Kapitel tre

Prövade — men trogna mot Jehova!

1, 2. Vilka viktiga händelser utgjorde upptakten till Daniels berättelse?

RIDÅN går upp i Daniels profetiska bok i en tid av stora förändringar på den internationella scenen. Assyrien hade just förlorat sin huvudstad, Nineve. Egypten hade hänvisats till en mindre betydelsefull position söder om Judas land, och Babylon var på snabb frammarsch som den främsta makten i kampen om världsherraväldet.

² År 625 f.v.t. gjorde den egyptiske Farao Neko ett sista desperat försök att hejda den babyloniska expansionen söderut. I spetsen för sin här tågade han mot Karkemish vid Eufrats övre lopp. Slaget vid Karkemish, som striden kom att kallas, var en avgörande historisk händelse. Den babyloniska hären, anförd av kronprins Nebukadnessar, tillfogade Farao Nekos styrkor ett förkrossande nederlag. (Jeremia 46:2) Sporrad av segern svepte Nebukadnessar fram över Syrien (Aram) och Palestina och satte praktiskt taget punkt för det egyptiska herraväldet i det här området. Det var först när hans far, Nabopolassar, dog som han tillfälligt avbröt fälttåget.

 3. Vad blev följden av Nebukadnessars första fälttåg mot Jerusalem?

³ Året därpå återupptog Nebukadnessar — nu som Babylons kung — sina fälttåg i Syrien och Palestina. Det var under den här perioden som han kom till Jerusalem första gången. Bibeln berättar: ”I hans dagar drog Nebukadnessar, Babylons kung, upp, och så blev Jehojakim hans tjänare i tre år. Men han avföll och gjorde uppror mot honom.” — 2 Kungaboken 24:1.

NEBUKADNESSAR I JERUSALEM

 4. Hur skall man förstå orden ”i det tredje året av Jehojakims, Judas kungs, regering” i Daniel 1:1?

⁴ Uttrycket ”i tre år” är av särskilt intresse för oss, eftersom de inledande orden i Daniels bok lyder: ”I det tredje året av Jehojakims, Judas kungs, regering kom Nebukadnessar, Babylons kung, till Jerusalem och belägrade staden.” (Daniel 1:1) I det tredje året av Jehojakims hela regeringstid, som sträckte sig från år 628 till år 618 f.v.t., var Nebukadnessar ännu inte ”Babylons kung”. Han var fortfarande kronprins. År 620 f.v.t. tvingade Nebukadnessar Jehojakim att betala tribut, men efter omkring tre år gjorde Jehojakim uppror. Det var således år 618 f.v.t., i det tredje året av Jehojakims regering som vasallkung under Babylon, som kung Nebukadnessar kom till Jerusalem andra gången, den här gången för att bestraffa den upproriske Jehojakim.

 5. Vad blev följden av Nebukadnessars andra fälttåg mot Jerusalem?

⁵ Följden av belägringen blev att Jehova ”med tiden gav ... Jehojakim, Judas kung, i hans hand, och likaså en del av redskapen i den sanne Gudens hus”. (Daniel 1:2) Jehojakim dog troligen under det inledande skedet av belägringen. Det är möjligt att han dödades under ett uppror eller blev lönnmördad. (Jeremia 22:18, 19) År 618 f.v.t. efterträddes han på tronen av sin 18-årige son, Jehojakin, som regerade i bara tre månader och tio dagar. Han kapitulerade år 617 f.v.t. — Jämför 2 Kungaboken 24:10–15.

 6. Vad gjorde Nebukadnessar med heliga redskap i templet i Jerusalem?

⁶ Nebukadnessar tog heliga redskap från templet i Jerusalem som byte och ”förde dem till Shinars land, till sin guds hus; och redskapen förde han till huset där hans guds [Marduks eller, på hebreiska, Merodaks] skattkammare var”. (Daniel 1:2; Jeremia 50:2) Man har funnit en babylonisk inskrift, där Nebukadnessar säger följande om Marduks tempel: ”Jag lagrade där silver och guld och dyrbara stenar ... och inrättade där mitt rikes skattkammare.” Vi får läsa om de här heliga redskapen igen längre fram, när vi kommer till kung Belsassars tid. — Daniel 5:1–4.

ELITEN AV JERUSALEMS UNGDOMAR

7, 8. Vilken slutsats kan vi dra av Daniel 1:3, 4 och 6 när det gäller Daniels och hans tre kamraters bakgrund?

