Kapitel tjugoett

Den sanna tillbedjan breder ut sig över hela världen

Jesaja 60:1–22

 1. Vilket uppmuntrande budskap innehåller Jesaja, kapitel 60?

KAPITEL 60 i Jesajas bok är skrivet som ett spännande drama. I de inledande verserna fångas vår uppmärksamhet av en rörande scen. En serie händelser följer sedan slag i slag och för oss fram till en gripande avslutning. Kapitlet beskriver i livfulla ordalag hur den sanna tillbedjan återställdes i det forntida Jerusalem och hur den sanna tillbedjan breder ut sig över hela världen i vår tid. Dessutom framhåller kapitlet de eviga välsignelser som väntar alla Guds lojala tillbedjare. Var och en av oss kan ha del i uppfyllelsen av den här fängslande delen av Jesajas profetia. Vi skall därför undersöka den noga.

Ljus lyser i mörkret

 2. Vilken befallning riktas till en kvinna som ligger i mörker, och varför är det angeläget att hon lyder?

² De inledande orden i det här kapitlet i Jesajas bok riktas till en kvinna som befinner sig i en sorglig situation. Hon ligger av allt att döma utsträckt på marken i totalt mörker. Plötsligt tränger ljus igenom mörkret, när Jehova ropar genom Jesaja: ”Res dig, du kvinna, sprid ut ljus, ty ditt ljus har kommit, och över dig har Jehovas härlighet strålande gått upp.” (Jesaja 60:1) Ja, ”kvinnan” bör resa sig och återspegla Guds härlighet! Varför är det angeläget att hon gör det? Profetian fortsätter: ”Se, mörker övertäcker jorden och tjockt dunkel folkgrupperna; men över dig skall Jehova strålande gå upp, och över dig skall hans härlighet synas.” (Jesaja 60:2) ”Kvinnan” måste ”sprida ut ljus” till nytta för människorna i sin omgivning som fortfarande famlar omkring i mörker. Vad blir följden? ”Nationer skall gå till ditt ljus och kungar till din strålande uppgångs klara sken.” (Jesaja 60:3) De här inledande orden presenterar kärnpunkten i det som förklaras mer detaljerat i de följande verserna — den sanna tillbedjan måste utbredas över hela världen!

 3. a) Vem är ”kvinnan”? b) Varför har ”kvinnan” legat i mörker?

³ Trots att Jehova talar om framtida händelser, säger han till ”kvinnan” att hennes ljus ”har kommit”. Det betonar hur säkert och visst det är att profetian kommer att uppfyllas. ”Kvinnan” som omtalas är Sion, eller Jerusalem, huvudstaden i Juda. (Jesaja 52:1, 2; 60:14) Staden representerar hela nationen. Vid tiden för den första uppfyllelsen av profetian ligger ”kvinnan” i mörker, och där har hon legat sedan Jerusalem ödelades år 607 f.v.t. Men år 537 f.v.t. återvänder en trogen kvarleva av landsflyktiga judar till Jerusalem och återställer den rena tillbedjan. Jehova låter slutligen ljus lysa över sin ”kvinna”, och hans återställda folk blir en källa till ljus för nationerna som befinner sig i mörker andligt sett.

En större uppfyllelse

 4. Vilka på jorden i vår tid representerar ”kvinnan”, och vilka är de profetiska orden tillämpliga på i vidare bemärkelse?

⁴ Vårt intresse för de här profetiska orden sträcker sig längre än till uppfyllelsen på Jerusalem i forna tider. I vår tid är Jehovas himmelska ”kvinna” representerad på jorden av ”Guds Israel”. (Galaterna 6:16) Under den tid denna andliga nation har funnits till — från pingsten år 33 v.t. fram till vår tid — har den kommit att omfatta sammanlagt 144.000 med anden smorda medlemmar ”som har blivit köpta från jorden” med utsikt att få regera tillsammans med Kristus i himlen. (Uppenbarelseboken 14:1, 3) Den nutida uppfyllelsen av kapitel 60 i Jesajas bok koncentrerar sig på dem av de 144.000 som lever på jorden under ”de sista dagarna”. (2 Timoteus 3:1) Profetian gäller också följeslagarna till dessa smorda kristna, den ”stora skaran” av ”andra får”. — Uppenbarelseboken 7:9; Johannes 10:11, 16.

