De andra fåren och det nya förbundet

”Utlänningarna ... , alla som håller sabbaten, så att de inte ohelgar den, och som håller fast vid mitt förbund, dem skall jag också föra till mitt heliga berg.” — JESAJA 56:6, 7.

1. a) Vad kunde utföras, enligt den syn Johannes fick, genom att Jehovas domsvindar hölls tillbaka? b) Vilken imponerande skara fick Johannes se?

DEN fjärde synen i Uppenbarelseboken, som aposteln Johannes fick se, visade hur Jehovas ödeläggande domsvindar hölls tillbaka, tills alla medlemmar av ”Guds Israel” hade försetts med sigill. Dessa är de första som blir välsignade genom Jesus, den som i första hand är Abrahams säd. (Galaterna 6:16; 1 Moseboken 22:18; Uppenbarelseboken 7:1–4) I samma syn fick Johannes se ”en stor skara, som ingen var i stånd att räkna, ur alla nationer och stammar och folk och tungomål” ropa ”med hög röst” och säga: ”Räddningen har vi vår Gud att tacka för, honom som sitter på tronen, och Lammet.” (Uppenbarelseboken 7:9, 10) Genom att säga att de har Lammet att tacka för sin räddning visar den stora skarans medlemmar att de också blir välsignade genom Abrahams säd.

2. När insåg man vilka som skulle utgöra den stora skaran?

² År 1935 insåg man vilka som skulle utgöra denna stora skara, vars medlemmar skall få överleva den stora vedermödan. Den skaran uppgår nu till över fem miljoner, och när Jesus skiljer ”fåren” från ”getterna”, kommer dess medlemmar att avskiljas för evigt liv. Denna stora skara av kristna hör till de ”andra fåren” i Jesu liknelse om fårfållorna. De hoppas att få leva för evigt i ett paradis på jorden. — Matteus 25:31–46; Johannes 10:16; Uppenbarelseboken 21:3, 4.

3. Vad är skillnaden mellan de smorda kristna och de andra fåren med avseende på det nya förbundet?

³ Genom det nya förbundet får de 144.000 del av välsignelsen från det abrahamitiska förbundet. Som delaktiga i det nya förbundet kommer de ”under oförtjänt omtanke” och ”under lag gentemot Kristus”. (Romarna 6:15; 1 Korinthierna 9:21) Den stora skarans medlemmar är inte delaktiga i det nya förbundet, och därför är det vid firandet av åminnelsen av Jesu död endast de som hör till de 144.000 medlemmarna av Guds Israel som med rätta tar del av emblemen. Det var också endast med dem som Jesus slöt sitt förbund om ett kungarike. (Lukas 22:19, 20, 29) Den stora skarans medlemmar är dock förbundna med Guds Israel och bor tillsammans med dem i deras ”land”. (Jesaja 66:8) Och därför är det rimligt att säga att de också kommer under Jehovas oförtjänta omtanke och under lag gentemot Kristus. Även om de inte är delaktiga i det nya förbundet, får de nytta av det.

”Utlänningar” och ”Guds Israel”

4, 5. a) Vilken grupp skulle enligt Jesaja utföra tjänst för Jehova? b) Hur uppfylls orden i Jesaja 56:6, 7 på den stora skaran?

⁴ Profeten Jesaja skrev: ”Utlänningarna som har slutit sig till Jehova för att utföra tjänst för honom och för att älska Jehovas namn, så att de blir tjänare åt honom, alla som håller sabbaten, så att de inte ohelgar den, och som håller fast vid mitt förbund, dem skall jag också föra till mitt heliga berg och låta dem glädjas inne i mitt bönehus. Deras helbrännoffer och deras slaktoffer kommer att bli godtagna på mitt altare.” (Jesaja 56:6, 7) För ”utlänningar” eller icke-israeliter i Israel innebar detta att de skulle tillbe Jehova, älska hans namn, fullgöra villkoren i lagförbundet, hålla sabbaten och frambära offer i templet, Guds ”bönehus”. — Matteus 21:13.

