Jehovas ord är levande
Viktiga detaljer från Klagovisorna
PROFETEN Jeremia får se uppfyllelsen av det domsbudskap som han har framfört i 40 år. Hur känner profeten det när han med egna ögon ser sin älskade stad förstöras? I den grekiska Septuaginta sägs det i inledningen till Klagovisorna: ”Jeremia satte sig ner gråtande och klagade med denna klagosång över Jerusalem.” Jeremia skrev Klagovisorna år 607 f.v.t. Han hade fortfarande händelserna då staden belägrades i 18 månader och sedan brändes ner i färskt minne, och han kunde därför på ett levande sätt ge uttryck åt sin vånda. (Jeremia 52:3–5, 12–14) Ingen annan stad i historien har begråtits i så gripande ordalag.
Klagovisorna består av fem lyriska dikter. De fyra första är klagosånger, och den femte är en bön. De fyra första dikterna är akrostiska, dvs. versernas begynnelsebokstäver följer i tur och ordning det hebreiska alfabetets 22 bokstäver. Den femte dikten har visserligen 22 verser, lika många som bokstäverna i det hebreiska alfabetet, men de är inte ordnade i alfabetisk följd. (Klagovisorna 5:1, fotnoten)
”I TÅRAR HAR MINA ÖGON FÅTT SITT SLUT”
”Ack, ensam sitter hon, staden som var så rik på folk! Hon har blivit lik en änka, hon som var så folkrik bland nationerna! Hon, en furstinna bland provinserna, har blivit satt till tvångsarbete!” Så inleder profeten Jeremia sin klagan över Jerusalem. Och han talar om vad orsaken till denna olycka är: ”Jehova har vållat henne bedrövelse på grund av hennes många överträdelser.” (Klagovisorna 1:1, 5)
Jerusalem framställs som en änka, utan man och barn, och hon frågar: ”Finns det någon smärta lik min smärta?” Hon ber till Gud angående sina fiender: ”Låt all deras ondska komma inför dig, och behandla dem strängt, alldeles som du har behandlat mig strängt på grund av alla mina överträdelser. Ty mina suckar är många, och mitt hjärta är sjukt.” (Klagovisorna 1:12, 22)
Djupt bedrövad säger Jeremia: ”I vredens hetta har han [Jehova] huggit av varje horn i Israel. Han har dragit tillbaka sin högra hand inför fienden; och i Jakob fortsätter han att brinna lik en flammande eld som förtär allt runt omkring.” Profeten beskriver sin djupa sorg med orden: ”I tårar har mina ögon fått sitt slut. Mina inälvor är i jäsning. Min lever är utgjuten på jorden.” Även de som går vägen förbi uttrycker sin förvåning och säger: ”Är detta den stad om vilken man brukade säga: ’Den fulländade skönheten, hela jordens fröjd’?” (Klagovisorna 2:3, 11, 15)
Svar på bibliska frågor:
1:15 – Hur hade Jehova ”trampat den vinpress som tillhör jungfrun, dottern Juda”? När babylonierna förstörde staden, som beskrivs som en jungfru, utgöt de så mycket blod att det kunde jämföras med krossandet av druvor i en vinpress. Jehova hade förutsagt detta och tillät att det skedde, och det kunde därför sägas att han hade ”trampat vinpressen”.
2:1 – Hur kastades ”Israels skönhet” ner ”från himlen till jorden”? Eftersom ”himlen är högre än jorden”, framställs ibland förnedringen av något som är upphöjt som att det kastas ner ”från himlen till jorden”. ”Israels skönhet” – den härlighet och makt som Israel hade när Jehova välsignade det – kastades ner när Jerusalem förstördes och Juda ödelades. (Jesaja 55:9)
2:1, 6 – Vad är Jehovas ”fotpall” och hans ”hydda”? Psalmisten sjöng: ”Låt oss gå in i hans storslagna boning, låt oss böja oss ner vid hans fotpall.” (Psalm 132:7) Den ”fotpall” som nämns i Klagovisorna 2:1 syftar därför på Jehovas hus för tillbedjan, hans tempel. Babylonierna ”brände upp Jehovas hus” som om det var en hydda, en liten koja, i en trädgård. (Jeremia 52:12, 13)
2:16, 17 – Borde inte vers 16 börja med den hebreiska bokstaven ‛ạjin och vers 17 med pe’ för att följa ordningen i det hebreiska alfabetet? När de inspirerade skribenterna skrev den här typen av dikter följde de vanligtvis alfabetisk ordning, men inte om det ledde till att det lät konstlat eller onaturligt. Tankeinnehållet var viktigare än att man höll sig till en litterär stil som bara skulle tjäna som en hjälp för minnet. Även i den tredje och fjärde dikten i Klagovisorna kommer de två bokstäverna i omvänd ordning. (Klagovisorna 3:46, 49; 4:16, 17)
2:17 – Vilket särskilt ”ord” fullbordade Jehova i förbindelse med Jerusalem? Här avses tydligtvis 3 Moseboken 26:17, där det sägs: ”Jag skall rikta mitt ansikte mot er, och ni skall lida nederlag inför era fiender, och de som hatar er skall härska över er, och ni skall fly fast ingen förföljer er.”