 5. När låg de kvarvarande medlemmarna av Guds Israel i mörker, och när spred Jehova ut sitt ljus över dem?

⁵ Tidigt på 1900-talet låg de medlemmar av Guds Israel som fortfarande fanns på jorden symboliskt talat utsträckta på marken i mörker en kort period. När första världskriget närmade sig sitt slut befann de sig i den situation som i symboliska ordalag beskrivs i Uppenbarelseboken — deras döda kroppar låg ”på den breda gatan i den stora stad som i andlig bemärkelse kallas Sodom och Egypten”. (Uppenbarelseboken 11:8) Men 1919 spred Jehova ut sitt ljus över dem. Det ledde till att de reste sig och återspeglade Guds ljus genom att oförskräckt förkunna de goda nyheterna om Guds kungarike. — Matteus 5:14–16; 24:14.

 6. Hur har världen i allmänhet reagerat på budskapet om att Jesus är närvarande som kung, men vilka har dragits till Jehovas ljus?

⁶ Påverkade av Satan, den främste av ”världshärskarna i detta mörker”, har människor i allmänhet förkastat budskapet om att Jesus Kristus, ”världens ljus”, är närvarande som kung. (Efesierna 6:12; Johannes 8:12; 2 Korinthierna 4:3, 4) Miljontals människor har emellertid dragits till Jehovas ljus, däribland ”kungar” (de som blir smorda arvingar till det himmelska riket) och ”nationer” (den stora skaran av andra får).

Tillväxt ger innerlig glädje

 7. Vilken hjärtevärmande syn får ”kvinnan” se?

⁷ Jehova utvecklar det tema som anges i Jesaja 60:3 och ger ”kvinnan” ännu en befallning: ”Lyft upp dina ögon och se dig omkring!” När ”kvinnan” lyder befallningen, får hon se en hjärtevärmande syn — hennes barn kommer hem! ”De har alla samlats; de har kommit till dig. Dina söner kommer från fjärran, och dina döttrar, som får omvårdnad och blir burna på höften.” (Jesaja 60:4) Det världsvida förkunnande som började 1919 ledde till att tusentals fler smorda ”söner” och ”döttrar” förenades med Guds Israel. På så sätt såg Jehova till att det förutsagda antalet medregenter till Kristus — 144.000 — blev fyllt. — Uppenbarelseboken 5:9, 10.

 8. Vilken orsak till glädje har Guds Israel haft sedan 1919?

⁸ Denna tillväxt gav upphov till glädje. ”Vid den tiden skall du se det och stråla av glädje, och ditt hjärta skall bäva och vidga sig, ty till dig skall havets rikedomar vända sig; nationernas tillgångar skall komma till dig.” (Jesaja 60:5) Insamlandet av de smorda på 1920- och 1930-talen medförde stor lycka för Guds Israel. Men de har haft ännu en orsak till glädje. I synnerhet sedan mitten av 1930-talet har många, som en gång var en del av det ”hav” av människor som är fjärmade från Gud, kommit från alla nationer för att tillbe tillsammans med Guds Israel. (Jesaja 57:20; Haggaj 2:7) De ger sig inte i väg för att tjäna Gud var och en på sitt eget sätt. Nej, de kommer till Guds ”kvinna” och blir en del av Guds enade hjord. På så sätt har alla Guds tjänare del i utbredandet av den sanna tillbedjan.

Nationer samlas till Jerusalem

9, 10. Vilka ses vara på väg till Jerusalem, och hur tar Jehova emot dem?

⁹ Jehova beskriver tillväxten genom att använda illustrationer som Jesajas samtida är förtrogna med. ”Kvinnan” ser sig omkring från sin utsiktspunkt på Sions berg och granskar först horisonten i öster. Vad ser hon? ”Den böljande hopen av kameler skall övertäcka dig, de unga kamelhingstarna från Midjan och Efa. Alla de från Saba kommer. Guld och virak bär de. Och Jehovas lov förkunnar de.” (Jesaja 60:6) Kamelkaravaner som används av resande köpmän från olika folkstammar färdas på vägarna som leder till Jerusalem. (1 Moseboken 37:25, 28; Domarna 6:1, 5; 1 Kungaboken 10:1, 2) Det är kameler överallt! Det ser ut som om de översvämmar landet! Karavanerna har med sig värdefulla gåvor — ett tecken på att köpmännen har fredliga avsikter. De önskar tillbe Jehova och ge honom det bästa de kan erbjuda.

