Sök inte ”stora ting för dig”

1, 2. a) Vilket problem hade Baruk i Jehojakims fjärde år? b) Hur hjälpte Jehova Baruk?

BARUK, Jeremias trogne skrivare, hade blivit trött. Det var det fjärde året av den onde kung Jehojakims regering, dvs. omkring år 625. Jeremia sade till Baruk att ta en bokrulle och i den skriva ner alla de ord Jehova hade talat genom Jeremia om Jerusalem och Juda, uttalanden som hade gjorts under de 23 år som Jeremia då hade tjänat som profet. (Jer. 25:1–3; 36:1, 2) Baruk läste inte upp bokrullens innehåll för judarna på en gång. Det gjorde han först året därefter. (Jer. 36:9, 10) Men var det något som oroade honom?

² Baruk beklagade sig och sade: ”Ve mig nu, ty Jehova har lagt bedrövelse till min smärta! Jag har blivit trött på grund av mitt suckande.” Det har säkert hänt att också du har sagt att du har känt dig trött och bedrövad, antingen högt eller bara tyst för dig själv. Vilket Baruk än gjorde, så hörde Jehova honom. Eftersom Jehova prövar människors hjärtan visste han varför Baruk var bekymrad, och genom Jeremia visade han honom vänligt till rätta. (Läs Jeremia 45:1–5.) Men du kanske undrar vad det var som fick Baruk att känna sig så här. Berodde det på uppdraget han hade fått eller kanske på de förhållanden under vilka han utförde uppdraget? Nej, det var från hans eget hjärta som de här känslorna kom. Baruk sökte nämligen ”stora ting”. Vad var det för ”stora ting”? Vad lovade Jehova honom om han tog emot hans råd och vägledning? Och vad kan vi lära oss av Baruks erfarenhet?

 3. Vad var grundorsaken till Baruks andliga problem?

³ Baruk måste ha förstått vad det var för ”stora ting” Jehova syftade på. Han hade klart för sig att Guds ”ögon vakar över människans vägar, han ser alla hennes steg”. (Job 34:21) Det var inte själva uppdraget att skriva ner Jeremias profetior som var orsaken till att han kände att han inte hade någon ”viloplats”. Problemet var hans egen syn på det som verkade vara ”stort” – det handlade om vad som fanns i hans hjärta. Eftersom han gick in för att söka ”stora ting” för egen del var han inte längre fokuserad på de viktigare tingen, de som gällde att utföra Guds vilja. (Fil. 1:10) I den hebreiska grundtexten används en verbform av ordet ”söker” som visar att det inte handlade om en enstaka, flyktig tanke hos Baruk. Han hade redan hållit på att söka ”stora ting” när Jehova uppmanade honom att sluta med det. Trots att den här trogne sekreteraren var med om att utföra Guds vilja längtade han samtidigt efter ”stora ting” för egen del.

4, 5. a) Varför kan Baruks ”stora ting” ha gällt anseende och prestige? b) Varför var Jehovas varnande ord lämpliga?

⁴ En möjlig anledning till att Baruk var bekymrad kan ha haft med anseende och prestige att göra. Som vi vet hjälpte han Jeremia att skriva ner hans ord, men han kan ha varit mer än bara en sekreterare åt Jeremia. I Jeremia 36:32 omtalas han som ”sekreteraren”. Arkeologiska vittnesbörd tyder på att han hade ett högt kungligt ämbete. Samma titel används om ”sekreteraren Elisama”, som nämns bland Judas furstar. Det här tyder på att också Baruk hade tillträde till ”sekreterarens matsal” i ”kungens hus” som en av Elisamas kolleger. (Jer. 36:11, 12, 14) Han måste i så fall ha varit en välutbildad ämbetsman i kungahuset. Hans bror Seraja var kung Sidkias kvartermästare och följde med kungen på ett viktigt uppdrag till Babylon. (Läs Jeremia 51:59.) Som kvartermästare hade Seraja troligen ansvaret att ordna mat och logi åt kungen under hans resor. Ja, Seraja hade verkligen en hög ställning.

