Att frambringa ”allt slags godhet”
”Ljusets frukt består av allt slags godhet.” — EFESIERNA 5:9.
1, 2. Vilka två grupper har funnits sedan urminnes tider, och hur skiljer de sig från varandra i våra dagar?
EFTER upproret i Eden för omkring sex tusen år sedan och efter floden i Noas dagar delades mänskligheten upp i två grupper eller organisationer. Den ena utgjordes av dem som bemödade sig om att tjäna Jehova och den andra av dem som följde Satan. Finns dessa organisationer fortfarande? Ja, det gör de verkligen! Profeten Jesaja nämnde dessa båda grupper och förutsade deras tillstånd i vår tid: ”Se! verkligt mörker kommer att övertäcka jorden och tjockt dunkel folkgrupperna; men över dig kommer Jehova att lysa fram, och över dig kommer hans egen härlighet att synas.” — Jesaja 60:1, 2, NW.
2 Ja, skillnaden mellan dessa båda organisationer är lika stor som skillnaden mellan mörker och ljus. Och precis som en ljusstråle kommer att dra till sig en människa som har gått vilse i mörkret, har ljuset från Jehova, som har lyst i denna mörka värld, dragit miljontals människor med rätt hjärtelag till Guds organisation. Som Jesaja sade i fortsättningen: ”Nationer [andra får] kommer sannerligen att gå till ditt ljus och kungar [smorda arvingar till Riket] till det klara skenet då du lyser fram.” — Jesaja 60:3, NW.
3. Hur återspeglar de kristna Jehovas härlighet?
3 Hur återspeglar då Jehovas folk Jehovas härlighet? Först och främst predikar de de goda nyheterna om Guds upprättade himmelska rike. (Markus 13:10) Men dessutom efterliknar de Jehova, det förnämsta exemplet på godhet, och drar på så sätt ödmjuka människor till ljuset genom sitt uppförande. (Efesierna 5:1) Paulus skriver: ”Ni var en gång mörker, men nu är ni ljus i förbindelse med Herren. Fortsätt att vandra som ljusets barn.” Han fortsätter: ”Ljusets frukt består av allt slags godhet och rättfärdighet och sanning. Fortsätt med att skaffa er visshet om vad som är välbehagligt för Herren; och var inte längre meddelaktiga i de ofruktbara gärningar som hör mörkret till.” (Efesierna 5:8—11) Vad menade Paulus med ”allt slags godhet”?
4. Vad är godhet, och hur kan en kristen visa denna egenskap?
4 Som vår förra artikel visade är godhet en egenskap eller ett tillstånd av moralisk förträfflighet och dygd. Jesus sade att endast Jehova är god i absolut bemärkelse. (Markus 10:18) Men en kristen kan efterlikna Jehova genom att odla godhet som en frukt av anden. (Galaterna 5:22) Så här heter det i en kommentar till det grekiska ordet för godhet, a·ga·thós, i Vine’s Expository Dictionary of Old and New Testament Words: ”[Det] beskriver det som på grund av att det är gott till sin natur eller beskaffenhet är gagneligt i sin verkan.” En kristen som odlar godheten kommer därför både att vara god och att göra gott. (Jämför 5 Moseboken 12:28.) Han kommer också att undvika sådant som är motsatsen till godhet, nämligen ”de ofruktbara gärningar som hör mörkret till”. De olika sätt varpå en kristen kan visa godhet i sitt uppförande är de slag av godhet som Paulus nämnde. Vad är några av dessa?
Fortsätt ”att göra det goda”
5. Vad är ett slag av godhet, och varför bör en kristen odla sådan godhet?
5 Paulus nämner ett av dessa slag av godhet i sitt brev till romarna. Han skriver om att underordna sig ”de överordnade myndigheterna”, och det heter där: ”Vill du alltså vara utan fruktan för myndigheten? Fortsätt då att göra det goda, och du skall få beröm av den.” Det ”goda” som han åsyftar är lydnad för de världsliga myndigheternas lagar och ordningar. Varför bör en kristen underordna sig dessa? För att undvika att i onödan komma i konflikt med myndigheterna och därigenom riskera straff och — ännu viktigare — för att bevara ett rent samvete inför Gud. (Romarna 13:1—7) Samtidigt som en kristen bevarar sin förnämsta lydnad mot Jehova ”hedrar” han ”kungen” och gör inte uppror mot de myndigheter som Jehova Gud tillåter existera. (1 Petrus 2:13—17) Därigenom är de kristna goda medmänniskor, goda medborgare och goda föredömen.
Omtänksam och hänsynsfull mot andra
6. a) Vad är en annan sida av godheten? b) Vilka säger bibeln är förtjänta av att vi visar dem hänsyn och omtanke?
