Att endräktigt söka nå målet liv
”Detta betyder evigt liv, att de inhämtar kunskap om dig, den ende sanne Guden, och om den som du har sänt ut, Jesus Kristus.” — JOHANNES 17:3.
1. a) Vid vilket tillfälle talade Jesus för första gången om ”evigt liv”? b) Vilka kan nå detta mål?
UTAN att någon ser honom kommer han smygande genom nattens skuggor. Det är Nikodemus. Han har blivit imponerad av de tecken som Jesus utförde i Jerusalem vid påsktiden år 30 v.t. Det är till denne farisé som Guds Son talar när han för första gången, enligt vad som finns nedtecknat, använder uttrycket ”evigt liv”, och han tillägger följande hjärtevärmande ord: ”Gud älskade världen så mycket att han gav sin enfödde Son, för att var och en som utövar tro på honom inte må bli tillintetgjord utan ha evigt liv.” (Johannes 3:15, 16) Vilken storslagen möjlighet öppnar sig inte nu för världen av återlösbara människor! Ja, till och med en stolt farisé kan ödmjuka sig för att nå målet.
2. a) Under vilka förhållanden talade Jesus återigen om ”evigt liv”? b) Vilka får tillgång till livgivande vatten?
2 Kort tid därefter färdas Jesus från Jerusalem till Galileen. Han stannar till vid en brunn i Samarien, medan hans lärjungar ger sig av för att köpa mat. En kvinna kommer för att hämta upp vatten. Så här säger Jesus till henne: ”Vemhelst som dricker av det vatten, som jag skall ge honom, skall aldrig någonsin bli törstig, utan det vatten, som jag skall ge honom, skall i honom bli en källa med vatten som bubblar upp för att förmedla evigt liv.” (Johannes 4:14) Varför håller Jesus fram ett så dyrbart hopp för den här kvinnan, då ju samariterna var föraktade av judarna? Dessutom har ju den här kvinnan, som Jesus vet, haft fem män och lever nu omoraliskt tillsammans med en man som inte är hennes egen. Men som Jesus här förklarar skall livgivande sanningsvatten göras tillgängligt till och med för de föraktade av världen av människor, om bara dessa ändrar sinne och reder upp sitt liv. — Jämför Kolosserna 3:5—7.
3. a) Vad slags ”mat” rekommenderar Jesus? b) Hur har Johannes 4:34—36 uppfyllts?
3 ”Evigt liv”! När Jesu lärjungar återvänder och trugar honom att äta, utvecklar han detta tema ytterligare och säger till dem: ”Min mat är att jag skall göra hans vilja som har sänt mig och fullborda hans verk.” Vad är detta för ett verk? Jesus säger: ”Lyft upp era ögon och se på fälten, att de är vita till skörd. Redan får den som skördar lön och samlar in frukt för evigt liv.” En sådan skörd kunde förväntas till och med bland de ödmjuka samariterna, och den blev en glädjande realitet, som berättelsen visar. (Johannes 4:34—36; Apostlagärningarna 8:1, 14—17) Skördandet för evigt liv fortsätter ännu i denna dag, men nu är åkern världen. Jesu Kristi lärjungar har fortfarande rikligt att göra i detta Herrens verk. — Matteus 13:37, 38; 1 Korintierna 15:58.
”Livets gåva”
4. Vad svarar Jesus judarna angående att hålla sabbaten?
4 Det går ett år. Det är nu vid påsktiden år 31 v.t. Jesus är i Jerusalem för att vara med vid högtiden, som han brukar. Men judarna börjar förfölja honom, därför att han utför kärleksfulla handlingar med att bota på sabbaten. Vad svarar Jesus dem? Han säger: ”Min Fader har fortsatt att arbeta ända tills nu, och jag fortsätter att arbeta.” De söker därför döda honom. — Johannes 5:17, 18.
5, 6. a) Vilken dyrbar gemenskap beskriver Jesus nu? b) Hur har Jesus ”liv i sig själv”?