⁵ Det är inte svårt att förstå att en person som var van vid en hög ställning skulle kunna bli bekymrad av att skriva ner det ena domsbudskapet efter det andra mot det samhälle han levde i. Bara genom att stödja Guds profet kan Baruk ha riskerat sin ställning och sin karriär. Och tänk på konsekvenserna om Jehova rev ner det han hade byggt upp, som vi läser i Jeremia 45:4. De ”stora ting” som Baruk hade i tankarna – oavsett om det gällde ett högre anseende vid hovet eller materiell framgång – skulle kunna visa sig vara helt värdelösa. Om det var en säker ställning i dåtidens dömda judiska samhälle han sökte hade Gud all anledning att hjälpa honom att överge den önskan.

6, 7. Om Baruks ”stora ting” handlade om materiella ägodelar, vilka dåtida exempel hade han då tagit efter?

⁶ Å andra sidan kan Baruks ”stora ting” ha gällt materiell framgång. Nationerna runt Juda förlitade sig mycket på ägodelar och rikedomar. Moab satte sin lit till sina ”verk” och sina ”skatter”. Ammon likaså. Och Jehova lät Jeremia beskriva Babylon som ”rik på skatter”. (Jer. 48:1, 7; 49:1, 4; 51:1, 13) Men faktum är att Jehova fördömde de nationerna.

⁷ Om det därför var ägodelar och rikedomar Baruk sökte förstår du säkert varför Jehova varnade honom för det. När Jehova väl skulle ”räcka ut ... [sin] hand mot” judarna, då skulle deras hus och åkrar överlämnas åt fienden. (Jer. 6:12; 20:5) Anta att du hade bott i Jerusalem samtidigt med Baruk. De flesta av dina landsmän – däribland furstarna, prästerna och kungen själv – ansåg att ni borde strida mot de angripande babylonierna. Men du hade fått höra att Jeremia hade sagt: ”Tjäna Babylons kung, så skall ni få leva.” (Jer. 27:12, 17) Skulle det ha underlättat för dig att lyda Guds anvisning om du hade haft en massa ägodelar där i staden? Skulle dina känslor för ägodelarna ha hjälpt dig att lyda Jeremias uppmaning, eller skulle de ha fått dig att göra som majoriteten gjorde? Allt värdefullt i Juda och Jerusalem, även det som fanns i templet, plundrades och fördes till Babylon så småningom. Att gå in för att skaffa sig ägodelar skulle alltså ha varit helt meningslöst. (Jer. 27:21, 22) Kan vi lära oss något av det här?

8, 9. Varför skulle du säga att Baruk verkligen blev belönad genom att han fick sin själ som ett byte?

⁸ Tänk nu på den här sidan av saken: Vad skulle Baruk få om han lydde Jehova? Jo, sin själ! Han blev lovad att få sin själ ”som ett byte”. (Läs Jeremia 45:5.) Det var relativt få som skonades. Vilka? De som lydde Guds anvisning att gå över till, dvs. kapitulera inför, kaldéerna. (Jer. 21:9; 38:2) En del kanske tänker: Var det allt de fick för att de var lydiga?

⁹ Föreställ dig hur det var i Jerusalem under babyloniernas belägring. Belägringen blev en långdragen plåga för Jerusalem. Sodom däremot omstörtades på ett ögonblick. Man kan på sätt och vis säga att Sodoms tillintetgörelse var skonsammare. (Klag. 4:6) Baruk skrev ner profetian om att Jerusalems invånare skulle dö genom svärd, hungersnöd och pest. Sedan måste han ha sett de orden gå i uppfyllelse. Livsmedelsförråden i staden tömdes på minsta lilla smula. Tänk så hemskt att befinna sig i en stad där mammor, som är ”medlidsamma” av naturen, kokade och åt sina egna barn! (Klag. 2:20; 4:10; Jer. 19:9) Men Baruk överlevde. Ja, under sådana kaotiska förhållanden var livet självt ett byte, ungefär som en belöning som segrarna får efter en strid. Det är tydligt att Baruk måste ha tagit emot och följt Jehovas råd att inte söka ”stora ting”. Och han fick Jehovas godkännande, vilket bekräftas av att han överlevde. (Jer. 43:5–7)

10, 11. Vilket samband har Baruks skildring med vår tid och med oss personligen?

¹⁰ Trots att Baruk var upptagen med att göra Guds vilja kämpade han en tid med en längtan efter ”stora ting”. Jehova varnade honom för faran med det, och han räddades från en andlig katastrof och bokstavlig död. Skulle vi också kunna bli frestade och kanske börja behärskas av önskningar som ligger djupt inom oss, även om vi samtidigt är aktiva i Jehovas tjänst?

