EUNUCK

När det hebreiska ordet sarịs och det grekiska eunoukhos används i sin bokstavliga betydelse betecknar de en kastrerad man. Sådana män användes vid de kungliga hoven som kammartjänare och vakter för drottningen, haremet och andra kvinnor. (Est 2:3, 12–15; 4:4–6, 9) Eftersom de hade ett så nära förhållande till kungafamiljen kunde de som hade särskilda förmågor nå hög rang. I vidare bemärkelse användes uttrycket också om ämbetsmän vid hovet som inte var eunucker i egentlig mening.

Under lagförbundet kunde en eunuck inte bli en del av Guds folks församling. (5Mo 23:1) Det finns således ingenting som tyder på att israeliterna eller de bofasta främlingarna bland dem gjordes till eunucker för att kunna tjänstgöra i de israelitiska kungarnas palats. Under den mosaiska lagen skulle slavar omskäras, inte kastreras. I Österlandets hedniska nationer var det däremot vanligt att vissa av barnen som togs som krigsfångar gjordes till eunucker.

Den hovman som var satt över den etiopiska drottningens skattkammare och som Filippus predikade för omtalas som eunuck. Han var en proselyt som hade rest till Jerusalem för att tillbe Gud. Men eftersom kastrerade män enligt lagen inte kunde tas emot i Israels församling skall ordet eunoukhos här inte tas bokstavligt utan måste ha använts i betydelsen ”hovman”. (Apg 8:26–39; 5Mo 23:1) Ebed-Melek, en etiopier som räddade profeten Jeremia när denne var instängd i en cistern, var eunuck vid kung Sidkias hov. Det förefaller som om termen också här används i den bredare betydelsen. Ebed-Melek verkar ha varit en mäktig man. Han vände sig direkt till kung Sidkia och vädjade för Jeremias räkning, och han fick befälet över 30 man till räddningsaktionen. (Jer 38:7–13)

Jehova förutsade tröstande den tid då han skulle godta eunucker som sina tjänare och då de, om de var lydiga, skulle få ett namn som var bättre än söner och döttrar. I och med att lagen avskaffades av Jesus Kristus kunde alla som visade tro bli av anden pånyttfödda söner till Gud, oavsett tidigare ställning eller tillstånd. Fysiska skillnader saknade därmed betydelse. (Jes 56:4, 5; Joh 1:12; 1Kor 7:24; 2Kor 5:16)

I Matteus 19:12 talade Jesus Kristus om tre slags eunucker. Han sade: ”Det finns eunucker som har fötts sådana ur moderlivet, och det finns eunucker som av människor har gjorts till eunucker, och det finns eunucker som själva har gjort sig till eunucker för himlarnas kungarikes skull. Den som kan ge rum åt det, han må ge rum åt det.” De som ”själva har gjort sig till eunucker” för Guds kungarikes skull är sådana som utövar självbehärskning för att helt kunna ägna sig åt tjänsten för Gud. Aposteln Paulus rekommenderade detta som något ”bättre” för en kristen som inte blir ”upptänd av begär”. Han sade att denne ständigt kunde tjäna Herren ”utan att låta sig distraheras”. (1Kor 7:9, 29–38) Dessa ”eunucker” har inte i bokstavlig bemärkelse låtit kastrera eller stympa sig. De förblir ogifta av egen fri vilja. Bibeln förordar inget celibatlöfte, och ”sådana som förbjuder att man gifter sig” fördöms som avfällingar. Några av apostlarna var faktiskt gifta. (1Ti 4:1–3; 1Kor 9:5; Mt 8:14; Mk 1:30; Lu 4:38; se HOVFUNKTIONÄR.)