LIBYEN, LIBYER
Forntidens Libyen omfattade ett område i Nordafrika väster om Egypten. Man menar i allmänhet att det hebreiska ordet luvịm betecknar invånarna i det landet. (2Kr 12:3; ”libyer”, LXX, NV, SFB, 1917, 2000) Om luvịm är en variant av Lehavịm (Lehabim), är det troligt att åtminstone några av libyerna var avkomlingar av Ham genom Misrajim. (1Mo 10:13) Enligt den traditionella judiska uppfattningen, som man finner hos Josephus (Antiquitates Judaicae [Den forntida judiska historien], I, 130–132 [vi, 2]), härstammade libyerna från Ham genom Put. (1Mo 10:6) Dessutom har den grekiska Septuaginta och den latinska Vulgata ”libyer” i Jeremia 46:9 och i Hesekiel 27:10 och 38:5, där den hebreiska texten har ”Put”. Det är naturligtvis möjligt att både Puts och Misrajims avkomlingar slog sig ner i det område i Nordafrika som kom att kallas Libyen. I så fall omfattar benämningen ”libyer” mer än det hebreiska uttrycket luvịm.
Den egyptiske kungen Sisak, som betraktas som grundaren av ”den libyska dynastin”, intog flera städer när han trängde in i Juda under kung Rehabeams femte år (993 f.v.t.). I hans starka här, som bestod av stridsvagnar och rytteri, fanns det libyer. Jerusalem blev skonat, men Sisak plundrade staden på dess skatter. (1Ku 14:25, 26; 2Kr 12:2–9) Omkring 26 år senare (967 f.v.t.) fanns det libyer i de styrkor som under etiopiern Sera trängde in i Juda men som led ett förödmjukande nederlag. (2Kr 14:9–13; 16:8) På 600-talet f.v.t. försökte tydligen libyerna och andra folkgrupper förgäves rädda den egyptiska staden No-Amon från att bli skövlad av assyrierna. (Nah 3:7–10) Profeten Daniel förutsade att libyer och etiopier skulle följa i Nordens kungs ”steg”; dessa som tidigare hade stött Egypten skulle alltså bli underlagda Nordens kung. (Dan 11:43)
Bland de judar och proselyter som hade samlats i Jerusalem vid pingsten 33 v.t. fanns det några från ”delarna av Libyen, som är åt Kyrene till”, dvs. västra delen av Libyen. Det är troligt att några av dem blev döpta efter att ha hört Petrus tal och att de förde med sig det kristna budskapet tillbaka till sitt hemland. (Apg 2:10)