Jehovas ord är levande
Viktiga detaljer från Joels och Amos böcker
ALLT han berättar om sig själv är att han är ”Joel, Petuels son”. (Joel 1:1) I den bibelbok som bär hans namn finns så få upplysningar utöver själva det budskap han frambar att man bara ungefärligen kan fastställa när boken skrevs – omkring 820 f.v.t., nio år efter det att Ussia hade blivit kung i Juda. Varför är Joel så förtegen om sig själv? Det beror förmodligen på att han vill framhålla budskapet, inte budbäraren.
Amos, som är från Juda, är ”boskapsherde” och ritsar ”fikonen på sykomorträd”, och även han förordnas till att tjäna som profet i Ussias dagar. (Amos 7:14) Joel profeterar i Juda, medan Amos sänds norrut till tiostammarsriket Israel. Amos bok har ett enkelt men målande språk, och den fullbordades omkring 804 f.v.t., efter det att profeten återvänt till Juda.
”ACK, DENNA DAG!”
En invasion av fjärilslarver, vandringsgräshoppor och kackerlackor är vad Joel får se i en syn. Angriparna sägs vara ”ett talrikt och mäktigt folk”, ”väldiga män”. (Joel 1:4; 2:2–7) Joel suckar: ”Ack, denna dag! Ty Jehovas dag är nära, och den kommer som en skövling från den Allsmäktige!” (Joel 1:15) Jehova ger Sions invånare rådet: ”Kom tillbaka till mig av hela ert hjärta.” Om de gör det, skall Jehova ”visa medömkan med sitt folk” och driva bort den ”som kommer från norr” – insektsinvasionen. Men före sin stora dag skall Jehova ”utgjuta ... [sin] ande över varje slag av kött” och ”ge förebud i himlen och på jorden”. (Joel 2:12, 18–20, 28–31)
Nationerna uppmanas: ”Smid era plogbillar till svärd och era vingårdsknivar till lansar.” De skulle göra sig redo för krig, och de får order om att ”dra upp till Jehosafats lågslätt” där de kommer att dömas och tillintetgöras. ”Men Juda skall vara bebott till oöverskådlig tid.” (Joel 3:10, 12, 20)
Svar på bibliska frågor:
1:15; 2:1, 11, 31; 3:14 – Vad är ”Jehovas dag”? Jehovas dag är den tid då Jehova verkställer sin dom över sina fiender. Det leder till att fienderna blir tillintetgjorda men att de sanna tillbedjarna blir räddade. Det forntida Babylon fick uppleva en sådan dag år 539 f.v.t., när det besegrades av mederna och perserna. (Jesaja 13:1, 6) En annan ”Jehovas dag” är nära, då han kommer att verkställa sin dom över ”det stora Babylon” – den falska religionens världsvälde. (Uppenbarelseboken 18:1–4, 21)
2:1–10, 28 – Hur har profetian om gräshoppsinvasionen blivit uppfylld? Det finns ingen uppgift i Bibeln om en insektsinvasion i Judas land av den omfattning som Joels bok beskriver. Därför har angreppet som Joel nämner tydligen en profetisk innebörd som gäller det som hände år 33 v.t. Då utgöt Jehova sin ande över Jesu lärjungar, och de började predika ett budskap som plågade de falska religiösa ledarna. (Apostlagärningarna 2:1, 14–21; 5:27–33) Vi har förmånen att få ta del i ett liknande arbete i våra dagar.
2:32 – Vad innebär det att ”anropa Jehovas namn”? Det innebär att man känner till namnet, hyser djup respekt för det och förtröstar på den som bär det namnet. (Romarna 10:13, 14)
3:14 – Vad är ”avgörandets lågslätt”? Det är en symbolisk plats där verkställandet av Guds dom äger rum. I den judeiske kungen Jehosafats dagar – hans namn betyder ”Jehova är domare” – räddade Gud Juda från de kringliggande nationerna genom att skapa förvirring i deras militärstyrkor. Därefter kom platsen att även kallas ”Jehosafats lågslätt”. (Joel 3:2, 12) I våra dagar motsvarar den en symbolisk plats där nationerna kommer att krossas som druvor i en vinpress. (Uppenbarelseboken 19:15)
Lärdomar för oss:
1:13, 14. För att bli räddade måste vi visa uppriktig ånger och erkänna Jehova som den sanne Guden.
2:12, 13. Uppriktig ånger måste komma från hjärtat. Det innebär bildligt talat att riva sönder hjärtat – inte kläderna.
