Vilket år förstördes det forntida Jerusalem? – Del ett

Varför det har betydelse; vad fakta visar

Det här är den första av två artiklar som tar upp frågor som har ställts om tidpunkten för Jerusalems förstöring. Del två publiceras i Vakttornet för 1 november. Artiklarna är resultatet av grundliga efterforskningar och visar vad Bibeln och andra källor säger om frågor som flera läsare har undrat över.

”Generellt sett säger historiker och arkeologer att Jerusalem förstördes 586 eller 587 f.v.t.a Varför säger Jehovas vittnen att det hände 607? Vad har ni för grund för det?”

SÅ SKREV en av våra läsare. Men varför är det så viktigt att veta vilket år den babyloniske kungen Nebukadnessar II ödelade Jerusalem? Ett skäl är att den här händelsen var en vändpunkt i Guds folks historia. En historiker beskrev det som ”en katastrof, den värsta tänkbara katastrofen”. Det innebar slutet för ett tempel som hade varit centrum för tillbedjan av den allsmäktige Guden i mer än 400 års tid. En av Bibelns psalmister skrev i en klagosång: ”O Gud, de har skändat ditt heliga tempel och lagt Jerusalem i grus.” (Psalm 79:1, Bibel 2000)b

Ett annat skäl: Att känna till vilket år den ”värsta tänkbara katastrofen” började och förstå hur en tydlig biblisk profetia uppfylldes när den sanna tillbedjan återställdes i Jerusalem stärker vårt förtroende för Bibeln. Så varför håller Jehovas vittnen fast vid ett årtal som inföll tjugo år tidigare än vad som är allmänt vedertaget? Kort sagt på grund av Bibelns eget vittnesbörd.

”Sjuttio år” för vilka?

Flera år innan Jerusalem blev ödelagt gav Jeremia, en profet i Juda, en viktig pusselbit till den bibliska kronologin. Han varnade ”alla Jerusalems invånare” och sade: ”Hela detta land skall läggas i ruiner och bli öde, och dessa folk skall tjäna den babyloniske kungen i sjuttio år.” (Jeremia 25:1, 2, 11, Bibel 2000) Längre fram tillade Jeremia: ”Detta är vad Jehova har sagt: ’När sjuttio år har gått i Babylon skall jag vända min uppmärksamhet till er, och jag skall gentemot er befästa mitt goda ord genom att föra er tillbaka till denna plats.’” (Jeremia 29:10, fotnoten) Hur ska man förstå de ”sjuttio år” som nämns här? Och hur kan den här tidsperioden hjälpa oss att avgöra vilket år Jerusalem förstördes?

I många översättningar sägs det 70 år ”för” Babylon, inte ”i” Babylon. En del historiker menar därför att den här perioden på 70 år gäller det babyloniska riket. Enligt traditionell kronologi hade babylonierna makt över Juda och Jerusalem i ungefär 70 år, från omkring 609 till 539, när deras huvudstad, Babylon, erövrades.

Men Bibeln visar att de 70 åren i själva verket var ett strängt straff från Gud. Det var riktat mot invånarna i Juda och Jerusalem, som ingått ett förbund med Gud och lovat att lyda honom. (2 Moseboken 19:3–6) Eftersom de vägrade ändra sitt onda handlingssätt sade han: ”Jag kallar på ... den babyloniske kungen Nebukadnessar. Jag skall låta ... [honom] välla in över detta land och dess invånare och över alla folken häromkring.” (Jeremia 25:4, 5, 8, 9, Bibel 2000) Även de kringliggande folken skulle drabbas av Babylons vrede, men förstörelsen av Jerusalem och den 70 år långa exilen som följde var enligt Jeremia ett straff för ”mitt folks brott”. Han förklarade orsaken: ”Svårt har Jerusalem syndat.” (Klagovisorna 1:8; 3:42; 4:6, Bibel 2000)

Bibeln visar alltså att de 70 åren var ett strängt straff mot Juda, och Gud använde babylonierna för att verkställa det straffet. Men samtidigt lovade Gud judarna: ”När sjuttio år har gått ... skall jag ... föra er tillbaka hit”, alltså till Juda och Jerusalem. (Jeremia 29:10, Bibel 2000)

När började de ”sjuttio åren”?

