Lärdomar från Skrifterna: Nahum 1:1—3:19

Frälsning möjlig när Gud tar hämnd

”BARA ett litet tag till, och den ondskefulle kommer inte att vara mer.” (Psalm 37:10, NW) Att dessa ord kommer att få sin uppfyllelse visas eftertryckligt i de bibelböcker som skrevs av Nahum och Habackuk. Dessa modiga män fullbordade nedtecknandet av sina profetior under senare delen av 600-talet f.v.t. i Juda rike.

Låt oss först betrakta den profetia som Gud lät Nahum förkunna. Vilka lärdomar innehåller den?

Guds hämnd säker

Jehova kräver odelad hängivenhet. (2 Moseboken 20:5, NW) I en ”högtidlig förklaring mot” (NW) Assyriens huvudstad, Nineve, visar Nahum att Guds hämnd kommer att verkställas på fiender, som inte ägnar honom sådan hängivenhet. Ja, framför honom bävar bergen, och höjderna smälter, och jorden rörs upp! Vem kan uthärda hans vredes glöd? — 1:1—6.

Vi kan förtrösta på Jehova som en ”tillflykt” (NW). Ja, Gud bevarar dem som tar sin tillflykt till honom. När hans fiender är utrotade, kommer ”trångmål” ”inte att uppstå en andra gång” (NW). Det finns goda nyheter om fred för Juda, eftersom sann tillbedjan inte kommer att hindras. — 1:7—2:2.

Orättfärdiga människor kommer inte att få framgång. Detta framgår tydligt av det som hände med Nineve. Dess grymma behandling av fångar gjorde det till ”blodsutgjutelsens stad” (NW). Denna starkt befästa stad verkade, precis som ett lejons kula, vara säker bakom sina tjocka murar. Men genom Guds påbud skulle Nineve drabbas av samma öde som det hade utmätt åt det forntida No-Amon eller Tebe vid Nilfloden. Assyriens huvudstad skulle läggas öde för sina synders skull. Denna profetia uppfylldes, när den babyloniske kungen Nabopolassars och den mediske kungen Kyaxares’ förenade styrkor intog Nineve år 632 f.v.t. — 2:3—3:19.

Lärdomar från Skrifterna: Habackuk 1:1—3:19

HABACKUK fick veta att Jehova i sin egen rätta tid skulle ingripa mot grymma förtryckare. Men ”den rättfärdige” skulle ”leva genom sin tro”. (2:4) Men vilka andra lärdomar kan vi hämta från denna profetia?

Frälsning för dem som har tro

Jehova lyssnar till sina tjänares vädjanden. Habackuk frågar: ”Hur länge, o Jehova, skall jag ropa på hjälp, och du hör inte?” (NW) Nej, det finns inte någon rättvisa, och den ”ondskefulle omringar den rättfärdige” (NW). Men Gud hör verkligen, och som sitt straffande organ väcker han upp ”kaldéerna”. Men hur kan han använda en krigisk makt? Profeten väntar på Guds svar och väntar sig en ”tillrättavisning” (NW). — 1:1—2:1.

Det är endast den rättfärdige och den trofaste som kommer att få fortsätta att leva. Jehova försäkrar Habackuk om detta. Även om det kan verka dröja, så kommer den profetiska synen ”ofelbart att gå i uppfyllelse” (NW) vid Guds fastställda tid. Den ”inbilske” (NW) fienden, som plundrar nationerna, kommer inte att ”nå sitt mål” (NW). Kaldéerna kommer verkligen inte att gå ostraffade. — 2:2—5.

Ve de ondskefulla!

Sky orätt vinning, våld och avgudadyrkan. Varför det? Därför att ve med visshet kommer att drabba den som förökar det som inte är hans eget, skaffar sig orätt vinning, bygger upp en stad genom blodsutgjutelse, med våld får andra att dricka av bägaren av ”skamligt” (NW) nederlag och förtröstar på livlösa avgudar. Gud kommer att omintetgöra sådana personers verk. Hela jorden kommer att få kunskap om Jehovas härlighet, och alla bör stå vördnadsfullt stilla inför honom. — 2:6—20.