6 Jehovas godhet visas genom att han ger alla jordens invånare ”regn från himlen och fruktbara tider”. Detta leder till rikligt ”med mat och munterhet” och visar att han är en verkligt omtänksam Gud.(Apostlagärningarna 14:17) Vi kan efterlikna honom i detta avseende genom att i smått som stort visa andra hänsyn och omtanke. Och vilka är det framför allt som vi bör visa detta? Paulus nämner i synnerhet de äldste — de ”som arbetar strängt bland er och presiderar bland er i Herren och allvarligt förmanar er”. Han uppmanar de kristna ”att i kärlek långt mer än vanligt tänka på dem på grund av deras arbete”. (1 Tessalonikerna 5:12, 13) Hur kan vi göra detta? Genom att helt och fullt samarbeta med dem — till exempel genom att vara med om att utföra sådant som måste göras i Rikets sal. Och även om vi alltid kan känna oss fria att närma oss de äldste för att få hjälp, när vi behöver det, så bör vi inte vara orimligt krävande. Vi kan i stället på olika sätt försöka lätta bördan för dessa hårt arbetande herdar, av vilka många förutom att de har plikter i församlingen också har familjeförpliktelser.
7. Hur kan vi visa hänsyn mot de äldre?
7 De till åren komna förtjänar också vår omtanke och hänsyn. Det fanns ett bud i den mosaiska lagen som uttryckligen löd: ”För grått hår bör du resa dig, och du skall visa hänsyn för en gammal mans person, och du skall känna fruktan för din Gud. Jag är Jehova.” (3 Moseboken 19:32, NW) Hur kan man visa denna hänsyn? Ungdomar skulle kanske kunna erbjuda sig att hjälpa de äldre med att handla eller med att utföra andra sysslor. De äldste kanske omtänksamt skulle kunna ta reda på om någon av de äldre behöver hjälp för att komma till mötena. Vid sammankomster kanske unga och spänstiga personer blir otåliga när de försöker komma förbi andra — de bör då tänka på att söka undvika att knuffa äldre personer som rör sig långsammare och vara tålmodiga om en äldre person är lite långsam i fråga om att ta plats eller att skaffa sig mat.
8. Hur kan vi visa hänsyn mot en annan förtjänt grupp som omnämns i bibeln?
8 Psalmisten nämner en annan grupp som behöver visas hänsyn: ”Lycklig är den som handlar hänsynsfullt mot den ringe.” (Psalm 41:2, NW) Det kanske kan vara lätt att vara hänsynsfull mot den framstående eller rike, men hur är det då med den ringe eller fattige? Bibelskribenten Jakob antydde att det är ett prov på vår rättfärdighet och kristna kärlek att visa båda dessa grupper lika stor hänsyn. Må vi bestå det provet genom att, oavsett en persons omständigheter och förhållanden, visa honom hänsyn och omtanke. — Filipperna 2:3, 4; Jakob 2:2—4, 8, 9.
”Fortsätt med att bli barmhärtiga”
9, 10. Varför bör de kristna vara barmhärtiga, och hur kan man visa detta slag av godhet?
9 Vi kan se ytterligare ett slag av godhet i några av Jesu liknelser. I en av dessa berättade Jesus om en samarit som träffade på en man som hade blivit rånad, illa slagen och lämnad liggande på vägen. Både en levit och en präst hade passerat den skadade mannen och vägrat att hjälpa honom. Men samariten stannade och gav honom hjälp, och han gjorde mer än vad man rimligen skulle ha kunnat förvänta. På engelska kallas berättelsen ofta för liknelsen om den gode samariten. Vad slags godhet visade samariten? Jo, barmhärtighet. När Jesus bad sin åhörare tala om vilken som visade sig vara den sårade mannens nästa, svarade denne helt korrekt: ”Den som handlade barmhärtigt mot honom.” — Lukas 10:37.
10 Barmhärtiga kristna efterliknar Jehova, om vilken Mose sade följande till israeliterna: ”Jehova, din Gud, är en barmhärtig Gud. Han kommer inte att släppa dig eller fördärva dig eller glömma det förbund med dina förfäder som han med ed lovade dem.” (5 Moseboken 4:31, NW) Jesus visade hur Guds barmhärtighet bör påverka oss: ”Fortsätt med att bli barmhärtiga, alldeles som er Fader är barmhärtig.” (Lukas 6:36) Hur kan vi då visa barmhärtighet? Ett sätt är, som Jesu liknelse visar, att vara villig att hjälpa vår medmänniska, också när det innebär risker eller olägenheter och besvär. En god människa kommer inte att ignorera sin broders lidande, om han är i stånd att göra något åt saken. — Jakob 2:15, 16.
11, 12. Vad inbegrips i barmhärtigheten, enligt vad Jesu liknelse om slavarna visar, och hur kan vi visa detta i våra dagar?