5 Men Jesus övergår till att beskriva en mycket dyrbar gemenskap — den endräkt eller enhet som finns mellan honom och Fadern. Så här säger han till de där judarna: ”Ty Fadern är fäst vid Sonen och visar honom alla de ting han själv gör, och han skall visa honom gärningar större än dessa, för att ni må förundra er.” Han tillkännager att Fadern har överlämnat extraordinär makt åt honom och säger: ”Den som hör mitt ord och tror honom som har sänt mig, han har evigt liv, och han kommer inte till dom utan har gått över från döden till livet.” — Johannes 5:20, 24.
6 Ja, till och med de som är ”döda” i Guds ögon på grund av sin nedärvda syndfullhet kan ”höra Guds Sons röst” och få liv. Men hur då? Jesus förklarar: ”Ty alldeles som Fadern har liv i sig själv, så har han gett också åt Sonen att ha liv i sig själv.” Dessa ord, ”liv i sig själv”, kan också översättas ”i sig själv livets gåva”. (Johannes 5:25, 26, Referensbibeln, fotnot) Jesus kan alltså ge människor en god ställning inför Gud. Han kan också uppväcka och ge liv åt dem som sover i döden. — Johannes 11:25; Uppenbarelseboken 1:18.
7. a) Vad säger oss Psalm 36:6, 10 om Gud? b) Hur har Jehova belönat sin Son, som bevarar sin ostrafflighet?
7 Jehova har alltid haft liv i sig själv. Det är skrivet om honom: ”Hos dig är livets källa.” (Psalm 36:6, 10) Men nu har Fadern uppväckt sin Son, som bevarar sin ostrafflighet, från de döda som ”förstlingen av dem som har somnat in”. Eftersom Jesus ”i sig själv” har ”livets gåva”, har han blivit bemyndigad att förlåta synder, att döma och att uppväcka de döda med utsikt till evigt liv. — 1 Korintierna 15:20—22; Johannes 5:27—29; Apostlagärningarna 17:31.
En glädjefylld gemenskap
8, 9. a) Hur kan vi hålla målet evigt liv i sikte? b) Vilken anordning gör Gud när det gäller evigt liv? c) Vilka kommer att få del av dessa välsignelser, och hur?
8 Jesu lärjunge Judas förmanar oss således: ”Bevara er själva i Guds kärlek, medan ni väntar på vår Herre Jesu Kristi barmhärtighet med utsikt till evigt liv.” (Judas, vers 21) Vilket dyrbart mål — evigt liv! Och enligt vår fullkomlige Skapares vilja och den anordning han gör genom sin Son skall detta bli ett liv i fullkomlighet. Det kommer att vara fritt från det slit och släp som så ofta kännetecknar kampen för tillvaron i den nuvarande tingens ordning. I den kommande tingens ordning kommer det inte längre att finnas sorg, sjukdom, laglöshet, korruption, nej, inte ens död! — Mika 4:3, 4; 1 Korintierna 15:26.
9 Vilka skall då få vara med om uppfyllelsen av dessa löften — och var? Det är de som kommer att utöva tro på Jesu offer och som fogar gudaktiga gärningar till den tron. Dessa blir harmoniskt sammanfogade med medkristna runt jorden i trons endräkt. — Jakob 2:24; Efesierna 4:16.
10. a) Vad kommer först i ordning i Guds ”förvaltning”? b) Vad övergår ”förvaltningen” därefter till?
10 Gud har behagat fatta ett beslut om ”en förvaltning ..., nämligen att sammanfatta allt igen i den Smorde, det som är i himlarna och det som är på jorden”. (Efesierna 1:8—10) Detta är Guds anordning med ett hushåll, som börjar med församlandet av Kristi 144.000 medarvingar. Dessa är köpta ”från människorna såsom en förstling åt Gud och åt Lammet [Jesus Kristus]”. De har del i ”den första [den himmelska] uppståndelsen”, så att de kan tjäna tillsammans med Kristus som kungar och präster i tusen år. Därefter tar Guds förvaltning itu med att församla ”det som är på jorden” och börjar med en oräknelig ”stor skara ... ur alla nationer och stammar och folk och tungomål”. Dessa Guds tjänare skall komma ut ur ”den stora vedermödan” med utsikten att vinna evigt liv på ”en ny jord”. — Uppenbarelseboken 14:1, 4; 20:4, 6; 7:4, 9—17; 21:1, 4.