Historieskrivaren Esra levde efter perioden på 70 år som Jeremia hade förutsagt, och Gud inspirerade Esra att skriva följande om kung Nebukadnessar: ”Den rest som undsluppit svärdet förde han bort i fångenskap till Babylon. Där fick de vara slavar åt honom och hans efterträdare tills det persiska riket uppstod – för att Herrens ord genom Jeremia skulle uppfyllas – och tills landet tagit igen sina uteblivna sabbater. Hela den tid landet låg öde hade det sabbat, tills sjuttio år hade gått.” (2 Krönikeboken 36:20, 21, Bibel 2000)

De 70 åren var alltså en period då Juda och Jerusalem skulle ha en ”sabbatsvila”. Marken skulle ligga i träda, och man skulle inte så säd eller beskära vingårdarna. (3 Moseboken 25:1–5, Bibel 2000) På grund av folkets synder, som att kanske inte hålla alla sabbatsår, fick de ett straff som innebar att landet skulle ligga obrukat och öde i 70 år. (3 Moseboken 26:27, 32–35, 42, 43)

Från vilken tidpunkt blev Juda ödelagt och låg obrukat? Under Nebukadnessars ledning anföll babylonierna faktiskt Jerusalem två gånger med flera års mellanrum. Så när började de 70 åren? Det kan inte ha varit efter den första belägringen. Varför inte? Den gången tog Nebukadnessar många fångar i Jerusalem och förde dem till Babylon, men en del av befolkningen lämnades kvar i landet. Han förstörde inte heller själva staden. De som lämnades kvar i Juda, ”den ringa klassen av landets folk”, kunde faktiskt leva av markens avkastning under flera år efter den här första deportationen. (2 Kungaboken 24:8–17) Men sedan förändrades läget drastiskt.

Det bröt ut ett uppror bland judarna, och då återvände babylonierna till Jerusalem. (2 Kungaboken 24:20; 25:8–10) Staden och det heliga templet jämnades med marken, och många av invånarna fördes som fångar till Babylon. Vad hände med dem som lämnades kvar i landet? Inom två månader ”bröt allt folket upp, från den minste till den störste, tillsammans med härförarna och begav sig till Egypten. De fruktade nämligen för kaldeerna”, dvs. babylonierna. (2 Kungaboken 25:25, 26, Svenska Folkbibeln) Det här inträffade i den sjunde judiska månaden, tishri (september/oktober). Först då kan man säga att landet inledde sin 70-åriga sabbatsvila, eftersom det nu lämnades öde och obrukat. De judar som hade flytt till Egypten fick ett budskap från Gud genom Jeremia: ”Ni har sett all den olycka som jag har låtit komma över Jerusalem och över alla Juda städer. Se, de ligger nu öde och ingen bor i dem.” (Jeremia 44:1, 2, Svenska Folkbibeln) Av allt att döma markerade den här händelsen början på de 70 åren. Och vilket år var det? För att svara på det måste vi ta reda på när den här perioden slutade.

När slutade de ”sjuttio åren”?

Profeten Daniel var på plats i Babylon när ”det persiska riket uppstod”, och han räknade ut när de 70 åren skulle sluta. Han skrev: ”Jag, Daniel, [uppmärksammade] i skrifterna hur många år Jerusalem skulle ligga i ruiner enligt Herrens ord till profeten Jeremia: sjuttio år.” (Daniel 9:1, 2, Bibel 2000)

Esra begrundade också Jeremias profetior och förknippade slutet på de 70 åren med den tid då Gud ”ingav ... Kyros [Cyrus] tanken att sända ut en förordning”. (2 Krönikeboken 36:21, 22, Bibel 2000) När tog judarnas fångenskap i Babylon slut? Den förordning som innebar slutet på deras exil utfärdades ”under den persiske kungen Cyrus första år”. (Se rutan ”Ett nyckelår i historien”.) Så på hösten 537 var judarna tillbaka i Jerusalem för att återställa den rena tillbedjan. (Esra 1:1–5; 2:1; 3:1–5)

Enligt Bibelns kronologi utgör de 70 åren en bokstavlig period som slutade 537. Om vi då räknar tillbaka 70 år ser vi att den här perioden började 607.