¹⁰ Köpmännen är inte de enda som är på väg. ”Alla Kedars småboskapshjordar samlas till dig. Nebajots baggar betjänar dig.” Ja, nomadstammar färdas också till Jerusalem. De kommer med gåvor av det värdefullaste de äger — fårhjordar — och erbjuder sig som tjänare. Hur skall Jehova ta emot dem? Han säger: ”Med godkännande kommer de upp på mitt altare, och min skönhets hus skall jag göra skönt.” (Jesaja 60:7) Jehova tar emot deras gåvor, som kommer att användas i den rena tillbedjan. — Jesaja 56:7; Jeremia 49:28, 29.

11, 12. a) Vad ser ”kvinnan”, när hon spanar västerut? b) Varför skyndar så många till Jerusalem?

¹¹ Jehova riktar nu ”kvinnans” uppmärksamhet mot horisonten i väster och frågar: ”Vilka är dessa som kommer flygande som ett moln och som duvor till hålen i sitt duvslag?” Jehova svarar själv: ”På mig hoppas öarna, också Tarsisskeppen såsom i början, för att hämta dina söner från fjärran, och deras silver och deras guld tillsammans med dem, till Jehovas, din Guds, namn och till Israels Helige, ty han har gjort dig skön.” — Jesaja 60:8, 9.

¹² Tänk dig att du står där tillsammans med ”kvinnan” och spanar västerut över Stora havet. Vad ser du? Ett moln av vita prickar som glider fram över vattenytan långt borta. De ser ut som fåglar, men när de kommer närmare ser du att det är skepp som går för fulla segel. De kommer ”från fjärran”.a (Jesaja 49:12) Det är så många skepp på väg mot Sion att de liknar en flock hemvändande duvor. Varför har skeppen så bråttom? De är ivriga att få leverera sin last, som består av tillbedjare av Jehova som kommer från avlägsna hamnar. Alla dessa nykomlingar — både israeliter och utlänningar, från öster och väster, från när och fjärran — skyndar sig till Jerusalem för att överlämna allt de har till Jehovas, sin Guds, namn. — Jesaja 55:5.

13. Vilka är ”sönerna” och ”döttrarna” i nyare tid, och vilka är ”nationernas tillgångar”?

¹³ Vilken livfull bild Jesaja 60:4–9 tecknar av den världsvida tillväxt som har ägt rum sedan Jehovas ”kvinna” började sprida ut ljus mitt i den här världens mörker! Först kom det himmelska Sions ”söner” och ”döttrar”, dessa som blev smorda kristna. År 1931 tillkännagav de offentligt att de var Jehovas vittnen. Ett moln av ödmjuka människor — ”nationernas tillgångar” och ”havets rikedomar” — skyndade sig sedan att sluta sig till de kvarvarande av Kristi bröder.b Alla dessa Jehovas tjänare, som kommer från jordens fyra hörn och från alla samhällsklasser, förenar sig nu med Guds Israel i att lovprisa sin suveräne Herre, Jehova, och upphöja hans namn som det största namnet i hela universum.

14. Vad innebär det att nykomlingarna ”kommer ... upp på” Guds ”altare”?

¹⁴ Men vad innebär det att dessa nykomlingar från nationerna ”kommer ... upp på” Guds ”altare”? På ett altare läggs ett offer. Aposteln Paulus använde ett uttryck som har med offer att göra, när han skrev: ”Följaktligen bönfaller jag er ... att framställa era kroppar till ett levande och heligt slaktoffer som är välbehagligt för Gud — er förnuftsmässiga heliga tjänst.” (Romarna 12:1) De sanna kristna är villiga att ge av sig själva. (Lukas 9:23, 24) De använder sin tid, sina krafter och sina förmågor till att främja den rena tillbedjan. (Romarna 6:13) När de gör det, frambär de lovprisningens offer till Gud, offer som är godtagbara för honom. (Hebréerna 13:15) Det är hjärtevärmande att se att miljontals tillbedjare av Jehova i vår tid, både unga och gamla, har satt Guds kungarikes intressen före sina egna önskningar. De visar en verkligt självuppoffrande anda. — Matteus 6:33; 2 Korinthierna 5:15.