2:28–32. Endast den som ”anropar Jehovas namn” skall tryggt ”komma undan” på ”Jehovas stora dag som inger fruktan”. Vi kan verkligen vara tacksamma för att Jehova utgjuter sin ande över varje slag av kött. Unga och gamla, män och kvinnor, får ha del i arbetet med att profetera, dvs. förkunna om ”Guds storslagna gärningar”. (Apostlagärningarna 2:11) Vi bör vara fullt upptagna ”med gärningar som hör ett heligt uppförande och gudhängivenhet till”, eftersom Jehovas dag kommer allt närmare. (2 Petrus 3:10–12)
3:4–8, 19. Joel profeterade om att de nationer som omgav Juda skulle hållas ansvariga för att de behandlat Guds utvalda folk illa. I enlighet med de här profetiska orden förstördes fastlandsstaden Tyros av Nebukadnessar, Babylons kung. Senare, när östaden Tyros föll för Alexander den store, dödades tusentals soldater och framträdande män, och 30 000 såldes som slavar. Alexander och hans efterträdare utsatte filistéerna för en liknande behandling. På Malakis tid låg Edom öde. (Malaki 1:3) Uppfyllelsen av de här profetiorna stärker vår tro på att Jehova alltid håller sina löften. Profetiorna visar också hur Jehova kommer att handla med de nationer som förföljer hans tillbedjare i vår tid.
3:16–21. ”Himmel och jord skall gunga”, och nationerna kommer att få känna på Jehovas ogynnsamma domar. ”Men Jehova skall vara en tillflykt för sitt folk”, och han skall ge sina tillbedjare liv under paradisiska förhållanden. Bör vi inte vara fast beslutna att hålla oss tätt till honom, eftersom den dag då han verkställer sin dom över den onda världen kommer allt närmare?
”GÖR DIG REDO ATT MÖTA DIN GUD”
Amos har ett budskap till de fientliga nationerna runt omkring Israel samt till Juda och Israel. Undergång väntar Aram, Filisteen, Tyros, Edom och Moab på grund av deras grymma behandling av Guds folk. Undergång väntar också invånarna i Juda, ”eftersom de förkastade Jehovas lag”. (Amos 2:4) Hur är det då med invånarna i tiostammarsriket Israel? Deras synder består i att de girigt förtrycker de fattiga, bedriver otukt och behandlar Guds profeter respektlöst. Amos varnar för att Jehova skall ”hålla räkenskap med Betels altaren” och ”slå omkull både vinterhus och sommarhus”. (Amos 3:14, 15)
Trots att de avgudadyrkande israeliterna redan har blivit bestraffade på olika sätt fortsätter de att vara upproriska. Amos säger till dem: ”Gör dig redo att möta din Gud.” (Amos 4:12) För israeliterna innebär Jehovas dag att de måste ”gå i landsflykt bortom Damaskus”, dvs. till Assyrien. (Amos 5:27) Amos möter motstånd från en präst i Betel, men han låter sig inte skrämmas. ”Slutet har kommit för mitt folk Israel”, säger Jehova till Amos. ”Jag skall inte längre ha fördrag med det.” (Amos 8:2) Varken Sheol eller höga berg kan skydda israeliterna när Gud verkställer sina domar. (Amos 9:2, 3) Men ändå får de ett löfte om återställelse. Jehova säger: ”Jag skall föra mitt folk Israels fångna tillbaka, och de skall bygga upp de ödelagda städerna och bo i dem och plantera vingårdar och dricka vinet från dem och anlägga trädgårdar och äta frukten från dem.” (Amos 9:14)
Svar på bibliska frågor:
4:1 – Vilka omnämns som ”Basans kor”? Basans högplatå var ett område som låg öster om Galileiska sjön. Det här området var känt för de utmärkta kreatursstammar, bland annat kor, som föddes upp där. De fina betesmarkerna i området bidrog till detta. Amos omtalade de kvinnor i Samaria som älskade lyx som ”Basans kor”. De här kvinnorna tvingade tydligen ”sina herrar”, eller äkta män, att bedra de fattiga för att kunna tillfredsställa sitt eget begär efter rikedom.
4:6 – Vad menas med uttrycket ”rena tänder”? Det används parallellt med uttrycket ”brist på bröd” och kan alltså syfta på en tid av hungersnöd, då tänderna är rena på grund av att det inte finns något att äta.