Vänta tålmodigt på Jehova för frälsning. I bön påminner sig Habackuk tidigare manifestationer av Guds makt. Jehova gick bland annat fram över jorden och tröskade i vrede sönder folken. Han gick också ut till frälsning för sitt folk. Habackuk är överväldigad och fast besluten att i stillhet ”vänta på trångmålets dag” (NW). Han kommer att glädja sig i Jehova och fröjda sig i sin frälsnings Gud, oavsett vilka svåra tider som han måste gå till mötes. — 3:1—19.

[Ruta på sidan 24]

GRANSKADE BIBELTEXTER

o 1:4 — Basan, Karmel och Libanon var vackra, bördiga och fruktbara områden. Om de skulle vissna, så skulle det innebära katastrof för dem som var beroende av dem. Detta betonar allvaret i utgjutandet av Jehovas vrede.

o 1:10 — Nineve betraktade sig självt som lika ogenomträngligt som hopslingrade törnsnår, och det var berusat av sin ärelystnad. Men det skulle förbrännas lika lätt som elden förtär torrt strå. Guds nutida folks fiender kommer inte heller att kunna uthärda Guds eldsglödande domar.

o 2:6 — På grund av de kraftiga regnen vid tiden för anfallet på Nineve svämmade floden Tigris över. Därigenom översvämmades en del av staden, och en del av muren bröts ner. Det var således lätt för erövrarna att inta den assyriska huvudstaden.

o 2:11—13 — Assyrierna terroriserade och plundrade nationerna likt ett vilddjur. Det verkar också som om lejonet var en nationell symbol. Man har funnit många statyer av lejon i Nineves ruiner.

o 3:3, 4 — Precis som en sköka bedrog Nineve nationerna med lugnande erbjudanden om vänskap och löften om hjälp. Men de som på så sätt blev ”snärjda” (NW) fick snart uppleva plåga under dess förtryckande ok, vilket framgår av fallet med den judiske kung Ahas. — 2 Krönikeboken 28:16, 20, 21.

[Ruta på sidan 25]

GRANSKADE BIBELTEXTER

o 1:2—4 — Habackuks tro på Jehova som en Gud som inte tolererar ondska fick honom att fråga varför ondskan ändå rådde. Han var villig att få sitt tänkesätt korrigerat. (2:1) När vi undrar över varför vissa saker tillåts, bör vår förtröstan på Jehovas rättfärdighet också hjälpa oss att bevara balansen och att vänta på honom. — Psalm 42:6, 12.

o 2:5 — Babylonierna var en sammansatt man, som använde sitt krigsmaskineri till att erövra nationer. Likt ”sheol” (NW) och döden, som alltid är redo för fler offer, önskade han ytterligare militära erövringar. (Jämför Ordspråksboken 30:15, 16.) Han blev, precis som om han vore påverkad av för mycket alkohol, rusig av seger. Men hans erövringskrig fick ett slut, när Babylon föll år 539 f.v.t.

o 3:13 — Guds utvalda och smorda folk, Israels nation, fick ofta erfara hans förmåga att frälsa. (Psalm 28:8, 9) Med tiden frambringade det Messias, Guds himmelska ”kvinnas” ”säd”. (1 Moseboken 3:15) Jehova kommer också att frälsa de återstående medlemmarna av den ”säden”, kvarlevan av Jesu med anden smorda lärjungar, från angrepp av Satan och nationerna. — Uppenbarelseboken 12:17.

[Bild på sidan 24]

En målning av arkeologen A. H. Layard föreställande ett assyriskt palats

[Bildkälla]

Genom vänligt tillmötesgående från styrelsen för British Museum i London