Jehovas ord är levande

Viktiga detaljer från Jesajas bok – II

JESAJA utför troget sitt uppdrag som profet. De uttalanden han gjort mot tiostammarsriket Israel har redan gått i uppfyllelse. Nu har han något att säga om Jerusalems framtid.

Jerusalem skall bli förstört, och invånarna skall tas till fånga. Men staden skall inte vara ödelagd för alltid. Efter en tid skall den sanna tillbedjan återupprättas. Det här är det grundläggande budskapet i Jesaja 36:1–66:24.a Vi kan ha nytta av att undersöka det som sägs i de här kapitlen, för många av de profetior som finns där får sin största, slutliga, uppfyllelse i vår tid eller kommer att få det i en nära framtid. Den här delen av Jesajas bok innehåller också spännande profetior om Messias.

”SE! DAGAR KOMMER”

(Jesaja 36:1–39:8)

I kung Hiskias 14:e regeringsår (732 f.v.t.) invaderar assyrierna Juda. Jehova lovar att försvara Jerusalem. Hotet om invasion upphör när Jehovas ängel ensam dödar 185 000 assyriska soldater.

Hiskia blir sjuk. Jehova besvarar hans bön och gör honom frisk, och han får leva 15 år till. När Babylons kung skickar sändebud för att gratulera Hiskia visar han dem oförståndigt nog alla sina rikedomar. Jesaja framför Jehovas budskap till Hiskia och säger: ”Se! Dagar kommer, och allt som är i ditt hus och som dina förfäder har lagrat upp ända till denna dag skall föras bort till Babylon.” (Jesaja 39:5, 6) Lite mer än 100 år senare uppfylls profetian.

Svar på bibliska frågor:

38:8 – Vad var ”trappstegen” där skuggan skulle gå tillbaka? Eftersom solur användes både i Egypten och i Babylon på 700-talet f.v.t., kan de här trappstegen syfta på strecken på ett solur som Hiskias far, Ahas, kan ha skaffat. Eller så kan det ha funnits en trappa i palatset. En pelare bredvid trappan kanske gradvis kastade sin skugga på trappstegen, som kunde fungera som en tidmätare.

Lärdomar för oss:

36:2, 3, 22. Shebna blev avsatt från sin tjänst som förvaltare, men han fick ändå fortsätta att tjäna kungen som sekreterare åt den som övertog hans ställning. (Jesaja 22:15, 19) Om vi av någon anledning skulle förlora en ansvarsfull ställning i Jehovas organisation, bör vi då inte fortsätta att tjäna Jehova i vilken ställning han än tillåter?

37:1, 14, 15; 38:1, 2. När vi har det svårt är det förståndigt att vi vänder oss till Jehova i bön och fullständigt förtröstar på honom.

37:15–20; 38:2, 3. När Jerusalem hotades av assyrierna, var Hiskia mest bekymrad över att Jehovas namn skulle bli vanärat om staden föll. När han fick reda på att hans sjukdom skulle leda till döden, var han bekymrad över något som inte bara hade med hans egna intressen att göra. Det som tyngde honom mest var vad det skulle innebära för den kungliga ätten i Davids släktlinje om han dog utan att ha någon tronarvinge. Han var också bekymrad över vem som skulle leda kriget mot assyrierna. Det som är viktigast för oss, precis som för Hiskia, är att Jehovas namn blir helgat och att hans avsikter förverkligas, och detta har större betydelse än vår egen räddning.

38:9–20. Den här sången som Hiskia skrivit lär oss att det inte finns något viktigare i livet än att kunna lovprisa Jehova.

”HON SKALL BLI ÅTERUPPBYGGD”

(Jesaja 40:1–59:21)

Omedelbart efter det att Jesaja förutsagt att Jerusalem skall ödeläggas och att folket skall föras som fångar till Babylon profeterar han om en återställelse av den sanna tillbedjan. (Jesaja 40:1, 2) ”Hon [Jerusalem] skall bli återuppbyggd”, sägs det i Jesaja 44:28. Babyloniska gudabilder skall bli bortburna precis som ”packning”. (Jesaja 46:1) Babylon kommer att förstöras. Allt detta går i uppfyllelse 200 år senare.