⁵ I våra dagar är ”utlänningarna som har slutit sig till Jehova” den stora skarans medlemmar. Tillsammans med Guds Israel utför de tjänst för Jehova. (Sakarja 8:23) De frambär samma godtagbara offer som Guds Israel. (Hebréerna 13:15, 16) De tillber i Guds andliga tempel, hans ”bönehus”. (Jämför Uppenbarelseboken 7:15.) Håller de veckosabbaten? Nej, detta är varken de smorda eller de andra fåren befallda att göra. (Kolosserna 2:16, 17) Men så här skrev Paulus till de smorda hebreiska kristna: ”Så återstår det då en sabbatsvila för Guds folk. Ty den som har kommit in i Guds vila, han har också själv fått vila från sina egna verk, liksom Gud från sina.” (Hebréerna 4:9, 10) Dessa hebréer kom in i denna ”sabbatsvila”, när de underordnade sig ”rättfärdigheten från Gud” och vilade från att försöka bli rättfärdiga genom laggärningar. (Romarna 10:3, 4) Smorda icke-judiska kristna åtnjuter samma vila genom att underordna sig Jehovas rättfärdighet. Den stora skaran förenar sig med dem i den vilan.

6. Hur håller de andra fåren nu fast vid det nya förbundet?

⁶ Precis som forntida utlänningar höll fast vid lagförbundet håller de andra fåren fast vid det nya förbundet. Hur då? Inte genom att de blir delaktiga i det, utan genom att de rättar sig efter lagarna i förbindelse med det och får nytta av dess anordningar. (Jämför Jeremia 31:33, 34.) De andra fåren har i likhet med sina smorda kamrater Jehovas lag skriven i sitt ”hjärta”. De lyder och älskar innerligt Jehovas bud och principer. (Psalm 37:31; 119:97) Likt de smorda kristna känner de Jehova. (Johannes 17:3) Hur är det då med omskärelsen? Omkring 1.500 år innan det nya förbundet bildades uppmanade Mose israeliterna: ”Ni skall omskära ert hjärtas förhud.” (5 Moseboken 10:16; Jeremia 4:4) I och med att Lagen upphörde att gälla upphörde också den obligatoriska omskärelsen av köttet, men både de smorda och de andra fåren måste ”omskära” sina hjärtan. (Kolosserna 2:11) Slutligen: Jehova förlåter de andra fårens synder på grundval av ”förbundets blod” som Jesus utgöt. (Matteus 26:28; 1 Johannes 1:9; 2:2) Gud adopterar inte de andra fåren som andliga söner, vilket han gör med de 144.000. Men Gud förklarar de andra fåren rättfärdiga i samma bemärkelse som Abraham förklarades rättfärdig som Guds vän. — Matteus 25:46; Romarna 4:2, 3; Jakob 2:23.

7. Vilken möjlighet öppnas nu för de andra får som förklaras rättfärdiga på samma sätt som Abraham?

⁷ Genom att de 144.000 förklaras rättfärdiga får de hoppet att härska tillsammans med Jesus i det himmelska kungariket. (Romarna 8:16, 17; Galaterna 2:16) Genom att de andra fåren förklaras rättfärdiga som Guds vänner får de hoppet om evigt liv på en paradisisk jord, antingen genom att de överlever Harmageddon som en del av den stora skaran eller genom uppståndelsen för ”de rättfärdiga”. (Apostlagärningarna 24:15) Det är verkligen ett privilegium att få ett sådant hopp och att få bli vän med universums Suverän och vara ”gäst” i hans ”tält”! (Psalm 15:1, 2) Ja, både de smorda och de andra fåren blir välsignade på ett underbart sätt genom Jesus, Abrahams säd.