Lärdomar för oss:
1:1–9. Jerusalem gråter våldsamt om natten, och det är tårar på hennes kinder. Hennes portar ligger öde, och hennes präster suckar. Hennes jungfrur är bedrövade, och för henne själv är det bittert. Varför det? Därför att hon, Jerusalem, har syndat svårt. Hennes orenhet är på hennes kjolar. Frukten av hennes överträdelser är inte glädje, utan tårar, suckanden, bedrövelse och bitterhet.
1:18. När Jehova straffar överträdare är han alltid rättvis och rättfärdig.
2:20. Israeliterna hade blivit varnade och fått veta att de skulle drabbas av förbannelser om de inte lyssnade till Jehovas röst. De skulle bland annat tvingas äta ”köttet av ... [sina] söner och ... döttrar”. (5 Moseboken 28:15, 45, 53) Så oförståndigt av dem att välja att vara olydiga mot Gud!
”GÖM INTE DITT ÖRA FÖR MIN BÖN OM LINDRING”
I Klagovisorna, kapitel 3, omtalas Israels nation som ”den kraftfulle mannen”. Trots att denne man har drabbats av motgångar sjunger han: ”Jehova är god mot den som hoppas på honom, mot den själ som söker honom.” I bön till den sanne Guden säger han: ”Min röst skall du höra. Göm inte ditt öra för min bön om lindring, för mitt rop om hjälp.” Han ber Jehova ägna uppmärksamhet åt fiendernas smälek och säger: ”Du skall vedergälla dem, Jehova, efter deras händers verk.” (Klagovisorna 3:1, 25, 56, 64)
Jeremia utgjuter sina känslor och klagar över de fruktansvärda följderna av den 18 månader långa belägringen av Jerusalem. Han säger: ”Straffet för dottern mitt folks missgärning blir större än straffet för Sodoms synd, staden som omstörtades på ett ögonblick och som inga hjälpande händer sträcktes ut mot.” Jeremia fortsätter: ”Bättre var det för dem som stupade för svärd än för dem som stupade av svält, eftersom dessa tynar bort, genomborrade av brist på gröda från det öppna fältet.” (Klagovisorna 4:6, 9)
I den femte dikten är det Jerusalems invånare som talar. De säger: ”Kom ihåg, Jehova, vad som har hänt oss. Betrakta och se vår smälek.” De berättar om sitt lidande och vädjar: ”Jehova, till oöverskådlig tid skall du sitta på din tron. Din tron består från generation till generation. För oss tillbaka, Jehova, till dig, och vi skall villigt vända tillbaka. Ge oss nya dagar som i svunnen tid.” (Klagovisorna 5:1, 19, 21)
Svar på bibliska frågor:
3:16 – Vad antyds genom uttrycket: ”På grus får han mina tänder att brytas sönder”? I ett uppslagsverk sägs det: ”När judarna fördes i landsflykt var de tvungna att baka sitt bröd i gropar som grävts i marken, och därför kom brödet att innehålla grus.” Den som åt sådant bröd kunde bita sönder tänderna.
4:3, 10 – Varför liknar Jeremia ”dottern ... [sitt] folk” vid ”strutsar i vildmarken”? Strutsen ”behandlar sina ungar hårt, som om de inte var hennes”, sägs det i Job 39:16. När äggen har kläckts ger sig honan i väg tillsammans med andra honor, och hanen övertar ansvaret att ta hand om ungarna. Och vad händer om fara hotar? Både hanen och honan flyr från boet och överger ungarna. Under den babyloniska belägringen blev hungersnöden i Jerusalem så svår att mödrar som i vanliga fall var medlidsamma blev grymma mot sin avkomma, lika strutsar i vildmarken. Detta stod i skarp kontrast till den moderliga omsorg som schakaler visar.
