KAMEL

(hebr.: gamạl; bẹkher, ”ung kamelhingst” [Jes 60:6]; bikhrạh, ”ungt kamelsto” [Jer 2:23]; kirkarọ̄th, ”snabba kamelston” [Jes 66:20]; grek.: kạmēlos)

Kameler har i långa tider tjänat människan som last- och riddjur, i synnerhet i ökenområden. Det finns två kamelarter, den tvåpuckliga kamelen (Camelus bactrianus) och den enpuckliga kamelen, eller dromedaren (Camelus dromedarius). Den tvåpuckliga kamelen är större och kraftigare än dromedaren och kan bära tyngre bördor. Man menar att det är den enpuckliga kamelen, dromedaren, som i allmänhet åsyftas i Bibeln.

Kamelens speciella egenskaper gör att den är mycket väl lämpad att leva i ökenområden, där den fyller samma funktion som hästen eller åsnan vanligtvis gör i andra länder. Den tjocka pälsen skyddar den mot ökenhettan. De långa, springformiga näsborrarna kan tillslutas vid behov, ett praktiskt skydd mot yrande sand. Tunga ögonlock och långa ögonfransar skyddar ögonen även vid våldsamma sandstormar. Fötterna är försedda med kraftiga trampdynor, vilket gör att kamelen lätt kan ta sig fram i lös sand. Hornartade valkar på bröst och knän skyddar djuret när det ligger ner. Dessa valkar finns redan vid födelsen. Tack vare sina starka tänder kan kamelen tugga i sig nästan vad som helst. Den behöver inte mycket foder utan kan livnära sig på de växter som vanligtvis förekommer i öknen, vilket gör att den är ett djur som det inte kostar så mycket att äga.

Kamelens puckel fungerar som en transportabel proviantdepå. Här lagras större delen av kamelens näringsreserver i form av fett. Om den under längre tid måste hämta näring från detta förråd, står puckeln inte längre upprätt utan viker sig och hänger som en tom säck på ena sidan om ryggen. I forna tider placerade man lasten på kamelens pucklar, och det gör man än i dag. (Jes 30:6) Bibeln nämner också ”kamelens damsadelkorg”, som med all sannolikhet placerades på puckeln. (1Mo 31:34)

Enligt folktron lagrar kamelen vatten i sin puckel, men så är alltså inte fallet. Att kamelen kan klara sig så länge utan vatten anses bero på dess förmåga att hålla kvar en stor del av det vatten den dricker. En bidragande faktor är nosens utformning, som gör det möjligt för kamelen att minska koncentrationen av vattenånga i utandningsluften. Kamelen klarar en vätskeförlust motsvarande 25 procent av kroppsvikten, medan människan kan förlora högst 12 procent. Den förlorar inte heller så mycket vätska genom svettavsöndring som andra djur, eftersom dess kroppstemperatur kan variera med 6 grader utan att den tar skada. Dess blod är unikt så till vida att blodvolymen är närmast konstant även då tillgången på vatten är knapp i många dagar. Den kan också snabbt återställa vätskebalansen genom att dricka så mycket som 135 l på tio minuter.

Kameler kan ibland färdas förvånansvärt snabbt. I Första Samuelsboken 30:17 finner vi en anspelning på kamelens snabbhet. Det var nämligen bara de 400 unga män som red på kameler som undkom när David slog den amalekitiska rövarskaran.

Enligt lagen var kamelen ett orent djur, och israeliterna fick därför inte äta dess kött. (3Mo 11:4; 5Mo 14:7) Men man använde kamelhår för att väva tyg. Johannes döparen hade kläder av detta material. (Mt 3:4; Mk 1:6) Även i våra dagar tillverkar man klädesplagg av kamelhår.

Använda sedan urminnes tider. Första gången kamelen nämns i Bibeln är i samband med Abrahams vistelse i Egypten, där han fick några sådana lastdjur. (1Mo 12:16) När Abrahams trogne tjänare sändes till Mesopotamien för att hämta en hustru åt Isak, fick han med sig en karavan av tio kameler, som var lastade med alla slags gåvor. (1Mo 24:10) Josef såldes av sina halvbröder till en karavan med ismaeliter, som med sina kameler var på väg till Egypten. (1Mo 37:25–28)

Job omtalas som ”den störste av alla orientaler”. Hans förmögenhet omfattade bland annat 3 000 kameler, och efter hans ostrafflighetsprov välsignade Jehova honom så mycket att han till sist ägde 6 000 kameler och en stor mängd andra boskapsdjur. (Job 1:3; 42:12)

I likhet med andra boskapsdjur i Egypten drabbades också kameler av de plågor som Gud lät komma över faraos rike. (2Mo 9:3, 10, 25; 12:29) Även om det inte framgår av Bibeln är det sannolikt att israeliterna hade kameler med sig under vandringen genom vildmarken.

