DEN grekiske historieskrivaren Diodorus Siculus levde för omkring 2.000 år sedan. Han hävdade att staden Nineve var kvadratisk till formen och att de fyra sidorna tillsammans mätte 480 stadier. Det blir en omkrets på cirka tio mil! Bibeln ger en liknande skildring, när den beskriver Nineve som en stor stad, ”med tre dagars gångväg”. — Jona 3:3.

Artonhundratalets bibelkritiker vägrade att tro att en okänd stad i den forntida världen skulle ha kunnat vara så stor. De hävdade också att om staden Nineve någonsin existerat, måste den ha tillhört en civilisation som föregick det forntida Babylons.

Under tiden påbörjade en annan arkeolog, Austen Henry Layard, utgrävningar av en ruinstad vid en plats som kallades Nimrud, cirka 40 kilometer sydväst om Khorsabad. Ruinerna visade sig vara staden Kalach — en av de fyra assyriska städer som nämns i 1 Moseboken 10:11. Slutligen, år 1849, grävde Layard fram ruinerna av ett väldigt palats vid en plats som heter Kuyunjik mellan Kalach och Khorsabad. Palatset visade sig ha varit en del av Nineve. Mellan Khorsabad och Kalach har man också påträffat resterna efter annan bebyggelse, bland annat en ruinhög som kallas Karamles. ”Om vi ser de fyra stora ruinhögarna i Nimrud [Kalach], Kuyunjik [Nineve], Khorsabad och Karamles som hörnen i en kvadrat”, förklarade Layard, ”finner vi att dess fyra sidor ganska väl motsvarar geografens 480 stadier eller 60 engelska mil, vilket utgör de tre dagsresor som profeten [Jona] omnämnde.”

Jona inbegrep således tydligtvis alla dessa orter i den ”stora stad” som han talade om, och han uppkallade den efter namnet på den första stad som räknas upp i 1 Moseboken 10:11, nämligen Nineve. Samma tillvägagångssätt är vanligt i våra dagar. Man skiljer till exempel mellan den ursprungliga staden London och dess förorter, men tillsammans utgör de något som ibland kallas ”Stor-London”.