om sig själv. (1 Moseboken 17:1) Han har inte bara obegränsad makt och styrka, utan också all myndighet på grund av sin ställning som universums Skapare och suveräne Herre. Det är därför ingen som övermodigt kan hejda hans hand eller säga till honom: ”Vad gör du?” — Daniel 4:35.
Gud är emellertid sen till vrede också när han måste visa sin makt för sina fiender. (Nahum 1:3) Jehova kan ”tygla” sin vrede, och det sägs med all rätt att han är ”sen till vrede”, därför att det är kärlek — inte vrede — som är hans mest framträdande egenskap. När hans vrede kommer till uttryck, är den alltid rättfärdig, alltid berättigad, alltid under kontroll. — 2 Moseboken 34:6; 1 Johannes 4:8.
Varför handlar Jehova så? Därför att han bevarar fullkomlig jämvikt mellan sin allmakt och sina tre andra viktigaste egenskaper — vishet, rättvisa och kärlek. När han utövar sin makt, är den alltid i harmoni med dessa andra egenskaper.
[Bild på sidan 122]
Jesajas budskap om återställelse ger trogna landsflyktiga judar en stråle av hopp
[Bilder på sidan 124]
Judarna hade en benägenhet att ge avgudarna äran för det Jehova gjorde
1. Ishtar 2. Fris i glaserat tegel från Babylons processionsgata 3. Drake, symbol för Marduk
[Bild på sidan 127]
En ”betryckets smältugn” kan avslöja om våra motiv för att tjäna Jehova är rena
[Bilder på sidan 128]
De sanna kristna har utsatts för förföljelse av grymmaste slag