Men om Bibeln tydligt vittnar om att Jerusalem förstördes 607, varför håller då många auktoriteter fast vid år 587? De stöder sig på uppgifter från två håll – verk av de klassiska historieskrivarna och Ptolemaios kanon. Är de här informationskällorna mer pålitliga än Bibeln? Vi ska se.

Hur pålitliga är de klassiska historieskrivarna?

Historieskrivare som levde under tiden efter Jerusalems förstöring ger skilda upplysningar om de nybabyloniska kungarna.c (Se rutan ”Nybabyloniska kungar”.) Den kronologi som bygger på tidsangivelser ur dessa källor skiljer sig från Bibelns. Men hur pålitliga är sådana verk egentligen?

En av de historieskrivare som levde närmast den nybabyloniska perioden var Berossos, en babylonisk ”präst åt Bel”. Men hans originalverk, Babyloniaca, som skrevs omkring 281 f.v.t. har gått förlorat. Endast brottstycken är återgivna i verk av andra historiker. Berossos hävdade att han använde ”böcker som omsorgsfullt bevarats i Babylon”.¹ Men var Berossos verkligen en tillförlitlig historiker? Vi kan ta ett exempel.

Berossos skrev att den assyriske kungen Sanherib efterträdde ”[sin] bror på tronen”; och ”efter honom [regerade] hans son [Esarhaddon] 8 år; och därefter Sammuges [Shamash-shum-ukin] 21 år”. (III, 2.1, 4) Men historiska dokument från Babylon som är daterade långt före Berossos tid uppger att Sanherib efterträdde sin far, Sargon II, inte sin bror; Esarhaddon regerade i 12 år, inte 8; och Shamash-shum-ukin regerade i 20 år, inte 21. Forskaren R. J. van der Spek skriver att Berossos vände sig till de babyloniska krönikorna, men påpekar samtidigt: ”Det hindrade honom inte från att göra egna tillägg och tolkningar.”²

Vad har andra forskare att säga om Berossos? S. M. Burstein, som ingående har studerat Berossos verk, säger: ”Längre tillbaka såg man oftast Berossos som historiker.” Men han drar slutsatsen: ”Betraktad som historiker måste hans insatser sägas vara otillfredsställande. Verket Babyloniaca befinner sig visserligen i ett fragmentariskt tillstånd, men trots det innehåller det flera överraskande faktafel ... För en historiker skulle sådana uppenbara fel vara mycket besvärande, men Berossos skrev inte för ett historiskt ändamål.”³

Vad tror du, med tanke på det vi har tagit upp här? Bör vi betrakta Berossos beräkningar som genomgående riktiga? Och hur är det med andra klassiska historieskrivare som oftast grundade sina tidsuppgifter på Berossos skrifter? Kan man säga att deras historiska slutsatser är pålitliga?

Ptolemaios kanon

Den kungliga kanon som utarbetades av Klaudios Ptolemaios, en astronom som levde på 100-talet v.t., används också för att ge stöd åt året 587. Ptolemaios förteckning över kungarnas regeringstider anses vara ryggraden i den forntida kronologin, även i den nybabyloniska.