En större försoningsdag

8. Vad förebildade offren på försoningsdagen under Lagen?

⁸ När Paulus skrev om det nya förbundet, påminde han sina läsare om den årliga försoningsdagen under lagförbundet. Den dagen frambars olika offer — ett offer för Levi prästerliga stam och ett annat offer för de 12 icke-prästerliga stammarna. Dessa offer har länge förklarats vara en förebild till Jesu stora offer som skulle bli till nytta för både de 144.000 med ett himmelskt hopp och de miljoner som har ett jordiskt hopp.a Paulus visade att man under det nya förbundet får nytta av Jesu offer under en större försoningsdag. Som överstepräst på denna större försoningsdag har Jesus gett sitt fullkomliga liv som ett försoningsoffer för att vinna ”en evig befrielse” för människor. — Hebréerna 9:11–24.

9. Vad kunde de smorda hebreiska kristna ta emot på grund av att de var i det nya förbundet?

⁹ Många hebreiska kristna under det första århundradet var fortfarande ”nitiska för [den mosaiska] Lagen”. (Apostlagärningarna 21:20) Det var därför passande att Paulus påminde dem: ”Han [Jesus] är medlare för ett nytt förbund, så att de som har blivit kallade kan få löftet om det eviga arvet, eftersom en död har inträffat till deras frigörelse genom lösen från överträdelserna under det förra förbundet.” (Hebréerna 9:15) Det nya förbundet befriade de hebreiska kristna från det gamla förbundet, det som avslöjade deras syndiga tillstånd. Tack vare det nya förbundet kunde de ta emot ”löftet om det eviga [himmelska] arvet”.

10. För vad tackar de smorda och de andra fåren Gud?

¹⁰ ”Var och en” som ”utövar tro på Sonen” kommer att få nytta av lösenoffret. (Johannes 3:16, 36) Paulus skrev: ”Kristus [blev] framburen som offer en gång för alla för att bära mångas synder; och andra gången han blir synlig är det skilt från synd och för dem som ivrigt väntar på honom för sin räddning.” (Hebréerna 9:28) I vår tid är dessa som ivrigt väntar på Jesus de kvarvarande smorda kristna av Guds Israel och de miljoner som utgör den stora skaran, vilka också har ett evigt arv. Båda dessa klasser tackar Gud för det nya förbundet och för de livgivande välsignelserna i förbindelse med det, inbegripet den större försoningsdagen och Jesu, översteprästens, tjänst i det himmelska Allraheligaste.

Upptagna i helig tjänst

11. Vad är det både de smorda och de andra fåren gör med glädje, sedan de fått sina samveten renade genom Jesu offer?

¹¹ I sitt brev till hebréerna betonade Paulus att Jesu offer under det nya förbundet hade långt större värde än syndoffren under det gamla förbundet. (Hebréerna 9:13–15) Jesu överlägsna offer kan ”rena våra samveten från döda gärningar, så att vi kan ägna helig tjänst åt den levande Guden”. För de hebreiska kristna inbegrep ”döda gärningar” ”överträdelserna under det förra förbundet”. För de kristna i våra dagar inbegriper dessa de synder som de tidigare har begått och som de verkligen har ångrat och som Gud har förlåtit. (1 Korinthierna 6:9–11) Med renade samveten ägnar smorda kristna ”helig tjänst åt den levande Guden”. Och det gör också den stora skaran. Eftersom de har renat sina samveten genom ”Lammets blod”, är de i Guds stora andliga tempel och ”ägnar honom helig tjänst dag och natt”. — Uppenbarelseboken 7:14, 15.

