Daniel — en sann profetisk bok

DEN bibliska redogörelsen lyder: ”I den babyloniske kungen Belsassars första regeringsår hade Daniel en dröm och såg en syn på sitt viloläger. Sedan tecknade han upp drömmen och meddelade huvudsumman [”den fullständiga redogörelsen”, NW] av dess innehåll.” — Daniel 7:1.

Det var under den andra hälften av 500-talet f.v.t. som Daniel skrev ned denna och andra drömmar och syner, som berör oss i våra dagar. Vi har ”den fullständiga redogörelsen” för dessa syner i Daniels profetiska bok.

En sann profet

Kristus själv vittnade om att Daniel var en profet. Det intressanta är att Jesus gjorde detta i sin egen profetia om tecknet på sin ”närvaro och på avslutningen på tingens ordning”. Han förlade alltså den fullständiga uppfyllelsen av Daniels profetia till vår tid, och vi kan bevittna de olika delarna av tecknet, till exempel internationella krig, livsmedelsbrist, jordbävningar och de nödens våndor som berör hela världen. — Matteus 24:3—8, 15.

Jesus framhöll: ”Många falska profeter skall uppstå och skall vilseleda många; ... dessa goda nyheter om riket skall bli predikade på hela den bebodda jorden till ett vittnesbörd för alla nationerna; och sedan skall slutet komma. Därför, när ni får se vämjeligheten som vållar förödelse, den som är omtalad genom profeten Daniel, stå på helig plats (läsaren bör bruka urskillning), då må de som är i Judeen börja fly till bergen. ... Jag säger er i sanning att denna generation visst inte skall försvinna förrän alla dessa ting inträffar.” — Matteus 24:11—34.

Det förhållandet att Jesus, strax innan han påminde sina lärjungar om ”profeten Daniel”, förvarnade om att det skulle komma att finnas falska profeter visar att han höll Daniel för att vara en sann Guds profet. Vi har i den föregående artikeln konstaterat att några av Daniels inspirerade profetiska uttalanden, till exempel de som förutsade Nebukadnessars tillfälliga sinnessjukdom och Babylons fall, gick i uppfyllelse under Daniels livstid. Men Daniel förutsade också sådana ting som skulle komma att inträffa århundraden senare. Vilka är några av de profetior med en senare uppfyllelse som finns nedtecknade i Daniels bok?

Messias’ ankomst och död

En profetia som avgjort visar att Daniel är en sann profet är den välkända profetian om de 70 profetiska veckorna. Den lyder i valda delar: ”Sjuttio veckor har blivit bestämda över ditt folk och över din heliga stad för att få slut på överträdelsen och för att göra slut på synden och för att bringa försoning för förseelse. ... Och du bör veta och ha insikt om att från det att ordet utgår om att återupprätta och att återuppbygga Jerusalem intill Messias, ledaren, kommer det att vara sju veckor, även sextiotvå veckor [vilket gör 69 tillsammans]. ... Och efter de sextiotvå veckorna [det vill säga 7 + 62, eller efter den 69:e veckan] skall Messias avskäras. ... Och han skall behålla förbundet i kraft för de många under en vecka [den 70:e]; och i halva veckan skall han komma slaktoffer och offergåva att upphöra.” — Daniel 9:24—27, NW.

Många judiska, katolska och protestantiska bibelforskare är ense om att de ”veckor” som nämns i denna profetia är årsveckor. Den amerikanska bibelöversättningen Revised Standard Version, ekumeniska utgåvan, lyder: ”Sjuttio årsveckor är bestämda beträffande ditt folk.” Dessa 490 år började år 455 f.v.t., när Nehemja blev bemyndigad av den persiske kungen Artaxerxes ”att återupprätta och att återuppbygga Jerusalem”. (Nehemja 2:1—8) Sextionio årsveckor senare, det vill säga år 29 v.t., blev Jesus döpt och smord och blev på så sätt Kristus, eller den Smorde, Messias. ”I halva [den 70:e] veckan”, år 33 v.t., kom han att ”avskäras”. Hans offerdöd bringade försoning för människors synder, och därigenom kom djuroffren under Mose lag ”att upphöra”.a

Tack vare denna tillförlitliga profetia visste det judiska folket under det första århundradet ”att de sjuttio årsveckorna som fastställts av Daniel närmade sig sitt slut; ingen blev förvånad över att höra Johannes döparen förkunna att Guds rike hade kommit nära”. — Bacuez och Vigouroux: Manuel Biblique.

