Kapitel sexton
Förtrösta på Jehovas vägledning och beskydd
1, 2. Vilket hot ställs Guds folk inför på 700-talet f.v.t., och till vilka är många judar benägna att vända sig för att få beskydd?
SOM vi har sett i tidigare kapitel i den här boken ställs Guds folk inför ett skrämmande hot på 700-talet f.v.t. De blodtörstiga assyrierna härjar det ena landet efter det andra, och det är bara en tidsfråga innan de angriper det södra riket, Juda. Vem skall landets invånare vända sig till för att få beskydd? De står i ett förbundsförhållande till Jehova och bör lita på att han skall hjälpa dem. (2 Moseboken 19:5, 6) Det var vad kung David gjorde. Han sade: ”Jehova är min branta klippa och mitt fäste och den som för mig i säkerhet.” (2 Samuelsboken 22:2) Men det är uppenbart att många av judarna på 700-talet f.v.t. inte förtröstar på Jehova som sitt fäste. De är mer benägna att vända sig till Egypten och Etiopien, i hopp om att dessa båda nationer skall tjäna som ett skydd mot den hotande assyriska invasionen. De misstar sig.
2 Genom sin profet Jesaja varnar Jehova dem för att det kommer att leda till katastrof om de söker skydd hos Egypten eller Etiopien. Profetens inspirerade ord ger hans samtida en nyttig lärdom, och de lär också oss hur viktigt det är att förtrösta på Jehova.
Ett land fullt av blodsutgjutelse
3. Ge exempel som visar hur viktig militär styrka var för Assyrien.
3 Assyrierna var kända för sin militära styrka. I boken Ancient Cities sägs det: ”De dyrkade styrkan och frambar sina böner endast inför väldiga avgudar av sten, föreställande lejon och tjurar, vilkas bastanta lemmar, örnvingar och människohuvuden var symboler för styrka, mod och seger. Krig var nationens främsta sysselsättning, och prästerna var ständiga tillskyndare till krig.” Det var av goda skäl som profeten Nahum kallade Nineve, Assyriens huvudstad, ”blodsutgjutelsens stad”. — Nahum 3:1.
4. Hur injagade assyrierna skräck hos andra nationer?
4 Assyriernas krigstaktik var ovanligt grym. Reliefer från den tiden visar assyriska krigare som för i väg fångar med hjälp av krokar som stuckits genom näsan eller läpparna på offren. En del fångar fick ögonen utstuckna med spjut. En inskrift berättar om hur assyrierna efter en seger högg huvud och lemmar av fångarna och gjorde två stora högar utanför staden — den ena med huvuden och den andra med armar och ben. Barnen till de besegrade brändes upp i eld. Den fruktan som denna grymhet gav upphov åt måste ha varit en militär fördel för assyrierna, eftersom de som stod i vägen för deras härar avskräcktes från att bjuda motstånd.
Kriget mot Ashdod
5. Vem var en mäktig assyrisk härskare på Jesajas tid, och hur blev Bibelns berättelse bekräftad?
5 På Jesajas tid nådde det assyriska världsväldet under kung Sargon en maktställning som saknade motstycke.a I många år tvivlade kritikerna på denne härskares existens, eftersom de inte fann honom omnämnd i profana källor. Men med tiden fann man vid arkeologiska utgrävningar ruinerna efter Sargons palats, och Bibelns berättelse blev bekräftad.
6, 7. a) Vad är förmodligen anledningen till att Sargon ger order om ett angrepp på Ashdod? b) Hur påverkas Filisteens grannar av Ashdods fall?