Nykomlingarna tar del i att utbreda den sanna tillbedjan

15. a) Hur kom Jehovas barmhärtighet till uttryck med avseende på utlänningar i forna tider? b) Hur har ”utlänningar” haft del i att bygga upp den sanna tillbedjan i vår tid?

¹⁵ Nykomlingarna bistår Jehovas ”kvinna” både med sina ägodelar och med sina personliga tjänster. ”Utlänningar skall bygga upp dina murar, och deras kungar skall betjäna dig; ty i min harm har jag slagit dig, men i min välvilja skall jag vara barmhärtig mot dig.” (Jesaja 60:10) Jehovas barmhärtighet kom till uttryck på 500-talet f.v.t., när utlänningar hjälpte till med byggnadsarbetet i Jerusalem. (Esra 3:7; Nehemja 3:26) I den större uppfyllelsen i vår tid bistår ”utlänningar” — den stora skaran — den smorda kvarlevan i att bygga upp den sanna tillbedjan. De hjälper till att bygga upp kristna egenskaper hos dem som de studerar Bibeln med och bygger därigenom upp kristna församlingar och stärker ”murarna” runt Jehovas stadslika organisation. (1 Korinthierna 3:10–15) De bygger också bokstavligen genom att arbeta hårt med att uppföra Rikets salar, sammankomsthallar och Betelanläggningar. De samarbetar således med sina smorda bröder när det gäller att tillgodose behoven inom Jehovas växande organisation. — Jesaja 61:5.

16, 17. a) Hur har ”portarna” till Guds organisation hållits öppna? b) Hur har ”kungar” betjänat Sion? c) Vad kommer att hända med dem som försöker stänga de ”portar” som Jehova vill skall vara öppna?

¹⁶ Som ett resultat av det andliga byggnadsprogrammet sluter sig hundratusentals ”utlänningar” till Jehovas organisation varje år, och vägen ligger öppen för ännu fler. Jehova säger: ”Dina portar skall ständigt hållas öppna — varken dag eller natt skall de stängas — så att nationernas tillgångar kan föras till dig, och deras kungar tar ledningen.” (Jesaja 60:11) Men vilka är de ”kungar” som tar ledningen när det gäller att föra nationernas tillgångar till Sion? I forna tider påverkade Jehova hjärtat hos vissa härskare, så att de ”betjänade” Sion. Cyrus tog till exempel initiativet till att sända tillbaka judarna till Jerusalem för att de skulle återuppbygga templet. Längre fram bidrog Artaxerxes med medel och sände Nehemja till Jerusalem för att återuppbygga murarna. (Esra 1:2, 3; Nehemja 2:1–8) Ja ”en kungs hjärta är som vattenströmmar i Jehovas hand”. (Ordspråken 21:1) Vår Gud kan förmå till och med mäktiga härskare att handla i enlighet med hans vilja.

¹⁷ I nyare tid har många ”kungar”, eller världsliga myndigheter, försökt stänga ”portarna” till Jehovas organisation. Men andra har betjänat Sion genom att fatta beslut som har hjälpt till att hålla ”portarna” öppna. (Romarna 13:4) År 1919 frigav världsliga myndigheter Joseph F. Rutherford och hans medarbetare ur fängelse, där de suttit inspärrade på orätta grunder. (Uppenbarelseboken 11:13) Mänskliga regeringar ”svalde” den flod av förföljelse som Satan släppte lös efter sitt fall från himlen. (Uppenbarelseboken 12:16) Somliga regeringar har främjat religiös tolerans, ibland särskilt till förmån för Jehovas vittnen. Detta slag av betjänande har gjort det lättare för skaror av ödmjuka människor att gå in genom de öppna ”portarna” till Jehovas organisation. Hur går det då för motståndarna som försöker stänga dessa ”portar”? De kommer aldrig att lyckas. Jehova säger om dem: ”Den nation och det kungarike som inte tjänar dig skall förgås; och nationerna skall ofelbart bli förhärjade.” (Jesaja 60:12) Alla som kämpar mot Guds ”kvinna” — det må vara enskilda individer eller organisationer — kommer att förgås, om inte förr så i det kommande kriget vid Harmageddon. — Uppenbarelseboken 16:14, 16.