5:5 – Varför skulle Israel inte ”söka Betel”? Jerobeam I hade infört kalvdyrkan i Betel. Sedan dess hade staden blivit ett centrum för falsk tillbedjan. Gilgal och Beersheba måste också ha varit platser för avfällig tillbedjan. För att undgå den förutsagda katastrofen måste israeliterna sluta dra upp till dessa platser och i stället börja söka Jehova.
7:1 – Vad avses med uttrycket ”kungens slåtter”? Det tycks avse den skatt som kungen hade lagt på folket och som skulle användas till underhåll av hans rytteri. Skatten skulle betalas ”när den senare sådden började komma upp”. Därefter kunde folket skörda grödan för eget bruk. Men innan de hann göra det kom en gräshoppssvärm och åt upp grödan och all annan växtlighet.
8:1, 2 – Vad var ”en korg med sommarfrukt” ett tecken på? Den var ett tecken på att Jehovas dag var nära. Sommarfrukt plockas i slutet av skördetiden, dvs. mot slutet av jordbruksåret. När Jehova lät Amos se ”en korg med sommarfrukt”, innebar det att slutet var nära för Israel. Därför sade Gud till Amos: ”Slutet har kommit för mitt folk Israel. Jag skall inte längre ha fördrag med det.”
Lärdomar för oss:
1:3, 6, 9, 11, 13; 2:1, 4, 6. Det var på grund av sin vrede mot Israel och Juda samt de sex kringliggande nationerna som Jehova sade: ”Jag [skall] inte ta det tillbaka.” Det är omöjligt att komma undan Jehovas domar. (Amos 9:2–5)
2:12. Vi bör inte göra pionjärer, resande tillsyningsmän, missionärer eller medlemmar av Betelfamiljen missmodiga genom att uppmana dem att lämna heltidstjänsten och leva ett mer ”normalt” liv. Vi bör i stället uppmuntra dem att fortsätta med det goda arbetet.
3:8. Man känner rädsla när man hör ett lejon ryta, och Amos kände sig manad att predika, när han hörde Jehova säga: ”Gå och profetera för mitt folk.” (Amos 7:15) Gudsfruktan bör få oss att ivrigt förkunna budskapet om Guds kungarike.
3:13–15; 5:11. Med Jehovas hjälp kunde den enkle herden Amos vittna för människor som var rika och självbelåtna. På liknande sätt kan Jehova rusta oss så att vi kan förkunna budskapet om Guds kungarike hur krävande ett distrikt än kan vara.
4:6–11; 5:4, 6, 14. Trots att israeliterna flera gånger underlät att vända tillbaka till Jehova, fick de uppmaningen: ”Sök Jehova, så får ni leva.” Så länge Jehova tålmodigt tillåter att den här onda världen finns kvar, bör vi uppmana människor att söka Gud.
5:18, 19. Det är dåraktigt av oss att ”längta efter Jehovas dag”, om vi i verkligheten inte är redo för den. Den situationen påminner om en man som flyr från ett lejon bara för att möta en björn och som flyr från björnen bara för att bli biten av en orm. Vi är förståndiga om vi är redo och lyder rådet: ”Håll er då vakna.” (Lukas 21:36)
7:12–17. Vi bör vara orädda och frimodigt förkunna Guds budskap.
9:7–10. Guds utvalda folk var avkomlingar av de trogna patriarkerna och av dem som Gud hade fört ut ur Egypten. Men det kunde inte förhindra att de otrogna israeliternas ställning inför Gud nu var mycket dålig och liknade kushiternas. Ett gott förhållande till vår opartiske Gud är inte beroende av att vi härstammar från vissa förfäder, utan av att vi ”fruktar honom och ... gör det som är rättfärdigt”. (Apostlagärningarna 10:34, 35)
Vad vi bör göra
Dagen då Gud skall verkställa sin dom över Satans värld är nära. Gud har utgjutit sin ande över sina tillbedjare och rustat dem så att de kan varna människor för hans kommande dag. Bör vi då inte göra allt vi kan för att hjälpa andra att lära känna Jehova och anropa hans namn? (Joel 2:31, 32)
”Hata det onda, och älska det goda, och ge rättvisan en plats i porten”, uppmanar Amos. (Amos 5:15) Eftersom Jehovas dag närmar sig, är vi förståndiga om vi närmar oss Gud och undviker fördärvligt umgänge i den här onda världen. Bibelböckerna Joel och Amos har mycket att lära oss som lever nu i väntan på Jehovas dag. (Hebréerna 4:12)
[Bild på sidan 12]
Joel profeterade: ”Jehovas dag är nära!”
[Bilder på sidan 15]
Liksom Amos bör vi vara orädda och frimodigt förkunna Guds budskap