Första gången kameler omnämns efter det att israeliterna bosatt sig i det utlovade landet är i samband med invaderande fiendestyrkor som använde kameler. När midjanitiska horder och deras ”oräkneliga” kameler spred sig över landet och utarmade det, befann sig Guds folk i en kritisk situation. (Dom 6:5; 7:12) Med Jehovas hjälp kunde israeliterna ibland besegra sina fiender och föra bort ett stort antal kameler, vid ett tillfälle så många som 50 000. (1Kr 5:21; 2Kr 14:15)

När David förklarades fredlös av Saul, kämpade han och hans män mot gesuréerna, girsiterna och amalekiterna. Han slog ihjäl alla män och kvinnor men tog ett stort antal husdjur, däribland kameler, som byte. (1Sa 27:8, 9) Under Davids regering fanns det en särskild uppsyningsman, Obil, som hade ansvar för kungens kameler. (1Kr 27:30) De dyrbara gåvor som drottningen av Saba hade med sig till kung Salomo bars av kameler, och Ben-Hadad II av Aram sände 40 kamellaster med gåvor till profeten Elisa. (1Ku 10:1, 2; 2Ku 8:9)

I en profetia om Babylons fall beskriver profeten Jesaja den segerrika invasionsarmén i bildliga ordalag som ”en stridsvagn med kameler”. (Jes 21:7) Enligt den grekiske historikern Herodotos (I, 80) använde Cyrus faktiskt kameler under sina fälttåg. I Hesekiel 25:5, som beskriver den kommande ödeläggelsen av ammoniternas huvudstad, Rabba, sägs det att staden skulle bli ”betesmark för kameler”. Det trolösa Israel, som handlade likt en äktenskapsbryterska genom att ha otillåtna förbindelser med sina hedniska grannländer, liknades vid ett ungt brunstigt kamelsto, som planlöst löpte hit och dit. (Jer 2:23, 24)

Sakarja förutsade att en hemsökelse som påminde om de plågor som drabbade Egyptens boskap skulle komma över kameler och andra husdjur i de nationer som stred mot Jehovas folk på jorden. (Sak 14:12, 15) När judarna återvänt från landsflykten, skulle deras land bildligt talat övertäckas av en ”böljande hop av kameler”, alla lastade med gåvor. Kameler nämns också bland de lastdjur som skulle föra Guds tjänares bröder till Jerusalem ut ur alla nationerna ”som en gåva åt Jehova”. (Jes 60:6; 66:20) Det är intressant att lägga märke till att det fanns 435 kameler bland de boskapsdjur som judarna förde med sig när de återvände från Babylon 537 f.v.t., och Jesajas ord fick på så sätt en första uppfyllelse. (Esr 2:67; Neh 7:69)

Bildspråk. Jesus nämnde kamelen i ett par av sina liknelser. Vid ett tillfälle sade han att det skulle vara lättare för en kamel att komma igenom ett nålsöga än för en rik man att komma in i Guds kungarike. (Mt 19:24; Mk 10:25; Lu 18:25) Frågan har kommit upp om det borde ha stått ”rep” här i stället för ”kamel”. I George M. Lamsas översättning används ordet ”rep” i huvudtexten, medan det sägs i en not till Matteus 19:24: ”Det arameiska ordet gamla betyder rep och kamel.” Även de grekiska orden för rep (kạmilos) och kamel (kạmēlos) liknar varandra, och några har därför menat att orden har förväxlats. Det är emellertid värt att lägga märke till att det i verket A Greek-English Lexicon (Liddell och Scott, reviderat av H. S. Jones, Oxford 1968, sid. 872) förklaras att ordet kạmilos betyder ”rep”, men det påpekas att ordet kanske har bildats för att korrigera texten i satsen: ”Det är lättare för en kamel att komma igenom ett nålsöga än för en rik att komma in i Guds rike.” Detta skulle tyda på att det stod kạmēlos och inte kạmilos i den grekiska grundtexten.

De äldsta bevarade grekiska handskrifterna till Matteusevangeliet (Codex Sinaiticus, Codex Vaticanus 1209 och Codex Alexandrinus) har alla ordet kạmēlos. Matteus skrev sin redogörelse för Jesu liv på hebreiska och kan sedan själv ha översatt den till grekiska. Han visste exakt vad Jesus hade sagt och menat, och därför visste han också vilket grekiskt ord han skulle använda, och det ord som används i de äldsta bevarade handskrifterna är kạmēlos. Det finns därför goda skäl att tro att ”kamel” är den rätta återgivningen.

Med den här illustrationen, som inte skall tas bokstavligt, ville Jesus framhålla att det är lika omöjligt för en rik man som fortsätter att klamra sig fast vid sina rikedomar att komma in i Guds kungarike som det är för en bokstavlig kamel att komma igenom ett bokstavligt nålsöga. (Se NÅLSÖGA.)

När Jesus fördömde fariséernas hyckleri, sade han att de ”silar bort myggan men sväljer kamelen”. De var noga med att sila bort en mygga från sitt vin, inte bara därför att den var en insekt utan också därför att den var ceremoniellt oren. Ändå svalde de bildligt talat kameler, som också var orena djur. Samtidigt som de krävde att den mosaiska lagen skulle åtlydas i minsta detalj förbisåg de fullständigt det som var viktigare i lagen – rättvisan, barmhärtigheten och troheten. (Mt 23:23, 24)