11. a) Vilken dyrbar ”gemenskap” åsyftas i Efesierna 1:11? b) Hur är Johannes 15:4, 5 tillämpligt på dem som är i denna ”gemenskap”?
11 Guds med anden smorda söner, vilka är ”det som är i himlarna”, åtnjuter ett mycket förtroligt förhållande till Jesus och till Fadern. De anges som ”arvingar” till Riket i gemenskap med Jesus. (Efesierna 1:11) Jesus uppmuntrade dem till att förbli i gemenskap med honom, precis som rankor förblir fästa vid en vinstock för att bära mycket frukt. Om inte denna dyrbara gemenskap med Jesus Kristus bevaras, kan rankorna ”inte göra något alls”. — Johannes 14:10, 11, 20; 15:4, 5; 1 Johannes 2:27.
”Andra får” är nu inneslutna
12. a) I vilket förhållande står de ”andra fåren” till den ”lilla hjorden”? b) Hur är 1 Johannes 2:1—6 tillämpligt på var och en av dessa grupper?
12 Men hur är det då med de miljontals andra fårlika människor, vilka under de gångna 50 åren har skilts från de världsliga ”getterna”? (Matteus 25:31—40) Dessa tillhör inte Jesu ”lilla hjord”, som Riket ges åt, utan som ”andra får” ansluter de sig till den ”lilla hjorden” som en del av en större hjord som tjänar i harmoni med Fadern och Sonen. (Lukas 12:32; Johannes 10:16) Aposteln Johannes ger den försäkran att Jesus Kristus ”är ett försoningsoffer för våra synder [det vill säga den ”lilla hjordens”], men inte bara för våra utan också för hela världens”. Dessa ”andra får”, som församlats ur människovärlden, kan således också åtnjuta en dyrbar gemenskap eller endräkt med Gud och Kristus. Den liknar det som Johannes beskriver i fortsättningen: ”Vemhelst som håller hans ord, i denne har sannerligen Guds kärlek gjorts fullkomlig. Av detta vet vi att vi är i gemenskap med honom.” Först blir den ”lilla hjorden” och därefter de ”andra fåren” pliktiga att vandra alldeles som Jesus har vandrat. — 1 Johannes 2:1—6.
13. a) Vad ber Jesus för i Johannes 17:20, 21? b) Vad visar att denna bön inte är begränsad till Kristi medarvingar?
13 Båda grupperna, både den himmelska och den jordiska, är således nu ”i gemenskap” med Fadern och med Sonen — de är fullständigt i överensstämmelse med dem i fråga om att utföra Guds verk. Jesus bad ”att de alla må vara ... [överens], alldeles som du, Fader, är i gemenskap med mig och jag är i gemenskap med dig, att de också må vara i gemenskap med oss”. Denna enhet är inte begränsad i betydelse till medarvingsskap, för Jesu lärjungar blir naturligtvis inte någon del av någon Jehovas ”kropp” och blir inte heller Jehovas ”medarvingar”. De är ”i gemenskap” på så sätt att de visar enhet i samarbete och så att säga har ett hjärta och ett sinne både med Jehova och med Kristus, när de vittnar för människovärlden. — Johannes 17:20, 21.
14. På vilket speciellt sätt är den himmelska klassen i gemenskap med Kristus, och vad gör dess medlemmar medvetna om detta?
