”Beskriv templet”

1–3. a) Varför måste Hesekiel ha blivit uppmuntrad av tempelsynen? (Se den inledande bilden.) b) Vad ska vi gå igenom i det här kapitlet?

HESEKIEL har nu hunnit bli 50 år och kan se tillbaka på ett kvarts sekel i fångenskap. Templet i Jerusalem ligger sedan länge i ruiner. Om Hesekiel någonsin drömde om att få tjäna som präst där så är de drömmarna lika grusade som templet. Det kommer att dröja ytterligare 56 år innan fångenskapen är slut, så Hesekiel vet att han förmodligen inte kommer att leva tillräckligt länge för att få se Jehovas folk återvända till sitt hemland och än mindre få se templet återuppbyggt. (Jer. 25:11) Blir han kanske vemodig när han tänker på det?

² Tänk så kärleksfullt att Jehova ger sin trogne tjänare Hesekiel en mycket omfattande och detaljerad syn just vid den här tiden, en syn som helt säkert kommer att ge honom hopp och tröst. I synen förs han tillbaka till sitt hemland och ställs på ett mycket högt berg. Där uppe möts han av en ängel som blänker som koppar, och ängeln tar med honom på en omfattande rundvandring i ett imponerande tempelkomplex. (Läs Hesekiel 40:1–4.) Allt känns så verkligt! För Hesekiel måste den här upplevelsen vara trosstärkande och överväldigande, men säkert lite förbryllande också. Det finns mycket han känner igen i det här templet, men samtidigt skiljer det sig väldigt mycket från templet som fanns i Jerusalem.

³ Den här spännande synen fyller de nio sista kapitlen i Hesekiels bok. Vi ska nu se närmare på vilken inställning vi behöver ha när vi undersöker synen och försöker förstå den. Sedan ska vi få svar på om det som Hesekiel såg var det stora andliga tempel som aposteln Paulus utförligt behandlade flera hundra år senare. Till sist ska vi gå igenom vad synen hade för innebörd för Hesekiel och de andra judarna i landsflykt.

4. Hur har tempelsynen förklarats tidigare, men vad har vi kommit fram till?

⁴ Tidigare har det sagts i våra publikationer att Hesekiel såg Jehovas stora andliga tempel, det tempel som aposteln Paulus blev inspirerad att skriva om i sitt brev till hebréerna.a Därför verkade det logiskt att vi skulle kunna hitta en symbolisk, eller motbildlig, betydelse i många av inslagen i Hesekiels tempelsyn, med Paulus genomgång av tälthelgedomen som utgångspunkt. Men efter ytterligare studium, bön och begrundan har vi förstått att Hesekiels tempelsyn kräver en enklare förklaring.

5, 6. a) Vad sa Paulus om några av detaljerna i tälthelgedomen, och hur visade han ödmjukhet? b) Hur kan vi rent principiellt föra över den tanken på vår genomgång av Hesekiels tempelsyn?

⁵ Det verkar förståndigt att inte försöka hitta en profetisk eller symbolisk innebörd i varenda detalj i Hesekiels tempelsyn. Varför det? Vi kan belysa det med ett intressant exempel. När Paulus skrev om tälthelgedomen och det andliga templet nämnde han olika föremål i tälthelgedomen, till exempel det gyllene rökelsekaret, förbundsarkens lock och den gyllene krukan med mannat. Sa han något om att de här föremålen hade en profetisk innebörd? Nej, den heliga anden vägledde honom uppenbarligen inte till att göra det. Paulus skrev i stället: ”Just nu ska vi inte gå in på det här i detalj.” (Hebr. 9:4, 5) Han var villig att följa den heliga andens ledning och ödmjukt vänta på Jehova. (Hebr. 9:8)

⁶ I princip kan vi tänka likadant när det gäller Hesekiels tempelsyn. Även den innehåller många detaljer. Det bästa vi kan göra är att vänta på att Jehova ska ge oss mer klarhet, om så behövs. (Läs Mika 7:7.) Men ska vi därmed dra slutsatsen att Jehovas ande inte har spritt mer ljus över den här synen? Nej, inte alls!