⁷ Det var inte bara skatter från Jehovas tempel som fördes till Babylon. Berättelsen säger: ”Därpå sade kungen till Aspenas, sin överste hovfunktionär, att han skulle hämta några av Israels söner, både av den kungliga avkomman och av ädlingarna — barn som inte hade något som helst lyte och som var vackra till utseendet och hade insikt i all vishet och var förtrogna med kunskap och hade urskillningsförmåga i fråga om lärdom och som också var lämpade att tjäna i kungens palats.” — Daniel 1:3, 4.

⁸ Vilka blev utvalda? Vi läser: ”Nu var det några av Judas söner bland dem: Daniel, Hananja, Misael och Asarja.” (Daniel 1:6) Det här kastar en del ljus över Daniels och hans kamraters bakgrund, som vi för övrigt inte vet så mycket om. Vi lägger märke till att de var ”av Judas söner”, att de tillhörde den kungliga stammen. Vare sig de kom från den kungliga släktlinjen eller inte, är det logiskt att tro att de i alla händelser kom från familjer som var av viss betydelse och hade visst inflytande i samhället. Förutom att de hade god mental och fysisk hälsa, hade de insikt, vishet, kunskap och urskillningsförmåga — redan när de var så unga att de fortfarande kunde kallas ”barn”; de var kanske i de tidiga tonåren. Daniel och hans kamrater måste ha varit framträdande — ha tillhört eliten — bland ungdomarna i Jerusalem.

 9. Varför tycks det stå klart att Daniel och hans tre kamrater hade gudfruktiga föräldrar?

⁹ Berättelsen säger inte vilka föräldrarna till dessa ungdomar var, men det tycks stå klart att de var gudfruktiga människor som hade tagit sitt föräldraansvar på allvar. När man tänker på det moraliska och andliga förfallet i Jerusalem vid den tiden, i synnerhet hos den ”kungliga avkomman” och ”ädlingarna”, är det uppenbart att det inte var en tillfällighet att Daniel och hans tre kamrater hade så utmärkta egenskaper. Det måste ha varit hjärtslitande för föräldrarna att se sina söner föras till ett avlägset land. Men så stolta de skulle ha varit, om de hade känt till utgången! Det är verkligen viktigt att föräldrar uppfostrar sina barn ”i Jehovas tuktan och allvarliga förmaning”! — Efesierna 6:4.

EN KAMP OM SINNET

10. Vad fick de unga hebréerna lära sig, och vad var syftet med det?

¹⁰ Omedelbart började en kamp om dessa landsflyktiga ungdomars sinne. Nebukadnessar ville försäkra sig om att de hebreiska tonåringarna skulle formas så att de passade in i det babyloniska systemet och befallde därför sina ämbetsmän att ”lära dem kaldéernas skrift och tungomål”. (Daniel 1:4) Det här var ingen vanlig utbildning. I The International Standard Bible Encyclopedia förklaras det att den ”omfattade studiet av sumeriska, akkadiska, arameiska ... och andra språk samt av den rikhaltiga litteratur som fanns skriven på dessa språk”. ”Den rikhaltiga litteratur” det var fråga om avhandlade bland annat historia, matematik och astronomi. Men ”därmed förbundna religiösa texter, om både omen och astrologi ..., spelade en viktig roll”.

11. Vilka åtgärder vidtogs för att de hebreiska ungdomarna skulle införlivas med det babyloniska hovlivet?

¹¹ För att dessa hebreiska ungdomar helt skulle anamma det babyloniska hovlivets seder och kultur ”bestämde kungen att de skulle få en daglig tilldelning av kungens fina mat och av det vin som han drack, ja, att man skulle sörja för dem i tre år, för att de vid slutet av dessa år skulle träda i kungens tjänst”. (Daniel 1:5) Dessutom gav ”överste hovfunktionären ... dem andra namn. Således gav han Daniel namnet Beltesassar och Hananja namnet Sadrak och Misael namnet Mesak och Asarja namnet Abed-Nego.” (Daniel 1:7) På Bibelns tid var det vanligt att en person fick ett nytt namn som markerade att en viktig händelse ägt rum i hans liv. Jehova ändrade till exempel Abrams och Sarajs namn till Abraham och Sara. (1 Moseboken 17:5, 15, 16) När en människa ändrar någons namn är det ett tydligt tecken på myndighet eller överhöghet. Då Josef blev livsmedelsförvaltare i Egypten, gav Farao honom namnet Safenat-Panea. — 1 Moseboken 41:44, 45; jämför 2 Kungaboken 23:34; 24:17.