18. a) Vad avses med löftet att träden skall frodas i Israel? b) Vad är ”platsen för ... [Jehovas] fötter” i vår tid?

¹⁸ Efter denna varning om dom återgår profetian till löften om upphöjelse och välstånd. Jehova talar till sin ”kvinna” och säger: ”Libanons härlighet skall komma till dig, enträd tillsammans med ask och cypress, för att göra min helgedoms plats skön; och platsen för mina fötter skall jag göra härlig.” (Jesaja 60:13) Frodiga träd är en bild av skönhet och fruktbarhet. (Jesaja 41:19; 55:13) Uttrycken ”helgedom” och ”platsen för mina fötter” i den här versen syftar på Jerusalems tempel. (1 Krönikeboken 28:2; Psalm 99:5) Men aposteln Paulus förklarade att templet i Jerusalem var en skuggbild av ett större, andligt tempel, den anordning genom vilken människor kan närma sig Jehova i tillbedjan på grundval av Kristi offer. (Hebréerna 8:1–5; 9:2–10, 23) I vår tid gör Jehova ”platsen för ... [sina] fötter”, sitt stora andliga tempels jordiska förgårdar, härlig. Dessa blir så inbjudande att de drar till sig människor från alla nationer som kommer för att ta del i den sanna tillbedjan där. — Jesaja 2:1–4; Haggaj 2:7.

19. Vad kommer motståndare att tvingas medge, och allra senast när kommer de att göra detta?

¹⁹ Jehova riktar nu återigen sin uppmärksamhet mot motståndarna och säger: ”Bugande skall dina förtryckares söner komma till dig; och alla som handlade respektlöst mot dig skall kasta sig ner för dina fötter, och de skall kalla dig Jehovas stad, Israels Heliges Sion.” (Jesaja 60:14) Ja, när motståndarna ser den stora tillväxt och det upphöjda levnadssätt som Guds välsignelse ger hans folk, kommer somliga att tvingas buga sig för ”kvinnan”, dvs. de kommer att tvingas medge — allra senast i Harmageddon — att den smorda kvarlevan och dess följeslagare verkligen representerar Guds himmelska organisation, ”Jehovas stad, Israels Heliges Sion”.

Tillgängliga resurser utnyttjas

20. Vilken stor förändring får ”kvinnan” uppleva?

²⁰ Vilken stor förändring Jehovas ”kvinna” får uppleva! Jehova säger: ”I stället för att du är övergiven och hatad, utan att någon drar fram genom dig, skall jag göra dig till en stolthet till oöverskådlig tid, ett jubel från generation till generation. Och du skall dia nationernas mjölk, ja, kungars bröst skall du dia; och du skall inse att jag, Jehova, är din Räddare och att Jakobs Starke är din Återköpare.” — Jesaja 60:15, 16.

21. a) Hur blev det forntida Jerusalem ”en stolthet”? b) Vilka välsignelser har Jehovas smorda tjänare åtnjutit sedan 1919, och hur har de ”diat nationernas mjölk”?

²¹ I 70 år var det forntida Jerusalem så att säga utraderat från kartan. Ingen ”drog fram genom” staden. Men med början år 537 f.v.t. lät Jehova staden bli bebodd igen och gjorde den ”till en stolthet”. Mot slutet av första världskriget upplevde Guds Israel likaså en period av ödeläggelse och kände sig ”övergivet”. Men 1919 återköpte Jehova sina smorda tjänare ur fångenskapen, och sedan dess har han välsignat dem med en tillväxt och ett andligt välstånd som saknar motstycke. Hans folk har ”diat nationernas mjölk”, utnyttjat nationernas resurser till att främja den sanna tillbedjan. Klokt bruk av modern teknik har till exempel gjort det möjligt att översätta och ge ut biblar och biblisk litteratur på hundratals språk. Det har lett till att hundratusentals människor studerar Bibeln tillsammans med Jehovas vittnen varje år och får veta att Jehova, genom Kristus, är deras Räddare och Återköpare. — Apostlagärningarna 5:31; 1 Johannes 4:14.

