I Hesekiel 29:1–16 förutsägs det att Egypten skulle ligga öde i 40 år. Den här perioden kan ha inträffat efter det att Nebukadnessar hade erövrat landet. Bibelkommentatorer som säger att Egypten upplevde en osedvanlig blomstringstid i över 40 år under Hofras efterföljare, farao Amasis (Ahmose) II, stöder sig huvudsakligen på Herodotos, som besökte Egypten över 100 år senare. Men ett uppslagsverk säger följande om Herodotos beskrivning av den här perioden (”den saitiska perioden”): ”Hans uppgifter visar sig inte vara helt pålitliga i de fall då man kan kontrollera dem med hjälp av det knapphändiga inhemska bevismaterialet.” (Encyclopædia Britannica, 1959, bd 8, sid. 62) I Cooks Commentary framhålls det att Herodotos inte ens nämner Nebukadnessars angrepp på Egypten, och det sägs vidare: ”Det är välkänt att Herodotos, som troget skrev ner allt han hörde och såg i Egypten, hade de egyptiska prästerna att tacka för upplysningarna om den tidiga historien. Han antog deras berättelser med blind godtrogenhet. ... Hela berättelsen [av Herodotos] om Apries [Hofra] och Amasis innehåller så många motsägelser och legender att vi bör vara försiktiga med att godta den som äkta historia. Det är på intet sätt märkligt att prästerna försökte dölja den vanära som nationen blivit utsatt för i form av förtryck av en främmande makt.” (Not B, sid. 132) Även om profanhistorien inte innehåller några tydliga vittnesbörd om profetians uppfyllelse, kan vi alltså lita på att den bibliska berättelsen är riktig.

Under grekiskt och romerskt herravälde. Egypten förblev under persiskt herravälde tills Alexander den store erövrade landet 332 f.v.t. och menade sig befria det från det persiska oket samtidigt som han för all framtid gjorde slut på de infödda faraonernas styre. Det mäktiga Egypten hade verkligen blivit ”ett obetydligt kungarike”. (Hes 29:14, 15)