12, 13. Varför kan det sägas att man genom att ändra de unga hebréernas namn försökte underminera deras tro?

¹² När det gällde Daniel och hans tre hebreiska vänner var namnändringarna betydelsefulla. De namn som deras föräldrar hade gett dem var förbundna med tillbedjan av Jehova. ”Daniel” betyder ”min domare är Gud”. ”Hananja” betyder ”Jehova har visat ynnest”. ”Misael” betyder möjligen ”vem är som Gud?”, och ”Asarja” betyder ”Jehova har hjälpt”. Säkert hoppades deras föräldrar innerligt att sönerna skulle växa upp under Jehova Guds vägledning och bli hans trogna, lojala tjänare.

¹³ De nya namn som de fyra hebréerna fick var emellertid alla intimt förknippade med namnen på falska gudar och antydde att den sanne Guden hade underkuvats av dessa. Vilket försåtligt försök att underminera dessa ungdomars tro!

14. Vad betyder de nya namn som Daniel och hans tre kamrater fick?

¹⁴ Daniels namn ändrades till Beltesassar, som betyder ”bevara kungens liv”. Detta var sannolikt en kortform av en åkallan av Bel, eller Marduk, Babylons främste gud. Vare sig Nebukadnessar hade något med namnvalet att göra eller inte, påpekade han stolt att namnet var ”efter ... [hans] guds namn”. (Daniel 4:8) Hananja fick det nya namnet Sadrak, som vissa experter menar vara ett sammansatt namn som betyder ”Akus befallning”. Det är intressant att notera att Aku var namnet på en sumerisk gud. Misaels nya namn var Mesak (möjligen Mishaaku), tydligen en listig förvrängning som gjorde att innebörden ”vem är som Gud?” ändrades till ”vem är vad Aku är?” Asarjas babyloniska namn var Abed-Nego, som förmodligen betyder ”Negos tjänare (slav)”. ”Nego” är en variant av ”Nebo”, namnet på en gudom som flera av Babylons härskare också var uppkallade efter.

BESLUTNA ATT FÖRBLI TROGNA MOT JEHOVA

15, 16. Vilka faror utsattes Daniel och hans kamrater nu för, och hur reagerade de?

¹⁵ De babyloniska namnen, omskolningsprogrammet och den speciella kosten — allt var ett försök att inte bara införliva Daniel och de andra tre unga hebréerna med det babyloniska livsmönstret, utan också att fjärma dem från deras egen Gud, Jehova, och från deras bakgrund och den religiösa fostran de hade fått. Vad skulle dessa ungdomar göra, när de utsattes för alla dessa påtryckningar och frestelser?

¹⁶ Den inspirerade berättelsen säger: ”Daniel beslöt i sitt hjärta att han inte skulle befläcka sig med kungens fina mat eller med det vin som han drack.” (Daniel 1:8a) Det är bara Daniel som nämns vid namn, men det framgår tydligt av det som följde att hans tre kamrater instämde i hans beslut. Orden ”beslöt i sitt hjärta” visar att den undervisning som Daniel hade fått av sina föräldrar och andra i sitt hemland hade nått hans hjärta. Liknande fostran vägledde utan tvivel de andra tre hebréerna när de fattade sina beslut. Detta belyser hur viktigt det är att vi undervisar våra barn, även om de kanske verkar vara för små för att förstå. — Ordspråken 22:6; 2 Timoteus 3:14, 15.

17. Varför protesterade Daniel och hans kamrater bara mot kungens mat och vin, inte mot utbildningen och namnbytet?

¹⁷ Varför protesterade de unga hebréerna bara mot den fina maten och vinet, inte mot utbildningen och namnbytet? Daniels resonemang visar tydligt vad orsaken var. Han ville inte ”befläcka sig”. Att vara tvungen att lära sig ”kaldéernas skrift och tungomål” och att få ett babyloniskt namn, hur kränkande detta än var, behövde inte nödvändigtvis befläcka en människa. Tänk på Mose som levde närmare 1.000 år tidigare. Trots att han blev ”undervisad i all egyptiernas vishet”, förblev han lojal mot Jehova. Den fostran som han hade fått av sina föräldrar gav honom en fast grund. Därför läser vi: ”Genom tro vägrade Mose, när han hade blivit stor, att låta kalla sig son till Faraos dotter och valde att hellre bli illa behandlad tillsammans med Guds folk än att ha den tillfälliga njutningen av synd.” — Apostlagärningarna 7:22; Hebréerna 11:24, 25.

