Kilskriften och Bibeln
EFTER språkförbistringen i Babel började med tiden olika skriftsystem utvecklas. Folk i Mesopotamien, som sumererna och babylonierna, använde kilskrift. Kilskriften har fått sitt namn efter de kilformade märken som gjordes med hjälp av ett skrivstift i fuktig lera.
Arkeologer har hittat kilskriftstexter som handlar om människor och händelser som nämns i Bibeln. Vad känner vi till om det här forntida skriftsystemet? Och på vilket sätt bekräftar kilskriftstexter att Bibeln är trovärdig?
Uppteckningar som överlevt tidens tand
Forskare anser att folk i Mesopotamien till en början använde ett piktografiskt skriftsystem. I piktografisk skrift använder man tecken eller bilder som representerar ett ord eller ett begrepp. Till exempel såg tecknet för oxe från början ut som huvudet på en oxe. När behovet av att skriva ner saker växte, utvecklades kilskriften. ”Tecknen kunde nu representera inte bara ord, utan också stavelser, och flera tecken kunde kombineras för att representera stavelserna i ett ord”, sägs det i NIV Archaeological Study Bible. Med hjälp av ungefär 200 kilskriftstecken kunde man med tiden ”återspegla det talade språkets komplexitet och grammatik”.
När Abraham levde, omkring 2000 f.v.t., var kilskriften väl utvecklad. Under de följande 2 000 åren började kilskriften användas på 15 olika språk. Mer än 99 procent av de kilskriftstexter man har funnit är skrivna på lertavlor. Under de senaste 150 åren har man funnit stora mängder sådana tavlor i Ur, Uruk, Babylon, Nimrud, Nippur, Assur, Nineve, Mari, Ebla, Ugarit och Amarna. I tidskriften Archaeology Odyssey sägs det: ”Experter bedömer att man redan har grävt fram en till två miljoner kilskriftstavlor, och man hittar omkring 25 000 nya varje år.”
Forskare världen över har den enorma uppgiften att översätta dessa tavlor. Enligt en beräkning ”har inte mer än 1/10 av alla tillgängliga kilskriftstexter ens blivit genomlästa i modern tid”.
Genombrottet i uttydningen av kilskriften kom när man hittade tvåspråkiga och trespråkiga kilskriftstexter. Forskarna förstod att de här dokumenten innehöll samma text på olika språk skriven med kilskrift. Dechiffreringen underlättades av att man förstod att namn, titlar, härskares härkomst och självförhärligande uttryck ofta upprepades flera gånger.
På 1850-talet hade forskarna lärt sig läsa kilskriftstexter på akkadiska, det gemensamma handels- och diplomatspråket i Mellanöstern i forna tider. I Encyclopædia Britannica sägs det: ”När akkadiskan väl var dechiffrerad kunde man förstå själva grunden till systemet, och man hade en modell för att tyda andra språk skrivna med kilskrift.” Men vilket samband har allt detta med Bibeln?
Vittnesbörd som stämmer med Bibeln
Bibeln säger att Jerusalem styrdes av kanaaneiska kungar tills David erövrade staden omkring 1070 f.v.t. (Jos. 10:1; 2 Sam. 5:4–9) En del forskare tvivlade tidigare på det, men 1887 råkade en kvinna hitta en lertavla i Amarna i Egypten. De omkring 380 texter man sedan fann på den platsen visade sig vara en diplomatisk brevväxling mellan egyptiska härskare (Amenhotep III och Akhenaton) och kanaaneiska riken. Sex av breven kom från Abdi-Heba, härskaren i Jerusalem.
I tidskriften Biblical Archaeology Review sägs det: ”Amarnabreven omtalar tydligt Jerusalem som en stad, inte bara en egendom, och de omtalar Abdi-Heba som ... guvernör med ett residens och med 50 egyptiska soldater stationerade i Jerusalem. Allt detta antyder att Jerusalem då var ett mindre bergsrike.” I ett annat nummer av tidskriften sägs det: ”På grundval av Amarnabreven kan vi vara övertygade om att en stad betydande för sin tid existerade då.”
Namn i assyriska och babyloniska uppteckningar
Assyrierna, och senare babylonierna, använde lertavlor, cylindrar, prismor och monument för att skildra sin historia. När forskare uttydde den akkadiska kilskriften upptäckte de därför att en del texter nämnde personer som också var omtalade i Bibeln.
I boken The Bible in the British Museum sägs det: ”Doktor Samuel Birch talade 1870 inför det nyligen bildade Society of Biblical Archaeology och kunde då [i kilskriftstexter] identifiera de hebreiska kungarna Omri, Ahab, Jehu, Asarja, ... Menahem, Peka, Hosea, Hiskia och Manasse, de assyriska kungarna Tiglat-Pileser ... [III], Sargon, Sanherib, Esarhaddon och Assurbanipal och de arameiska kungarna Ben-Hadad, Hasael och Resin.”
I boken The Bible and Radiocarbon Dating jämförs Bibelns skildring av Israels och Judas historia med gamla kilskriftstexter. Vad kommer man fram till? ”Sammanlagt förekommer 15 eller 16 av kungarna i Juda och Israel i utländska källor, och deras namn och den tid då de levde stämmer helt överens med Kungaböckerna. Inte en enda kung är felplacerad, och inte heller nämner de utländska källorna någon kung som är okänd i Kungaböckerna.”
En berömd kilskriftstext som man hittade 1879, Cyruscylindern, uppger att Cyrus följde sitt vanliga tillvägagångssätt när han hade intagit Babylon 539 f.v.t. och lät fångarna återvända till sina hemländer. Några av dem som blev frisläppta var judarna. (Esr. 1:1–4) På 1800-talet ifrågasatte många forskare tillförlitligheten hos det påbud som finns nedtecknat i Bibeln. Men kilskriftsdokument från den persiska tiden, bland annat Cyruscylindern, ger övertygande bevis för att Bibelns redogörelse är korrekt.
År 1883 hittade man ett arkiv med mer än 700 kilskriftstexter i Nippur i närheten av Babylon. Omkring 2 500 namn förekommer i texterna, och ungefär 70 av dem är judiska. Historikern Edwin Yamauchi uppger att judiska namn används om ”kontraktsparter, förvaltare, vittnen, skatteindrivare och kungliga ämbetsmän”. Det är intressant att se att judar fortsatte med sådan verksamhet i närheten av Babylon under den här perioden. Det stöder Bibelns profetiska uttalande om att en ”kvarleva” av israeliter skulle återvända till Judeen från landsflykten i Assyrien och Babylon, men att många andra inte skulle göra det. (Jes. 10:21, 22)
Under det första årtusendet f.v.t. existerade kilskriften sida vid sida med den alfabetiska skriften. Men assyrierna och babylonierna övergav så småningom kilskriften till förmån för den alfabetiska.
Det finns fortfarande hundratusentals tavlor på olika museer som ännu inte har studerats. De som experterna redan har undersökt ger kraftfulla bevis för att Bibeln är tillförlitlig. Vem vet vilka spännande detaljer som kommer att upptäckas i de texter som ännu inte har studerats?
[Bildkälla på sidan 21]
Foto taget genom tillmötesgående från British Museum