11 En annan av Jesu liknelser visar att barmhärtig godhet inbegriper villighet att förlåta andra. Jesus berättade om en slav som var skyldig sin herre tio tusen talenter. Slaven, som inte kunde betala, tiggde om barmhärtighet, och hans herre efterskänkte omtänksamt den stora skulden på 60.000.000 denarer. Men slaven gick sin väg och träffade på en annan slav som var skyldig honom endast hundra denarer. Den slav som hade fått sin skuld efterskänkt kastade obarmhärtigt sin gäldenär i fängelse, tills han kunde betala. Det är uppenbart att denne obarmhärtige slav inte var någon god människa, och när hans herre fick höra vad som hade hänt, ställde han honom till räkenskap. — Matteus 18:23—35.
12 Vi är i en liknande situation som den slav som fick sin skuld efterskänkt. På grundval av Jesu offer har Jehova efterskänkt en enormt stor skuld av synd som vilat på oss. Därför bör vi helt visst vara redo att förlåta andra. Jesus sade att vi bör vara villiga att förlåta ”ända till sjuttiosju gånger”, dvs. obegränsat. (Matteus 5:7; 6:12, 14, 15; 18:21, 22) En barmhärtig kristen kommer därför inte att hysa agg. Han kommer inte att på grund av någon missämja hysa ovilja mot eller vägra att tala med en medkristen. En sådan brist på barmhärtighet är inte något kännetecken på kristen godhet.
Frikostig och gästfri
13. Vad mer är inbegripet i godheten?
13 Godhet visas också genom frikostighet och gästfrihet. Vid ett tillfälle kom en ung man till Jesus för att få råd. Han sade: ”Lärare, vad gott skall jag göra för att få evigt liv?” Jesus sade att han ständigt skulle hålla buden. Ja, lydnad för Guds befallningar är en sida av godhet. Den unge mannen tyckte att han redan gjorde detta efter bästa förmåga, och det är uppenbart att hans medmänniskor också redan tyckte att han var en god människa, men han kände ändå att det var något som fattades hos honom. Jesus sade därför: ”Om du vill vara fullkomlig, gå då bort och sälj dina tillhörigheter och ge åt de fattiga, så skall du få en skatt i himmelen, och kom, bli min efterföljare.” (Matteus 19:16—22) Den unge mannen gick bedrövad bort, för han var mycket rik. Om han hade följt Jesu råd, skulle det ha visat att han inte var materialistisk, och han skulle ha utfört en god gärning av verkligt osjälvisk frikostighet.
14. Vilka fina råd om att visa frikostighet har både Jehova och Jesus gett?
14 Jehova uppmanade israeliterna att vara frikostiga. Vi läser till exempel: ”Du bör ovillkorligen ge åt honom [din utarmade nästa], och ditt hjärta bör inte vara gnidet när du ger åt honom, för på grund av detta kommer Jehova, din Gud, att välsigna dig i allt vad du gör och i allt vad du företar dig.” (5 Moseboken 15:10, NW; Ordspråksboken 11:25) Jesus Kristus uppmanade också till frikostighet: ”Ta för vana att ge, och man skall ge åt er. Ett fullgott mått, packat, skakat och överflödande, skall man tömma i ert knä.” (Lukas 6:38) Jesus var också själv mycket frikostig. Vid ett tillfälle hade han anslagit tid till lite vila. Men skaror av människor fick reda på var han var och kom till honom. Jesus glömde frikostigt att vila och gav ut sig för folkskarans skull. Senare visade han enastående gästfrihet genom att förse denna stora folkskara med mat. — Markus 6:30—44.
15. Hur var Jesu lärjungar föredömliga i fråga om att visa frikostighet?
15 Många av Jesu lärjungar var, i överensstämmelse med Jehovas och Jesu råd, påfallande frikostiga och gästfria. År 33 v.t., under den kristna församlingens första dagar, hörde en stor skara av dem som hade kommit för att fira pingsten apostlarnas predikande och blev troende. Eftersom deras proviant började tryta därför att de stannade kvar efter högtiden för att få lära sig mer, sålde troende från orten sina ägodelar och bidrog med dessa pengar till sina nya bröders uppehälle, så att de skulle kunna stanna kvar och bli fastare grundade i tron. Vilken frikostighet! — Apostlagärningarna 4:32—35; se också Apostlagärningarna 16:15; Romarna 15:26.
16. Nämn några sätt varpå vi i våra dagar kan vara gästfria och frikostiga.
16 I våra dagar kan man se en liknande frikostighet, när kristna bidrar med tid och pengar till sina församlingar och till det världsvida predikoarbetet. Den kommer till uttryck när de undsätter bröder som har drabbats av någon naturkatastrof eller av krig, och den kommer också till uttryck när man sörjer för kretstillsyningsmannen under hans besök i församlingen. Och det är också gästfrihet och ett uttryck för kristen godhet när ”faderlösa” frikostigt inbjuds att vara med om rekreation och familjebibelstudium tillsammans med kristna familjer. — Psalm 68:6.