18. I vilka avseenden skulle kungens mat och vin befläcka de unga hebréerna?

¹⁸ I vilka avseenden skulle den babyloniske kungens mat och vin befläcka de unga männen? För det första kan den fina maten ha inbegripit föda som var förbjuden i den mosaiska lagen. Babylonierna åt till exempel orena djur, något som var förbjudet för israeliterna när de stod under Lagen. (3 Moseboken 11:1–31; 20:24–26; 5 Moseboken 14:3–20) För det andra hade babylonierna inte för sed att låta blodet rinna av slaktade djur innan de åt köttet. Att äta kött från djur som blodet inte fått rinna av från skulle vara ett direkt brott mot Jehovas lag om blodet. (1 Moseboken 9:1, 3, 4; 3 Moseboken 17:10–12; 5 Moseboken 12:23–25) För det tredje var det vanligt att de som dyrkade falska gudar offrade maten åt avgudarna, innan de åt den vid en gemensam måltid. Jehovas tjänare tog avstånd från allt detta! (Jämför 1 Korinthierna 10:20–22.) Dessutom skulle det knappast vara nyttigt för någon, vare sig ung eller gammal, att äta kraftig, fet mat och dricka starka drycker dag efter dag.

19. Vad kunde de hebreiska ungdomarna ha ursäktat sig med, men vad hjälpte dem att fatta rätt beslut?

¹⁹ Det är en sak att veta vad man bör göra, men en helt annan sak att ha mod att göra det, när man utsätts för påtryckningar eller frestelser. Daniel och hans tre kamrater kunde ha menat att eftersom de var långt hemifrån, skulle deras föräldrar och vänner där hemma inte veta vad de gjorde. De kunde också ha ursäktat sig med att det var kungens order och att det inte verkade finnas något alternativ. Dessutom accepterade säkert andra ungdomar villigt anordningarna och såg det som ett privilegium snarare än en prövning att delta. Men ett sådant felaktigt tänkesätt skulle lätt ha kunnat få dem att begå hemliga synder, något som är en snara för många ungdomar. De unga hebréerna visste att ”Jehovas ögon är överallt” och att ”den sanne Guden skall föra fram varje slags gärning till domen över allt som är fördolt, för att se om den är god eller ond”. (Ordspråken 15:3; Predikaren 12:14) Må vi alla ta lärdom av dessa trogna ungdomars handlingssätt.

MOD OCH IHÄRDIGHET GER BELÖNING

20, 21. Hur handlade Daniel, och vad blev följden?

²⁰ När Daniel i sitt hjärta hade beslutat sig för att stå emot fördärvliga inflytanden, handlade han enligt sitt beslut. ”Han anhöll gång på gång hos överste hovfunktionären om att han inte skulle behöva befläcka sig.” (Daniel 1:8b) Lägg märke till uttrycket ”anhöll gång på gång”. För det mesta krävs det ihärdiga ansträngningar om man skall kunna hoppas på framgång när det gäller att motstå frestelser eller att övervinna vissa svagheter. — Galaterna 6:9.

²¹ Daniel blev belönad för sin ihärdighet. ”Följaktligen lät den sanne Guden Daniel finna kärleksfull omtanke och barmhärtighet inför överste hovfunktionären.” (Daniel 1:9) Det var inte därför att Daniel och hans kamrater var trevliga och intelligenta som det hela till sist avlöpte väl för dem. Det berodde på Jehovas välsignelse. Daniel kom säkert ihåg det hebreiska ordspråket: ”Förtrösta på Jehova av allt ditt hjärta och stöd dig inte på ditt eget förstånd. Tänk på honom på alla dina vägar, så skall han göra dina stigar raka.” (Ordspråken 3:5, 6) Att följa det rådet gav verkligen belöning.