7, 8. a) Vilken förståelse har nu blivit justerad? b) Hur skilde sig templet i Hesekiels syn från det andliga tempel som Paulus beskrev?

⁷ Som nämndes tidigare har det i många år förklarats i våra publikationer att Hesekiel såg Jehovas stora andliga tempel, det som Paulus blev inspirerad att skriva om i sitt brev till hebréerna. Men ytterligare studium har fått oss att dra slutsatsen att Hesekiel inte kan ha sett det stora andliga templet. Varför inte det?

⁸ För det första: Templet som Hesekiel såg passar inte ihop med Paulus inspirerade förklaring. Tänk på följande: Paulus visade tydligt att tälthelgedomen på Moses tid var en skugga av någonting större. Tälthelgedomen hade – precis som Salomos och Serubbabels tempel, som var byggda efter samma grundläggande mönster – en avdelning som kallades ”det allra heligaste”. Paulus kallade den avdelningen ”en helig plats som är gjord med människohänder” och förklarade att den bara var ”en bild av verkligheten”, inte verkligheten själv. Vad var det som var verkligheten? Paulus förklarade: ”Själva himlen.” (Hebr. 9:3, 24) Men såg Hesekiel in i himlen? Nej. Ingenting i Hesekiels syn tyder på att det han såg var något himmelskt. (Jämför Daniel 7:9, 10, 13, 14.)

9, 10. Vilken skillnad som har med offer att göra kan man se mellan templet i Hesekiels syn och det stora andliga tempel som Paulus beskrev?

⁹ En ännu tydligare skillnad mellan Hesekiels tempelsyn och Paulus beskrivning har med offer att göra. Hesekiel hörde att folket, hövdingarna och prästerna fick utförliga anvisningar som gällde frambärandet av offer. De skulle frambära offer för sina egna synder, och de skulle också frambära gemenskapsoffer, som de förmodligen fick äta av i templets matsalar. (Hes. 43:18, 19; 44:11, 15, 27; 45:15–20, 22–25) Frambärs sådana återkommande offer i det stora andliga templet?

¹⁰ Svaret är klart och tydligt. Paulus förklarade: ”När Kristus kom som överstepräst för att förmedla allt det goda som vi redan upplever gick han in i det större och fullkomligare tält som inte är gjort med människohänder, det vill säga som inte är jordiskt. Han gick in till den heliga platsen, inte med bockars och ungtjurars blod, utan med sitt eget blod. Han gjorde det en gång för alla och befriade oss för evigt.” (Hebr. 9:11, 12) Så i det stora andliga templet frambärs ett enda offer, en enda gång. Det är lösenoffret, och det frambärs av den större översteprästen själv, Jesus Kristus. Det är alltså uppenbart att templet i Hesekiels syn, där många bockar och tjurar frambars som offer, inte var det stora andliga templet.

11. Varför var det inte Guds rätta tid att uppenbara sanningar om det stora andliga templet på Hesekiels tid?

¹¹ Det här leder oss in på det andra skälet till att Hesekiel inte kan ha sett det stora andliga templet: Det var inte Guds rätta tid att uppenbara sådana sanningar. Kom ihåg att Hesekiels syn i första hand riktade sig till judarna i Babylon. De stod under Moses lag. Efter fångenskapen skulle de återvända till Jerusalem, följa de lagar som gällde för ren tillbedjan och bygga upp templet och altaret. Och som det senare visade sig skulle de fortsätta frambära offer där i närmare 600 år. Tänk dig in i hur judarna skulle ha påverkats om Hesekiel hade fått en syn av det andliga templet – ett tempel där översteprästen offrade sitt eget liv, varefter alla andra offer avskaffades! Hur skulle de ha uppfattat en sådan syn? Skulle inte det ha försvagat deras beslutsamhet att följa Moses lag? Som alltid avslöjar Jehova sanningar i precis rätt tid och när hans folk är redo.

12–14. Hur ska vi se på Hesekiels tempelsyn i förhållande till Paulus förklaring av det andliga templet? (Se rutan ”Olika tempel, olika lärdomar”.)