Ptolemaios sammanställde sin kungalista omkring 600 år efter den nybabyloniska periodens slut. Hur fastställde han vilket år den förste kungen i förteckningen började regera? Ptolemaios uppgav att han gjorde astronomiska beräkningar, bland annat med hjälp av månförmörkelser, ”för att komma fram till när Nabonassar började regera”, den förste kungen i Ptolemaios förteckning.⁴ Christopher Walker vid British Museum säger att Ptolemaios kanon var ”en konstruerad förteckning utarbetad för att förse astronomer med en sammanhängande kronologi ... inte för att förse historiker med en exakt redogörelse för kungarnas tronbestigningar och dödsår”.⁵

”Man har länge känt till att Ptolemaios kanon är astronomiskt tillförlitlig”, skriver professor Leo Depuydt, en av Ptolemaios mest entusiastiska förespråkare, ”men det säger inte nödvändigtvis något om den historiska riktigheten.” Och angående den här kungalistan tillägger han: ”När det gäller de tidigare regenterna [inbegripet de nybabyloniska kungarna] måste Ptolemaios kanon jämföras med kilskriftsmaterialet regent för regent.”⁶

Vad är ”kilskriftsmaterialet” som hjälper oss att avgöra den historiska tillförlitligheten hos Ptolemaios kanon? Det innefattar de babyloniska krönikorna, kungalistor och affärsdokument – kilskriftstexter som skrevs under eller omkring den nybabyloniska tiden.⁷

Vad avslöjar en jämförelse mellan Ptolemaios kanon och kilskriftstavlor? Rutan ”Stämmer Ptolemaios kanon med forntida kilskriftsfynd?” (se nedan) visar ett utdrag ur Ptolemaios kanon i jämförelse med en forntida kilskriftstavla. Lägg märke till att Ptolemaios bara räknar upp fyra kungar mellan de babyloniska härskarna Kandalanu och Nabonid. Men kungalistan från Uruk – som är en del av det samlade kilskriftsmaterialet – visar att sju kungar regerade däremellan. Var deras regeringstider korta och obetydliga? Enligt kilskriftsfynd i form av affärsdokument regerade en av kungarna i sju år.⁸

Kilskriftstavlor vittnar också tydligt om att en annan kung (Assur-etel-ilani) regerade i fyra år över Babylon före Nabopolassar (den förste kungen under den nybabyloniska perioden). Och under mer än ett år hade Babylon ingen kung alls.⁹ Men inget av detta nämns i Ptolemaios kanon.

Varför utelämnade Ptolemaios vissa härskare? Tydligen ansåg han inte att de var rättmätiga härskare i Babylon.¹⁰ Han nämner till exempel inte Labashi-Marduk, en nybabylonisk kung. Men enligt kilskriftstexter har de kungar som Ptolemaios utelämnade faktiskt härskat över Babylon.

I allmänhet anser man att Ptolemaios kanon är tillförlitlig. Men är den verkligen en bra grund för en exakt historisk kronologi med tanke på de utelämnade uppgifterna?

En slutsats grundad på fakta

Sammanfattningsvis: Bibeln visar tydligt att judarnas exil varade i 70 år. Det finns starka bevis för att judarna var tillbaka i sitt hemland 537, något som de flesta forskare är överens om. Om man räknar bakåt från det året ser man att Jerusalems förstöring inträffade 607. Den dateringen stämmer inte med Ptolemaios kanon eller med uppgifter av klassiska historieskrivare, men det finns goda skäl att ifrågasätta riktigheten i deras verk. Dessa två bevislinjer väger helt enkelt inte tillräckligt tungt för att kullkasta Bibelns kronologi.

Men det finns fler frågor. Finns det verkligen inga historiska uppgifter som stöder tanken att Jerusalem förstördes 607? Vad visar de kilskriftstexter som är daterade och i många fall skrivna av forntida ögonvittnen? Det ska vi ta upp i nästa nummer.