22. Vilken befogad invändning gjorde hovfunktionären?

²² Överste hovfunktionären gjorde invändningar och sade: ”Jag är rädd för min herre kungen, som har bestämt om er mat och er dryck. Varför skulle han få se att era ansikten ser nedstämda ut i jämförelse med de barns som är jämnåriga med er, och varför måste ni dra skuld över mitt huvud inför kungen?” (Daniel 1:10) Hans invändningar och fruktan var befogade. Kung Nebukadnessar var inte den som accepterade ett nej, och hovfunktionären insåg att han vågade sitt ”huvud”, om han handlade i strid med kungens anvisningar. Vad skulle Daniel göra?

23. Hur visade Daniel insikt och vishet genom sitt sätt att handla?

²³ Det var här insikt och vishet kom in i bilden. Den unge Daniel kan ha tänkt på ordspråket: ”Ett milt svar avvänder raseri, men ett sårande ord väcker vrede.” (Ordspråken 15:1) I stället för att hårdnackat insistera på att hans begäran skulle beviljas och kanske provocera andra att göra honom till martyr, lät han saken bero så länge. När tiden var lämplig vände han sig till ”övervakaren”, som kanske var mer villig att medge viss frihet, eftersom han inte var direkt ansvarig inför kungen. — Daniel 1:11.

ETT FÖRSÖK I TIO DAGAR

24. Vilket försök föreslog Daniel att man skulle göra?

²⁴ Daniel föreslog övervakaren att man skulle göra ett försök. Han sade: ”Jag ber dig, gör ett försök med dina tjänare i tio dagar, och låt oss få lite grönsaker att äta och vatten att dricka; och låt vårt utseende och utseendet hos de barn som äter kungens fina mat visas upp för dig, och gör med dina tjänare efter vad du ser.” — Daniel 1:12, 13.

25. Vad var förmodligen inbegripet i de ”grönsaker” som Daniel och hans tre vänner fick att äta?

²⁵ Skulle de ”se nedstämda ut” i jämförelse med de andra ungdomarna efter tio dagar på grönsaker och vatten? Ordet ”grönsaker” är översatt från ett hebreiskt ord som har grundbetydelsen ”frön”, ”säd”. Vissa bibelöversättningar återger det med ”baljfrukter”, som definieras som ”de ätliga fröna från olika baljväxter (till exempel ärter, bönor och linser)”. Somliga bibelkommentatorer menar att sammanhanget visar att kosten inte bara bestod av ätliga frön. I ett referensverk sägs det: ”Det Daniel och hans kamrater bad att få — i stället för de kraftigare, feta kötträtter som serverades vid kungens bord — var de vanliga grönsaker som folk i allmänhet åt.” Grönsakerna kan därför ha inbegripit närande rätter gjorda på bönor, gurka, vitlök, purjolök, linser, meloner och rödlök samt bröd bakat på olika sädesslag. Ingen skulle väl betrakta det som svältkost! Övervakaren fattade tydligen poängen. ”Till slut lyssnade han till dem i denna sak och gjorde ett försök med dem i tio dagar.” (Daniel 1:14) Vad blev resultatet?

26. Vad blev resultatet av tiodagarsförsöket, och vad var orsaken?

²⁶ ”Sedan de tio dagarna hade gått, visade det sig att de såg bättre ut och var mer välnärda än alla de barn som åt kungens fina mat.” (Daniel 1:15) Detta får inte tas som bevis för att en vegetarisk kost är bättre än en kost som består av kött. Tio dagar är alldeles för kort tid för att någon viss kost skall ge påtagliga resultat, men det är inte för kort tid för Jehova att genomföra sitt uppsåt. ”Jehovas välsignelse — det är den som gör rik, och han lägger ingen smärta därtill”, sägs det i hans ord. (Ordspråken 10:22) De fyra unga hebréerna satte sin tro och lit till Jehova, och han övergav dem inte. Flera hundra år senare klarade sig Jesus Kristus utan mat i 40 dagar. I det sammanhanget citerade han orden i 5 Moseboken 8:3: ”Människan lever inte bara av bröd, utan ... av varje uttalande från Jehovas mun.” Det Daniel och hans vänner fick uppleva är ett klassiskt exempel på detta.

INSIKT OCH VISHET I STÄLLET FÖR FIN MAT OCH VIN

27, 28. Hur kunde det kostprogram som Daniel och hans tre vänner följde förbereda dem för större prövningar som väntade?

