FÖRSUMLIGHET, NONCHALANS

Benägenhet att inte ägna uppmärksamhet åt, bry sig om eller ta hänsyn till någon eller något; underlåtenhet att göra något som borde göras (utföra order, plikter osv.). Orden kan förmedla tanken på avsiktlig underlåtenhet eller på likgiltighet eller vårdslöshet.

Ett av de hebreiska ord som innehåller tanken på att visa försumlighet eller nonchalans (Ord 8:33) är verbet parạ‛, som ordagrant betyder ”lösa upp” (4Mo 5:18). I 3 Moseboken 10:6 används ordet om huvudhåret och har då återgetts med ”hänga ovårdat”. När det har avseende på uppförandet har det återgetts med ”uppträda lössläppt”. (2Mo 32:25) Ordet används också om att ”nonchalera” eller ”sky” tuktan. (Ord 13:18; 15:32; jfr 2Mo 5:4, där det har återgetts med ”dra sig undan”.) Ett av de hebreiska ord som har återgetts med ”försumma” är ‛azạv, som ordagrant betyder ”lämna” (1Mo 2:24) och även ”överge” (5Mo 29:25). Nehemja använde detta ord när han uppmanade de sanna tillbedjarna att inte ”försumma” den sanne Gudens hus. (Neh 10:39; jfr Neh 13:11.) Ett annat hebreiskt uttryck som betecknar försumlighet betyder ordagrant ”slapphet”, ”slakhet”, som när en båge är slak. (Jer 48:10; jfr Ps 78:57.)

Det grekiska ordet amelẹō (av a, ”inte”, och mẹlō, ”bry sig om”) innehåller tanken på likgiltighet och brist på intresse snarare än tanken på att man oavsiktligt förbiser något. Efter att ha beskrivit det stränga straffet för olydnad mot den mosaiska lagen säger aposteln Paulus: ”Hur skall vi då komma undan, ifall vi inte har brytt oss om [grek.: amelẹ̄santes, ”ifall vi har försummat (varit likgiltiga för)”] en räddning av sådan storhet, den som först förkunnades genom vår Herre ..., medan Gud trädde till med sitt vittnesbörd?” Paulus talar inte här om att oavsiktligt förbise något, utan om att visa likgiltighet och brist på intresse, om att ”glida bort” (v. 1) i olydnad mot det ord som Gud har talat genom sin enfödde Son. (Heb 2:1–4, not)

Matteus använde en form av detta grekiska ord då han återgav Jesu liknelse om bröllopsfesten. Vad var orsaken till att de som blev inbjudna till kungasonens bröllop inte kom? Det berodde inte på att de bara förbisåg det, utan det sägs: ”De gick obekymrade bort [el.: ”De brydde sig inte om det utan gick sin väg”, SFB], en till sin åker, en annan till sin affärsverksamhet.” På grund av att de var obekymrade och visade likgiltighet och brist på intresse betraktades de som ovärdiga. (Mt 22:5, 8)

När Timoteus som ung fick ett stort ansvar som tillsyningsman i Efesos förmanade Paulus honom med dessa ord: ”Var inte vårdslös med [el.: ”Försumma inte”] den gåva som är i dig och som gavs dig genom en förutsägelse och när kretsen av äldste lade sina händer på dig.” Timoteus fick göra stora ansträngningar för att inte vara försumlig. Han måste ivrigt ägna sig åt att högläsa, undervisa på rätt sätt och förmana, visa omsorg genom att ständigt vara uppmärksam och föregå med gott exempel genom sitt uppförande. Om han inte helt gick upp i detta utan var försumlig och inte uppriktigt brydde sig om den gåva som Gud gett honom, kunde han gå miste om belöningen. (1Ti 4:11–16, Int)

Jehova sade till israeliterna att lagförbundet var ”det förbund med mig som de bröt, fastän jag som äkta man ägde dem”. (Jer 31:32) I Septuaginta återges den sista satsen med ”och jag slutade upp med att ha omsorg om dem”. Detta är utan tvivel förklaringen till att Hebréerna 8:9, där Paulus citerar dessa ord, lyder: ”De förblev inte i mitt förbund, och därför slutade jag upp med att ha omsorg [el.: ”brydde jag mig inte”] om dem.” Jehova försummade naturligtvis inte Israel i det avseendet att han var vårdslös eller likgiltig, för han visade stor omsorg om sitt förbundsfolk tills de ignorerade hans ord och gjorde uppror mot honom. Det var först då och av den orsaken som han ”slutade ... upp med att ha omsorg [grek.: ēmẹlēsa] om dem”.

I Hebréerna 10:24, 25, där Paulus uppmanar de kristna att ”inte försumma att komma tillsammans”, är ”försumma” översatt från en form av det grekiska ordet egkataleipō, som ordagrant betyder ”lämna kvar i” och som på andra ställen bland annat har återgetts med ”överge”, ”lämna kvar”. (Mt 27:46; Rom 9:29)