Att tala sanningen
17. Varför är det en utmaning att hålla sig till sanningen i våra dagar?
17 När Paulus beskrev ljusets frukt, förknippade han godhet med rättfärdighet och sanning, och det skulle vara korrekt att säga att sanningsenlighet är ett annat slag av godhet. Goda människor ljuger inte. Men att tala sanning är en särskild utmaning i våra dagar, när det är så vanligt att människor ljuger. Många ljuger när de fyller i sin självdeklaration. Anställda ljuger om det arbete de utför. Elever fuskar vid lektioner och skrivningar. Affärsmän ljuger när de gör upp affärsavtal. Barn ljuger för att undgå straff. Genom sina lögner fördärvar elaka sladdertackor andras goda namn och rykte.
18. Hur betraktar Jehova lögnare?
18 Lögn är något vämjeligt för Jehova. Bland de sju ting som han hatar är ”en falsk tunga” och ”ett falskt vittne som slungar ut lögner”. (Ordspråksboken 6:16—19, NW) Tillsammans med de fega, mördarna och otuktsmännen, som inte kommer att få någon plats i Guds nya värld, nämns också ”alla lögnarna”. (Uppenbarelseboken 21:8) Det heter vidare i Ordspråksboken: ”Den som vandrar i sin rättrådighet, han fruktar Jehova, men den vars vägar är krokiga, han föraktar Honom.” (Ordspråksboken 14:2, NW) En lögnare har krokiga vägar, och därför visar en lögnare att han föraktar Jehova. Vilken hemsk tanke! Må vi alltid tala sanning, även om det skulle leda till att vi blir tillrättavisade eller förlorar ekonomiskt på det. (Ordspråksboken 16:6; Efesierna 4:25) De som talar sanning efterliknar Jehova, ”sanningens Gud”. — Psalm 31:6, NW.
Odla godhet
19. Vad ser man ibland i världen, vilket länder Skaparen till heder?
19 Detta är bara några av de olika slag av godhet som en kristen bör odla. Det är sant att också människor i världen i viss utsträckning visar godhet. Somliga är till exempel gästfria, och andra är barmhärtiga. Ja, det som var så anmärkningsvärt i Jesu liknelse om den gode eller barmhärtige samariten var att Jesus berättade om en icke-jude som visade barmhärtighet, när äldste i den judiska församlingen inte gjorde det. Det är verkligen en hyllning till människans Skapare att sådana egenskaper också efter sex tusen år av ofullkomlighet fortfarande faller sig naturliga för somliga människor.
20, 21. a) Varför skiljer sig kristen godhet från annan godhet, som vi kan se hos människor i världen? b) Hur kan en kristen odla godhet, och varför bör vi vara flitiga med att göra detta?
20 Men för de kristna är godheten mer än bara en egenskap som de kanske har eller inte har. Det är en egenskap som de måste odla varje sida av, eftersom de måste vara Guds efterliknare. Hur är detta möjligt? Bibeln talar om för oss att vi kan lära oss godhet. ”Lär mig godhet”, bad psalmisten Gud. Hur då? Han fortsatte: ”Ty på dina bud har jag utövat tro.” Och han tillade: ”Du är god och gör gott. Lär mig dina förordningar.” — Psalm 119:66, 68, NW.
21 Ja, om vi lär oss Jehovas bud och lyder dem, kommer vi att odla godheten. Kom alltid ihåg att godheten är en av andens frukter. Om vi genom bön, umgänge med våra kristna bröder och bibelstudium söker Jehovas ande, då kommer vi helt visst att få hjälp att odla denna egenskap. Dessutom har godheten kraft. Den kan till och med övervinna det onda. (Romarna 12:21) Hur viktigt är det därför inte att vi gör gott mot alla och i all synnerhet mot våra kristna bröder! (Galaterna 6:10) Om vi gör det, kommer vi att vara bland dem som får åtnjuta den ”härlighet och ära och frid” som är utlovad åt ”var och en som gör vad gott är”. — Romarna 2:6—11.
Kan du svara?
◻ Hur kan vi fortsätta att göra gott med avseende på de överordnade myndigheterna?
◻ Bland annat vilka förtjänar vår omtanke och hänsyn?
◻ Hur kommer barmhärtigheten till uttryck?
◻ Vilka frikostiga och gästfria gärningar kännetecknar de kristna i våra dagar?
◻ Hur kan man odla godhet?
[Bild på sidan 20]
Att visa andra hänsyn och omtanke är en sida av godheten
[Bild på sidan 23]
Som den store läraren gav Jesus frikostigt av sig själv