[Fotnoter]

[Ruta/Bilder på sidan 28]

ETT NYCKELÅR I HISTORIEN

Nyckelåretd 539 f.v.t., när Cyrus II intog Babylon, har fastslagits med hjälp av:

▪ Forntida historiska källor och kilskriftstavlor. Den grekiske historikern Diodorus Siculus (o. 80–20 f.v.t.) skrev att Cyrus blev kung i Persien i ”det första året i den 55:e olympiaden”. (Bibliotheca, IX, 21) Det motsvarar år 560 f.v.t. Den grekiske historikern Herodotos (o. 485–425 f.v.t.) skriver om Cyrus död: ”Han hade då varit kung i tjugonio år.” (Herodotos historia, 2000, s. 106) Det skulle betyda att han dog under sitt 30:e år på tronen, år 530. Uppgifter på kilskriftstavlor visar att Cyrus regerade över Babylon i nio år fram till sin död. Om vi räknar nio år tillbaka från hans död 530 hamnar vi på 539 f.v.t. som året för Cyrus erövring av Babylon.

Bekräftelse i kilskrift. En babylonisk lertavla (BM 33066) med upplysningar om astronomiska händelser bekräftar att Cyrus dog 530 f.v.t. Den här lertavlan ger vissa felaktiga upplysningar om de astronomiska positionerna, men den beskriver två månförmörkelser och säger att de inträffade under det sjunde regeringsåret för Kambyses II, dvs. Cyrus son och efterträdare. De här två förmörkelserna kan identifieras med två månförmörkelser som sågs i Babylon den 16 juli 523 och den 10 januari 522, vilket pekar på att Kambyses II:s sjunde år började på våren 523. Det skulle innebära att hans första regeringsår var 529. Cyrus sista år på tronen skulle i så fall varit 530, vilket innebär att han började regera över Babylon 539 f.v.t.

[Bildkälla]

Lertavla: © The Trustees of the British Museum.

[Fotnot]

[Ruta på sidan 31]

KORTA FAKTA

▪ De flesta historiker menar att Jerusalem förstördes 587 f.v.t.

▪ Bibelns kronologi ger en tydlig indikation om att Jerusalem förstördes 607 f.v.t.

▪ Historiker grundar i första hand sina slutsatser på verk av klassiska historieskrivare och på Ptolemaios kanon.

▪ De klassiska historieskrivarnas verk innehåller betydande faktafel och stämmer inte alltid överens med uppgifterna på kilskriftstavlor.

[Ruta på sidan 31]

Noter

 1. Babyloniaca (Chaldaeorum Historiae), första boken, 1.1.

 2. Studies in Ancient Near Eastern World View and Society, sidan 295.

 3. The Babyloniaca of Berossus, sidan 8.

 4. Almagest, III, 7, översatt till engelska av G. J. Toomer i Ptolemy’s Almagest, utgiven 1998, sidan 166. Ptolemaios kände till att babyloniska astronomer gjorde matematiska beräkningar för att komma fram till tidpunkten för tidigare och framtida månförmörkelser, som en följd av att de hade upptäckt att samma slag av månförmörkelser inträffar vart 18:e år. (Almagest, IV, 2)

 5. Mesopotamia and Iran in the Persian Period, sidan 17, 18.

 6. Journal of Cuneiform Studies, årgång 47, 1995, sidan 106, 107.

 7. För att framställa kilskrift använde skrivaren ett skrivdon med snett avskuren ände och tryckte in olika tecken på en mjuk lertavla.

 8. Sin-shar-ishkun regerade i sju år, och man har hittat 57 affärsdokument som är daterade från hans tronbestigningsår till hans sjunde år. Se Journal of Cuneiform Studies, årgång 35, 1983, sidan 54–59.

 9. Affärsdokumentet C.B.M. 2152 är daterat till Assur-etel-ilanis fjärde år. (Legal and Commercial Transactions Dated in the Assyrian, Neo-Babylonian and Persian Periods–Chiefly From Nippur, A.T. Clay, 1908, sidan 74) Och Nabonids Harran-inskrift (H1B), kolumn 1, rad 30, placerar Assur-etel-ilani direkt före Nabopolassar. (Anatolian Studies, band VIII, 1958, sidan 35, 47) När det gäller perioden utan kungar: Se Krönika 2, rad 14, återgiven på sidan 88 i Assyrian and Babylonian Chronicles.