6 Jesaja beskriver i korthet ett av Sargons fälttåg: ”Tartan kom till Ashdod, när Sargon, Assyriens kung, sände honom, och han grep sig an med att kriga mot Ashdod och inta det.” (Jesaja 20:1)b Varför ger Sargon order om ett angrepp på den filisteiska staden Ashdod? För det första är Filisteen Egyptens bundsförvant, och Ashdod, där det finns ett Dagontempel, ligger vid den väg som går längs kusten genom Palestina till Egypten. Staden har således ett strategiskt läge. Erövringen av den kan betraktas som ett inledande steg till erövringen av Egypten. För det andra berättar de assyriska annalerna att Azuri, Ashdods kung, deltog i en konspiration mot Assyrien. Sargon avsätter därför den upproriske kungen och insätter kungens yngre bror, Ahimiti, på tronen. Men detta löser inte problemen. Ett nytt uppror bryter ut, och den här gången vidtar Sargon kraftigare åtgärder. Han ger order om ett angrepp på Ashdod, som belägras och intas. Det är troligen den här händelsen som Jesaja 20:1 syftar på.
7 Ashdods fall utgör ett hot mot dess grannar, i synnerhet mot Juda. Jehova vet att hans folk är benäget att sätta sin förtröstan till ”en arm av kött”, till exempel Egypten eller Etiopien i söder. Han ger därför Jesaja i uppdrag att åskådliggöra en olycksbådande varning. — 2 Krönikeboken 32:7, 8.
”Naken och barfota”
8. Vilken inspirerad profetisk handling utför Jesaja?
8 Jehova säger till Jesaja: ”Gå, och du skall lösa säckväven från dina höfter; och dina sandaler skall du dra av dina fötter.” Jesaja gör som Jehova har befallt. ”Han gjorde så och gick omkring naken och barfota.” (Jesaja 20:2) Säckväv är ett grovt tyg, och profeterna går ofta klädda i säckväv, ibland i samband med att de framför ett varningsbudskap. Man klär sig också i säckväv när det är svåra tider eller när man fått höra olycksbådande nyheter. (2 Kungaboken 19:2; Psalm 35:13; Daniel 9:3) Går Jesaja verkligen omkring naken i den bemärkelsen att han inte har något alls på sig? Inte nödvändigtvis. Det hebreiska ord som har översatts med ”naken” kan också avse att kroppen bara är delvis täckt eller att man är nödtorftigt klädd. (1 Samuelsboken 19:24, fotnot i studieutgåvan) Det kan hända att Jesaja bara har tagit av sig ytterklädnaden, medan han fortfarande har på sig den korta tunika som vanligtvis bärs närmast kroppen. Manliga fångar framställs ofta så på assyriska reliefer.
9. Vad är den profetiska innebörden i Jesajas handling?
9 Folket lämnas inte i tvivelsmål om innebörden i Jesajas ovanliga handling: ”Jehova sade vidare: ’Alldeles som min tjänare Jesaja har gått omkring naken och barfota i tre år som ett tecken och ett förebud mot Egypten och mot Etiopien, så skall Assyriens kung föra bort skaran av fångar från Egypten och de landsflyktiga från Etiopien, pojkar och gamla män, nakna och barfota och med blottad bak, Egyptens nakenhet.’” (Jesaja 20:3, 4) Ja, egyptierna och etiopierna skall snart föras bort som fångar. Ingen kommer att slippa undan. Till och med ”pojkar och gamla män” — barnen och de äldre — kommer att berövas alla sina ägodelar och föras i landsflykt. Genom denna föga hoppingivande framställning varnar Jehova invånarna i Juda för det meningslösa i att förtrösta på Egypten och Etiopien. Den olycka som skall drabba dessa nationer kommer att leda till deras ”nakenhet” — den största förödmjukelse för dem!
Hoppet grusas, skönheten förbleknar
10, 11. a) Hur kommer Juda att reagera, när det inser att Egypten och Etiopien är maktlösa inför Assyrien? b) Varför kan invånarna i Juda vara benägna att förtrösta på Egypten och Etiopien?
10 Därefter beskriver Jehova profetiskt hur hans folk kommer att reagera, när man inser att Egypten och Etiopien, den tillflykt som man hoppats på, har visat sig maktlösa inför assyrierna. ”De skall vara förfärade och skämmas för Etiopien, det hopp som de blickade upp till, och för Egypten, deras skönhet. Och detta kustlands invånare skall säga på den dagen: ’Se, sådant är det hopp som vi blickade upp till och som vi flydde till för att få hjälp, för att bli befriade från Assyriens kung! Och hur skall vi själva undkomma?’” — Jesaja 20:5, 6.