Organisatoriska framsteg

22. Vilket speciellt slag av framsteg utlovar Jehova?

²² Tillväxten bland Jehovas folk har åtföljts av framsteg på det organisatoriska området. Jehova säger: ”I stället för koppar skall jag föra in guld, och i stället för järn skall jag föra in silver, och i stället för trä koppar och i stället för stenar järn; och jag skall insätta frid som dina tillsyningsmän och rättfärdighet som dina arbetsledare.” (Jesaja 60:17) Att koppar ersätts med guld är en förbättring, och detsamma gäller de andra materialen som byts ut. I enlighet med detta har Jehovas folk kunnat glädja sig åt förbättrade organisatoriska anordningar under de sista dagarna.

23, 24. Vilka förbättringar på det organisatoriska området har Jehovas folk upplevt sedan 1919?

²³ Fram till 1919 hade församlingarna äldste och diakoner som valdes på demokratiskt sätt. Med början det året blev en tjänstedirektör teokratiskt förordnad att ha tillsyn över verksamheten i tjänsten på fältet i församlingen, men det hände att vissa valda äldste motstod tjänstedirektören. År 1932 kom en förändring. Genom tidskriften Vakttornet uppmanades församlingarna att upphöra med att välja äldste och diakoner. De skulle i stället välja en tjänstekommitté som skulle samarbeta med tjänstedirektören. Det här var en stor förbättring.

²⁴ År 1938 fördes mer ”guld” in, när det fastslogs att alla tjänare i församlingen skulle förordnas teokratiskt. Församlingens administration kom att skötas av en grupptjänare (senare församlingstjänare) och de olika tjänare som bistod honom. Alla förordnades under tillsyn av ”den trogne och omdömesgille slaven”.c (Matteus 24:45–47) Men 1972 insåg man att uppgiften att öva tillsyn över en församling enligt Bibelns mönster skulle handhas av en krets av äldste och inte av en enda man. (Filipperna 1:1) Det gjordes också andra förändringar, både inom församlingarna och inom den styrande kretsen. Ett exempel på det senare sågs den 7 oktober 2000, när det meddelades att medlemmar av den styrande kretsen som tjänade som styrelseledamöter i Watch Tower Society of Pennsylvania och därmed förbundna sammanslutningar frivilligt hade avsagt sig sina poster. Därigenom kan den styrande kretsen, som representerar den trogne och omdömesgille slaven, ägna större uppmärksamhet åt att sköta den andliga tillsynen av ”Guds församling” och dess medförbundna, de andra fåren. (Apostlagärningarna 20:28) Alla sådana anordningar har varit förbättringar. De har stärkt Jehovas organisation och blivit till välsignelse för hans tillbedjare.

25. Vem står bakom de organisatoriska framstegen bland Jehovas folk, och vilka välsignelser har de skördat?

²⁵ Vem står bakom dessa förbättringar? Är de ett resultat av vissa människors organisatoriska förmåga eller skarpa intellekt? Nej, för Jehova sade: ”Jag [skall] föra in guld.” Alla dessa framsteg är en följd av Guds vägledning. När Jehovas folk underkastar sig hans ledning och gör nödvändiga justeringar, skördar de välsignelser. Det råder frid bland dem, och kärleken till rättfärdigheten driver dem att tjäna honom.

26. Vilket utmärkande drag hos de sanna kristna lägger till och med motståndare märke till?

²⁶ Den frid Gud ger har kraft att förändra människor. Jehova lovar: ”Man skall inte mer höra talas om våld i ditt land, om skövling eller sammanbrott inom dina gränser. Och du skall kalla dina murar Räddning och dina portar Lovprisning.” (Jesaja 60:18) Så sant! Till och med motståndare medger att frid är ett utmärkande drag hos de sanna kristna. (Mika 4:3) Denna frid med Gud och bland Jehovas vittnen själva gör varje kristen mötesplats till en uppfriskande oas i en våldspräglad värld. (1 Petrus 2:17) Den är en försmak av den överflödande frid som kommer att råda när alla jordens invånare kommer att ”vara lärda av Jehova”. — Jesaja 11:9; 54:13.

