Bibeln – en bok med tillförlitliga profetior – Del 4

Kristus skulle lida och dö

I den här artikelserien på åtta delar ser vi närmare på en mycket speciell sida av Bibeln – dess profetior, eller förutsägelser. Artiklarna hjälper dig att få svar på frågor som: Är Bibelns profetior bara hopskrivna av smarta människor? Eller finns det något som visar att de kommer från Gud? Vi vill uppmuntra dig att undersöka fakta.

NÄR Jesus Kristus var på jorden för 2 000 år sedan visste han att han skulle bli dödad av sina fiender och att det skulle bli en plågsam död. Hur kunde han veta det? Han var väl insatt i de profetior som gällde honom själv i de hebreiska skrifterna, det så kallade Gamla testamentet. Flera av de här förutsägelserna hade skrivits ner av profeten Jesaja mer än 700 år innan Jesus föddes. Hur kan vi vara säkra på att de skrevs ner innan de inträffade?

År 1947 hittade en beduinherde en samling skriftrullar gömda i en grotta på Västbanken – i Qumran, vid Döda havets nordvästra strand. De här skriftrullarna, och även andra som hittades i närliggande grottor, kom att kallas Dödahavsrullarna. En av dem innehöll hela Jesajas bok.a Den här avskriften visade sig vara nerskriven drygt hundra år före Jesu födelse. Det Jesaja skrev var alltså profetiskt. Vad förutsade han om det lidande som Kristus, eller Messias, skulle få utstå?b Vi ska se på två av hans profetior.

Kristi lidanden förutsagda

Profetia 1: ”Min rygg gav jag åt dem som slår.” (Jesaja 50:6)

Uppfyllelse: År 33 v.t.c fördes Jesus av sina judiska fiender till den romerske ståthållaren Pontius Pilatus för att ställas inför rätta. Pilatus insåg att Jesus var oskyldig och försökte frige honom. Men eftersom judarna envist krävde att Jesus skulle dödas fällde han ”utslaget att deras krav skulle tillfredsställas” och utlämnade honom till att hängas på pålen. (Lukas 23:13–24) Men först lät Pilatus Jesus bli gisslad, eller pryglad. (Johannes 19:1) Som Jesaja hade förutsagt gjorde Jesus inte motstånd utan gav sin rygg åt dem som slog honom.

Vad historien visar:

● Historien bekräftar att romarna brukade gissla sina offer före avrättningen. I Halley’s Bible Handbook sägs det att de pryglades ”med en piska av läderremmar som var försedda med tyngder av bly eller vassa metallbitar. Offret ... slogs på bara ryggen ... tills köttsår revs upp. En del dog av behandlingen.” Men Jesus överlevde den här inledande tortyren.

Kristi död förutsagd

Profetia 2: ”Han utgöt sin själ till döden.” (Jesaja 53:12)d Och i Psalm 22:16 sägs det: ”Onda män har omringat mig, de har genomborrat mina händer och fötter.” (”New International Version”)

Uppfyllelse: ”Efter att ha låtit gissla Jesus utlämnade han [Pilatus] honom till att hängas på pålen”, sägs det i Markus 15:15. Den här grymma avrättningsmetoden innebar i Jesu fall att hans händer och fötter spikades fast vid en påle. (Johannes 20:25) Några timmar senare ”gav [Jesus] till ett högt rop och slutade andas”. (Markus 15:37)

Vad historien visar:

● Utombibliska källor säger inte mycket om hur Jesus dog, men den respekterade romerske historikern Tacitus, som föddes omkring år 55 v.t., skrev: ”Kristus, som de [kristna] är uppkallade efter, avrättades under Tiberius regering av en av våra prokuratorer, Pontius Pilatus.”e Tacitus ord överensstämmer med evangelieskildringarna, som också nämner kejsar Tiberius, Pontius Pilatus och andra myndighetspersoner. (Lukas 3:1; 23:1–33; Johannes 19:1–24)

Historien bekräftar också att romarna hängde slavar och personer som de betraktade som föraktade brottslingar på pålar. Ibland blev de fastbundna vid pålen, andra gånger användes spikar. I Halley’s Bible Handbook sägs det att ”spikar drevs genom händerna och fötterna, och offret lämnades att hänga där i vånda” under ”olidlig törst och outhärdlig smärta”.

Som nämndes tidigare visste Jesus långt i förväg att han skulle dö en plågsam död. När slutet närmade sig kunde han därför modigt säga till sina lojala efterföljare: ”Vi går nu upp till Jerusalem, och Människosonen skall bli överlämnad åt de främsta prästerna och de skriftlärda, och de skall döma honom till döden och överlämna honom åt människor från nationerna, för att de skall gyckla med honom och gissla honom och hänga honom på pålen.” (Matteus 20:18, 19) Men någon kanske undrar: Varför var Jesus tvungen att dö? Svaret på den frågan berör oss alla och är det mest positiva vi kan få höra!

”Krossad för våra missgärningar”

Som ofullkomliga människor gör vi ofta fel, något som i Bibeln kallas att synda. Man skulle kunna säga att synden är som grus i maskineriet. Till slut gör gruskornen att maskinen tar skada och slutar fungera. På liknande sätt gör synden att vi åldras, blir sjuka och dör. ”Den lön synden betalar ut är död”, sägs det i Romarna 6:23. Men Jesu död gör det möjligt för oss att bli befriade från den här tragiska situationen. Hur då? I en annan fascinerande profetia om Kristus skrev Jesaja att han skulle dö ”för vår överträdelse” och bli ”krossad för våra missgärningar”, och ”på grund av hans sår har det blivit läkedom för oss”.f (Jesaja 53:5)

Jesajas profetia för tankarna till Jesu ord i Johannes 3:16: ”Ty Gud älskade världen så mycket att han gav sin enfödde Son, för att var och en som utövar tro på honom inte skall bli tillintetgjord utan ha evigt liv.”

Hur kan du bygga upp din tro på Jesus? Genom att ta reda på mer om honom. Jesus sa i en bön: ”Detta betyder evigt liv: att de lär känna dig, den ende sanne Guden, och den som du har sänt ut, Jesus Kristus.” (Johannes 17:3) Den här värdefulla kunskapen hittar vi i Bibeln. (2 Timoteus 3:16)

Förståeligt nog vill Jesus att så många som möjligt ska få evigt liv. Därför gjorde han den här mycket intressanta förutsägelsen kort före sin död: ”Dessa goda nyheter om kungariket [Guds styre, som kommer att se till att människor får nytta av Jesu lösenoffer] skall bli predikade på hela den bebodda jorden till ett vittnesbörd för alla nationerna.” (Matteus 24:14) Som vi ska se i följande två artiklar i den här serien har också den profetian fått en enastående uppfyllelse.

[Fotnoter]

[Ruta/Bild på sidan 20]

EN FÖREBILD TILL KRISTI LÖSENOFFER

Guds lag till Israels nation innehöll bland annat föreskrifter som pekade fram emot vad Messias skulle göra längre fram. När en israelit hade syndat, eller brutit mot Guds lag, skulle han offra ett felfritt djur. (3 Moseboken 17:11; 22:21) Kunde sådana djuroffer fullständigt sona synder? Nej. (Hebréerna 10:4) Men de förebildade det offer som verkligen kunde det – ”Guds Lamm som tar bort världens synd”. (Johannes 1:29; Hebréerna 10:1, 5–10) Alla som utövar tro på detta bildliga Lamm, Jesus Kristus, har det fantastiska hoppet att få leva för evigt. (Johannes 6:40)