¹¹ Det kan ha varit mycket lockande för Baruk att skapa sig ett namn. Kan du föreställa dig honom tänka så här: ”Kommer jag att kunna behålla mitt arbete, min ställning som ’sekreteraren’? Skulle jag kunna nå en ännu högre position?” Hur är det i vårt fall? Fråga dig själv: Har jag en ”ambition”, som jag kanske håller hemlig för andra, att göra karriär i världen nu eller inom den närmaste framtiden? Yngre kristna skulle kunna fundera över den här frågan: Skulle möjligheten att få prestige och ekonomisk trygghet genom utbildning kunna lura mig till att söka ”stora ting” för mig?

12. Hur sökte en broder stora ting för Jehova, och vad anser du om hans val?

¹² En broder som nu arbetar vid vårt huvudkontor var 15 år när han erbjöds ett stipendium för att studera vid ett universitet. Till lärarnas stora besvikelse tackade han nej för att i stället vara pionjär. Men hans lust att lära upphörde inte. Han blev missionär på en avlägsen ö, och där behövde han lära sig ett språk som talades av bara drygt 10 000 personer. Det fanns ingen ordbok på det språket, så han sammanställde själv en ordlista. Så småningom lärde han sig språket och fick i uppgift att översätta några av våra publikationer. Längre fram användes hans ordlista som utgångspunkt när man utarbetade den första ordboken på det språket. Brodern sade så här en gång till åhörarna vid en områdessammankomst: ”Om jag hade tackat ja till universitetsutbildningen hade mina eventuella akademiska prestationer varit till min egen ära. Som det nu är har jag inga som helst världsliga kvalifikationer. Så jag får inte äran för det jag har gjort, utan all ära går till Jehova.” (Ords. 25:27) Vad anser du om det val han gjorde när han var 15? Under årens lopp har han haft många viktiga uppgifter bland Guds folk. Hur vill du använda dina förmågor? Är du besluten att använda dem till att lovprisa Jehova i stället för att söka din egen ära?

13. Varför kan vissa föräldrar behöva fundera över Baruks situation?

¹³ Det finns en närbesläktad fara: att söka ”stora ting” för eller genom dem vi älskar och kanske kan påverka. Du har säkert sett föräldrar i världen som styr saker och ting så att deras barn uppnår mer i livet än vad de själva har gjort eller blir någon som de kan skryta över. Du har kanske hört någon säga: ”Jag vill inte att han (eller hon) ska behöva slita lika hårt som jag har gjort”, eller: ”Jag vill att mitt barn ska gå på universitet så att han (eller hon) får ett lättare liv än vad jag har haft.” Kristna föräldrar skulle kunna ha liknande känslor. Någon kanske visserligen säger: ”Jag söker inte stora ting för mig.” Men gör han det kanske genom någon annan, till exempel en son eller dotter? Precis som Baruk kan ha varit frestad att försöka bli ansedd genom sin ställning eller karriär kan en förälder inom sig försöka uppnå samma sak genom sina barns prestationer. Men skulle inte han som ”prövar hjärtat” se det, liksom han gjorde i Baruks fall? (Ords. 17:3) Bör vi inte be Gud pröva våra innersta tankar, som David gjorde? (Läs Psalm 26:2; Jeremia 17:9, 10.) Jehova kan använda olika sätt, till exempel den här genomgången av Baruks situation, för att göra oss uppmärksamma på faran med att söka ”stora ting”.

14, 15. Hur kan materiella saker bli ”stora ting” i vårt fall?

¹⁴ En annan möjlighet är att Baruks ”stora ting” gällde materiella saker. Som nämndes tidigare skulle det förmodligen ha varit svårt för Baruk att överlämna sig åt kaldéerna om han hade varit fäst vid det han ägde och hade i Juda. Du har säkert sett att rika ofta förlitar sig på sina ”värdefulla ting”, men som Bibeln visar är det bara i deras ”inbillning” som de ger skydd. (Ords. 18:11) Alla Jehovas tjänare har nytta av att påminna sig den balanserade syn på det materiella som vi läser om i Bibeln. (Läs Ordspråksboken 11:4.) Men några kanske ändå tänker: ”Varför inte njuta av lite av det som världen har att erbjuda?”