²⁷ Under de tio dagarna hade man bara gjort ett försök, men resultatet var mycket övertygande. ”Så övervakaren fortsatte att ta bort deras fina mat och det vin som de skulle dricka och att ge dem grönsaker.” (Daniel 1:16) Det är inte svårt att föreställa sig vad de andra ungdomarna som deltog i utbildningsprogrammet tänkte om Daniel och hans kamrater. De måste ha tyckt att det var mycket dåraktigt att byta ut kungens lyxmat mot grönsaker varje dag. Men stora prövningar och svårigheter skymtade hotfullt vid horisonten, och de unga hebréerna skulle behöva all den vaksamhet och besinning de kunde uppbjuda. Framför allt var det deras tro och förtröstan på Jehova som skulle hjälpa dem att klara av trosproven. — Jämför Josua 1:7.

²⁸ Det är tydligt att Jehova var med dessa ungdomar. Det framgår av vad som sedan sägs: ”Åt dessa fyra barn gav den sanne Guden kunskap och insikt i all skrift och vishet; och Daniel förstod sig på alla slags syner och drömmar.” (Daniel 1:17) För att kunna klara av den svåra tid som stundade behövde de mer än fysisk styrka och god hälsa. ”När visheten kommer in i ditt hjärta och kunskapen blir ljuvlig för din själ, är det tankeförmågan som skall hålla vakt över dig, urskillningen som skall skydda dig, för att befria dig från den usla vägen.” (Ordspråken 2:10–12) Det var exakt vad Jehova gav de fyra trogna ungdomarna för att rusta dem för det som väntade dem.

29. Hur kom det sig att Daniel ”förstod sig på alla slags syner och drömmar”?

²⁹ Det sägs att Daniel ”förstod sig på alla slags syner och drömmar”. Detta betyder inte att han hade fått parapsykisk förmåga. Det är intressant att lägga märke till att även om Daniel räknas som en av de stora hebreiska profeterna, blev han aldrig inspirerad att säga till exempel ”detta är vad den suveräne Herren Jehova har sagt” eller ”detta är vad härars Jehova har sagt”. (Jesaja 28:16; Jeremia 6:9) Men det var endast Guds heliga andes ledning som gjorde att Daniel kunde förstå sig på och uttyda syner och drömmar som uppenbarade Jehovas uppsåt.

DET AVGÖRANDE PROVET

30, 31. Hur visade sig Daniels och hans kamraters handlingssätt vara till fördel för dem?

³⁰ Den treåriga omskolningen och förberedelsen var över. Nu kom det avgörande provet — ett personligt samtal med kungen. ”Vid slutet av de dagar som kungen hade sagt skulle gå innan de fördes in, förde överste hovfunktionären fram dem inför Nebukadnessar.” (Daniel 1:18) Det var nu dags för de fyra ungdomarna att avlägga räkenskap. Skulle det visa sig vara till fördel för dem att de hade hållit fast vid Jehovas lagar i stället för att ge efter för babyloniska seder och bruk?

³¹ ”Kungen började tala med dem, och det fanns ingen bland dem alla lik Daniel, Hananja, Misael och Asarja; och de trädde så i kungens tjänst.” (Daniel 1:19) Vilken fullständig seger för deras handlingssätt under de tre år som gått! Det hade inte varit dåraktigt av dem att hålla fast vid sin tro och följa sitt samvete när det gällde kosten. Genom att vara trogna i det som kan ha tyckts vara en ringa och obetydlig sak blev Daniel och hans vänner välsignade med större privilegier. Förmånen att få göra tjänst inför kungen var det mål som alla ungdomarna i utbildningsprogrammet sökte nå. Bibeln säger inget om huruvida de fyra hebreiska ungdomarna var de enda som blev utvalda. Hur det än förhöll sig med den saken, gav deras trogna kurs dem verkligen ”stor belöning”. — Psalm 19:11.

32. Varför kan det sägas att Daniel, Hananja, Misael och Asarja hade ett privilegium som var större än detta att de fick tjäna vid kungens hov?

³² ”Ser du en man som är skicklig i sitt arbete? Han skall stå inför kungar”, sägs det i Bibeln. (Ordspråken 22:29) Daniel, Hananja, Misael och Asarja blev således utvalda av Nebukadnessar till att stå inför honom, dvs. att ingå i det kungliga hovet. I allt detta kan vi se hur Jehovas hand ledde händelseutvecklingen, så att viktiga sidor av hans uppsåt kunde göras kända genom dessa unga män, och då i synnerhet genom Daniel. Det var en ära att bli utvald till att ingå i Nebukadnessars kungliga hov, men det var en ännu större ära att bli använd på ett så enastående sätt av universums kung, Jehova.