5:7 – Ställer Jehova människor till svars för deras förfäders missgärningar? Nej, Jehova straffar inte människor direkt för deras förfäders synder. ”Var och en av oss [skall] avlägga räkenskap för sig själv inför Gud”, sägs det i Bibeln. (Romarna 14:12) Men följderna av missgärningar kan bli bestående och beröra senare generationer. Att det forntida Israel avföll till avgudadyrkan gjorde det till exempel svårt även för de trogna israeliterna längre fram i tiden att leva ett rättfärdigt liv. (2 Moseboken 20:5)
Lärdomar för oss:
3:8, 43, 44. Under den olycka som drabbade Jerusalem vägrade Jehova att lyssna till invånarnas rop på hjälp. Varför det? Därför att de hade varit olydiga och inte ångrade sig. Om vi vill att Jehova skall besvara våra böner måste vi lyda honom. (Ordspråksboken 28:9)
3:20. Jehova, ”den Högste över hela jorden”, är så upphöjd att han måste böja sig ner ”för att se på himmel och jord”. (Psalm 83:18; 113:6) Men Jeremia visste att den Allsmäktige var villig att böja sig ner över sitt folk, dvs. komma ner på samma nivå som de för att uppmuntra dem. Vi kan verkligen vara tacksamma för att den sanne Guden inte bara är allsmäktig och allvis utan också ödmjuk!
3:21–26, 28–33. Hur kan vi uthärda svåra lidanden? Jeremia talar om det för oss. Vi bör komma ihåg att Jehovas kärleksfulla omtanke är stor och att uttrycken för hans barmhärtighet är många. Vi bör också komma ihåg att själva det förhållandet att vi är vid liv är skäl nog att inte ge upp hoppet och att vi behöver vänta tålmodigt och i stillhet, utan att klaga, på räddning från Jehova. Vidare bör vi ”lägga ... [vår] mun i stoftet”, dvs. ödmjukt uthärda prövningar och inse att Gud har goda skäl att tillåta det som sker.
3:27. Att modigt stå fast i tron som ung kan innebära att man får utstå prövningar och hån. Men ”det är gott för en kraftfull man att bära ok i sin ungdom”. Varför det? Därför att den som redan i ungdomen lär sig att bära motgångar får lättare att ta itu med problem senare i livet.
3:39–42. När vi får lida för våra synder är det inte förståndigt att ”klaga”. I stället för att klaga över att vi får skörda följderna av att vi har handlat orätt bör vi ”undersöka våra vägar och utforska dem” och ”vända tillbaka till Jehova”. Vi är förståndiga om vi ångrar oss och rättar till vårt liv.
Gör Jehova till din tillförsikt
Klagovisorna uppenbarar hur Jehova såg på Jerusalem och Judas land efter det att babylonierna hade bränt ner staden och ödelagt landet. De erkännanden om synd som beskrivs i boken visar tydligt att folket från Jehovas ståndpunkt sett drabbades av denna olycka på grund av sina egna överträdelser. I bokens inspirerade dikter ges också uttryck åt förtröstan på Jehova och en önskan om att vända om och handla rätt. Det här var inte den allmänna uppfattningen på Jeremias tid, men Jeremia och en ångerfull kvarleva kände det så.
Jehovas syn på Jerusalems situation, så som den kommer till uttryck i Klagovisorna, ger oss två viktiga lärdomar. För det första betonar Jerusalems förstöring och ödeläggelsen av Juda hur viktigt det är att vi lyder Jehova, och händelserna tjänar som en varning för oss att inte ignorera Guds vilja. (1 Korinthierna 10:11) Den andra lärdomen får vi av profeten Jeremias exempel. (Romarna 15:4) Trots att han var djupt bedrövad och hans situation verkade hopplös litade han på att Jehova skulle rädda honom. Det är verkligen viktigt att vi litar fullständigt på Jehova och på hans ord och gör honom till vår tillförsikt! (Hebréerna 4:12)
[Bild på sidan 9]
Profeten Jeremia såg uppfyllelsen av sitt domsbudskap
[Bild på sidan 10]
De här koreanska vittnena fick sin tro prövad på grund av sin kristna ståndpunkt i neutralitetsfrågan