¹² Så hur ska vi se på Hesekiels tempelsyn i förhållande till Paulus förklaring av det andliga templet? Kom ihåg att Paulus inte utgick från Hesekiels tempelsyn i sitt resonemang, utan från tälthelgedomen på Moses tid. Paulus nämnde visserligen flera saker som också fanns i Salomos och Serubbabels tempel och även förekom i Hesekiels tempelsyn. Men på det hela taget hade Hesekiel och Paulus olika fokus.b De beskriver alltså inte samma sak, utan deras skrifter kompletterar varandra. Hur då?

¹³ Vi kan se på förhållandet mellan de två bibelavsnitten på följande sätt: Paulus lär oss mycket om Jehovas anordning för tillbedjan, medan Hesekiel lär oss mycket om Jehovas normer för tillbedjan. För att undervisa oss om Jehovas anordning för ren tillbedjan förklarar Paulus vad olika saker i det andliga templet betyder, till exempel översteprästen, offren, altaret och det allra heligaste. Men för att betona Jehovas höga normer för ren tillbedjan ger Hesekiels tempelsyn oss en detaljerad bild som hjälper oss att dra ut viktiga lärdomar om dessa normer.

¹⁴ Innebär den här justerade förståelsen att Hesekiels syn är av mindre betydelse för oss i dag? Nej, absolut inte. För att förstå hur vi kan ha nytta av den ska vi se närmare på hur den måste ha varit till nytta för de trogna judar som levde på Hesekiels tid och därefter.

15. a) Vilket övergripande budskap förmedlade Hesekiels syn? b) Vilken kontrast finner vi mellan Hesekiel 8 och Hesekiel 40–48?

¹⁵ För att få Bibelns svar på den frågan ska vi se på några besläktade frågor som kommer att hjälpa oss att få hela bilden klar för oss. För det första: Vad var synens övergripande profetiska budskap? Helt enkelt att ren tillbedjan skulle återställas! Det här var säkert helt uppenbart för Hesekiel. Han hade redan skrivit det som nu är kapitel 8 i hans bibelbok. Där hade Jehova gett honom en tydlig bild av allt det hemska som pågick i templet i Jerusalem. Hesekiel måste ha tyckt att det var underbart att få skriva i detalj om en slående kontrast till det, som vi nu kan läsa om i kapitel 40 till 48. Här ser vi ren tillbedjan, inte alls fördärvad, utan precis så som den borde ha varit – ett fullkomligt exempel på tillbedjan av Jehova enligt Moses lag.

16. Hur bekräftade Hesekiels tempelsyn det som Jesaja hade förutsagt långt tidigare?

¹⁶ För att tillbedjan av Jehova skulle kunna återställas till sitt rätta tillstånd behövde den bli upphöjd. Mer än hundra år tidigare hade profeten Jesaja blivit inspirerad att skriva: ”I de sista dagarna ska berget med Jehovas hus bli fast grundat ovanför bergens toppar, och det ska lyftas upp över höjderna.” (Jes. 2:2) Det är tydligt att Jesaja förutsade att den rena tillbedjan av Jehova skulle bli återställd och upphöjd, som om den hade lyfts upp på det högsta av alla berg. Och var befann sig Hesekiel i sin syn? ”På ett mycket högt berg”, där han såg Jehovas hus! (Hes. 40:2) Hesekiels syn var alltså en bekräftelse på att ren tillbedjan skulle återställas.

17. Ge en kort överblick av kapitel 40 till 48 i Hesekiels bok.

¹⁷ Vi kan börja med en kort överblick av vad Hesekiel fick se och höra enligt kapitel 40 till 48 i hans bibelbok. Han såg på när ängeln mätte portarna, muren, förgårdarna och tempelhelgedomen. (Hes. 40–42) Sedan hände något mycket spännande: Jehova själv kom och fyllde templet med härlighet! Han tillrättavisade sitt egensinniga folk, prästerna och hövdingarna. (Hes. 43:1–12; 44:10–31; 45:9–12) Hesekiel såg en flod som rann från helgedomen. Den var livgivande och förde med sig många välsignelser när den rann ut i Döda havet. (Hes. 47:1–12) Han såg också att landet delades upp i exakta andelar, och den rena tillbedjan hade sin plats nära landets mitt. (Hes. 45:1–8; 47:13–48:35) Vad var helhetsintrycket? Det är tydligt att Jehova försäkrade sitt folk om att ren tillbedjan skulle återställas och upphöjas. Han skulle välsigna templet med sin närvaro, och därifrån skulle han låta välsignelser, som läkedom, liv och ordning, flöda till det återställda landet.