Jehova vill ge sin tjänare som ”ett ljus för nationerna”. (Jesaja 49:6) Den babyloniska ”himlen”, den härskande klassen, skall ”upplösas som rök”, och undersåtarna ”skall dö som mygg”. Men den ”fångna dotter Sion” skall ”lösa banden kring ... [sin] hals”. (Jesaja 51:6; 52:2) Jehova säger till dem som kommer till honom och lyssnar: ”Med er skall jag sluta ett förbund som består till oöverskådlig tid, ett förbund angående de tillförlitliga bevisen på lojal kärlek till David.” (Jesaja 55:3) Att folket lever i harmoni med Jehovas rättfärdiga normer leder till att Jehova blir deras ”största glädje”. (Jesaja 58:14) Men deras missgärningar skapar ”en skiljemur” mellan dem och deras Gud. (Jesaja 59:2)

Svar på bibliska frågor:

40:27, 28 – Varför sade Israel: ”Min väg är fördold för Jehova, och min rätt går min Gud förbi”? Somliga judar i Babylon kan ha känt det som om de orättvisor de fick utstå var fördolda för Jehova eller att han inte såg dem. Judarna blev påminda om att Babylon inte var utom räckhåll för jordens Skapare, som inte blir trött eller utmattad.

43:18–21 – Varför fick de återvändande landsflyktiga uppmaningen: ”Kom inte ihåg de ... förra tingen”? De uppmanades inte att glömma de räddningsgärningar som Jehova tidigare hade utfört. Nej, Jehova ville att de skulle lovprisa honom på grund av ”något nytt” som de själva skulle få uppleva, exempelvis deras trygga färd till Jerusalem, kanske genom en mer direkt väg genom öknen. ”En stor skara” som kommer ut ur ”den stora vedermödan” kommer också att ha nya och personliga skäl till att ära Jehova. (Uppenbarelseboken 7:9, 14)

49:6 – Hur är Messias ”ett ljus för nationerna”, trots att hans jordiska tjänst var begränsad till Israels söner? Det har att göra med vad som hände efter Jesu död. I Bibeln tillämpas Jesaja 49:6 på Jesu lärjungar. (Apostlagärningarna 13:46, 47) I vår tid tjänar de smorda kristna, tillsammans med en stor skara tillbedjare, som ”ett ljus för nationerna” och ger upplysning åt människor ”till jordens yttersta ände”. (Matteus 24:14; 28:19, 20)

53:10 – På vilket sätt fann Jehova behag i att krossa sin Son? Det måste ha smärtat Jehova, den kärleksfulle och omtänksamme Guden, att se sin älskade Son lida. Men han fann behag i Jesu villiga lydnad och i allt som hans lidande och död skulle föra med sig. (Ordspråksboken 27:11; Jesaja 63:9)

53:11 – Vad är den kunskap som Messias skall använda för att ”ge en rättfärdig ställning åt många”? Det här är den kunskap som Jesus fick genom att komma till jorden, bli en människa och lida orättvist ända in i döden. (Hebréerna 4:15) Han tillhandahöll då ett lösenoffer, som behövdes för att hjälpa de smorda kristna och den stora skaran att uppnå en rättfärdig ställning inför Gud. (Romarna 5:19; Jakob 2:23, 25)

56:6 – Vilka är ”utlänningarna”, och hur ”håller [de] fast vid ... [Jehovas] förbund”? ”Utlänningarna” är Jesu ”andra får”. (Johannes 10:16) De håller fast vid det nya förbundet på så sätt att de lyder de lagar som har samband med det förbundet, följer dess anordningar helt och fullt, tar del av samma andliga mat som de smorda kristna och stöder dem i arbetet med att förkunna om Guds kungarike och göra lärjungar.

Lärdomar för oss:

40:10–14, 26, 28. Jehova är stark och ömsint, allsmäktig och allvis och har mycket större förstånd än vi kan göra oss en föreställning om.

40:17, 23; 41:29; 44:9; 59:4. Politiska allianser och avgudabilder är ”tomhet”. Att förtrösta på dem är meningslöst.

42:18, 19; 43:8. Att blunda för Guds skrivna ord och vägra lyssna till hans vägledning genom ”den trogne och omdömesgille slaven” är detsamma som att bli andligt blind och döv. (Matteus 24:45)

43:25. Jehova utplånar överträdelser för sin egen skull. Att vi blir befriade från synd och död och får liv är av underordnad betydelse jämfört med att Jehovas namn blir helgat.

44:8. Vi har stöd från Jehova, som är fast och stark som en klippa. Vi bör aldrig vara rädda för att vittna om att han är den sanne Guden! (2 Samuelsboken 22:31, 32)

44:18–20. Avgudadyrkan är ett tecken på att hjärtat är fördärvat. Ingenting får ta Jehovas plats i vårt hjärta.

