Frågor från läsekretsen
◼ Använder Jehova list eller bedrägeri mot människor — också mot sina tjänare — som Jeremia 4:10 och 20:7 verkar antyda?
Nej, Skaparen är inte bedräglig, oärlig eller listig i sitt handlande. Men han kan, trots vad människor kan förvänta, genomföra sin rättfärdiga vilja, och han gör det också.
I Jeremia 4:10 (NW) ser vi en sida av detta, när profeten sade: ”Ack, o suveräne Herre Jehova! Sannerligen, du har fullständigt bedragit detta folk och Jerusalem och sagt: ’Fred kommer ni att få’, och svärdet har nått ända till själen.”
Jehova använde Jeremia till att förutsäga den kommande olyckan över den avfälliga nationen, som menade sig tjäna honom. (Jeremia 1:10, 15—19; 4:5—8; 5:20—30) Men det fanns också andra som påstod sig vara profeter. (Jeremia 4:9) Vad fick folket höra av dessa så kallade profeter? Gud rubricerade det så här: ”Profeterna själva profeterar rentav i falskhet. ... Och mitt eget folk har älskat att ha det så.” — Jeremia 5:31, NW; 20:6.
Jehova sände inte dessa falska profeter, men han hindrade dem inte heller från att sprida sådana budskap som: ”Fred kommer ni att få” och: ”Ingen olycka skall komma över er.” (Jeremia 23:16, 17, 25—28, 32, vers 16, 17 enl. NW) Människorna måste själva välja — antingen godta de hårda men sanna profetior som framfördes av Jeremia eller låta sig vilseledas av sådana falska profeter som Hananja och Semaja, vilka gjort sig själva till profeter. (Jeremia 28:1—4, 11; 29:30—32) Eftersom Gud inte hindrade dessa vilseledande profeter, kunde det sägas om honom: ”Du har fullständigt bedragit detta folk och Jerusalem och sagt: ’Fred kommer ni att få.’”
I en annan bemärkelse blev Jeremia själv narrad. ”Du har narrat mig, o Jehova, och så lät jag mig narras. Du brukade din styrka mot mig, och så fick du övertaget. Jag blev ett föremål för skratt hela dagen; alla bespottar mig.” — Jeremia 20:7, NW.
Pashur, en framstående präst, angrep Jeremia offentligt och satte honom därefter i stocken. När Jeremia mötte likgiltighet, blev avvisad, hånad och utsatt för fysiskt våld, kan han som människa ha tyckt att han hade nått sin yttersta gräns, att han helt enkelt inte hade kraft att fortsätta längre. Men Jehova använde i stället sin styrka mot eller i kontrast till Jeremias mänskliga benägenhet. Gud narrade profeten Jeremia genom att han använde honom till att uträtta sådant som denne ofullkomlige man inte skulle ha kunnat göra i egen kraft. Även om Jeremia blev narrad eller överraskad av detta, så var det i ett gott syfte: De som förföljde honom kom på skam, och Guds budskap framfördes. — Jeremia 20:11.
När man förstår Jeremia 4:10 och 20:7 i sitt sammanhang, stämmer dessa verser således med Elihus slutsats: ”Gud själv handlar inte ondskefullt, och den Allsmäktige själv vränger inte rätten.” — Job 34:12, NW.