Vilddjursliknande världsvälden

En annan profetia, som omspänner en lång tidsperiod och som är av största betydelse för människor som lever i våra dagar, förutsade en lång rad världsvälden, symboliserade av skräckinjagande vilddjur, som var bestämda att föregå Guds rike.

Daniel berättar: ”Jag hade en syn om natten. ... Och fyra stora djur steg upp ur havet, det ena inte likt det andra. Det första liknade ett lejon. ... Sedan fick jag se ännu ett djur, det andra i ordningen. Det var likt en björn. ... Därefter fick jag se ett annat djur, som liknade en panter. ... Därefter fick jag i min syn om natten se ett fjärde djur, mycket förskräckligt, fruktansvärt och starkt. ... ’De fyra stora djuren betyder att fyra kungar skall uppstå på jorden. Men sedan skall den Högstes heliga få riket och ta det i besittning för evig tid, ja, för evigheters evighet.’” — Daniel 7:2—18.

Att dessa djur representerar världsvälden framgår av en annan syn som Daniel fick. I sin förklaring av denna syn skrev han: ”Väduren som du såg, han med de två hornen, betyder Mediens och Persiens kungar. Men bocken är Javans [Greklands] kung.” — Daniel 8:20, 21.

De fyra djuren i Daniel, kapitel 7, symboliserar också fyra världsvälden med början från Daniels tid och fram till den tid då Guds rike upprättas. Daniel befann sig i livet vid tiden för det babyloniska världsväldets (lejonets) fall och även under den första tiden för dess efterföljare, Medo-Persien (björnen). I Daniels profetia, som omspänner en lång tid, förutsades att Medo-Persien skulle falla för Grekland (pantern), som i sin tur skulle ersättas av ”ett fjärde djur”, det romerska imperiet och dess utväxt, det anglo-amerikanska världsväldet.b

Daniel förutsade korrekt denna rad av världsvälden, som alla har utgjutit blod likt vilddjur i sitt begär efter världsherravälde. Därför kommer också det rättfärdiga rike som han förutsade att inom kort ersätta de nuvarande politiska väldena. I en syn såg Daniel ”den gamle [den Gamle av dagar, NW]”, Jehova Gud, ge en ”människoson”, Jesus, Messias, ”välde och ära och rike, och alla folk och stammar och språk måste tjäna honom”. Kommer detta att åstadkomma en bestående lösning på mänsklighetens problem? Ja, för Jesu välde beskrivs här som ”ett evigt välde, som inte skall tas ifrån honom, och hans rike skall inte förstöras”. — Daniel 7:13, 14; jämför Matteus 16:27, 28; 25:31.

De profetior som har dels en omedelbar och dels en senare uppfyllelse och som i korthet har behandlats i dessa två artiklar är enbart ett urval av de drömmar, syner och profetior som finns i Daniel. Dessa exempel bär vittnesbörd om att Daniel är en sann profetisk bok — historia skriven i förväg. Uppfyllelsen av dessa profetior fortsätter att äga rum nu på 1900-talet, och de ger oss ett underbart hopp, vilket följande nummer av denna tidskrift kommer att klargöra.

[Fotnoter]

[Ruta på sidan 6]

TEORIN OM ETT ”SENT DATUM”

BIBELN tillskriver Daniels bok profeten med samma namn, vilket innebär att vi vet att denna bok skrevs på 500-talet f.v.t. (Daniel 7:1) Men de profetior den innehåller är så häpnadsväckande att många har betvivlat att de skrevs före de förutsagda händelserna. Somliga icke-kristna, och till och med många bibelkommentatorer som kallar sig kristna, har kastat tvivel över äktheten i Daniels bok. De föredrar teorin om ett så kallat sent datum, ett mackabeiskt datum, en teori som ursprungligen framfördes på 200-talet v.t. av en antikristen filosof vid namn Porfyrios. Vilka är de argument som åberopas till stöd för denna teori, och vad är de värda?