Guds godkännandes härliga ljus

27. Vilket ljus lyser ständigt över Jehovas ”kvinna”?

²⁷ Jehova beskriver hur starkt det ljus är som lyser över Jerusalem: ”Solen skall inte mer vara ditt ljus om dagen, och månens klara sken skall inte mer ge dig ljus, utan Jehova skall för dig bli ett ljus som består till oöverskådlig tid, och din Gud skall bli din skönhet. Din sol skall inte mer gå ner, och din måne skall inte avta; ty Jehova skall för dig bli ett ljus som består till oöverskådlig tid, och dina sorgedagar skall ha kommit till fullbordan.” (Jesaja 60:19, 20) Jehova skall fortsätta att vara ”ett ljus som består till oöverskådlig tid” för sin ”kvinna”. Han skall aldrig ”gå ner” som solen gör eller ”avta” som månen.d Hans godkännandes ljus lyser ständigt över de smorda kristna, hans ”kvinnas” representanter på jorden. Tillsammans med den stora skaran gläder de sig åt ett andligt ljus som är så starkt att inget mörker på världens politiska eller ekonomiska scen kan försvaga det. Och de ser med förtröstan fram emot den ljusa framtid som Jehova har utlovat. — Romarna 2:7; Uppenbarelseboken 21:3–5.

28. a) Vad lovade Jehova angående Jerusalems återvändande invånare? b) Vad tog de smorda kristna i besittning 1919? c) Hur länge kommer de rättfärdiga att besitta landet?

²⁸ Angående Jerusalems invånare säger Jehova vidare: ”Ditt folk — de skall alla vara rättfärdiga; till oöverskådlig tid skall de besitta landet, ett skott av min plantering, ett verk av mina händer, till mitt förskönande.” (Jesaja 60:21) När det köttsliga Israel återvände från Babylon, tog det landet i besittning, men den gången visade det sig att ”till oöverskådlig tid” inte varade längre än till det första århundradet v.t., då Roms styrkor ödelade Jerusalem och den judiska staten. År 1919 kom kvarlevan av smorda kristna ut ur andlig fångenskap och tog ett andligt land i besittning. (Jesaja 66:8) Detta land, eller verksamhetsområde, präglas av ett paradisiskt andligt välstånd som inte kommer att avta. Till skillnad från det forntida Israel kommer det andliga Israel som grupp betraktat inte att visa sig trolöst. Jesajas profetia får dessutom en uppfyllelse i materiellt avseende, när jorden blir ett bokstavligt paradis som kännetecknas av ”stor frid”. Då kommer de rättfärdiga som har ett jordiskt hopp att besitta landet för evigt. — Psalm 37:11, 29.

29, 30. Hur har ”den minste” blivit ”till en skara på tusen”?

²⁹ Kapitel 60 i Jesajas bok avslutas med ett högtidligt löfte som Jehova förbinder med sitt eget namn som en garanti för att det skall uppfyllas. Han säger: ”Den minste skall bli till en skara på tusen, och den ringaste till en mäktig nation. Jag, Jehova, skall påskynda det när tiden är inne.” (Jesaja 60:22) När de smorda som varit skingrade återfördes till verksamhet 1919, var de ”den minste”.e Men deras antal ökade, allteftersom de återstående andliga israeliterna samlades in. Och ökningen blev enorm, när insamlandet av den stora skaran kom i gång.

³⁰ Det dröjde inte länge förrän den frid och rättfärdighet som rådde bland Guds folk fick så många uppriktiga människor att förena sig med dem att ”den minste” bokstavligen blev ”till en mäktig nation”. Denna nation är nu folkrikare än många av världens suveräna stater. Det är uppenbart att Jehova, genom Jesus Kristus, har lett predikoarbetet och påskyndat det. Det är verkligen spännande att få bevittna hur den sanna tillbedjan breder ut sig över hela världen och att få ha en del i detta! Och det är en stor glädje att se att denna tillväxt ger ära åt Jehova, som förutsagt detta så långt i förväg.

[Fotnoter]

[Bild på sidan 305]

”Kvinnan” blir befalld att ”resa sig”

[Bild på sidorna 312, 313]

”Tarsisskeppen” kommer med sin last, bestående av tillbedjare av Jehova