10. Vissa forskare menar att en del kungar utelämnades av Ptolemaios, som man förmodar endast noterade Babylons kungar, eftersom de hade titeln ”Assyriens kung”. Men som rutan på sidan 30 visar hade flera av de kungar som finns med i Ptolemaios kanon också titeln ”Assyriens kung”. Affärsdokument, kilskriftsbrev och inskrifter visar tydligt att kungarna Assur-etel-ilani, Sin-shum-lisher och Sin-shar-ishkun härskade över Babylon.

[Tabell/Bild på sidan 29]

(För formaterad text, se publikationen)

NYBABYLONISKA KUNGAR

Om de här historieskrivarna är trovärdiga – varför ger de olika information?

Kungar

Nabopolassar

BEROSSOS ca 350–270 f.v.t. (21)

POLYHISTOR 105-? f.v.t. (20)

JOSEPHUS 37–ca 100 v.t. (–)

PTOLEMAIOS ca 100–170 v.t. (21)

Nebukadnessar II

BEROSSOS ca 350–270 f.v.t. (43)

POLYHISTOR 105-? f.v.t. (43)

JOSEPHUS 37–ca 100 v.t. (43)

PTOLEMAIOS ca 100–170 v.t. (43)

Amel-Marduk

BEROSSOS ca 350–270 f.v.t. (2)

POLYHISTOR 105-? f.v.t. (12)

JOSEPHUS 37–ca 100 v.t. (18)

PTOLEMAIOS ca 100–170 v.t. (2)

Neriglissar

BEROSSOS ca 350–270 f.v.t. (4)

POLYHISTOR 105-? f.v.t. (4)

JOSEPHUS 37–ca 100 v.t. (40)

PTOLEMAIOS ca 100–170 v.t. (4)

Labashi-Marduk

BEROSSOS ca 350–270 f.v.t. (9 månader)

POLYHISTOR 105-? f.v.t. (–)

JOSEPHUS 37–ca 100 v.t. (9 månader)

PTOLEMAIOS ca 100–170 v.t. (–)

Nabonid

BEROSSOS ca 350–270 f.v.t. (17)

POLYHISTOR 105-? f.v.t. (17)

JOSEPHUS 37–ca 100 v.t. (17)

PTOLEMAIOS ca 100–170 v.t. (17)

Kungarnas regeringstid (i år) enligt klassiska historiker.

[Bildkälla]

Foto genom tillmötesgående från British Museum.

[Tabell/Bilder på sidan 30]

(För formaterad text, se publikationen)

STÄMMER PTOLEMAIOS KANON MED FORNTIDA KILSKRIFTSFYND?

Ptolemaios utelämnar några kungar. Varför det?

PTOLEMAIOS KANON

Nabonassar

Nabu-nadin-zeri (Nadinu)

Mukin-zeri och Pul

Ululaju (Salmanassar V), ”Assyriens kung”

Merodak-Baladan

Sargon II, ”Assyriens kung”

Första perioden utan kungar

Bel-ibni

Assur-nadin-shumi

Nergal-ushezib

Mushezib-Marduk

Andra perioden utan kungar

Esarhaddon, ”Assyriens kung”

Shamash-shum-ukin

Kandalanu

Nabopolassar

Nebukadnessar

Amel-Marduk

Neriglissar

Labashi-Marduk

Nabonid

Cyrus

Kambyses

ETT KILSKRIFTSFYND: ”KUNGALISTAN FRÅN URUK”

Kandalanu

Sin-shum-lisher

Sin-shar-ishkun

Nabopolassar

Nebukadnessar

Amel-Marduk

Neriglissar

Nabonid

[Bild]

De babyloniska krönikorna är en del av det kilskriftsmaterial som hjälper oss att bedöma tillförlitligheten hos Ptolemaios kanon.

[Bildkälla]

Foto genom tillmötesgående från British Museum.

[Bildkälla på sidan 31]

Foto genom tillmötesgående från British Museum.