12. Hur visar vi att vi har ”trons fulla visshet”?

¹² Paulus sade också: ”Låt oss gå fram med ett sant hjärta i trons fulla visshet, sedan vi genom bestänkning fått våra hjärtan renade från ett ont samvete och våra kroppar badade med rent vatten.” (Hebréerna 10:22) Hur kan vi visa att vi har ”trons fulla visshet”? Paulus uppmanade de hebreiska kristna: ”Låt oss hålla fast vid den offentliga bekännelsen av vårt [himmelska] hopp utan att vackla, ty han som gav löftet är trofast. Och låt oss tänka på varandra för att sporra till kärlek och förträffliga gärningar, i det vi inte underlåter att själva församlas, såsom några har för sed, utan uppmuntrar varandra, och det så mycket mer som ni ser dagen närma sig.” (Hebréerna 10:23–25) Om vi har en levande tro, kommer inte heller vi att underlåta att ”själva församlas”. Vi kommer att finna glädje i att sporra våra bröder och att sporras av dem till kärlek och förträffliga gärningar och till att bli styrkta för det viktiga arbetet med att offentligt förkunna vårt hopp, antingen vi hoppas på ett liv på jorden eller vi hoppas på ett liv i himlen. — Johannes 13:35.

Ett ”evigt förbund”

13, 14. Hur är det nya förbundet evigt?

¹³ Vad händer när det himmelska hoppet blir verklighet för de sista av de 144.000? Kommer det nya förbundet då — när det inte längre finns någon medlem av Guds Israel kvar på jorden och då alla som har del i det förbundet är tillsammans med Jesus i hans ”Faders kungarike” — att upphöra att gälla? (Matteus 26:29) Kom ihåg det Paulus skrev till hebréerna: ”Fridens Gud ... förde upp [från de döda] den store herden för fåren med ett evigt förbunds blod.” (Hebréerna 13:20; Jesaja 55:3) I vilken bemärkelse är det nya förbundet evigt?

¹⁴ För det första kommer det till skillnad från lagförbundet aldrig att ersättas. För det andra leder det till bestående resultat, på samma sätt som Jesu styre gör. (Jämför Lukas 1:33 med 1 Korinthierna 15:27, 28.) Det himmelska kungariket har en evig plats i Jehovas uppsåt. (Uppenbarelseboken 22:5) Och för det tredje kommer de andra fåren att fortsätta att ha nytta av det nya förbundet. Under Kristi tusenåriga styre kommer trogna människor att precis som nu fortsätta att ägna Jehova ”helig tjänst dag och natt i hans tempel”. Jehova kommer då inte att påminna dem om deras tidigare synder som han har förlåtit på grundval av Jesu blod, ”förbundets blod”. De kommer att kunna fortsätta att åtnjuta en rättfärdig ställning som Jehovas vänner, och hans lag kommer att fortsätta att vara skriven i deras hjärta.

15. Beskriv Jehovas förhållande till sina jordiska tillbedjare i den nya världen.

¹⁵ Kommer Jehova då att kunna säga om dessa sina mänskliga tjänare: ”Jag är deras Gud och de är mitt folk”? Ja, för ”han skall bo hos dem, och de skall vara hans folk. Och Gud själv skall vara hos dem.” (Uppenbarelseboken 21:3) De kommer att bli ”de heligas läger”, dvs. jordiska representanter för den ”älskade staden”, Jesu Kristi himmelska brud. (Uppenbarelseboken 14:1; 20:9; 21:2) Detta blir möjligt på grund av deras tro på Jesu utgjutna blod, ”förbundets blod”, och på grund av att de underordnar sig de himmelska kungar och präster som utgjorde Guds Israel när de var här på jorden. — Uppenbarelseboken 5:10.

16. a) Vilka möjligheter väntar dem som uppväcks till liv på jorden? b) Vilka välsignelser skall komma vid slutet av de tusen åren?