46:10, 11. Jehovas förmåga att låta sitt beslut bestå, dvs. genomföra det han har bestämt, är ett otvetydigt bevis på hans ställning som Gud.

48:17, 18; 57:19–21. Om vi vänder oss till Jehova för att bli räddade, närmar oss honom och ger akt på hans bud, kommer vår frid att vara lika överflödande som vattnet i en flod och våra rättfärdiga gärningar lika många som havets vågor. De som inte bryr sig om Guds ord är som ”det upprörda havet”. De har ingen frid.

52:5, 6. Babylonierna drog felaktigt slutsatsen att den sanne Guden var svag. De insåg inte att orsaken till att Israel fördes i fångenskap var att Jehova var missnöjd med sitt folk. När andra drabbas av olycka är det förståndigt att vi inte drar förhastade slutsatser om varför de drabbas.

52:7–9; 55:12, 13. Vi har minst tre skäl till att med glädje ta del i arbetet med att förkunna om Guds kungarike och göra lärjungar. Våra fötter är vackra för de ödmjuka som hungrar andligen. Vi ser Jehova ”öga mot öga”, dvs. vi har ett nära förhållande till honom. Dessutom upplever vi ett andligt välstånd.

52:11, 12. För att vara kvalificerade att bära ”Jehovas redskap”, hans anordningar för helig tjänst, måste vi vara andligt och moraliskt rena.

58:1–14. Att ge sken av att vara hängiven och rättfärdig är till ingen nytta. Sanna tillbedjare bör visa äkta gudhängivenhet och broderlig kärlek. (Johannes 13:35; 2 Petrus 3:11)

59:15b–19. Jehova lägger märke till människors handlingar och ingriper i sin rätta tid.

HON ”SKALL BLI EN SKÖNHETENS KRONA”

(Jesaja 60:1–66:24)

När det gäller återupprättandet av den sanna tillbedjan i forna tider och även i vår tid sägs det i Jesaja 60:1: ”Res dig, du kvinna, sprid ut ljus, ty ditt ljus har kommit, och över dig har Jehovas härlighet strålande gått upp.” Sion ”skall bli en skönhetens krona i Jehovas hand”. (Jesaja 62:3)

Jesaja ber till Jehova för sina landsmän som kommer att vara ångerfulla under fångenskapen i Babylon. (Jesaja 63:15–64:12) När han jämfört sanna tillbedjare med falska tillkännager han hur Jehova skall välsigna dem som tjänar honom. (Jesaja 65:1–66:24)

Svar på bibliska frågor:

61:8, 9 – Vad är det ”förbund som består till oöverskådlig tid”, och vilka är ”avkomman”? Det är det nya förbund som Jehova har ingått med de smorda kristna. ”Avkomman” är de ”andra fåren”, de miljoner som hörsammar deras budskap. (Johannes 10:16)

63:5 – Hur stöder Guds raseri honom? Gud har kontroll över sitt raseri, sin rättfärdiga harm. Hans raseri stöder och motiverar honom att verkställa sina rättfärdiga domar.

Lärdomar för oss:

64:6. Ofullkomliga människor kan inte rädda sig själva. När det gäller försoning för synder är deras rättfärdiga gärningar inte mer värda än nerfläckade kläder. (Romarna 3:23, 24)

65:13, 14. Jehova välsignar sina trogna tjänare genom att rikligt tillfredsställa deras andliga behov.

66:3–5. Jehova hatar hyckleri.

”Jubla”

Profetiorna om en återställelse av den sanna tillbedjan måste ha varit till stor tröst för de trogna judar som levde i landsflykt i Babylon. ”Jubla”, sade Jehova, ”och fröjda er för evigt över det som jag skapar. Ty se, jag skapar Jerusalem till fröjd och hennes folk till jubel.” (Jesaja 65:18)

Vi lever också i en tid när jorden är insvept i mörker och nationerna befinner sig i tjockt dunkel. (Jesaja 60:2) ”Kritiska tider som är svåra att komma till rätta med” är här. (2 Timoteus 3:1) Jehovas budskap om räddning i bibelboken Jesaja är därför till stor uppmuntran för oss. (Hebréerna 4:12)

[Fotnot]

[Bild på sidan 8]

Vet du vad som var det främsta skälet till att Hiskia bad om att bli räddad från assyrierna?

[Bild på sidan 11]

”Vilken vacker syn: till fots över bergen kommer den som bär fram goda nyheter”