18. Var det meningen att tempelsynen skulle uppfattas bokstavligt? Förklara.

¹⁸ För det andra: Var det meningen att synen skulle uppfattas bokstavligt? Nej. Hesekiel och de landsmän han beskrev synen för förstod säkert på en gång att den inte skulle uppfattas bokstavligt. Varför inte det? Tänk på att Hesekiel såg att templet låg på ”ett mycket högt berg”. De orden stämde bra överens med Jesajas profetia, men inte med platsen för det bokstavliga templet. Salomos tempel hade legat på berget Moria i Jerusalem, och det var där det en dag skulle byggas upp igen. Men var det ”ett mycket högt berg”? Nej. I samma område fanns det faktiskt andra berg som var lika höga eller ännu högre. Dessutom var själva tempelkomplexet som Hesekiel såg gigantiskt. Det muromgärdade området runt templet var alldeles för stort för att rymmas på toppen av Moria. Det skulle inte ens ha rymts innanför Jerusalems stadsgräns på Salomos tid. Judarna förväntade sig säkert inte heller att en bokstavlig flod skulle rinna från tempelhelgedomen och göra vattnet i Döda havet friskt. Slutligen var terrängen så bergig i det utlovade landet att det inte skulle gå att dela upp landet till stammarna i så raka, parallella landremsor som det beskrivs i synen. Så det är uppenbart att synen inte skulle tolkas bokstavligt.

19–21. Vilken effekt ville Jehova att synen skulle ha på folket, och varför kan den mycket väl ha fått den effekten på dem?

¹⁹ För det tredje: Vilken effekt var det meningen att synen skulle få på folket på Hesekiels tid? När de blev påminda om Jehovas höga normer för ren tillbedjan borde det ha väckt skamkänslor hos dem. Jehova uppmanade Hesekiel: ”Beskriv templet för israeliterna.” Hesekiel skulle vara så noggrann i sin beskrivning att israeliterna rentav skulle kunna ”studera ritningen”. Varför skulle de begrunda templets utformning? Som vi har sett var det inte för att de skulle bygga templet. Nej, som Jehova sa var det för att de skulle skämmas för sina synder. (Läs Hesekiel 43:10–12.)

²⁰ Varför kan den här synen ha påverkat samvetet hos uppriktiga människor och fått dem att skämmas? Lägg märke till vad Jehova sa till Hesekiel: ”Människoson, var uppmärksam, och titta och lyssna noga på allt som jag berättar för dig om de stadgar och lagar som gäller Jehovas tempel.” (Hes. 44:5) Gång på gång fick Hesekiel höra om stadgar och lagar. (Hes. 43:11, 12; 44:24; 46:14) Ofta blev han också påmind om Jehovas normer, vad som är hans måttstock, till och med när det gällde längdmått och viktmått. (Hes. 40:5; 45:10–12; jämför Ordspråksboken 16:11.) Bara i den här synen använde Hesekiel orden för ”mått” och ”mäta” över 50 gånger på grundspråket.

²¹ Mått, vikter, lagar, stadgar – vad var det Jehova ville säga till sitt folk? Det verkar som att han med ett kraftfullt språk ville påminna dem om denna viktiga sanning: Han ensam är den som ställer upp normerna för ren tillbedjan. De som hade avvikit från hans normer behövde känna skam! Men hur hjälpte den här synen judarna att förstå det? I nästa kapitel ska vi se på några specifika exempel. Det kommer att hjälpa oss att se ännu tydligare vad den här speciella synen har för innebörd för oss i dag.