14 Men de som tillhör den smorda himmelska klassen åtnjuter nu denna gemenskap på ett speciellt sätt, eftersom dess medlemmar har förklarats rättfärdiga för liv genom användandet av Kristi offers förtjänst. Därför kan de bli pånyttfödda av ande med utsikten att bli Kristi Jesu medarvingar. De erkänner sin adoption som söner och säger: ”Anden själv [Guds pånyttfödande verksamma kraft] vittnar med vår ande [dominerande mentala läggning] om att vi är Guds barn.” — Romarna 3:23, 24; 5:1; 8:15—18.
15. Vad kommer den närvarande tiden och framtiden att föra med sig för dem som har utsikter till liv på jorden?
15 Vad beträffar dem som har utsikterna att få liv på jorden, så förklaras de nu rättfärdiga vad det gäller vänskap med Gud, precis som Abraham, Rahab och andra i forna tider blev. Under Kristi tusenårsregering kommer de att gradvis lyftas upp till mänsklig fullkomlighet, för att ”skapelsen själv” efter ett slutligt prov ”skall göras fri från slaveriet under förgängelsen och ha Guds barns härliga frihet”. (Romarna 8:19—21; Jakob 2:21—26) Lydiga människor kommer således att förklaras rättfärdiga för evigt liv på jorden. — Jämför Johannes 10:10; Jesaja 9:7; 11:1—9; 35:1—6; 65:17—25.
16. a) I vilka avseenden visar den ”lilla hjorden” och de ”andra fåren” ”gemenskap” med varandra? b) Men varför är orden i Johannes 3:3—5 tillämpliga endast på den ”lilla hjorden”?
16 Som individer visar de som tillhör den ”lilla hjorden” och de som tillhör de ”andra fårens” talrika skara samma glada nitälskan för Guds tjänst. (Lukas 12:32; Johannes 10:16; Titus 2:13, 14) Flertalet av de återstående smorda kanske är långt mer till åren komna och har mycket större kristen erfarenhet, men båda grupperna utvecklar den kristna personligheten och andens frukter. (Efesierna 4:24; Galaterna 5:22, 23) Det finns dock en skillnad som Jesus, redan innan han talade om evigt liv, berättade om för Nikodemus. Han sade: ”Om någon inte föds på nytt, kan han inte se Guds rike.” (Johannes 3:3—5) De döpta kristna som Gud kallar till att bli Jesu medarvingar i hans rike upplever således en andlig pånyttfödelse. (1 Korintierna 1:9, 26—30) De ”andra fåren” behöver inte någon sådan pånyttfödelse, eftersom deras mål är evigt liv som Rikets undersåtar i det återställda jordiska paradiset. — Matteus 25:34, 46b; Lukas 23:42, 43.
Åminnelsen — och det nya förbundet
17. a) Varför bör alla som har målet liv församlas med Guds folk den 24 mars? b) Vad lägger vi märke till angående firandet av Åminnelsen år 1985?
17 Den 24 mars efter solnedgången är den tidpunkt då Jehovas vittnen runt hela jorden skall fira åminnelsen av Jesu död för år 1986. Man kommer att koncentrera uppmärksamheten på Jesu offrande av sin fullkomliga mänskliga kropp och sitt fullkomliga mänskliga livsblod för att hävda sin Faders namn och uppsåt och för den syndiga mänsklighetens skull. (1 Korintierna 11:23—26) Alla som har målet liv (antingen i himmelen eller på jorden) kommer därför att vilja församlas tillsammans med Guds folk runt jorden vid detta glädjefyllda tillfälle. År 1985 firade sammanlagt 7.792.109 personer minnet av Jesu död. Men de som vid Åminnelsen tog del av brödet och vinet, som symboliserar Jesu mänskliga kropp och blod, uppgick endast till 9.051 personer. Varför så få?
18, 19. a) Vilka förbund åsyftar Jesus i kapitel 22 i Lukas? b) Vilket syfte tjänar vart och ett av dessa förbund? c) Hur tjänar Jesus, som Mose förebildade, som den ende medlaren?