¹⁶ Hur blir det då med de döda som skall uppväckas till liv på jorden? (Johannes 5:28, 29) De kommer också att uppmanas att ”välsigna sig” genom Jesus, Abrahams säd. (1 Moseboken 22:18) De måste också älska Jehovas namn, utföra tjänst för honom, frambära godtagbara offer och ägna honom helig tjänst i hans bönehus. De som gör detta skall komma in i Guds vila. (Jesaja 56:6, 7) Vid slutet av de tusen åren kommer alla trogna att ha uppnått mänsklig fullkomlighet genom Jesu Kristi och hans 144.000 medprästers tjänst. De kommer att vara rättfärdiga och inte bara att ha förklarats rättfärdiga som Guds vänner. De kommer att få liv genom att bli fullständigt befriade från den synd och död som de ärvt från Adam. (Uppenbarelseboken 20:5; 22:2) Det kommer verkligen att bli en välsignelse! Så långt vi nu kan förstå kommer den prästerliga tjänst som utförs av Jesus och de 144.000 då att vara fullbordad. Den större försoningsdagens välsignelser kommer att ha tillämpats helt och fullt. Dessutom kommer Jesus att överlämna ”kungariket åt sin Gud och Fader”. (1 Korinthierna 15:24) Efter ett slutprov för mänskligheten kommer Satan och hans demoner att tillintetgöras för evigt. — Uppenbarelseboken 20:7, 10.

17. Vad bör vi alla vara fast beslutna att göra med tanke på den glädje som väntar oss?

¹⁷ Vilken roll, om alls någon, kommer det ”eviga förbundet” att spela under den spännande tid som sedan följer? Det vet vi inte. Det Jehova hittills har uppenbarat räcker för oss. Det inger vördnad. Tänk bara — evigt liv som en del av ”nya himlar och en ny jord”! (2 Petrus 3:13) Må vi inte låta något få försvaga vår önskan att ärva det löftet. Att stå fast är kanske inte så lätt, och Paulus sade: ”Ni har ... behov av uthållighet, för att ni, sedan ni har gjort Guds vilja, måtte få uppfyllelsen av löftet.” (Hebréerna 10:36) Men kom ihåg att de problem och det motstånd som vi kan behöva övervinna förbleknar till intet i jämförelse med den glädje som väntar oss. (2 Korinthierna 4:17) Må därför ingen av oss vara ”av det slag som ryggar tillbaka till fördärv”, utan må vi i stället visa oss vara ”av det slag som har tro, så att själen bevaras vid liv”. (Hebréerna 10:39) Må vi allesammans helt och fullt förtrösta på förbundens Gud, Jehova, till evig välsignelse för oss.

[Fotnoter]

Förstod du?

◻ Vilka, förutom smorda kristna, blir välsignade genom Abrahams säd?

◻ Hur blir de andra fåren välsignade genom det nya förbundet på liknande sätt som proselyterna blev det under det gamla förbundet?

◻ Hur blir de andra fåren välsignade genom anordningen med den större försoningsdagen?

◻ Varför kallade Paulus det nya förbundet för ett ”evigt förbund”?

[Ruta på sidan 21]

Helig tjänst i templet

Den stora skaran tillber tillsammans med de smorda kristna i Jehovas stora andliga tempels jordiska förgård. (Uppenbarelseboken 7:14, 15; 11:2) Det finns ingen anledning att dra slutsatsen att de är i en särskild förgård för hedningar eller icke-judar. När Jesus var på jorden, fanns det en gård för icke-judar i templet. Men i de av Gud inspirerade planerna för Salomos och Hesekiels tempel fanns det inte någon sådan gård. I Salomos tempel fanns det en yttre förgård, där israeliter och proselyter av båda könen tillbad tillsammans, och det är den som är det profetiska mönstret till den jordiska förgården i det andliga templet, där Johannes fick se den stora skaran ägna Gud helig tjänst.

I den inre förgården, där det stora altaret fanns, fick endast präster och leviter gå in. I det Heliga fick endast prästerna gå in, och i det Allraheligaste fick endast översteprästen gå in. Den inre förgården och det Heliga förstås förebilda det unika andliga tillstånd som de smorda kristna befinner sig i på jorden. Och det Allraheligaste förebildar själva himlen, där smorda kristna får odödligt liv tillsammans med sin himmelske överstepräst. — Hebréerna 10:19, 20.

[Bild på sidan 23]

Må vi med tanke på den glädje som väntar oss ha ”tro, så att själen bevaras vid liv”