11 Juda tycks inte vara mer än en ynklig kustremsa i jämförelse med Egyptens och Etiopiens mäktiga riken. Somliga av ”detta kustlands” invånare kanske beundrar Egyptens skönhet — de imponerande pyramiderna, de höga templen och de rymliga villorna med sina parker, fruktträdgårdar och dammar. Egyptens storslagna arkitektur ger intryck av stabilitet och varaktighet. Det landet kan säkert inte ödeläggas! Judarna är förmodligen också imponerade av Etiopiens bågskyttar, vagnar och ryttare.
12. Vem bör Juda sätta sin förtröstan till?
12 Med anledning av Jehovas profetiska ord och den varning Jesaja åskådliggör har alla som tillhör Guds folk och som är benägna att förtrösta på Egypten och Etiopien fått något att tänka på. Så mycket bättre det är att förtrösta på Jehova än att förtrösta på en jordemänniska! (Psalm 25:2; 40:4) Som situationen utvecklar sig får Juda lida fruktansvärt på grund av Assyriens kung, och längre fram får folket se sitt tempel och sin huvudstad ödeläggas av babylonierna. Men ”en tiondel”, ”en helig säd”, lämnas kvar som en stubbe av ett väldigt träd. (Jesaja 6:13) När tiden är inne kommer Jesajas budskap att i hög grad stärka tron hos den lilla grupp som fortsätter att förtrösta på Jehova!
Sätt din förtröstan till Jehova
13. Vilka svårigheter påverkar alla — både troende och icke troende — i vår tid?
13 Varningen i Jesajas bok om hur meningslöst det är att förtrösta på Egypten och Etiopien är inte bara död historia. Den har ett praktiskt värde för oss i vår tid. Vi lever i ”kritiska tider som är svåra att komma till rätta med”. (2 Timoteus 3:1) Ekonomiska katastrofer, utbredd fattigdom, politisk osäkerhet, osäkra förhållanden i samhället och större eller mindre krig får förödande verkningar — inte bara för dem som förkastar Guds styre, utan också för dem som tillber Jehova. Den fråga som vi alla ställs inför är: ”Vem skall jag vända mig till för att få hjälp?”
14. Varför bör vi sätta vår förtröstan endast till Jehova?
14 Somliga imponeras kanske av vår tids finansgenier, politiker och vetenskapsmän som talar om att lösa mänsklighetens problem med hjälp av mänsklig intelligens och teknik. Men Bibeln säger klart och tydligt: ”Det är bättre att ta sin tillflykt till Jehova än att förtrösta på ädlingar.” (Psalm 118:9) Människors alla planer för fred och säkerhet är dömda att misslyckas, därför att det förhåller sig så som profeten Jeremia mycket träffande säger: ”Jag vet mycket väl, Jehova, att jordemänniskans väg inte tillkommer henne. Det tillkommer inte mannen som vandrar att ens styra sina steg.” — Jeremia 10:23.
15. Vad är det enda hoppet för den nödställda mänskligheten?
15 Det är därför viktigt att Guds tjänare inte i otillbörlig grad låter sig imponeras av den här världens vishet och makt. (Psalm 33:10; 1 Korinthierna 3:19, 20) Det enda hoppet för den nödställda mänskligheten är det hopp som Skaparen, Jehova, erbjuder. De som sätter sin förtröstan till honom kommer att bli räddade. Som den inspirerade aposteln Johannes skrev: ”Världen [håller] på att försvinna, och även dess begär, men den som gör Guds vilja, han består för evigt.” — 1 Johannes 2:17.
[Fotnoter]
a Historikerna betecknar denne kung som Sargon II. En tidigare kung, inte över Assyrien, utan över Babylon, kallas Sargon I.
b ”Tartan” är inte ett namn, utan en titel som användes om den assyriska härens överbefälhavare, förmodligen den mäktigaste i riket näst efter kungen.
[Bild på sidan 209]
Assyrierna stack ut ögonen på en del av sina fångar
[Bilder på sidan 213]
Somliga kan imponeras av människans bedrifter, men det är bättre att förtrösta på Jehova