Porfyrios utgick från att det är helt omöjligt att profetera om framtiden, och han hävdade att den bok som bär Daniels namn i själva verket skrevs av en okänd jude under mackabéerperioden på 100-talet f.v.t., det vill säga efter det att många av de händelser som var förutsagda i Daniel hade ägt rum. Han spekulerade över att den bedragare som skrev i Daniels namn gjorde detta i syfte att stärka moralen bland judarna vid tiden för mackabéerupproret mot seleukiderna på 100-talet f.v.t. Men kan det respektfulla och fridsamma uppförande som kännetecknade Daniel och hans tre hebreiska kamrater i Babylon på något sätt betraktas som en sporre till väpnat uppror? Absolut inte. (Daniel 1:8; 2:49; 3:16—18, 30) Att ”Messias, ledaren”, framträdde exakt på utsatt tid år 29 v.t., vid slutet av de 69 årsveckorna i Daniel 9:25, får också Porfyrios’ påståenden om 100-talet f.v.t. att framstå som dåraktiga.

Enligt den judiske historieskrivaren Josefos var de hebreiska skrifternas kanon, som innefattar Daniel, avslutad på Esras tid på 400-talet f.v.t. Hur kan någon då komma och säga att Daniel inte skrevs förrän vid ett ”sent datum”, på 100-talet f.v.t.? Dessutom har Dödahavsrullarna visat att Daniels bok var vitt och brett accepterad som en del av bibeln i judiska kretsar på 100-talet f.v.t. Skulle det ha varit troligt, om denna bok hade varit ett samtida verk?

Ett annat argument som har använts av Porfyrios och av många representanter för den högre bibelkritiken är att Daniels bok innehåller historiska felaktigheter. Deras teori går ut på att Daniel skrevs på 100-talet f.v.t. Men vid den tiden förkastade omdömesgilla judar Första Mackabéerboken som olämplig att tas med i den bibliska kanon, trots att de betraktade den som historiskt riktig. Bildade judar, som hade tillgång till skrifter av sådana profana historieskrivare som Herodotos, skulle säkert ha förkastat Daniels bok, om den hade innehållit historiska felaktigheter. Dessutom har arkeologiska upptäckter bekräftat Belsassars existens och andra detaljer i Daniel, som Porfyrios och många bland den högre bibelkritikens förespråkare ansåg vara oriktiga.

Med avseende på Porfyrios’ anklagelse att Daniels profetior skrevs efter de förutsagda händelserna skriver Philip R. Davies vid Department of Biblical Studies vid universitetet i Sheffield i England: ”Detta är ett sorgligt omdöme om Daniels bok, nämligen att den i stort sett skulle vara ett avsiktligt falsarium avsett att förvilla (förmodat) lättrogna läsare för att så att säga tjäna ett aktningsvärt syfte genom bedrägliga medel. ... Jag finner det svårt att tillskriva de ursprungliga läsarna av boken sådan lättrogenhet. Om det förekommer lättrogenhet i detta fall, är det troligare att denna finns hos rationalistiska kritiker.” — Journal for the Study of the Old Testament, nummer 17, 1980.

Det är knappast att förvåna sig över att en nyplatonisk filosof förnekar att en bibelskribent var inspirerad av Gud att profetera om framtida händelser. Men att bibelkommentatorer som utger sig för att vara kristna skall försöka undergräva människors tilltro till en viktig profetisk bok i bibeln är sorgligt. Detta förråder brist på tro på honom ”som från begynnelsen har förkunnat slutet och från fordom det som icke är skett”. — Jesaja 46:10, Åkeson.

[Diagram på sidan 5]

(För formaterad text, se publikationen

70 veckor (490 år)

69 veckor (483 år) 1 vecka (7 år)

455 f.v.t. 29 v.t. 33 v.t. 36 v.t.

[Bilder på sidan 7]

Babylon

Medo-Persien

Grekland

Rom – Storbritannien och USA