¹⁵ Om en kristen är svag för materiella saker kan han börja längta efter sådant som är en del av en världsordning som snart är borta. Det visade sig att Jeremia och Baruk inte var alltför fästa vid det materiella. Långt senare sade Jesus varnande till dem som skulle leva på ”den dag då Människosonen uppenbaras”: ”Kom ihåg Lots hustru.” Det skulle passa lika bra att uppmana de kristna: ”Kom ihåg Jeremia och Baruk.” (Luk. 17:30–33) Om vi skulle börja fästa oss för mycket vid materiella saker skulle det kunna bli svårt för oss att tillämpa Jesu ord. Men glöm inte – Baruk tog till sig Guds varning och fick därför leva.

16. Berätta om en situation där Guds tjänare hade en balanserad syn på det materiella.

¹⁶ Tänk på hur situationen var för vännerna i Rumänien under kommunistregimen. När statliga agenter gjorde husrannsakningar hos vittnena hände det att de tog deras personliga tillhörigheter, särskilt sådant som de kunde sälja. (Klag. 5:2) Många av bröderna och systrarna som levde under den här regimen fann sig i att deras ägodelar gick förlorade. En del av dem fick lämna det de ägde när de blev tvångsförflyttade. Men de förblev ostraffliga mot Jehova. Om du blir prövad på det sättet, kommer du då att vara så fäst vid materiella saker att det hindrar dig från att vara lojal mot Gud? (2 Tim. 3:11)

17. Hur kan några som levde samtidigt med Jeremia och Baruk ha hjälpt dem?

¹⁷ Det är värt att lägga märke till att Jeremia och Baruk fick stöd av andra som levde på deras tid. Sefanja profeterade under Josias regeringstid, då också Jeremia tjänade som profet. Vad tror du att Jeremia tänkte om orden i Sefanja 1:18? (Läs.) Och visst kan man föreställa sig att han talade med Baruk om de här inspirerade insiktsfulla orden? En annan man som levde då var Hesekiel, som fördes som fånge till Babylon år 617. En del av hans verksamhet och budskap hade direkt att göra med judarna som var kvar i hemlandet. Jeremia fick därför antagligen reda på vad Hesekiel sade och gjorde och vice versa. Det måste också ha gällt det som står i Hesekiel 7:19. (Läs.) Jeremia och Baruk hade nytta av de här inspirerade orden, och det har vi också. Människor kommer att ropa till sina gudar att rädda dem på Jehovas dag. Men varken deras gudar eller deras rikedomar kommer att vara till någon hjälp. (Jer. 2:28)

18. Vems ”själ” bör vi vilja få som ett byte, och hur kan vi lyckas med det?

¹⁸ Vi måste komma ihåg att det är vår ”själ” som Jehova har lovat att vi ska få som ett byte. Även om ett fåtal av hans lojala tjänare mister livet under den förföljelse som kan komma under ”den stora vedermödan” när vilddjurets politiska horn angriper religionen, är hoppet inte ute för dem. Deras ”själ” ska leva igen och få njuta av ”det verkliga livet” i den nya världen. (Upp. 7:14, 15; 1 Tim. 6:19) Men vi kan vara övertygade om att de flesta av Guds tjänare som är trogna då kommer att överleva den stora vedermödan. Du kan vara säker på att ingen trogen kommer att vara bland dem som ”blir slagna av Jehova” när han låter olycka drabba nationerna. (Jer. 25:32, 33)

19. På vilka sätt har genomgången av Jeremias och Baruks exempel gjort dig ännu mer besluten att inte söka ”stora ting” för dig?

¹⁹ För en del kan det kännas allvarligt och lite omskakande att tänka att de kanske överlever med bara sin ”själ” som ett byte. Men det bör inte alls göra oss besvikna. Kom ihåg att medan folket i Jerusalem dog av svält höll Jehova Jeremia vid liv. Hur då? Kung Sidkia satte honom i förvar i Vaktgården och såg till att han dagligen fick ”ett runt bröd från bagarnas gata, tills allt brödet tog slut i staden”. (Jer. 37:21) Och Jeremia överlevde! Jehova kan använda vilket sätt han vill för att uppehålla sitt folk. Och han kommer tveklöst att uppehålla dem, för han har lovat att de ska få leva för evigt. Baruk överlevde Jerusalems förstöring tack vare att han inte sökte ”stora ting”. På liknande sätt kan vi se fram emot att få överleva Harmageddon med vår ”själ” som ett byte, så att vi kan lovprisa Jehova för evigt.