”En gåva åt Jehova”

12, 13. Hur fördes ”bröder” till Jerusalem från och med år 537 f.v.t.?

¹² Sedan Jerusalem återuppbyggts kommer de judar som bor kringspridda långt borta från sitt hemland att vända sig till den staden med dess återställda prästerskap som centrum för den rena tillbedjan. Många kommer att färdas långa vägar för att vara med vid de årliga högtiderna där. Jesaja skriver under inspiration: ”’De skall föra alla era bröder ut ur alla nationerna som en gåva åt Jehova, på hästar och i vagnar och i täckta vagnar och på mulor och på snabba kamelston, upp till mitt heliga berg, Jerusalem’, har Jehova sagt, ’alldeles som när Israels söner kommer med gåvan i ett rent kärl till Jehovas hus. Och även av dem skall jag ta några till prästerna, till leviterna.’” — Jesaja 66:20, 21.

¹³ Några av dessa ”bröder” från ”alla nationerna” var med på pingstdagen, när den heliga anden utgöts över Jesu lärjungar. Berättelsen lyder: ”I Jerusalem bodde judar, gudfruktiga män, från varje nation av dem som är under himlen.” (Apostlagärningarna 2:5) De hade kommit till Jerusalem för att tillbe i enlighet med judisk sed, men när de hörde de goda nyheterna om Jesus Kristus, visade många tro på honom och blev döpta.

14, 15. a) Hur samlade de smorda kristna in fler av sina andliga ”bröder” efter första världskriget, och hur fördes dessa till Jehova som en ”gåva i ett rent kärl”? b) Hur tog Jehova ”några till prästerna”? c) Nämn några smorda kristna som var med och samlade in sina andliga bröder. (Se rutan på den här sidan.)

¹⁴ Har den här profetian fått en nutida uppfyllelse? Ja, verkligen. Efter första världskriget förstod Jehovas smorda tjänare med hjälp av Bibeln att Guds kungarike hade upprättats i himlen 1914. Genom ingående studium av Bibeln insåg de att fler arvingar till Riket, fler ”bröder”, skulle samlas in. Oförskräckta förkunnare for ut i världen, till ”jordens mest avlägsna del”, med hjälp av alla slags transportmedel för att söka efter dem som skulle bli medlemmar av den smorda kvarlevan. De flesta av dessa kom från kristenhetens kyrkosamfund. När de blev funna, fördes de in som en gåva åt Jehova. — Apostlagärningarna 1:8.

¹⁵ De smorda som samlades in under de första åren väntade inte att Jehova skulle godta dem som de var innan de lärde känna Bibelns sanning. De vidtog mått och steg för att rena sig från andlig och moralisk orenhet, så att de kunde ställas fram som en ”gåva i ett rent kärl” eller, som aposteln Paulus sade, ”som en ren jungfru för Kristus”. (2 Korinthierna 11:2) Förutom att de smorda tog avstånd från falska läror måste de lära sig att förhålla sig strikt neutrala till världens politiska angelägenheter. År 1931, när de hade renats i tillbörlig grad, gav Jehova dem i sin godhet privilegiet att bära hans namn som Jehovas vittnen. (Jesaja 43:10–12) Men hur tog Jehova ”några till prästerna”? Som grupp betraktade blev dessa smorda en del av ”ett kungligt prästerskap, en helig nation”, som frambär lovprisningens offer till Gud. — 1 Petrus 2:9; Jesaja 54:1; Hebréerna 13:15.

[Ruta på sidan 409]

Smorda gåvor åt Jehova från alla nationer

År 1920 lämnade Juan Muñiz USA och reste till Spanien och därefter till Argentina, där han organiserade församlingar av smorda. Från och med 1923 lyste sanningens ljus över uppriktiga människor i Västafrika, när missionären William R. Brown (ofta kallad Bibel-Brown) gav sig i väg för att förkunna budskapet om Riket i Sierra Leone, Ghana, Liberia, Gambia och Nigeria. George Young från Canada for samma år till Brasilien och därefter till Argentina, Costa Rica, Panama, Venezuela och till och med Sovjetunionen. Ungefär samtidigt avseglade Edwin Skinner från England till Indien, där han arbetade i många år i skördearbetet.