33, 34. a) Varför var kungen imponerad av de unga hebréerna? b) Vad kan vi lära oss av det som de fyra hebréerna fick uppleva?

³³ Nebukadnessar märkte snart att den vishet och insikt som Jehova hade gett de fyra hebreiska ungdomarna var vida överlägsen den vishet och insikt som alla rådgivarna och de visa männen vid hans hov hade. ”Varje gång kungen frågade dem till råds om något som krävde vishet och förstånd, fann han dem tio gånger bättre än alla de magiutövande präster och besvärjare som fanns i hela hans kungarike.” (Daniel 1:20) Hur skulle det ha kunnat vara annorlunda? De ”magiutövande prästerna” och ”besvärjarna” förlitade sig på Babylons vidskepelser och världsliga lärdom, medan Daniel och hans vänner satte sin lit till visheten från ovan. Det kunde helt enkelt inte bli tal om någon jämförelse — någon tävlan!

³⁴ Saker och ting har egentligen inte förändrats så mycket under tidens gång. I det första århundradet v.t., när grekisk filosofi och romersk rätt hade starkt inflytande, blev aposteln Paulus inspirerad att skriva: ”Den här världens vishet är nämligen dårskap inför Gud; det är ju skrivet: ’Han fångar de visa i deras egen slughet.’ Och återigen: ’Jehova vet att de visas överläggningar är meningslösa.’ Må därför ingen berömma sig av människor.” (1 Korinthierna 3:19–21) Vi i vår tid måste hålla fast vid det som Jehova har lärt oss och inte lätt låta oss påverkas av världens glitter och glamour. — 1 Johannes 2:15–17.

TROGNA TILL SLUTET

35. Vad mer får vi veta om Daniels tre kamrater?

³⁵ Hananja, Misael och Asarja hade verkligen stark tro. Det blir på ett dramatiskt sätt belyst i kapitel 3 i Daniels bok i förbindelse med Nebukadnessars gyllene bildstod på Duraslätten och den brinnande eldsugnen. Dessa gudfruktiga hebréer var utan tvivel trogna mot Jehova till sin död. Det vet vi därför att det säkert var dem aposteln Paulus syftade på, när han skrev om dem ”som genom tro ... dämpade eldens kraft”. (Hebréerna 11:33, 34) De är enastående föredömen för Jehovas tjänare, både unga och gamla.

36. Vilken enastående levnadsbana hade Daniel?

³⁶ När det gäller Daniel säger den avslutande versen i kapitel 1: ”Daniel var kvar ända till kung Cyrus första år.” Historien visar att Cyrus intog Babylon på en enda natt år 539 f.v.t. Tydligen fortsatte Daniel, tack vare sitt rykte och sin ställning, att tjäna vid Cyrus hov. I Daniel 10:1 får vi veta att Jehova ”i perserkungen Cyrus tredje år” uppenbarade något anmärkningsvärt för Daniel. Om han var tonåring när han fördes till Babylon år 617 f.v.t., måste han ha varit närmare 100 år när han fick denna sista syn. Vilken lång och välsignelserik levnadsbana av trogen tjänst för Jehova!

37. Vad kan vi lära oss av kapitel 1 i Daniels bok?

³⁷ Det inledande kapitlet i Daniels bok berättar inte bara historien om hur fyra trogna ungdomar framgångsrikt klarade av trosprov. Det visar också att Jehova kan använda vem han vill till att genomföra sitt uppsåt. Berättelsen visar att om Jehova så tillåter kan det som tycks vara en katastrof tjäna ett gott syfte. Den visar också att trohet i små ting ger stor belöning.

VAD LÄRDE DU DIG?

• Vad kan sägas om den bakgrund som Daniel och hans tre unga vänner hade?

• Hur kom den fina uppfostran som de fyra hebreiska ungdomarna hade fått att sättas på prov i Babylon?

• Hur belönade Jehova de fyra hebréerna för deras modiga ställningstagande?

• Vad kan Jehovas tjänare i vår tid lära sig av Daniel och hans tre kamrater?

[Helsidesbild på sidan 30]