18 Ja, vad sade Jesus den där kvällen, när han instiftade åminnelsen av sin död? Sedan han hade skickat runt brödet till sina lärjungar, bjöd han dem vinet på samma sätt och sade: ”Denna bägare är liktydig med det nya förbundet i kraft av mitt blod, som skall utgjutas för er räkning.” Senare övergick han till att utförligare förklara orsaken till att han förde in dem i det nya förbundet och sade: ”Ni är ... de som med mig har hållit ut i mina prövningar; och jag sluter ett förbund med er, alldeles som min Fader har slutit ett förbund med mig, om ett rike, för att ni må äta och dricka vid mitt bord i mitt rike och sitta på troner för att döma Israels tolv stammar.” — Lukas 22:19, 20, 28—30.
19 Profeten Jeremia hade förutsagt det nya förbundet och förklarat att Jehova genom det skulle förlåta sitt folks missgärning och synd för att de skulle kunna ”känna” Jehova i ett mycket förtroligt förhållande. (Jeremia 31:31, 34) Precis som Mose var ”medlare” för lagförbundet med det köttsliga Israel, så blir Jesus ”medlare” för detta ”i motsvarande grad bättre förbund”, som Gud ingår med det andliga ”Guds Israel”, för att återlösa dem som är kallade till att bli Rikets arvingar tillsammans med Kristus. De får således ”löftet om det eviga arvet”. (Galaterna 3:19, 20; 6:16; Hebréerna 8:6; 9:15; 12:24) Det är framför allt i denna bibliska bemärkelse som Kristus Jesus tjänar som den ende medlaren ”mellan Gud och människor”. — 1 Timoteus 2:5, 6.
20. a) Vilka tar rätteligen del av emblemen vid Åminnelsen? b) Varför är det så?
20 Vilka kan då rätteligen ta del av åminnelseemblemen — brödet och vinet? Det är endast den grupp som Gud för in i det nya förbundet ingånget över Jesu offer. (Psalm 50:5) Syftet med detta förbund är att först berättiga Jesu 144.000 medarvingar till mänskligt liv, så att de kan offra denna livsrätt och föras in i det himmelska riket. (Romarna 4:25; 2 Timoteus 2:10, 12) Men hur är det då med de ”andra fåren”?
21. a) Hur får de ”andra fåren” utbyte av att vara med som iakttagare vid Åminnelsen? b) Vad koncentrerar åminnelsefirandet sig på, och vilken fråga uppstår därför?
21 De som tillhör de ”andra fårens” klass är inte i det nya förbundet och tar därför inte del av emblemen. Men de får alla rikt utbyte av att vara med vid firandet av Åminnelsen som respektfulla iakttagare. Deras uppskattning av andliga ting skärps i överensstämmelse med orden i Jesu bön till sin Fader: ”Detta betyder evigt liv, att de inhämtar kunskap om dig, den ende sanne Guden, och om den som du har sänt ut, Jesus Kristus.” (Johannes 17:3) Kom ihåg att firandet av Åminnelsen koncentrerar uppmärksamheten på Jesu kött och blod. Kristi offrade kött och blod är av livsviktig betydelse för alla som söker nå målet evigt liv. Hur är detta sant med avseende på de ”andra fåren”, vilka inte har förts in i det nya förbundet och därför inte tar del av emblemen vid Åminnelsen? Detta skall vi behandla i följande artikel.
Hur skulle du svara?
◻ Hur gav Jesus fortskridande kunskap om framtidsutsikten evigt liv?
◻ Hur har Gud gått till väga med sin ”förvaltning”?
◻ Varför kan det sägas att de ”andra fåren” är ”i gemenskap” med Fadern, Sonen och Kristi bröder?
◻ Hur kommer det sig att bara smorda kristna tar del av emblemen vid Åminnelsen?
[Bild på sidan 13]
Den ”lilla hjorden” och de ”andra fåren” är ”i gemenskap” — och utför Guds verk såsom Jesus utförde det